29.5.13

Middagar på tomt kylskåp

Det blev favvo i repris idag. Jag vaknade på morgonen och insåg att det inte finns annat än hönsbuljong till middag idag. Nåväl, mor i huset slängde på sig lenkki-kläderna, tog diskhanskarna i ena handen och en plastpåse i den andra och sen ut på morgonlänk. När jag sprungit tillräckligt lång hittade jag sedan både kirskål och nässlor.

Gjorde en kirskålsomelett till frukost och en nässelsoppa för kvällens middag innan jag slängde mig på cykeln och cyklade med racer-fart till min forskarkurs i Brändö. Bara 15 minuter försenad, men med maten färdig till kvällen. Ganska bra för en vanlig sketen onsdag.

Ikväll fick jag ta två rundor till, för ungarna hade ju förstås blivit inspirerade av min morgon-hurtighet. Förvånad hur bra flickan orkar springa. Antingen är jag ur form, eller så är hon stafettkarnevalens blivande stjärna.

Imorgon morotssoppa. Men det utan morgonträning eftersom våra egna är alldeles för skrala ännu... Morötter, ingefära och kokosmjölk finns, så det blir säkert gott!

Så sånt.

27.5.13

Rabarberkräm utan socker


Ca 1,5 liter vatten (så det täcker rabarberbitarna)
1 paket dadlar (200 g)
kanel
potatismjöl/tapiocamjöl

Skala och skär rabarberb i bitar. Mal dadlarna med några matskedar vatten. Koka rabarbern och dadelkrämen i vatten tills rabarberbitarna har blivit helt mjuka. Avred med 1 msk potatismjöl/tapioca mjöl utblandat i 1 dl vatten i kokande krämen. Låt svalna.



25.5.13

Några snabba reflektioner

Det är mycket nu. Jag hinner inte riktigt med. Inte nog med att trädgården exploderar medan solen gassar och regnet lyser med sin frånvaro (läs: vattna, vattna, vattna...) dessutom har jag en massa bollar i luften.

Igår kväll lyssnade jag på Sanna Ehdin i Helsingfors. Det var verkligen en ren och skär njutning att få höra hennes insikter. Mycket av vad hon sa var inget nytt. Men att höra någon säga de där sakerna är alltid mer effektivt än att läsa om dem någonstans.

Konklusion:
1. Jag ska börja be. (i form av meditation, högst antagligen)
2. Jag ska börja springa igen. (haha hur länge har jag inte lovat mig själv att ta tag i saken!)
3. Jag ska dricka ljummet vatten med kokosolja mer regelbundet.
4. Det är kanske slut på mjölken för min del, också den opastoriserade ekomjölken. :-(
5. Jag ska definitivt börja bearbeta mina tankemönster.

Jag kanske skriver mer om vad Sanna berättade en annan gång. Men som sagt just nu exploderar allt runt omkring, har också hunnit marschera mot Monsanto idag (hejaheja!), men nu är det punkt nr 6 som gäller: jag måste sova tillräckligt.

23.5.13

Tanka inspiration

Sitter på tåget. De nygröna björkarna susar förbi. Jag är på väg ner till metropolen för att tanka inspiration, både för mitt jobb och min fritid. Först ut är möten med några professorer och fellow likasinnade doktorander. Hoppas det gör gott. Att sitta helt ensam med en forskning där det emellanåt känns som om världen faller över en är inte bra. Inte alls. Då är det skönt att veta att man inte är ensam om det. Får vi hoppas. Fast de senaste dagarna har mina teorier inte varit så elaka med mig. Jag har mest funderat på hur jag ska plita ner ett lands historia, ekonomiska och demografiska utveckling i tre hela paragrafer. Utan att destumer känna till landet i fråga på detalj nivå. Det är knepigt. Har plöjt texter på spanska och engelska och så småningom börjar texten forma sig.

Ja och fritidsinspirationen tänkte jag tanka tillsammans med vänner, guddotter och Sanna Ehdin. Den sistnämnda ser jag framemot att träffa. Sedan jag började följa henne på Facebook har hon haft en nästan kuslig kraft att lägga upp linkar och inlägg som just berör det som jag just precis då behöver. Det var Sanna som introducerade mig till filmen "Economics of Happiness". Den filmen fick mig att förstå hur viktigt det är att bevara samhällen som lever ett med naturen, hur viktigt det är att lokalisera ekonomier och hur viktigt det är att jag själv jobbar för en småskalig lokalt förankrad ekonomi. Man kan säga att den filmen ligger som grund för både mitt vetenskapliga arbete och min jakt på lokala råvaror direkt från producenten.

På tal om lokala producenter, kan ännu berätta att vi idag åt leverlåda. Hemmagjord leverlåda från en ekologisk nedfryst lever som jag fått från vår highlander-leverantör. Leverlådan var alltså gjord på en bit lever, ett ägg, mycket timjan, lite salt och ett halv äppel (allt detta maldes till en geggig smet) som sedan blandades ut med kokt ris och gräddades i 200 grader i ca 35 minuter. Dränkte sedan varje portion i kokosolja och lite mer salt för att den skulle bli smaskig och god. Var smått orolig för den yngre generationens acceptans. Jag menar, det är ju inte alltför länge sedan vi åt den där smörjan som kommer i en liten metallförpackning som man så behändigt kan värma upp i stekpanna eller mikro. Det är klart att ungarna älskar den, den är ju designad så att de ska tycka om den, med just de rätta tillsatsämnena och just den rätta mängden tillsatt socker. Jag är ju också övertygad om att den är den smörjan de blir serverade på dagis när det står leverlåda på lunchmenyn. Så jag var inte förvånad när unge herreman satte igång med sitt ylande efter att ha testat första tuggan. Men unga damen hon fattade tycke direkt. hon slevade i sig som aldrig förr och då förstod herremannen att kanske det ändå var värt att pröva smaka på riktigt. Succé! Alla åt upp allt!  Än en gång ett lyckat vardagsmatrecept, fyllt med näring och utan konstigheter. Visste du att lever är överlägset bäst för den som behöver tanka vitaminer? Den är fullspäckad med sånt och många "real food" bloggar förespråkar att man äter lever en gång i veckan. Nu hade jag dessutom haft vett att göra så pass stor sats att de små liven har något att smaska på medan deras mor tankar inspis i Helsingfors. Fast imorgon får de spagetti (glutenfri), en lyx som är dem förunnad när mamma är bortrest (när jag var liten var det Kotipizza som gällde då mamma var bortrest).

Nu regnar det. Och jag glömde jackan i bilen. Mina plantor uppe i landets soligaste stad behöver regn, inte jag. Hoppas det drar norrut.

Nässelsoppa - som att koka soppa på en spik!

Igår blev det nässelsoppa till middag. Och sjutusan så god den blev (om jag nu själv får säga...). Min första nässelsoppa överträffade alla mina förväntningar.

Detta slängde jag i den:

1 liter hemlagad ekologisk köttbuljong
1 halv squash
1 lök
En stor bunt med nässlor (rymdes knappt in i matberedaren innan jag malde ner dem)
1,5 dl blötlagda mandlar
muskotnöt
salt (hade varianten ruususuola)



Beredningen gick till så här:

Tinade upp den nedfrysta köttbuljongen under dagen. Stekte skalad squash och lök i olivolja på låg värme medan jag malde ner de tvättade nässlorna. Slängde i nässlorna i stekpannan, rörde om. Överförde den gröna blandningen i den puttrande buljongen. Malde ner mandlarna med lite vatten till en slät kräm. Tillsatte den till soppan. Körde ett varv med fammos gamla Bamix-mixerstav (stort plus att den har metallstång, i mitt nya "giftfria" kök är inte plaststavmixern tillåten i varma rätter). Satte till salt och muskotnöt.

Vi åt soppan med ett halvt ägg i. Funkade riktigt bra.


Gällande spiken. Den här soppan kunde i princip varit gratis om mina squash och lökar lyckas bli till något. Benbitarna som jag gjorde buljong av hade jag fått på köpet i en ekologisk köttleverans. Nässlorna var plockade i grannens rabatt. Betyder att bara mandlarna, muskotten och saltet var prissatta. Tänker vemodigt på mandelträden i Cajón de Maipo utanför Santiago och på saltfälten i Salar de Uyuni. Kan ni tänka er att för 10 år sedan var det så dyrt att utvinna saltet på den bolivianska högplatån att man inte hade råd att sälja det vidare. Undrar just om det är så än idag, med tanke på hur det blivit trendigt att äta naturligt salt fyllt med naturliga mineraler. Johanna, om du läser detta - tycker du inte att det är dags för en ny Uyuni-safari snart? Kanske vi kunde starta vår egen salt-firma?

22.5.13

Körsbärsträd och igelkottar

Känns som om jag inte hinner något alls just nu. Igår somnade jag medan dagens mat puttrade på spisen. Som tur hann jag berätta om min lilla köttgryta till hubben innan John Blund tog mig med ut på äventyr. Imorse grejade jag kirskålen som vi plockat med barnen igår, och brände mig på nässlorna som vi också hittat. Skickade iväg övriga familjen till dagis/jobb och tog sedan ett varv med vattenkannan i trädgården innan jag lastade bilen full med smutstvätt och åkte in till stadsresidenset för att jobba/tvätta. Det är effektivt att jobba utan internet. Fick t.o.m. några rader skrivna under dagen. Nu ligger jag bara efter med ett avsnitt i min strikta tidtabell. Månne jag får det gjort imorgon?

Nåväl, blev glad idag att se att vi har ett körsbärsträd i full blom på framgården. Hade inte märkt det tidigare. Blev också glad att se att två av mina chili-plantor bär frukt! På kvällen kom sommarhyresgästen: igelkotten. Jag har blivit ombedd av tidigare ägare att se till att den får mat. Nu är jag osäker, vad äter de? Hon sa att hon matat djuren med kattmat. Men jag är fundersam. Kan sådan industriframställd smörja faktiskt vara bra för en igelkottsmage. Hubben googlade och kom fram till att frukter är bra, bl.a. melon och äppel. Och igelkottar äter sniglar. Hurra! Just som jag gått och funderat på om det kan vara hälsosamt att begränsa snigelstammen på konstgjord väg så kommer lösningen som på beställning.

Ska bli roligt att se om vårt igelkottshus inrymmer mer än en kotte denna sommar. Barnen kommer att bli förtjusta.

Glad är jag också att våra finska kottar inte är av den sydamerikanska sorten som lär skjuta pilar med sina taggar. Nej, våra kottar är ju för det mesta bara mysiga.

Förresten, var det inte mjölk de brukar dricka? I alla fall i sagornas värld.

Nu kallar John Blund. För mycket svammel fyller spalterna här.

19.5.13

Odling i bild

Så här började det.

Så blev det lite utrymmesbrist.

Tills jag flyttade på dem, in i tre olika rum.

I barnens rum växte de bäst.

Jag förundrades över de röda knopparna. Tills en kompis på FB informerade mig om att de är rabarber.

Överraskningen. Vår snöfria gård.

Och det börjar blomma.

Grow food not lawn projektet. Här tog jag bort en plätt gräs. Mindre klippande mer orgäsrensande. Men framförallt mer mat!

Odlingarna bakom skjulet. Utrymmesbrist, ska plöja upp lite mer idag.

Omplanterade smultron.

Vi tycks också få egna blåbär till morgongröten i sommar. Eller jogurten om vi har tur.

Visst liknar det här harsyra?

Vinbär, än så länge lika gröna som jag som odlare. Snart tar det sig och vi får färg. Ska bli intressant att se vilken.

17.5.13

Dags att rota sig!

Igår planterade jag mina första rötter! Det blev morötter och rödbetor. Och så tog vi och vände uppochner på jordplätten bakom skjulet. Idag fortsätter vi (ähum, rättare sagt mamma fortsätter medan jag sliter med mina litteraturförteckningar...).

Det blev ju inget hus på landet för vår del. Istället har jag nu cykelväg in till stan och tänker försöka trotsa den något skuggiga trädgården med odlingar. I matväg finns det redan gräslök, smultron, rabarber, plommonträd, x antal äppelträd, krusbär (tror jag), vinbär av tillsvidare okänd färg.

Planteringsplanen innehåller spenat, morot, rödbeta, potatis, sallad, ringblommor, ärter, persilja, dill och lök. Vitlöken tar vi senare. Ja och sen bore jag få ut mina uppdrivna plantor: blomkål, vitkål, broccoli, squasch, pumpa, sockerärter och tomat, chili och paprika (de tre sista hamnar kanske i miniväxthuset frampå gården). Ojdå, nu då jag räknar upp alla sorter inser jag att det kanske blev lite väl mycket för den första sommaren. Nåväl, ingen stress. Vi får se hur det går.

Ja och sen vill jag ha trädgårdshallon. Buskarna specialimporteras från Åland. Hoppeligen utan oönskade illegala immigranter (mördarsniglarna som är en plåga där ute på holmen).

Mamma skrattade igår när jag undrade om de gröna tossorna i jordplätten var harsyra... nej, men har du inte lärt det något i skolan, undrade hon. Det är ju förgetmigej. Skrivs det ens så där? Så grön är jag på det här området. Det blir roligt det här.. Följ med på min gröngöling resa in i plantornas värld!

Foton på kommande...

16.5.13

Helheten och kunskapen

Igår ställdes jag mot väggen gällande min egen kunskapssyn. Hujedamej, det är en svår fråga. Ofantligt svår. Men en sak är säker: jag är inte någon fanatiker av Kant, den moderna europeiska kunskapssynens fader.

Under flytten kom jag att bläddra i boken Sophies värld. Jag måste ännu ta en kväll tillsammans med Sophie när dammet lagt sig, men mina ögon föll på ett kapitel om Kant. Han blev ju känd inom filosofin bland annat för sina tankar om sakernas egen natur, "das Ding an sich" översätts väl ungefär: saken för sig och betyder att sakerna runtomkring oss inte är en del av oss utan något separat.  Vågar jag nu säga att jag har en diametralt annorlunda syn på saker. Okej, vissa saker, som alla dessa onödiga prylar som jag håller på att packa upp i det oändliga, de får gärna förbli separata. De är så överflödiga och många innehåller så mycket kemikalisk smörja (ta bara en gammal mobiltelefon som exempel) att jag med glädje avstår från att integrera dem i min personliga sfär. Men andra saker, som maten som jag äter, eller kläderna jag klär mig i, jorden jag snart ska börja bruka, fåglarna som kvittrar så glatt i träden i trädgården, t.o.m. träden i sig, de är inte separata, de är en del inte bara av mig men av helheten. Vi utgör en helhet, maten, kläderna, jorden, träden, fåglarna och jag. Jag kan inte bara avsäga mig den här livsviktiga relationen när något i helheten blir fel. För om någon av "sakerna" slutar fungera så påverkar det även mig och mitt välmående. Om maten är "felprogrammerad" för mig blir jag ju sjuk. Om jorden jag ska bruka är obrukbar går det ju inte att producera mat. Om kläderna jag bär innehåller kemikalier så påverkar det ju inte bara mig och mina nedärvda gener men också de som är en del av helheten på en annan ort, där bomullet besprutats, plockats och färgats. Om fåglarna sluta kvittra är det bara ett tecken på att våren tystnar och att något är fel i den helhet där jag lever (för tankarna till Rachel Carsons bok "Silent Spring).

Nej tack, inte Kant. Hellre fokus på helheten. Tillbaka till rötterna liksom. Lite som Maggie skriver idag om att återta det där sambandet mellan oss, naturen och vår överlevnad. Sådan är min kunskapssyn. Men skriv nu sen det i vetenskaplig form. Så att folk förstår. Sjuttons Kant, varför skulle du ha en så unversialiserande effekt på mänskligheten i stort? Jag tror att Sophie och jag ska ta oss en helkväll mycket snart.


15.5.13

Bubblan

Vi pratade om bubblan igår med en kompis. Om hur det är världens självklaraste sak för oss att veta vad den stora agrijätten står för och varför det mobiliserar tusentals personer världen över i en protestaktion. Det fyller ju våra sidor på sociala medier varje dag, från alla håll och kanter, från Chile eller Argentina i söder till Finland och Sverige i norr. Man blir då smått förvånad när människor ute i verkliga livet tittar på en konstigt när man nämner namnet på agrijätten. Va, vad är det för något? Frågar de. Det är då man inser att man lever i en bubbla.

Men frågan är, vem lever egentligen i en bubbla? De som enbart följer de officiella nyheterna i de officiella nyhetskanalerna, vare sig det är tv, radio, eller dagstidningar? Eller de som får sin information från andra källor? Vems bubbla är det som spricker, när man plötsligt inser att det som tidigare var en självklarhet inte längre existerar? När småskalig frö-försäljning förbjuds till förmån för de stora jättarna (det om de stora jättarna nämns det sällan något om i de officiella nyheterna, än mindre namnet på dem)? När bi-stammen dör ut pga kemikalier som använts till att besprutat våra konventionella grödor så att vi kan få den billigaste möjliga maten i stan? När allt kött som finns i butikerna har fötts upp på genmanipulerad soja medan vi levt i god tro om att genmanipulerad mat är förbjuden i Europa (men ingen har nämnt att man riktigt bra kan importera den för djurföda för att producera den billigaste möjliga maten)?

För att inte behöva konfronteras med livets svåra problematik tror jag att många väljer att stänga ögonen och fortsätta leva sitt liv i sina egna små bubblor.  Ja egentligen, vad har det för betydelse vem som lever i vilken bubbla när bi-stammen har dött ut. Egentligen. Vad har det för betydelse allt det här? Vi kan ju ändå inget göra, så det bästa vi kan göra är att var och en stänga in oss i vår egen lilla bubbla och hoppas, kanske be till gud om man har lyckan att tro på honom, att allt blir bra till slut.

Jag har nu studerat sociala rörelser en stund, riktigt på djupet, i ett tidsperspektiv på 15 år. Jag tror att jag vågar påstå att det har en betydelse i vilken bubbla vi väljer att leva i. Så länge vi lever i en liten bubbla utanför den stora bubblan så finns det en möjlighet att påverka livets gång och kanske t.o.m. spräcka den stora bubblan. Och ju fler vi är i den lilla bubblan, destu större blir den. Om vi inte orkar bry oss, lägger oss på sofflocket, då är det den stora bubblan som gäller. Våga spräcka dina bubblor. Våga ifrågasätta. Våga stå för vad du tror på. Om inte annat, så för binas skull. Ja och kanske för de där "future generations" som Brundtland snackade om. Kanske för deras skull också.


Så nästa gång du ser en begäran  om att delta i den världomspännande demostrationen mot den stora bubblan, ta dig en funderare: i vilken bubbla vill du leva? Vågar du vara med och spräcka bubblor?


14.5.13

Recept: Blåbärsmjukglass


Hemma hos är vi till stor del mjölk-, gluten- och sockerfria. Det har visat sig vara en utmaning att hitta på mellanmål och kvällsmål. Vi har då istället satsat på riktig och näringsrik mat, men barnen vill ändå ha något att äta innan det är dags att gå och sova.


Den här gjorde jag till kvällsmål igår.


Blåbärsmjukglass

2 avokadon
100 g frysta mangon
200 g blåbär
1 påse probioter
1 tsk vaniljpulver
2 msk havremjölk

Kör i mixern tills mjukt. Strössla med kokosflingor.




10.5.13

Varför protestera?

För mig presonifierar Monsanto det värsta i vår moderna värld. Det som är mest skrämmande av allt är att firman har för tillfället all makt i världen att uppnå sitt mål att kontrollera världens matproduktion. Utan att gå in alltför mycket på djupet ska jag försöka återge några av mina tankar om varför jag för första gången i mitt liv tänker frivilligt gå ut på gatan och protestera i den världsomspännande protesten "March Against Monsanto".

1. Monsanto beslagtar frön genom att patentera dem och gör det olagligt för små jordbrukare att spara sina egna frön för framtida behov. I många utvecklingsländer har det här varit ett tema länge redan. Monsanto kommer in, antingen genom att påverka lagstiftningen så att de kan patentera helt vanliga frön som används i jordbruk, eller genom en väldigt övertygande marknadsföringskampanj till intet ont vetande småbönder där man lovar dem större avkastning om de övergår till Monsantos frön. I själva verket uppstår det mer problem än vinst, och bönderna blir beroende av Monsanto, for life. Just nu förbereds ett lagförslag med liknane innehåll i EU.  För mer information, kolla in Vandana Shivas arbete här.

2. Monsanto manipulerar växter så att de ska bli mer resistenta mot insekter och klara av företagets egna bekämpningsmedel.  Ett av de bekämpningsmedlena är "Roundup" som är en biprodukt av deras urspungliga uppfinning för krigsföring - du har kanske hört om Agent Orange som användes i Vietnamkriget? Det finns klara (undangömda) bevis för att Monsantos bekämpningsmedel har orsakat ett våg av cancer i områden där bekämpningsmedlen har producerats och där de har använts. Se filmen "The Whole Truth about Monsanto" för att lära dig mer.

3. Monsanto står bakom en stor del av världens soja-produktion. Genom att äga fröna till sojaproduktionen kontrollerar de inte enbart sojabönderna i utvecklingsländer men också indirekt en stor del av hela världens köttproduktion. Och det är inte enbart i svin, nöt och hönskött som sojan varit med och gjort djuren stora och feta på kort tid, också t.ex. i laxuppfödningen används nuförtiden en stor del soja som fiskföda. Sojaodlingar i sig är inte heller någon vacker syn, de har sociala och miljömässiga effekter långt utöver den areal där de odlats. Om du vill lära dig mer om kopplingen Monsanto-köttproduktion, titta t.ex. på filmen Food Inc.

4. Monsanto står för det storskaliga, opersonliga, och konstgjorda i matväg. Företaget är är globaliseringen i ett nötskal. De vill övertyga oss om att utan dem kommer världen att hungra ihjäl då det i själva verket är så att Monsanto skapar mer hunger och lidande på denna jord än vad desperata och fattiga småbönder i utvecklingsländer gör. Deras argument lyder ju att orsaken till att regnskogen i Amazonas skövlas beror på småbönder som i sin desperation hugger ner skog för att föda upp biffkor. I själva verket är det mer komplicerat än så och Monsanto är en stor del av problemet. Den sorts produktion som företaget förespråkar kräver stora landarealer för att föda den globala marknaden, inte den lokala. Byar som tidigare varit självförsörjande och som kunnat sysselsätta sina invånare genom arbetsintensivt jordbruk försätts i en situation där de blir beroende av mat utifrån, och således och monetära inkomster eftersom de måste köpa den maten, och som följd uppstår arbetslöshet och migration till storstäderna. De som blir kvar i de småstäderna får leva med risken att insjukna i cancer, eftersom mängden cancerframkallande bekämpningsmedel är en nödvändighet för att producera storskaligt. När fälten besprutas får lokalbefolkningen stå ut med att andas in den giftiga lukten som sprids över deras byar. Läs mer om effekterna i utvecklingsländer här: Företaget som vill ta patent på moder jord.

5. Monsanto är inte något som bara amerikaner och utvecklingsländer behöver oroa sig för. Monsanto förstör också våra lokala föda här uppe i Norden. Genom en väldigt strategisk och långsiktig strategi har företaget och dess gelikar (läs: en hel drös amerikanska policy-makers) lyckats övertala också våra beslutsfattare och våra bönder om att deras metoder är "det enda sättet" att producera mat för i vårt urbaniserade och industrialiserade välfärdsamhälle. Med färre bönder på landsbygden, mindre intresse för yrkesfiskande och ingen medvetenhet bland konsumenterna om varifrån deras dagliga bröd kommer har företaget kunna tränga sig in i produktionsmetoderna med sina bekämpningsmedel och med sin soja för intensiv  kött- och fiskproduktion. Personligen är jag övertygad om att inget av det är bra för djuren, vår egen hälsa, eller miljön, varken på kort eller lång sikt. Kolla in den här filmen för mer information: FoodMyth: We need industrial agriculture to feed the world.


Alla punkterna ovan är orsaker till att jag för första gången i mitt liv tänker delta i vad som kallas en "protestaktion". Jag känner mig inte bekväm i rollen som aktivist. Jag  tycker inte om tanken att ens i misstag fastna på bild med ett stort protestplakat i handen. Men jag känner att jag ändå måste. För det är det enda sättet som jag kan visa min oro om vart den här världen är på väg om Monsanto får bestämma.

Jag tror inte att min insats kommer att stoppa Monsanto. Företaget har alldeles för mycket makt för att gå att stoppas bara genom en världsomspännande protest. Men jag hoppas att protesten i Finland uppnår så mycket synlighet att:

A) Alla vet vem Monsanto är och vad företaget står för.
B) Våra egna bönder börjar förstå att vi konsumenter bryr oss, att vi inte vill ha mat som framställts på konstgjord väg, vare sig det handlar om bekämpningsmedel eller sojauppfödda biffkor.
C) Den lagstiftande makten i både Finland och EU förstår att vi inte vill att Monsanto kan patentera våra frön eller genmanipulera vår mat.


Om du också bryr dig, om ens bara lite, häng då med i protesten så kan vi känna oss obekväma tillsammans! Protestaktioner arrageras (åtminstone) i Helsingfors, Åbo, Uleåborg och Vasa lördagen den 25.5.

Du hittar mer detaljerad information här:
Helsingfors http://www.facebook.com/events/467590523309704/
Uleåborg http://www.facebook.com/events/109266732581644
Åbo http://www.facebook.com/events/307536046042485

Vasa: www.facebook.com/events/449305375160580






7.5.13

Hur det kan gå när sötsug är business

Efter att ha skrivit det jag skrev igår blev jag fundersam. Blev min text för brutal? Trampade jag någon på tårna? Det att samhället i stort fortfarande är mycket blind för sockrets skadliga verkan betyder inte att jag fördömer dem som håller upp sockerkonsumtionen på ca 60 kilo/pers/år (svenska siffror men vi rör oss säkert i samma skala här i Finland). Nej, jag anser att det är olyckligt att siffran kan vara såpass hög utan att vi ens kommer på tanken att diskutera hur vi kan få ner den, bland annat genom att syna utbudet i en vanlig matbutik. När jag var inne i Citymarket i fredags stannade jag upp vid mjölkprodukterna. Jag sökte egentligen en naturell havrejogurt, men eftersom den inte fanns någonstans att hitta så kom jag att utforska utbudet mer noggrannt. När man just läst en bok som "Ett sötare blod" är det ganska chockerande att se alla dessa hyllor fyllda med burkar av dolt socker. Och det blir inte bättre när man flyttar sig över till avdelning för gryn och mysli. Även där är utbudet minst sagt överväldigande om man söker efter stärkelsefyllda frukostflingor. Men att hitta sockerfria alternativ, det är nästan en omöjlighet. Jag vill påstå att jag inte skulle behöva en livsmedelsaffär större än gamla Lisa Koski, eller bybutiken ute i Österö OM, och det är ett stort OM, maten dessa butiker erbjöd skulle vara riktig mat. Inte fejkad och stajlad för att tilltala olika konsumentgrupper, utan riktig basmat. Sånt som man gör god och näringsrik husmanskost av åt hela familjen.

 Vad jag egentligen vill säga är detta: Det är inte den välmenande läkarens fel att han/hon rekommenderat fel sorts mat i över 30 år i tron om att det leder till bättre hälsa. Det är inte sockerjunkiens fel att han/hon inte kan kontrollera sina impulser då kunskapen om sockrets beroendeframkallande natur och de snabba kolhydraternas skadliga verkan inte är något som man fäst uppmärksamhet i alla folkhälsokampanjer under de senaste 30 åren - utan snarare det motsatta genom att rekommendera en fettsnål diet. Det är inte föräldrarnas fel att de omedvetet skapar ett sockerberoende hos sina barn i mycket ung ålder (börjandes från välling och pulvergrötar!), ett sockerberoende som senare bara eskalerar till ett evig sug efter mer (och antagligen utgör en stor del av de där 60 kilona per person när barnen blir tonåringar och kan börja köpa sin egen läsk i butiken). Vad däremot är fel, är att blunda för fakta (som sakligt presenteras i boken "Ett sötare blod") och inte ta tag i problemen medan vi ännu kan!


Det är dags att inse att mänsklighetens hälsa och våra barns framtid har fallit offer för livsmedelsindustrins massiva marknadsföringbudgeter, vars enda syfte är att tanka sina kvartalsrapporter med evigt uppåtpekande försäljningssiffror.


Jag säger samma som Anna Lappe i Tedtalks nedan:

 Food Industry, my children are NONE of your business!



6.5.13

Det här var banne mig det bästa!

De som följt mig i mina andra bloggar, med början från Patiperra, vet vilken matresa jag och min familj genomgått. Ni lär inte heller ha missat att jag blev helt galen i att lära mig mer om sockrets skadliga verkan på kroppen. Jag såg en massa youtube-klipp med olika amerikanska experter som talade om sockrets skadliga verkan (Robert Lustig, Nancy Appleton, Sugar and Obesity) , jag såg gamla dokumentärer från 1980-talet (Sugar Trap), jag följde med bloggar som talade om sockrets skadliga verkan. Jag blev på mycket kort tid en socker-expert av stora mått. Och jag bloggade mig igenom en hel del av mina tankar just då (kolla här).

Jag brinner fortfarande för ämnet. Men jag har tagit lite avstånd från mitt eget kunskapsknarkande på det området. Efter att ha insett att världen kanske inte är redo att sluta sockerknarka, har jag istället satt min energi på annat. Den senaste tiden har jag istället fundera mycket på hur vi i vår familj kan leva ett normalt liv under rådande omständigheter. Jag blev till exempel chockad idag att se två killar på ca 10 år i R-kiosken i fullt beråd att handla sin dagliga dos. Tänker, det är inte långt tills mina egna barn kan göra likadant. Medan de ännu är barn...Alkohol och tobak finns det ju åldersbegränsningar på, men inte på socker. På samma gång vill jag ju inte att de ska ta stryk för att de har en mamma som vet kanske lite för mycket om sockret skadliga verkan. Stackars ungar, de har en fanatisk morsa! Tänk så knasigt det kan bli? För att jag vill skydda mina barn från att bli sockerjunkies som jag själv var i tiden, eller att bli insulinresistenta, gå in i puberteten i förtid, få cancer (sockret är givetvis inte enda orsaken til cancer men det är viktigt att veta att cancercellerna livnär sig på socker, utan socker kan de inte växa!), så är jag nu rädd för hur det ska gå för dem på det sociala planet. Detta i ett samhälle där socker, och då speciellt dolt socker, är en så naturlig del av barndomen och vardagen att den som vill frångå den normen anses vara fanatisk och hysterisk.

Men så kommer boken. Som ett brev på posten. Boken som sakligt går igenom allt det där jag lärde mig genom mina youtube-sessioner. Boken är varken fanatisk eller del av den hetska debatten mellan LCHF:are och deras motståndare. Den är saklig, informativ, och går på djupet med varför allt blivit så galet snedvridet. Boken som kan förändra allt. Framförallt är det boken som kan få helt vanliga välvillga läkare att vakna och börja motarbeta sockerindustrin precis som de borde. Boken heter "Ett sötare blod". Jag läste den på helgen. Jag orkar sällan recensera böcker mer, mitt riktiga jobb är alltför informationstungt redan nu. Istället hoppas jag att ni tar er en titt på den här intervjun med bokens författare, Ann Fernholm. Ett stort tack till henne, hon har gjort ett storslaget jobb. Snart kommer boken ut på finska. Tyvärr med en titel som inkluderar ordet "karppaus" och för den in i kategorin "fanatiska LCHF:are" fast den inte alls hör hemma där. Men jag litar på att boken skapar debatt även på finska, trots den felaktiga titeln.

Ha det gött!

2.5.13

Om att växa sig mindre

Maria på Lev mer på mindre skriver så bra om att växa sig mindre. Jag kan inte påstå att jag har haft för lite att göra den här våren precis. Mellan att hålla föreläsningar, skriva artiklar, jobba med andra projekt, flytta, köpa hus, söka stipendier, kulturkrascha och se till att familjen får en närinsrik mat vareviga dag, har det inte funnits mycket tid över. Det höll på att gå så galet att sömnlösheten gjorde sig akut påmind. Nu tar jag igen mig och somnar redan innan barnen är i säng! Jag frågade mig själv: var det så här jag ville ha det när jag prioriterade att "downshifta". Nehej något har gått galet snett, igen.

Men precis som Maria så har jag ändå känt av rastlösheten. Jag har gått omkring och känt att jag har satt mig själv helt i offside, helt oduglig, får knappt några emails mera, har inte träffat mycket vänner, är långt borta från vad jag brukade definiera som händelserna mittpunkt: metropolen. Men egentligen så duger jag till mer här och nu än vad jag gjorde tidigare. Jag har varit mer närvarande med barnen (inte tillräckligt ännu men i alla fall mer!), jag har odlat en massa frön som är stora plantor redan, och det har hänt en massa inom mig som bara behöver tid att ta form. Egentligen är jag inte alls i offside, utan i händelsernas mittpunkt, i mitt eget lilla universum. Och det är ju det som räknas. Egentligen.



Idag fick jag höra att någon talat om mig (eller egentligen om mitt arbete) i positiva ordalag på en lunch i den omgivning där jag tidigare hörde hemma, innan jag satte mig själv i offside alltså. Det visar att fast man kanske inte är med på alla ställen så kan man ändå ha något att ge, vilket ju Maria också definitivt har gjort, genom sin bok har hon inspirerat många att tänka nya tankar om livet, tiden, och pengarna. Narcissisten i mig vaknar till liv, jasså jag existerar visst ändå, för någon talar om mig! Ett annat exempel var en kompis som berättade hur jag inspirerat en gemensam vän till att ta steget ut och pröva på att äta hälsosammare (cut out sugar, grains and increase fats and proteins). Det berättar hon då jag just sagt att jag känner mig som en galen eremit med mina tankar om mat och hälsa, och att jag nog minnsann måste förändra mig så att mina barn inte får (mentalt) stryk för sin galna mamma då de börjar skolan.

Det är svårt att leva i offside från världen och normerna.  Jag kan gå omkring och tänka att "hoppas världen och normerna förändras snart, så att det skulle bli lite lättare"! Aj jo, jag glömde nu igen; så länge min värld och mina normer fungerar med den omgivnign som är mig kärast, då har det inte så stor betydelse i hur långt ute i offsiden jag sitter. Det är så man bygger sitt eget lilla universum, inifrån sig själv helt enkelt.

Rastlöshet, ge dig iväg! Du är inte välkommen här längre!