31.1.15

Michael Pollan spells it out

Jag har länge tänkt på andra världskriget och hur allt verkar alltid leda tillbaka till tiden just efter kriget. Allt. Hur ekonomin utvecklats, vad vi blivit lärda är rätt sorts mat (läs margarin), hur jordbruket utvecklats etc.

I seminariet nedan förklarar Michael Pollan sambanden. Han förklarar hur krigsartilleri (nervgaser) gjordes om till bekämpningsmedel för jordbruk efter kriget, och hur ammonium nitrat som användes i bomber under kriget istället blev konstgödsel. Han förklarar hur befolkningen efter andra världskriget suktade efter allt som varit ransonerat under kriget (socker, mjölk, ägg, smör) och hur jordbruket påverkades av befolkningsmigrationen in till städerna. Han berättar om hur den styrande elite ville minska antalet jordbrukare för att kunna kontrollera dem bättre (bönder var svåra att hantera innan kriget för de var så många och var självständiga).

Nu kan jag inte skriva mer för någon vill ha mat.

Men se den här! Den är bra! Speciellt frågorna på slutet! 




28.1.15

Tankar om skolmaten

Idag har det varit livat på min Facebook-sida. Jag passade på att sprida nyheten som Vasabladet så fint fixat om skolmatsseminariet som jag var med och arrangerade igår. Vinklingen i tidningen var så positiv och fin att även jag blev upprymd av förhoppning om att nu äntligen vänder det.

Annat var det igår när intrycken från seminariet lagt sig. Jag var minst sagt nedslagen. Tyckte att jag satt ner så mycket tid på det här seminariet och att effekterna inte varit så stora som jag hoppats. Alla politiker och bildningsnämndsmedlemmar i min egen och grannkommunen var inbjudna. Ingen, (INGEN!) av dem kom. Visst, de ansvariga tjänstemännen kom. Och många specialister inom mat var också där. Och vi hade fina diskussioner. Men vad hjälper det då det är politikerna som måste aktiveras för att bryta dödläget.

Så läser jag den här bloggtexten idag:Raportti espoolaisen päiväkotiruokailun eturintamasta och det får mig att känna mig ännu mer nedstämd, trots prisningarna på min Facebook-sida.

Beundrar de som försöker få bättre mat till sina barn i dagis och skolan. Själv bara nickar jag och säger, "jaha, aj så man får inte ha med eget, okej då, äsch så synd" sen går jag iväg till jobbet och knarrar tänder och på kvällen där hemma fösöker jag säga åt barnen att de inte ska äta knäckis med margarin eller dricka den fettfria mjölken. Lönlöst. Så jag söker andra vägar. Motbevisa, med vetenskapliga studier som bas. Men nej, inte ens det att vi har en specialist på alla studier som gjorts om mättat fett och socker hjälpe. Inte ens vetenskapsspecialist som intygar att det inte längre finns några som helst bevis på att mättat fett är farligt. Nej tvärtom, specialisten intygar att mera fett (SMÖR)  kan skydda de små från att bli så hungriga att de börjar äta skräp på eftermiddagarna. Ändå lyder svaret: "nej, vi kan inte byta ut margarinet mot smör, föräldrarna här i kommunen skulle bli så arga". Och jag tänker, men jag då, räcker inte min ilska som förälder någonstans? Och varför ska föräldrar som inte baserar sin känslor på den senaste vetenskapliga forskningen ha rätt till att bestämma mer än de som för fram bevismaterialen. Jag trodde ju att det var just vetenskapen som låg som grund till vilka kostråd som gäller. Men nu säger de att det inte är det, utan att det är de arga föräldrarna som får bestämma istället. Och i mitt stilla sinne funderar jag om inte det är något annat som ligger bakom att matservicen i kommunen så krampaktigt håller fast vid att barnen ska ha margarin. Jag funderar om det inte ändå är den där pengapungen som väger tyngst. Och mitt hjärta blöder. Som Jonas Konstig skriver i sitt blogginlägg : "I praktiken då man talar om att barnens mat ska skötas billigare så betyder det att barnes ska få sämre mat" och det här är inte alls till förmån för deras hälsa.

För mig börjar det här med kvalitet i skolmaten allt mer handla om en etisk övertygelse, vilket jag anser att i vårt sekulariserade samhälle väger precis lika tungt som annan religiös övertygelse. Och de som av religiösa skäl ber om specialkost, kan få det. Judar och muslimer äter ju t.ex. inte griskött.  Så hur skulle det vara om jag av etisk övertygelse kunde be att mina barn skulle få a) smör från gräsbetande kor; b) animalia som är uppfött på artegen föda (soja varesig GMO eller inte är inte artegen för något djur); c) grönsaker som odlats utan farliga bekämpningsmedel. Och så fritt från tillsatser, givetvis. Tillsatser tillhör inte min etiska övertygelse heller.

Här kan ni i alla fall bekanta er med artikeln i Vasabladet. Den var bra! Hoppas det vänder snart och att kommunpolitikerna snart vaknar och fattar att maten är grundstenen, det är där allting börjar, utan rätt sorts mat ingen energi, fel mat höga sjukvårdskostnader och behov av hjärtkirurgi.



*En liten disclaimer. Jag har aldrig förespråkat en lågkolhydratskost i skolorna, och det gjorde inte heller Fernholm, trots att tidningen kan ge sken av det. Utan jag (och mina Slow Food vänner) vill se mer äkta mat i skolor och dagis. Kolhydrater, fetter, proteiner är alla välkomna, i rätt mängd, bara de är naturliga och nyttiga. En diskussion om vad som är natruligt och nyttigt måste komma igång snart. Vi kan ju inte fortsätta blunda i all evighet då det gäller maten.

26.1.15

Brödutmaningen

Jag jagar det perfekta brödreceptet. Igår prövade jag tre olika varianter av ett recept. Bytte bara mellan mjölsorterna. Än är jag inte riktigt nöjd, fast ungarna åt av vardera sort.

Ingredienser:

6 dl vatten
20 g jäst
2,5 dl valfritt mjöl (hirs/havre/ris)
2,5 dl valfritt mjöl (bovete/havre/durra)
0,5 dl solrosfrön/krossat bovete/krossade hasselnötter
0,5 dl linfrön/chia
2 msk psyllium husk
1 tsk salt
Möjligtvis ett par msk av någon krydda som fänkål eller kummin
För mörkt bröd ersätt 0,5 dl mjöl med 1 dl carobpulver + 1 msk honung

Blanda de torra ingredienserna för sig och jästen i ljummet vatten. Rör ihop de två och häll i en avlång ugnsform (jag använder silikonformar). Låt stå i ca 30 minuter. Grädda i 225 grader i 45 minuter. Stjälp upp på galler och låt brödet kallna innan det skärs upp.

De ljusare bröden (ett med hirs och durra och det andra med hirs och bovete) ville inte riktigt hålla ihop när jag skar upp. Det mörka, "fejkade malaxlimpan", den blev bra i både konsistens och smak, men nästa gång sätter jag till kryddor, i alla tre!


Det här med kläder och den lokala ekonomin

Jag blir ibland lite nedstämd då jag tänker på klädkonsumtion. Vi konsumerar så det står härliga till. Jag måste erkänna att jag själv egentligen inte känner till något annat än 'slit och släng'-kulturen. I min tidiga barndom var jag klädd i mammas egna kreationer, det kan jag se på bilder. Och någon gång i högstadiet sydde jag faktiskt några av mina plagg själv. Det här var innan stan jag bor i blev invaderad av alla svenska klädaffärer, när varvet runt torget inte egentligen var någon vits att ta, eftersom det bara fanns några enstaka butiker i stan. Köpcentrumet hade inte ens öppnat sina dörrar då ännu, och Sokos hade övergett denna lilla byahåla till förmån för sina mer framgångsrika koncept på andra orter. På den tiden åkte man fyra timmar båt för att komma till de svenska butikerna och handla "slit och släng"-kläder.

Nåväl. Idag är situationen annorlunda. Jag tog varvet runt för två veckor sedan. Blev så deppad av vad jag såg att jag tog en tur till loppisen istället och plockade upp några kvalitetsblusar där på vägen hem. I butikerna i den här stan finns det väldigt lite äkta material med tidlös design just. Allt är akryl, polyester, eller annan oljederivat. Det är smått chockerande faktiskt efter att man mest bara haft att göra med barnkläder (som oftast är 100% bomull, inte bra det heller jag vet, tär på naturen). Sätter människor faktiskt sina pengar på den här skiten? Hur länge håller sömmarna och tygen?

Sen tänker jag på alla de balar och kontainrar av kläder som skickas som utlandshjälp till Afrika och förstör den lokala klädproduktion  där. Vår egen klädproduktion har ju tagit stryk för evigheter sedan. Slit och släng-modellen innebär ju att produktionskostnaderna är närmast obefintliga (läs: slavarbetskraft i Asien, och alla de miljökonsekvenser det har där). Men tänk på alla de lokala förmågor som går omkring och drömmer om ett kreativt arbete. Tänk på alla de som skulle kunna vara sjutusans bra på att sy kläder av prima kvalitet. Tänk om de skulle få blomstra som egna entreprenörer här i stan? Tänk om! Vi skulle i ett nafs kunna få slut på kläddumpning och stigande avfallsberg och istället sparka igång den lokala sysselsättningen. Varför producerar vi inte här sånt som vi verkligen behöver här och nu? Kom inte och säg pga priset - för det är inte sant. Om vi internaliserar alla kostnader som just nu skoningslös dumpas i naturen på olika platser i världen så blir de kläder som vi konsumerar just nu väldigt dyra i drift. Och varför måste fokuset vara på export då det gäller att skapa de ekonomiska förutsättningarna för regionen? Jag blir inte klok på det resonemanget. Fattar inte hur ett enfaldigt fokus på export ska gynna den lokala ekonomin i det långa loppet. Och om vi exporterar, vad importerar vi? Halvtrasiga kläder och antibiotika resistent mat.

Om ekonomin var lokal så skulle kvalitet vara av första prioritet. Visst skulle det kosta lite mer men med kvalitetskläder behöver man ju inte hålla på och tokshoppa stup i kvarten.

Jag har just gått med i en Facebook-grupp som heter sytokiga (i Sverige). Blir alldeles varm om hjärtat då jag ser vad många av medlemmarna producerar - härliga högkvalitativa kläder, som  de dessutom säljer på sina egna små webshoppar. Heja, heja! Mera sånt! (och gärna i återanvänt, eller miljövänligt material).

24.1.15

Gluteniserad

Här sitter jag med te-koppen i handen och är tacksam över att denna dag snart är över. Det ville sig inte värre än att vi bestämde oss för att gå till den lokala latinorestaurangen och äta lunch för jag hade noll idėer om vad vi skulle äta idag. Det är en av få ställen i den här stan som uppfyller mina krav då jag går och äter med familjen: glutenfria alternativ som även barnen äter, gjorda på äkta råvaror. Och gott dessutom. Lekhörnan är inte heller så tokig. Hubben går ofta på lunch där och han har i flera veckor talat om att de behöver min hjälp med att hitta bra råvaror. Så därför var valet av restaurang givet.

Maten var utsökt. Alla tre rätterna... tror att två var bonus, only for us men vet faktiskt inte riktigt då det ju inte var jag som betalade.

Nåväl allt väl framtill den andra bonusrätten: friterade calamares med aioli. Väldans goda. Eftersom hubben inte äter skaldjur (mariscos) så fick jag hela portionen... först när jag var på sista bläckfisken slog det mig att den kunde vara panerad i vete. Tänkte att så illa kan det väl inte vara då innehavaren visste att vi alla är glutenfria...men, men...lita aldrig på det... frågade innan vi gick ut och hon svarade helt obekymrat 'aceite y harina'... just det, olja och (vete-)mjöl. På vägen hem funderade jag på om min kropp kanske klarar av det nu då jag inte ätit gluten på länge. Jag kände ju inte av något konstigt.

Men nej. Två timmar senare kunde jag notera fajt med hubben (eget initiativ, humörsvängningar var vardag förr), magen konstigt sjuk (en känsla som inte går att förklara eller lokalisera men som jag kände väl igen från mitt tidigare glutenfylldaliv, brukade ha den konstant efter maten, trodde faktiskt förr att det var kroppens sätt att signalera mättnad, aj så fel!), och en aningen svullen och slemmig halstonsill (mina båda tonsiller var förr så svullna att jag alltid blev rekommenderad av läkare att operera bort dem, nuförtiden är de sällan sjuka eller stora). Jepp, jag var gluteniserad. Lite frossa kände jag också av.

Nu har jag legat utslagen på soffan i några timmar i hopp om att det snabbt ska passera. Kan inte fatta att jag förr stod ut med den här känslan och det här humöret alla dagar. Hujedamej. Hur orkade jag med mig själv? Fattar inte.

Lärde mig en läxa: lita inte på något när jag är ute och äter. Fråga först. Ät sen.

Men stället får ändå en tia av tio av mig. Skitgod mat alltså. La Guacamaya, i Roparnäs. Snart dessutom ekologisk om de börjar handla från de leverantörer som jag skrev ner åt dem på två post-it lappar.

Urk, tillbaka till tėet och soffan. Tomorrow is a new day!

Glutenfria lördagsscones

Hittade detta recept imorse då jag fick för mig att vi skulle ha scones till frukost. Lite modifierat enligt egna behov (mjölkfritt):

Scones_
4 dl mandelmjöl
1 msk psyllium husk
1 tsk soda
1 tsk arrowroot (ersätt soda och arrowrot med 2 tsk bakpulver, mitt var slut)
1/2 tsk salt
3 msk ghee eller kokosolja
1,5 dl havremjölk eller mandelmjölk
1 ägg
1 msk chiafrön
1 msk solrosfrön
1 msk pumpafrön

blanda de torra ingredienserna. Tillsätt fettet. rör i mjölken, ägget och chiafröna. Låt vätskan dra in i några minuter. Klicka ut den lösa smeten på bakplåtspapper och forma till scones (mina blev ca 15 cm i diameter). Strö solrosfrön och pumpafrön ovanpå. Grädda i ugn 15 minuter i 200 grader.

Passar bra med mosad avokado!

23.1.15

Vardagsmat

Köttfärslimpan


500 g köttfärs
2 kokta potatisar
1 lök
1 selleristjälk
1 morot
2 msk chiamjöl.
5 dl vatten
pulverbuljong/salt

Hacka och stek löken. Tvätta och hacka selleri. Riv moroten. Mosa potatisen och tillsätte löken, sellerin och moroten. Tillsätt vatten, salt och chiafrön. Kör med mixerstav slätt. Blanda ner köttet. Grädda i ugnsform i ca 40 minuter, 200 grader.




Sötsur kikärtsgryta


500 g kokta kikärter
1-2 lökar
1 halv rotselleri
ca 200 g pumpa (butternut eller annan)
1 halv sötpotatis
några ringar färsk ananas
100 g blomkål
500g tomatkross
2 msk tomatpure
3 vitlöksklyftor
salt

Hacka lök och stek i olivolja lätt. Koka rotsellerin, sötpotatisen, blomkålen och pumpan i ca 10 minuter. Tillsätt kikärterna och de skivade ananasbitarna och tomatkross/tomatpure. Tillsätt vitlök. Låt puttra i 10-15 minuter. Smaka av med salt.

Servera med bovetegryn, ris eller quinoa.



20.1.15

Rea i matbutikerna

S- och K- kedjan inleder priskrig. Lidl sänker sina priser ännu mer. Ja, det var väl i grevens tid detta hände? Hur länge har de inte kunnat sko sig på en marknad där de haft total kontroll över både producenter och konsumenter? Skoningslöst har detta pågått under flera decennier redan. Mest förvånad är jag kanske ändå över att man skyller på ekonomiskt kärva tider och enbart Lidl som lokal utmanare. Ingen verkar ta i beaktande att prissänkningar kan ha något att göra med de florerande alternativa marknaderna som just nu ploppar upp som svampar i vårt land (läs REKO-ringar, matringar, direktförsäljning). Det sista kedjorna vill är förlora kontoller över producenter och konsumenter. Det sista de vill är att vi konsumenter ska komma åt att handla direkt från producenterna. För då tappar de ju makten, och det sköna vinstbringande fluffet i sin egen prissättning. För den dag vi börjar handla direkt med bönderna inser vi finländare också hur dragna vid näsan vi blivit av dessa kooperativ som i tiderna upprättats för att göra det lättare för bönderna att nå ut till sina kunder med sina produkter men som under sin hundraåriga existens förvrängts till något helt annat.

Jag tror inte att man kan förbise att REKO-ringarna växer så det knakar. Här i min egen stad har gruppen växt till över 2000 medlemmar på väldigt kort tid. REKO handlar inte enbart om de produkter som saluförs via det nätverket. När kunderna börjar köpa rena råvaror, som de tvingas själva förädla till mat ändras också deras konsumentbeteende. Det finns en himla massa onödigt skräp på butikshyllorna som ingen egentligen behöver, men som man kanske av ren lättja plockar med sig hem när man är ute och veckohandlar. En äkta REKO:ist lär sig att handskas med de råvaror som finns till förfogande via träffarna, måltidsplanerar enligt detta och således faller allt detta onödiga skäp bort från matkorgen i butiken. Jag tror inte att kedjorna tycker att REKO är ett marginellt fenomen - jag tror att både de och matindustrijättarna bakom dem känner sig aningen obekväma i sina kläder just nu. Stora saker är i rullning. Prissänkningarna är för dem ett sätt att försöka stävja utvecklingen, hålla kvar kunderna, låta dem förstå att visst kan kedjorna ändå erbjuda bra mat till vettigt pris.

Jag är inte övertygad. Så länge de kan härska över vad som odlas och förädlas i vårt land utan att vi som ska konsumera detta har något att säga till om så kommer jag inte att återvända. Nej tack. Är bara så himla glad att vår stora frys fungerar prima. Den håller oss mätta och belåtna med ekologisk, lokalproducerad, och säsongsmat året runt.

Nu har dessutom GMO-foder diskussionen kommit igång oss konsumenter och producenter emellan. Aaah, som musik i mina öron att höra hur producenterna verkligen försöker få tag på GMO-fritt foder till sina djur. Nästa steg är att bli av med sojan alltogether.

Ju mer vi lär känna varann, destu mer kan vi själva bestämma hur vi vill ha det, utan inblandning av matjättar som är förblindade av kortsiktiga vinstmaximerande lösningar.

Och trots priskrig så kan jag meddela att antalet REKO-medlemmar ökar för var dag som går. Idag har åtminstone tio till tillkommit i vår grupp. Jag hälsar dem varmt välkomna.


Valnötskex

De här är för goda.... tänk om vi hade haft mörkchoklad att sätta I dessutom. Ryyyser. Och dit for min sötsmakspaus, räckte  nästan 20 dagar.
Ingredienser:
4 dl valnötter
100 g dadlar (10 mellanstora dadlar)
1 tsk naturligt vaniljextrakt (elle pulver)
1/2 tsk matsoda
1/3 tsk salt
1 ägg / 1 msk chiakross blandat i 4 msk vatten
(Mörkchoklad, krossad)
Kör i matberedare valnötter och dadlar till en jämn massa, tillsätt vanilj,  soda och salt. Tillsätt till sist ägg eller chiabalandningen. Rör i choklad, russin, eller krossade nötter om du vill. Rulla till bollar. Grädda i 200 g, 15 min.



17.1.15

Äppelpäppel i januari

Våra sista vinteräppel frös i köldknäppen nu i början av januari. Fram till dess hade vi inte behövt köpa ett enda äppel sedan augusti då de första äpplena blev mogna. Nu är det ekoäpplena hos Kodial som gäller tills nästa säsong. Eller nej. Ifjol skalade och kärnade jag nämligen ur ett 30-tal transparent blanc från vårt största träd och frös in dem som sådana. Idag blev det glass på 8 av dem. Och god sådan dessutom. Med lite valnötter smakade det nästan lika gudomligt som gammelfarfarsglassen från butiken (min favorit när jag ännu åt köpisglass).

Ni kanske inte har frysta äpplen tillhanda men må detta fungera som en inspiration inför nästa säsong när äpplena dinglar tätt på träden igen!

Äppelglass

8 frysta äpplen
1 stor avokado (1,5 liten)
5 bitar fryst mango
(Frysta blåbär)
(Kanel)
(Valnötter)

Beredning: Äppel, avokado, mango i matberedare. Kör till slät. Lägg till blåbär och rör försiktigt runt. Servera med lite kanel och valnötter.

10.1.15

Smoothie-time!

Den blev visst lite tjock...jogurtsmoothie..

Slängde i:
Chia + vatten
Blötlagda mandlar
Avokado
Sesamfrön
Jordgubbar
Ägg
Spirulina

Kör & njut!

8.1.15

Det farliga F-ordet

Det finns ett ord här i världen som jag anser vara farligt och som aldrig borde få användas utan precision. På nästan varje forskarseminarium som jag deltar i så reagerar jag starkt när det ordet förekommer i texter (och det gör det ofta) och påpekar alltid att författaren ska vara försiktig med just det ordet. Det skapar nämligen föreställningar både hos dem som blir kategoriserade under den benämningen men också hos dem som egentligen inte har en persolig relation till ordet.

Vilket F-ord är det jag talar om?

Jo, just precis: F-ordet som stavar till FATTIGDOM. På engelska POVERTY. De fattiga - the poor. Vi ska ju "eradicate poverty" heter det. Utrota fattigdomen. Men om det här nu är ett så central världsomspännande mål för att hela mänskligheten ska kunna uppnå ett utvecklings -Nirvana så måste vi ju också veta vad exakt som menas med fattigdom.

Egentligen vill jag inte ta tag i det här. Känner att jag inte har rätt till det. Jag har levt ett liv i lyx och överflöd och "who am I to..." etc. Om jag börjar gräva i ordet "fattig" blir jag snabbt diskvalificerad för att jag inte har en personlig relation till vad det innebär att vara fattig, och jag erkänner gärna själv: jag känner inte heller att jag har någon som helst rättighet att lägga mig i de behov som kan tänkas finnas bland de mindre bemedlade i världen. Detta för att A) jag har vuxit upp i ett av de "rikaste" länderna i världen, B) Jag har haft tillgång till vad som klassas som världens bästa utbildningssystem (enligt Pisa etc) och inte bara tillgång - jag har dragit sjutusans nytta av det systemet, C) jag kan välja och vraka bland olika alternativ på hur jag vill leva mitt liv. Så håll tyst nu bara - jag har under inga omständigheter någon som helst rätt att yttra mig.

Men om jag skrivit om afrikanska kvinnors rätt till hemförlossning tidigare så ska jag väl också våga mig på det här med fattigdom. Det är nu jag stänger kommentarsfältet och sätter på traktorhörlurarna, bygger upp mina skyddsmurar och sjunger lala... Here we go...Det är nämligen inte så svartvitt som vi vill tro att det är. Fattigdom är ett ord som i min humbla opinion måste kunna dekonstrueras. Annars kommer vi aldrig att kunna utrota den och uppnå  utvecklingsparadigmens Nirvana.

Igår tittade vi på den här dokumentären: Stacey Dooley: The new drug war. Den visar konsekvenserna av kokainhandeln i Peru dit produktionen nu flyttat från Kolombia. Dokumentären är välgjord, den belyser problematiken från flera olika håll: britten som blivit fast för smuggling och nu sitter i fängelse i Peru, byarna där odlingen brett ut sig, polisen som jagar trafikanter, från en brittisk journalists perspektiv. Hon inser under resan att det här med "war on drugs" inte är svartvitt. Att byborna ju faktiskt odlar kokain för att det är det enda sättet för dem att kunna ta sig ur ett liv i fattigdom - att de nu har råd att köpa både kylskåp och stövlar åt sina barn, och ge dem en "decent education" (ordet "education" hör också till kategorin farliga ord, och jag ska ta mig an det ordet en annan gång). Hon intervjuar några bybor som anser att de olagliga coca-odlingarna är värd uppoffringen att ständigt leva med hotet från drogkartellerna, som hotar hälla bränsle över dem och tända eld på dem om de inte gör just precis som drogcheferna säger. Det finns de som säger att det nu finns mera problem i byarna, mer kriminalitet, men att det ändå är värt det - för nu har de råd att dricka kallt vatten. Och jag tänker, hur i all fridens namn blev det så här?

Nu råkar det ju sig att pga sin olagliga status så är coca-odlingar en väldigt lukrativ business och något som gör den till en mycket stor frestelse för dem som suktar efter ett bättre liv. Och säg mig den som inte gör det - suktar efter ett bättre liv? Väldigt många (inte alla- men många) skulle jag våga påstå. Även här hemma i Finland. Fast här kanske man (hittills) inte behöver ge sig in på den banan eftersom vi i vårt land haft lyxen som jag beskrev i punkt A till C. Men kokainproduktion är inte den enda frestelsen för dem som lever i vad vi definierar som "fattigdom". De utsätts för många frestelser: gruvdrift som riskerar förstöra deras livsmöjligheter, storplantage av alla möjliga olika åtrådda produkter (kaffe, bananer, choklad, soja - to name just a few) som kan kräva en del besprutning och hälsorisker för dem själva. Men eftersom de är fattiga och vill få det bättre ställt, och eftersom fattigdom är det som är det primära utvecklingsmålet här i världen, så sätts tyngdpunkten på just det: att utrota fattigdomen. Hur? Genom att öka det monetära välståndet.

Om fattigdom inte existerade i våra sociala föreställningar, eller om fattigdom definierades i andra termer än monetära och materiella, skulle då dessa lokalbefolkningar låta sig utsettas för terror, hot, kriminalitet, och livsfarliga kemikalier? Om de kände en inre frid och övertygelse över att deras eget liv är värdefullt i sig? Om de hade möjlighet att leva ett värdigt liv i samklang med naturen utan att själv ha blivit övertygade om att de är fattiga och att vara fattig är något dåligt, och fult, någon som måste utrotas, skulle de då verkligen vara villiga att underkasta sig västvärldens krav på än den ena "commodity:n" än den andra? Jag tvivlar.

Och det är därför jag anser att ordet fattigdom på alla världens språk är ett av de farligaste orden som någonsin uppfunnits.  Om fattigdom definierades på basen av andra kriterier, så som avsaknaden av sociala sammanhang, ensamhet, kärlek och inre sinnesro, ja då skulle frestelserna vara andra. De fattiga skulle kanske inte vara de som bor i en liten by mitt i den lukrativa djungeln utan kanske de skulle vara de som trots ett liv präglat av överflöd (se punkt A till C) aldrig hittat sin inre frid. Ödets ironi är väl den att det är just precis dessa grupper som riskerar bli de som upprätthåller efterfrågan på de produkter som coca-odlarna tillhandahåller - för att undgå ett liv stigmatiserat som 'fattigt'.

Så var försiktig mer ordet 'fattig'. Det är ett farligt ord,

Varsågoda, kommentarsfältet är öppet. Jag själv sitter här med traktorhörlurarna på öronen, skygglappar på ögonen sjungades en lalalala-trudelutt, beredd på vad som komma skall...





7.1.15

Snabbmaten

Så ser den ut. Färdig på tio minuter. Och god dessutom. Nu har vi mat i dagarna tre. Bonus att lillisen gapade stort. Minus att det ska tjatas så mycket med de äldre tills de smakar och konstaterar att hmm det var ju ändå skapligt gott...

Ingredienser:
Gröna linser, ris, lök, olja, paprikapulver, spiskummin, gurkmeja, salt.

6.1.15

Taggad - bring it on!

Jag har nu insett att det är lönlöst för mig att försöka leva ett liv utan åtaganden. Det finns så mycket jag vill göra och jag kan inte gå omkring och hänga läpp för det. Livet ska levas, fullt ut! Men man kan inte jobba simultant på flera projekt om det inte finns lite ordning runt omkring. Jag blir galen av att springa omkring och söka saker och känna att jag inte har koll på någonting. Så nu, efter nästan fyra år av totalkaos på alla plan, nu är det dags... under detta år har jag hittills jobbat hårt med att få ordning på hemmet. Det började med byte av skrivbord...kan ni fatta att största delen av de senaste åren av mitt liv har spenderats vid detta miniskrivbord (! ). Men som sagt det nya skrivbordet lösgjorde en hurrikan av energi som vi använde till att ordna upp många knutar I vårt hus.




Nu har jag läst fyra självhjälpsböcker och känner att jag är redo att påbörja mitt nya liv. Goodbye Slarvmaja...kanske.



Först ut David Allens Få det gjort. Han betonar rutiner och ordning på pappren. Nu har jag skapat en plats för obetalda räkningar och bestämt att torsdag eftermiddag är betalningsdag. Imorgon ska jag köpa arkiveringsfiler, 15 st, En för varje månad, en för skattereferenser, en för 'behöver kandke ngn gång', och en för 'Aktiva, bör åtgärdas'. Jag har också planerat ordna upp mina phd referenser och sätta mer tid på planering för att inte göra onödigt arbete.
Nästa: Flylady och sink reflections. Igen strikta rutiner i hemmet morgon och kväll. viktigasy enligt henne är en skinande ren diskho. Som jag polerade för att ta denna bild! :)
Både Flylady och Allen talar om vikten att hålka ordning på lösa grejer. Allen tycker man ska reda upp allt på en gång. Jag försökte men det var lite övermäktigt... så nu följer jag Flyladys rekommendation: Ett problemområde per dag. Jag har också läst Feng shui boken igen, tre år sedan senast, och den här rensa-i-röran-taktiken bemästrar jag inte ännu. Mycket saker som jag inte lyckas frigöra mig från... som skokartongen från gymnasietiden, mycket intressanta saker i den. Nåväl den här röran motsvarar väl något energifält i mitt liv. Ständigt problemområde, ska fokusera på det under kvällsrutinerna.
Familjekalender ett måste.
Nycklar, utgående post, en krok på barnens höjd för deras jackor. Nu gäller det att skapa rutiner här bara...
Resultatet av rensningen. Utgående sålda prylar. Posten nästa!
Och den sista boken: av en exslarvmaja, Lotta Abrahamsson, Full Koll. Även den med viktiga lärdomar, som t.ex. rutiner i vardagen...ordning på saker, veckoplanering, månadsplanering, årsplanering...

I say bring it on!

När Slow Food blir Fast Food

I lärarbanken för alla medborgar/arbetarinstitut har jag lagt in att jag kan hålla kurs i snabblagad Slow Food för småbarnsfamiljer. Och ja, i teorin och praktiken kan jag det. Kruxet är... just det... tiden! Medan jag jobbar dubbla shift här hemma och med jobbet (dvs dottern sköts i huvudsak av mig) existerar inte lyxen att lova hålla kurser med nytt innehåll. Vågar inte ta på mig ansvaret att planera och genomföra något som jag ännu inte gjort. Så fast hur gärna jag skulle vilja ställa upp så är svaret tillsvidare nej, senare. Nu på vårterminen kommer jag därför att fokusera på sånt jag hållit om förr, två gästföreläsningar i kursen om etik i företagen relaterat till mina doktorsstudier och två kurser söder om stan i hur man bakar naturligt utan mjölk, gluten, och socker. Men det betyder inte att jag inte kan planera nytt medan jag är i farten. Dessutom behöver ju jag mer än någonsin slow fast food just nu för att få vardagen att flyta. Så nu då feng shui rensandet är på slutrakan för denna gång så förbereder jag returen till 'the fast lane'. Här ligger nu 4 kg linser och kikärter I blöt. Imorgon åker linserna I 1 liters påsar in I frysen och kikärterna kokas innan även de hamnar där. Voila, slow/fast lins/böngrytor, färdiga på 10 minuter när det kniper.

5.1.15

Feng shui loppis

Här bilder på allt jag säljer just nu, som resultat av bokhyllesskiftet. Plötsligt kom en massa energi i rullning. Hojta till om ni ser något som kunde intressera. Till mitt försvar vill jag understryka att det mesta av barnkläderna har använts av alla tre barnen och några vänner däremellan eller kommit till oss som gåva. I en idealvärld skulle vi ha levt med mindre stuff och enbart naturmaterial (typ ylle), men då jag inte har tid för sånt så använder vi det som är lättast tillgängligt.