9.2.15

Ny vecka ger nytt hopp

En kort vecka blir denna, för på onsdag och torsdag styr jag tillsammans med den lilla kosan mot den stora metropolen. Jag ska på konferens och hon får äran att vara mitt bihang, några andra lösningar finns tillsvidare inte då vi välsignats med ett barn som är väldigt glad i mamma nattetid.

Ångesten över min oförmåga att producera fokuserad vetenskaplig text börjar bli överhängande igen. Så nu är det fokus, fokus, och fokus som gäller. Bäst är när man får stiga upp innan alla andra och plita ner en klarsynt text på hur den slutgiltiga texten ska se ut. Sen gäller det att minutiöst följa den planen. Det är där det brukar brista för mig. Men nu! Nu kör jag. Så tack och goodbye bloggen. Ska försöka hålla mig borta och koncentrera mig på min studieplan för den här veckan. Två presentationer ska också hinna förberedas. Och jag misstänker att det kan finnas en och annan stipendiedeadline som bör hållas även denna vecka. Utöver detta plitar jag ner i min to-do-lista tre födelsedagspresenter för äldsta dotterns kalasvecka (satsar på böcker från den annars utrotningshotade lokala bokhandeln i stan, nät jag ska hinna dit är ännu ett mysterium...), REKO-beställningar, redovisning och faktureringar för Slow Foods senaste happening, och kontakta byggfirman som kan ta itu med med lite renoveringsarbete på gården bara våren infinner sig.

Ibland inser jag hur lyckligt lottade de är som förstått att doktorera innan de skaffat familj och hus...undrar om de själv är medvetna om hur bra de har det? Sen kommer jag ihåg att utan barnen skulle jag antagligen vara precis lika förbryllad över vad jag håller på med men istället för att tvingas till pauser jobba slut mig själv. Och då känns det precis som det ska va; mitt i prick, som Fläck brukar säga i Prick och Fläck sagorna.

Nu vankas det frukost hos oss: på fläcken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar