Socker-, Gluten- och mjölkfri glasstårta

Så var än ett kalas avklarat (och ett pyjamasparty för den äldre). Den här gången hade jag tänkt frångå mina principer om sockerfria, glutenfria och mjölkfria kalas. Who am I kidding, kidsen äter ju ändå socker på andra ställen, och nu är ju inte mjölk mer ett så akut problem hos oss. Jag tänkte fixa en glutenfri kakbotten och sen slänga på lite vipsgrädde och frukt. Men det finns en inbyggd switch i mig. Jag KAN INTE ordna barnkalas på det gamla 'normala' sättet. Det blir stopp, totalstopp. Istället flödar inspirationen, oberoende hur trött jag är en fredagskväll efter en lång vecka så hittar jag tydligen den där extra kicken energi till att... hitta på ett nytt kakrecept.

Denna gång en glasstårta (tur var väl det för ork till att göra en riktigt tårta skulle jag inte ha haft). Detta är receptet (räckte till två silikonformar, obs cirka mängd, lägg till och ta bort enligt behov):


Till 'glassen':

1,5 paket (300 g) frysta mangon
350 g kokosmjölk (gräddigare sorten, använder Santa Maria)
1/2 lime
ca 200 g frysta jordgubbar
1 banan (gärna fryst i bitar)
4-5 stora dadlar
2 msk kakao

Till våfflorna
2 bananer
3 ägg
1,5 dl bovetemjöl
3 msk potatismjöl
3 dl glutenfri havremjölk

glasyr:
ca 100 g 70 % (eller mer) choklad
1 msk kokosolja

Beredning

Kör i matberedare eller mixer mangokuberna med 150 g kokosmjölk och juice av en halv lime. Lägg i botten av silikonformar.Stek våfflor och lägg två våfflor ovanpå i silikonformarna. Kör jordgubbar och 150 g kokosmjölk i matberedare och sätt ovanpå våfflorna i silikonformarna. Fortsätta steka våfflor och lägg igen två våfflor ovanpå glassmeten. Kör i matberedaren banan, dadlar, 150 g kokosmölk och 2 msk kakao. sätt ovanpå våfflorna chokladsmeten och toppa silikonformen med två våfflor till. Ställ  i frys över natten. Ta ut en timme före festen och sväng kakan upp och ner. Smält choklad och kokosolja i vattenbad. Använd en sked för att slingra på chokladsåsen ovanpå glasstårtan. Låt den tina upp fram tills servering (ca 1 timmer är bra, mer går också om den är riktigt stelfrusen).

Rabarberbollar

Rarbarber är en underskattad planta. Jag har dock på känn att den håller på att erövra oss finländare igen efter att i årtionden legat i glömska. Fortfarande idag ser jag ändå att de flesta rabarberrabatter står orörda i vår trädgårdsförort. Det sägs att man inte ska äta rabarbern mer efter midsommar, eller att den inte är bra längre efter att den gått i blom. Jag har inte kollat upp om det där stämmer men jag kan hålla med om att smaken blir mer träig destu längre in på sommaren som man skördar.

Ifjol tog jag tillvara alla rabarberstjälkar, kokade dem lätt och frös ner. Nu då jag tömde stora frysen igår kväll blev den sista burken av fjolårets rabarer liggande i kylskåpet. Vi har ätit (vittsockerfri) rabarberkräm i några veckor redan, rabarberpaj orkade jag inte fixa till med och för rabarberglass hade jag inte alla ingredienserna (jag har gjord rabarberglas på fryst rabarber, frysta äppel, vaniljstång och mjukavokado). Men då sonen bad oss göra kokosbollar fick jag en idé. Jag bara MÅSTE utveckla ett nytt "bollrecept" gjort på rabarber. Det blev en lite  längre procedur då jag insåg att kokosoljan tagit slut och måste således koka upp lite ghee (klarnat smör) innan vi kunde skrida till verket, sonen och jag.Men receptet blev riktigt lyckat och jag misstänker att dessa bollar är ett minne blott vid det här laget. Men ungefär så här såg det ut:


Rabarberbollar

1 dl glutenfria havren
200 g dadlar (eller 100 g dadlar, 100 g torkade ekoaprikoser)
1 dl upptinade osockrade raberberbitar
0,75 dl ghee/kokosolja
Några msk vatten 
Något att rulla dem i (jag använde jordgubbspulver och kokosflingor)


Kör allt förutom vatten och det som de ska rullas i i matberedaren. Tillsätt vattnet medan maskinen är i gång. Smeten är färdig då den klumpar ihop sig till en stor klump. Var försiktig så att det  inte blir för mycket vatten, den upptinade rabarbern är också vattnig! Gör bollar och rulla dem i bärpulvret/koksflingorna.

Voila!

Kostomställningen: Veckomeny numero uno

Valborg är ett (vackert) minne blott. Dags att fokusera på majmånads utmaning. För egen del handlar det om att börja veckoplanera maten och få in hälsosamma rutiner samt lite träning i min vardag. För den som inte tidigare uteslutit socker/mjölk/gluten komme här en ypperlig chans att testa kostomställning i fyra veckor.

I detta inlägg lägger jag enbart ut planen. Senare skriver jag en inköpslista med alla ingredienser senare (sorry pga grillfest hos oss igår och resa till Helsingfors denna vecka har jag inte hunnit tidigare så det blir söndagsshopping för den som vill bunkra upp med allt innan veckan drar igång). Recepten kommer också i samband med inköpslistan.

Men här är min veckoplan. Använd det ni vill ha, modifiera enligt egna behov.

Frukost, variera eller ät samma varje dag:
Ett glas vatten med citron (ljummet), 10 minuter före fruskosten (svep innan du förbereder resten)

Alt 1: Chiagröt med frysta bär och valfria nötter (pekan min favorit)
Alt 2: Omelett med grönkål/kirskål, tomat och oregano
Alt 3: Smoothie, fröknäcke med avokado
Alt 4: Bovetegröt med kanel, kardemumma och kokosolja

Kvällsmål: behövs inte om du ännu är mätt men om det uppstår ett sug, här några alternativ:
Alt 1: Fröknäcke med avokado, grönt te
Alt 2: Nötblandning (inte torkade frukter)
Alt 3: Chiagröt med olika smaker

Alt 4 Humus med selleri

Alt 5: Nötsmör med selleri/morotsstavar

Måndag:
Varmt vatten med citron + frukostalternativen.

Lunch: Spenatsoppa/Nässelsoppa med ägg eller en bit kallskuret kött

Middag: kumminkryddat stekt köttfärs, Guacamole, (eko-)polentabiffar (med grönkål)
Kväll: se alternativen ovan.

Träning: Cirkelträning i hemmet/trädgården

Förberedelser för nästa dag: Ta ut en fryst höna ur frysen/ eller använd kycklingbröst med ben i. Blötlägg chia om du planerar äta chiagröt till frukost.

Tisdag:
Varmt vatten med citron + frukostalternativen.

Lunch: Spenatsoppa/nässelsoppa med ägg eller kallskuret kött

Middag: Hönssoppa.

Kväll: se alternativen ovan.

Träning: lätt joggingrunda, 30 minuter.

Förberedelser för nästa dag: Blötlägg chia om du planerar äta chiagröt till frukost.

Onsdag

Varmt vatten med citron + frukostalternativen.
Lunch sallad med bönor, kokt ägg, räkor ELLER överbliven hönssoppa från dagen innan

Middag: Orientalisk fisksoppa

Kväll: se alternativen ovan.

Träning: Cykeltur i höga backar, gärna med extra tyngd, dvs barn i cykelstol (här får jag sådan träning naturligt, vi bor högt upp på en backe), Träna magmusklerna.

Torsdag

Varmt vatten med citron + frukostalternativen.
Lunch: orientalisk fisksoppa

Middag: Quinoabiffar, vitkålssallad, (ris/blomkålsris)
Kväll: se alternativen ovan.

Träning: Cirkelträning i trädgården.

Fredag: 
Varmt vatten med citron + frukostalternativen.
Quinoabiffar med kokta stjälkbönor
Polentanuggets, broccoli, mangodipp

Kväll: se alternativen ovan

Träning: Yoga/Meditation

Ta ut kött ur frysen för nästa dag!

Lördag:
Frukost: Varmt citronvatten, Scones med avocado och kallskuret och ägg i valfri variant
Lunch: Kött i ugn med ugnsstekta rotsaker
Mellanmål: Valfri frukt (jag väljer äppel med nötsmör)
Middag: Grönsaksquiche
Kväll: Lite mörkchoklad >70% och ett glas vin.

Träning: yoga  och magmuskelövningar

Söndag:
Frukost: varmt citronvatten, scones med avocado och kallskuret, ägg i valfri variant
Lunch: Köttgryta med koktpotatis
Mellanmål: Valfri frukt/egna muffins.

Middag: Rökt fisk, sallad, potatissallad/stekt potatis.

Träning: längre joggingtur (mitt eget mål: Gerbybodarna och tillbaka).

Foodie living extreme

Så har jag först utbildat Malax i sockerfritt, glutenfritt och mjölkfritt leverne och nu fortsätter jag frossa i matrelaterade frågor på Slow Food Finland-träffen. Nu i Veikars på Lallegård och diskuterar gamla mattraditioner och skolmat. Snart vidare på gårdsbesök och middag vid slagfältet. Ah bliss.

Tvingar jag mina barn att äta bönor?

Efter gårdagens inlägg om min matstrategi ställdes den typiska följdfrågan på Facebook i en av matgrupperna som jag är med i. Dvs, tvingar vi våra barn att äta upp maten? Svaret är ja och nej, och det beror på.

Förr i tiden, då för länge sen, så länge sen att jag nästan inte mera kommer ihåg hur det var, var det här med matbordssituationer väldigt jobbigt hemma hos oss. Vi hade en väldigt kräsen tös som absolut inte ville äta annat än spagetti och ketchup, och helst bara ketchup om hon själv fick välja. Och drickjogurt, med myyyyycket tillsatt socker i. Sådan jogurt som man köper i plastflaska på Lidl, den med jordgubbsmak, eller apelsin, eller vanilj. Var inte så stor skillnad bara den var smaksatt. Då gick den ner. I ett huj. Vet ni hur många sockerbitar vi slängde i vår två-åriga tös på det sättet för att komma iväg till dagis varje morgon? Nej, inte jag heller och jag vill inte veta det heller. Men garanterat var det fler än vad hon äter hemma nu på en hel dag. Garanterat. Till frukost. Och sen den där ketchuppen som låg ovan på spagettin (och pyttelite maletköttsås avredd med vetemjöl) i ett enda tjockt rött hav. Där gömde sig en hel del sockerbitar till. Och gluten så det förslog. Stackars stackars tarmar. På den tiden mådde vi inte bra, ingen av oss i vår lilla familj. Varje måltid var en plåga. För jag ville ju inte ge henne ketchup, och jag ville inte ge henne sockerstinna jogurtflaskor - men det kändes som om det var det enda alternativet. Annars skulle hon ju inte äta något alls och det alternative fick mig att känna ännu mer panik eftersom rådgivningens viktkontroller låg tätt inprickade i min kalender. Så drickjogurt och spagetti med ketchup var vardagsmat hos oss. Bönor var inte det. Inte ens i min vildaste fantasi. Inte ens när vi besökte farmor i Chile som är världens bästa bönmakare - nej små raketspagettin och figurformade makaroner tillsammans med avokado och ägg utgjorde stommen av vårt första barns matupplevelser i sitt andra hemland. Svärmor har senare kommenterat att hon var förfärad över vilken sorts mat vi gav dottern på den tiden...

Men vi har kommit långt sedan dess. I ett annat blogginlägg ska jag skriva om hur det kom sig att vi gjorde radikala förändringar i den mat vi åt här hemma men det var inte den frågan jag skulle svara på nu, utan tvingar vi våra barn att äta bönor? Vi har kommit långt i vår matresa, hela familjen, sedan drickjogurtens och de ketchupdränkta middagarnas tid. Men vi är inte helt där ännu. Våra äldsta barn är selektiva i vad de äter, precis som de flesta barn är. Yngsta verkar ha en lovande karriär som gourmand, igår vred hon i sig nässelplättar och pumpastuvning så det stod härliga till. Men de två äldre är mer selektiva. Tvingar vi då dem äta sådant som de inte gillar? Vi uppmuntrar dem att smaka på allt och när jag har lagat en böngryta eller kikärtsgryta som de kanske inte är helt övertygade om att de vill äta så kör vi med regeln 5 eller 10 skedar innan barnprogrammet börjar. Mutor? Vissa kan säkert tycka att det är att muta barnen och ge dem belöning men hos oss ses det här mera som smakträning och ett sätt att visa uppskattning åt den som satt tid på att laga maten. Då under drickjogurtens tid skulle jag aldrig att fått för mig att laga böngryta åt mitt barn, för jag visste ju att det inte skulle lyckas. Helt lönlöst. Hon skulle ha slängt sig raklång på golvet, eller knipit fast munnen så att ingen sked kunde passera. I sådana fall skulle jag ha varit tvungen att respektera hennes ovilja tt äta, något annat kunde ha tolkats som barnmisshandel. Men i.o.m att vi blivit av med de värsta bovarna som berövat våra barn på äkta hungerskänsla och äkta smaker så har även deras smakpreferenser ändrats. Då vi uteslöt det gömda sockret och vetet (och mjölkprodukter i maträtter) så började maten gå åt bättre här hos oss. Det betyder att vi inte längre hade infekterade matsituationer precis vareviga dag. Det att barnen sätter sig emot vad som lagas till middag ibland tycker jag att är ett sundhetstecken. De behöver faktiskt inte tycka om all mat. Min uppgift är att se till att de får smaka på en så bred palett av smaker som möjligt för att de ska känna till dem när de blir äldre. Men min uppgift är också att se till att de får i sig tillräckligt med näring så att de växer bra. Så det blir en fin balansgång att följa. Jag har också lärt mig att det är onödigt att använda vissa kryddor i vår mat (vitpeppar, svartpeppar, chili, curry)  medan andra är mer än välkomna (gurkmeja, kummin, paprika, oregano, vitlök) Igår blev det så att de äldre barnen slukade nässelplättarna och det kokta riset men lät bli att äta upp pumpa-äppel-grönkålsstuvningen. Helt ok - det blev mätta och belåtna på det som erbjöds. Och inget skrik och tjat vid bordet.  Nässelplättarna var förövrigt gjorda på kokosmjölk, bovetemjöl, och psyllium utöver ägg och nässlor, om det är någon som undrar.

Så fungerar det hos oss. Vårt matbord är inte ännu helt friktionsfritt, men det är nog för att jag väljer att göra många olika sorters maträtter istället för att låta barnens smaksinne styra. En vacker dag hoppas jag att de alla äter upp vad som erbjuds och kanske även tycker att det är gott. En vacker dag hoppas jag själv kunna vara en så pass bra kock att jag bemästrar alla olika sorters matlagning, men även jag håller på att lär mig ännu. Sånt tar tid och det får det också göra. Helt ok. Trots det vill jag ännu utrycka min tacksamhet över att vi kommit ur ketchups- och drickjogurtsrumban och nu kan koncentrera oss på att äta äkta mat...


Ha det gott!

Sockerfri, mjölkfri, och glutenfri födelsedagstårta

Efter mitt inlägg med den sockerfria, mjölkfria och glutenfria tårtan på 1-årskalaset har receptet efterfrågats. Jag kommer att fortsättningsvis utveckla kakbottnen för jag tycker att den ännu är för "tung" i smaken. Men den fungerar, och med lite mindre kaka och mer fyllning kan den bli riktigt fin.

Kakbottnen är tagen ur Ulrika Hoffers bok Smarta sötsaker, päronkakan. Jag har ersatt bovetemjölet med glutenfritt havremjöl men som sagt, ska försöka men andra lösningar för att göra den ännu fluffigare och godare i framtiden. De andra ingredienserna har jag modifierat att passa dubbel sats (den på bilden är gjord på tre satser men det blev för mycket kaka, så 2 borde räcka bra om man har ca 10-15 gäster). Varsågoda här kommer receptet:

Kakbotten
2 dl bovete/ glutenfritt havremjöl
6 dl mandelmjöl
2 tsk vaniljpulver
1 tsk bakpulver
4 skalade och rivna päron (på minsta på rivjärnet så att de blir till mos)
5 ägg
juicen från en hel lime (eller halv citon och rivet citronskal om citronen är ekologisk)
kokosolja + kokosmjöl till formen

Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt päron och äggulor. Vispa äggvitorna vita och vänd ner i smeten. Grädda i 180 grader i ca 40 minuter i kakform smörjd med kokosolja och panerad med lite kokosmjöl. Kolla att kakan är genomgräddad innan uppstjälpning.

Rosa krämig glasyr 
2-3 dl cashew nötter (blörlagda i minst 4 h föra)
2-3 msk stelnad kokosmjölk (låt stå y kylskåp och ta av den stelande delen i burken)
2 nävar frysta jordgubbar
en liten klyfta rå rödbeta eller 2  msk rödbetsjuice
5-10 frysta mangokuber
pressad saft från en hel lime (alternativt citronskal och lite citronsaft)
eventuellt 1-2 tsk vaniljpulver

Kör i mixer alla ingredienserna tills slät. Smaka och och sätt till av de olika ingredienserna enligt behov. Mera cashew  ger mera gräddig konsistens om smeten är för lös men det går också att llåta den stå och stelna i kylskåpet en stund innan man breder på den kalla kakbottnen.

Gul krämig glasyr
2-3 dl cashew nötter (blötlagda)
2 msk kokosmjölk, den stelnade delen
1, 5 citroner (saften och skal från en halv citron)
10-15 mangobitar
0, 5 tsk gurkmeja (var försiktig så att den inte ger smak, bara färg!)

kör i mixer alla ingredienser tills smeten är slät - smaka av och tillsätt av de olika ingredienserna vid behov. Cashew för mer konsistens, citron för mer smak, mango för mer sötma, gurkmeja för mer färg. Ställ i kylen innan du använder glasyren till att dekorera.

Skär upp kakan i två eller tre delar och fyll den med bananskivor och lite cashewgrädde ovan (alernativt avocado/äppelmos/jordgubbsblandning om man inte vill ha i så mycket cashew som kan vara problematiskt för känsliga magar). Dekorera/spritsa med de rosa och gula glasyrerna. Låt stå i kallt innan servering.

Vattenmelonsparty

På riktiga dagen karvade jag till en vattenmelonkaka. Familjen stornjöt och lillan mumsade i sig allt hon orkade efter att redan ha fyllt magen med lever och potismos till middag. Nu sover hjältinnan sött i egen säng (!) med sin virkade docka Lisa. Imorgon börjar livet med en 'toddler' i huset. Najs.

Rekommenderar annars den här sortens lösning till alla som funderar på vad man kan ha som kaka åt en ett-åring. Använde papaya och mango och en hjärtformad minipepparkaksform till att dekorera. Kiwi och ekovindruvor skulle också ha varit fint. Eller mer frysta bär att ackompanjera blåbären med. Kan inte misslyckas om man vill behaga en ett-åring....men på ett fem-årskalas kan det slå fel med en sådan kaka. Yes, been there also och den gången räddade vi kalasfeelisen med vattenballongslekar ute på gården. Tur var väl det...

Receptet på den andra kakan på kommande bara jag sitter vid datorn igen. Sorry the delay men fullt upp just nu.

Ha det gott!

Ännu ett sockerfritt kalas

Så här såg det ut hos oss tidigare idag. Sockerfritt, glutenfritt, mjölkfritt. Och en kaka som också 1-åringen kunde äta. Full av nyttigheter men ändå god (om jag själv får säga).

Riktigt lyckat kalas. Lycksalig mor. Tänk ett år! Stort!

Glutenfria, sockerfria och mjölkfria pepparkakor

Varsågoda! Blir max 20 st men smakar som vanliga peppisar! Första gången sedan vi gjorde omställningen som jag måste hejda barnen från att äta upp degen. Går att kavla men svår att få över på plåten. Jag hade silikonunderlag under då jag kavlade och använde kakspade till att flytta över på plåten.

Proppmätt efter veckoslutskursen

Ännu en kurse i socker-, gluten-, och mjölkfritt bakande avklarat. Otroligt hur mycket man hinner med då drygt 10 kvinns kommer ihop sig i ett stort kök., Underbart. Jag är så boostad på energi efter två veckoslut av väldigt lyckade bakkurser. TACK TILL ALLA DELTAGARE! Ni var helt fantastiska!!!

Matmor i farten

Trots att jag just nu är väldigt inne i mina teorier och skriveriet så händer det även annat just nu. Mycket annat...mest om mat, föga förvånande...

Jag har testat en del nya recept här hemma den här veckan. Tyvärr inte tillräckligt, eftersom det inte finns tid just nu. Men vi har kört smoothies så det står ut genom öronen på oss. Stackrarna, när det var nässelsoppsförberedelse i våras fick familjen kuva sig och sörpla gröngödor i flera veckor innan. Nu är det smoothisarnas tur. Som tur är de bra mot förkylningar också!

Imorgon ska jag ta en tur upp till de som sköter skolmaten här i stan, tillsammans med mina underbara Slow Food vänner. Vi hoppas få i gång en dialog om ren, rättvis, och god mat i skolor och daghem. Och vi har våra idéer om hur detta kan genomföras. Det finns mycket inspiration att hämta från Slow Food organisationen. Har ni hört om Alice Waters? Det är hon som står bakom konceptet Edible Schoolyards. Hon var just nere i Turin på Slow Foods Salone de Gusto konference. Där för övrig också Jamie Oliver var. Jag blev förvånad att höra att hans kampanj i Storbritannien lett till mycket förbättrade skolprestationer då barnen åt rätt sorts mat. Nämen ja, tänkte jag. Det är ju det jag försökt säga hela tiden i dessa spartider: det lönar sig att satsa på maten, man sparar in annanstans då. Nåväl, vi kommer att pejla läget med skolmaten imorgon och efter det lägga upp en (förhoppningsvis gemensam) strategi om hur man kan gå vidare.

På lördag håller jag kurs i Pedersöre i att baka naturligt utan socker, mjölk, och gluten. För första gången får bihanget stanna hemma. Det är lite pirrigt faktiskt att åka iväg ensam en hel dag. Som tur har jag recepthäfte från tidigare, har bara småjusterat det, så behöver inte spänna gällande det. Men imorgon gäller det att hinna shoppa ingredienser också.

Om en vecka ordnar vi en smoothiebar på marknaden i dotterns skola (därav smoothiesbaren här hemma denna vecka, måste få snurr på ingredienserna). Så ni som finns här runtomkring, kom och köp nyttiga smoothies av klass 1A, det går till välgörande ändamål... klassresa om fem år!!!

Och om två veckor blir det en till bakkurs, denna gång i Korsholm. Samma tema som imorgon. Det är bra då man har två kurser så här tättinpå varann, så kan man strö ut ingredienserna över båda så att alla får mer! Båda kurserna är fullbokade och jag har faktiskt tackat nej till några erbjudanden denna höst om att hålla fler kurser. Skulle så jätte gärna göra det, men det gäller att hålla balansen och inte lova för mycket. 

Hoppas ändå att intresset för mina kurser och erfarenheter håller i sig så att jag i framtiden när det finns mer tid kan dela med mig med allt det jag lärt mig de senaste åren. Nu då jag fickat smoothies så tror jag att även det kunde bli en bra kurs i framtiden, riktad till ungdomar som vill ha nyttiga mellanmål...

Nu dags att skriva lite om makt, in i teoriernas värld...

Barnmat version 3.0

Med ettan var jag desperat. Hon tyckte inte om att äta. Alldeles för social för att hinna med sånt. Och på rådgivningen gick vi ofta, för att kolla kurvor. Jag blev nojig. Vi försökte med allt. Majsgröt och majsvälling gick bäst. Industriella versioner av riktig mat. Jag trodde det var ok. Trots att sockret var en av de första ingredienserna. Och hon gick ju upp i vikt medan vi tankade välling. Men när riktig mat närmade sig munnen så stängdes luckan och hon tittade åt annat håll. Inte intresserad av sånt, nej. Första barnet och hade inget att jämföra med. Paniken över dessa eviga kontrollvägningar. Var det något fel? Fast hon annars var hur glad som helst och kröp, satt, och jollrade redan vid 6-månaders ålder.

När flickan fyllde tre fattade jag plötsligt. Poletten föll ner. Kurvorna hade skadat min modersinstinkt. Vi plockade bort allt problematiskt ur vårt kök. Ketchupen och sockret var det första som flög ut. Senare mjölet, lasagneplattorna, och de suspekta sötsura såserna. Vi rensade upp vår matlagning och plöstligt började matsituationerna löpa bättre.

Tvåan var ett annat fenomen. Från första stund gapade han. Ja han gapade faktiskt så mycket att vi hade det lite onödigt jobbigt de där första månaderna. Men när vi kom så långt som fast föda så var det bara att köra på, ALLT gick ner. Och var man inte tillräckligt snabb med morgongröten så fick man höra. Jissus vilken fart det var på den killens ämnesomsättning. Men en sak missade jag: jag orkade inte förse honom med tillräckligt med egen mjölk. Ersättning blev min räddning vid 6-månaders ålder. Vid 10 slutade vi helt. Av helt andra orsaker, men i det livsskedet orkade jag inte bjuda på mer än så. Det gick helt enkelt inte. Om hans tendens att dra till sig infektioner, i öron och hals, och konstant snorighet hade något att göra med denna ersättningsmjölk är enbart något jag i dagsläge kan spekulera i, men så här i efterhand är jag inte alls nöjd över att ha hällt i honom litervis av ersättning. Fruktpuréerna var också något jag tyckte var smart på den tiden. Stod ju på att de innehöll en massa bra vitaminer. Idag tänker jag annorlunda.

Nu är vi på gång med trean. Drygt fyra år senare. Fyra år av informationsknarkande om kost och hälsa. Hade íngen aning om att jag skulle komma att få användning av den informationen i form av ett litet under när jag en gång i tiderna påbörjade min matresa. Men här står jag nu. Vid spisen. Och kokar och mixar. Så roligt det kan vara att testa olika smaker. Jag började med de konstigaste smakerna: jordärtskocka och palsternacka. Och batat förstås. Och pumpa. Favoriten, både som puré och plockmat. Hirsgröt med aprikos och bovetegröt med banan, slinker ner. Lite ghee för att öka fetthalten, och så lite kokosolja också. Äkta ekofårkött, lokal aborre (inga frysfiskar här inte), highlander, hönsbuljong på ben. Morotsoppa med apelsinsmak. Och idag fisk med potatis och palsternacka kryddat med oregano och senare citron. Citron, vilken min, vilken glädje! Mera, mera, mera!

Det är så himla lätt att laga barnmat. Jag förstår på riktigt inte mera vad man behöver den sterila burkmaten till. Och gällande fruktpuréerna, kan inte för mitt liv förstå vad de ska vara bra för. Om vi behöver ett mellis så kör jag ihop en smoothie på lite chiapudding, avokado, bär av valfrisort och möjligtvis en banan. Hela familjens favoriter. Minstingen dricker tre snapsglas på rakan. Och vill ha mer. Varesig det är nypon, havtorn eller jordgubb i cocktailen. Allting går. Så säg mig, varför i hela fridens namn ska man ty sig till de färdigt paketerade lösningarna? De skapar så mycket mer problem än lösningar. Och dyra är de ju dessutom. I alla fall om man tittar på näringstätheten.

Ja-a, vet ni, min matresa har nog varit den intressantaste av alla mina resor hittills. I alla fall då det gäller matens resa till mina barns munnar!

Här något jag tror jag ska försöka mig på inom de närmaste dagarna:

Hirspudding med jordgubbsmos

Och gällande burkmaten, här en intressant länk om den, på finska dock:

Lasten purkkiruoka on monikansallisten yritysten tuottama ravinneköyhä valmiste

Kalaset i stan

Vaknade imorse småsur över att ha blivit tvugna att åka hem från blåbärsparadiset mitt i värmeböljan pga stundande kalas. Inte blev det bättre av att mina tafatta försök att göra goda glassar (raw) i muffinsformar totalmisslyckats då jag tog fram dem ur frysen imorse. Man blir inte på sprittande gott humör då ett av barnen kommer och kollar vad mad vridit ihop, tar sig ett smakprov och säger "tycker inte om". Än mindre glad blir man av sånt då man har noll intresse att baka i hett kök, men dessvärre ska ställa till med ett 7-årskalas bara några timmar senare... Nej fy, ingen bra start på dagen. Lägg till att yngsta inte heller gläds över hettan inne i stan utan istället försökt reglera värmen genom oräkneliga nattamningsturer i natt (som slutade i ottan då hon istället började tafsa på föräldrarna på båda sidorna om henne). Nej imorse var jag inte en trevlig husmor, mamma, eller värdinna för långväga gäster.

Låg på soffan vid tio-snåret och övervägde seriöst den lätta vägen till ett lyckat kalas: sockerrusch och köpis glasstårta. Mycket attraktivt alternativ vid det laget. Men så lade jag ut några förfrågningar till kloka vänner på Facebook, och vips strömmade inspirationen in med olika recept etc. Drogade mig med lite mörkchoklad och kaffe och satte i gång, lyssnades på Kjell Westös sommarprat.

Detta var slutresultatet:

Vatten med frysta bär, citronmeliss och mynta, Fruktstänger instuckna i  en ananas, jordgubbsrawkaka, eko popcorn poppade i kokosolja, chicken nuggets rullade i polenta och stekta i kokosolja, nedfrysta vattenmelonbitar.

Det var det kalaset det. Jag utgick ifrån en av de inbjudnas äggallergi och anpassade maten enligt det (utöver socker, mjölk, och glutenfritt). Tårtan (recept hittar ni här: Morotsliv: chokladjordgubbstårta, tack Ila!) gick åt ganska skapligt. Som alltid är det många barn som ratar annorlunda smaker men skulle ändå säga att de åt mer den här gången än tidigare år. Fast egentlien hade ingen tid för mat; det var lek i lekstugan, spring i rabatterna och lite mer avanserade lekar som tre varv runt huset som gällde. Vi avslutade dagen med en chilensk piñata, där fanns det lite gelegodisar faktiskt. 

En lyckad fest -och nu kan sju-åringen få börja spänna sig inför skolstarten. 

Sockertung dag

Istället för att fira 8 suveräna år tillsammans med min äkta hälft idag så har jag fungerat kusk åt Sveriges främsta sockerexpert Ann Fernholm, från hotell till radio tillbaka till hotell, för att sedan ta en lunch på Rawka och därifrån tillbaka till hotellet på en till intervju med Vasabladet och iväg till Ritz på föreläsning. Tänka sig att jag hann skriva en del på mina egna arbeten däremellan, och söka reda på hennes borttappade böcker dessutom.

Som den sockerpolis jag är sedan drygt 3 år tillbaka var det ett sant nöje att få utbyta tankar och höra hennes suveräna föreläsning på Ritz ikväll. Fullsatt sal, över trehundra pers, som helt knäpptysta inmundigade alla de forskningsresultat som hon visade upp om att den största boven i hälsodramat omöjligen kan vara fettet, utan att det är SOCKER, i alla dess förtäckta former. Det ni, det kändes som en liten delseger mot den mäktiga sockerindustrin och deras grepp om vårt (o)medvetande. Låtom ringarna sprida sig på vattnet genom medias rapportering och bloggarnas input... Jag förlitar mig på att andra gör ett gott jobb här med kunskapsförmedlingen för jag är alldeles för trött idag och imorgon för upptagen för att börja rabbla fakta...och efter det vet jag inte var jag är... 

Efteråt drog vi i Slow Food två workshoppar, jag var med och höll i tråden om ett mindre sött blod i hemmet, i ett annat hörn diskuterades den offentliga maten tillsammans med inbjudna kostchefer. Båda tillfällena gick finemang. Det var roligt att se så många som ville fundera kring det här ämnet och tycker själv att det verkar som om många redan ställt om, eller funderar på att ställa om kosten där hemma. Så fint! Om vi nu bara får kommunerna med på notan så 

Är också tacksam att magen höll ihop ännu idag... babyn låg på tvären och försökte hitta en nödutgång både på vänster och höger sida under kvällens gång - men än fick den ses sig. Nu har jag i alla fall slängt ner kamera och tandborste i en väska, i fall om att.

Här kan ni läsa vad Ila på Morotsliv har att säga om kvällen - hon utlovar också en mer utförlig recension senare, ser framemot det för hon brukar vara bra på att summera komplicerade föreläsningar på ett lättfattligt sätt.

Om ni vill ta del av några av Anns insikter kan ni kolla in det här klippet som sändes i direktsändning på lokalradion i morse.

Sockerproblematiken och en "tillfällig" lösning

Jag är inne på Facebook ikväll och råkade se att en av grupperna om dagismat där jag är med har länkat till ett program där även yours truly medverkar. Det handlar om.... tada... yes, you guessed it: socker till barn.

01.09.12 Podcast:Kan barn bli beroende av socker?

Programmet är inspelat för ca 1,5 år sedan. Då var jag ännu inte helt bekväm i min position som sockrets största fiende i barnfamiljer. Det kändes lite jobbigt att exponera mina tankar då och jag tänkte noga efter vad jag sa för att det inte skulle låta för fanatiskt. När jag sedan hörde programmet blev jag lättad: både experten Bitte och den andra mamman var helt på samma linje med mig. Det att dagispersonalen och föräldraguppen körde en linje i med normerna kändes inte så farligt, jag förstod på basen av vad de sa att de egentligen aldrig riktigt reflekterat över hur sjukt mycket socker barn av dagens samhälle kan få i sig om man inte själv aktivt går in för en restriktiv linje.

Idag är vi i en annan situation. Barnen börjar bli större och snart är det dags att släppa på tyglarna för den äldsta. Det är länge sedan hon upptäckte att andra har lördagsgodis medan vi kör ihop några kokosbollar, eller äter några bitar kvalitetschoklad. Jag funderar mycket nuförtiden på hur vi ska släppa tyglarna utan att det går överstyr. Det där som Bitten säger om personlig biokemi som inte tål socker utan det utvecklas till ett beroende i längden (upp till  30%) är det som oroar mig. Som förälder vill jag ju skydda mitt barn från skadliga ämnen, men jag inser också att snart kan jag inte mer. Försiktigt har jag försökt föra en dialog om varför vi väljer annorlunda än de flesta, men ändå tror jag att det inte kommer att bita. Att köpa den där godisasken känns ändå helt befängt, som att gå till alko och köpa en flaska vin till sin 15 åring - jag pallar inte tanken att börja "sockerträna" i hemmamiljö. Så tillsvidare låter jag bli. På lördag blir det kalas, och då kommer den vanliga kalasdosen, det är ok. Men att jag ännu till på köpet ska späda på med en lördagsgodispåse - nej, det klarar jag inte av.

Som tur fick vi idag vår nya supermaskin som kan komma att erbjuda oss en tillfällig lösning i vår familj. Tänker inte göra mer reklam än så här:

Först ut en tjock smoothie med brysselkål, spenat, jordgubbar, banan, kokosmjölk och sesamfrön. Barnen åt med mysli till kvällsmål.

Jag ser olika sorters dadel/fikonbollar, raw-kakor, och smoothies i mängder.

Ja just det ja, jag skulle inte göra reklam, så jag slutar här.

(Lyssnar just nu på Radars program om D-vitamin, och inser att det kanske ändå pågår en debatt om uptaget av D-vitamin i vårt land).