22.2.15

Svar: Batat och några extra onsynliga "kryddor"

Min senaste gissa-produkten fråga var på en rotfrukt som jag bad er gissa vad det var för något, eller vad den innehöll. Ingen har gissat. Men jag tänkte nu avslöja i alla fall innehållet innan jag glömmer bort det hela.

Nämligen: Batat, även känt som sötpotatis.

Senast jag var i vår närbutik fick jag för mig att jag skulle göra ett nytt bröd på det som varit så framgångsrikt senaste (kolla receptet här). I det receptet var huvudingrediensen batat. Men i butiken var alla ekologiska sötpotatisar slutsålda och det enda som fanns kvar var amerikanska konventionellt odlade diton. Ack o ve. Jag köper aldrig numera grönsaker från USA för jag har fått för mig att det inte finns någon garanti att de inte har rester av glyfosater (Roundup) på sig. How would I know? Men den här gången var suget efter det goda brödet större än tjockleken på min foliehatt. Så jag tänkte att det kan väl ändå inte vara så farligt. En lite rot skadar väl inte? Fast den ju var redigt mycket större än de ekologiska från Spanien som jag brukar köpar borta hos Kodial.

Väl hemma märkte jag att jag hade glömt köpa jäst. Så det bidde inget bröd av den roten. Några dagar senare deltog jag i en diskussion i en av mina kostgrupper på nätet där det diskuterades besprutning på olika grönsaker/rotfrukter. Fast sötpotatis inte hör till värstingarna berättade flera av gruppmedlemmarna att de fått symptom av att äta av den konventionellt odlade. Och så länkade de till den här youtube-filmen, ett skolprojekt av en liten flicka i USA:



Visst visste jag ju detta från tidigare. Och jag hade ju redan fattat mitt beslut i butiken, en liten (stor) rot kan inte vara till skada. Men då jag såg filmen så växte tjockleken på foliehatten igen och rotens uppgift blev istället att öka veckans matsvinnsstatistik i vårt hushåll. Byebye sweetie, your are not welcomed here anymore.

Jag kollade sedan upp de mest förekommande gifterna i konventionellt odlade sötpotatisar i USA och fick veta att de tre mest förekommande gifterna i amerikansk sötpotatis kan vara karcinogena, hormonförstörande, neurotoxiska och förödande för bistammen. Bi-döden har ni väl hört talas om? Inget jag vill vara delaktig i, även om jag vet att jag är det, emot min vilja genom de ofrivilliga val som jag gör i butiken när det inte finns några alternativ. En tanke jag haft med sötpotatisen var att göra babymat av den om jag inte orkade baka bröd. Kändes inte helt hejsan mera efter att kolla upp det här med gifterna.

Igår var det meningen att vi skulle åka ut till Kodials, bara för att få den där förbenade ekologiska sötpotatisen, för att kunna baka bröd. Men efter en fin spansk sagostund på bibban i stan, och ceviche ute på La Guacamaya i Roparnäs så var klockan redan så mycket att vi aldrig hann ut till Singsby igår. Istället för bröd blev det våfflor imorse, ironiskt nog på yam-mjöl. Yam är en sorts sötpotatis.... hmmm... undrar varifrån det mjölet kommer. Har för mig att det var av afrikanskt ursprung...

Inte är det lätt alltid. Det har vi också fått erfara detta veckoslut då nyheten om arsenik i riset spridit sig i sociala media. Det var egentligen ingen nyhet för mig, jag var redan upplyst om att man i sverige slutat rekommendera rismjölk som ersättningsmjölk till mjölkallergiker just pga arseniken.  Ja man ju väljer själv - foliehatt eller inte. Men gifterna, de finns där ändå.

Sunt förnuft och lite självironi gör det hela lättare att leva med. Som uruguayanerna i mina intervjuer brukade säga "bueeeeno, de algo hay que morir" (nå, av något ska man ju dö av).

Ha det skönt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar