29.12.13

Om rötter, Nicolasa Quintremáns och mina egna

De finlandssvenska dagstidningarna fyller dessa dagar sina spalter med reportage om var vi känner att vi hör hemma, för vilken ort bultar vårt hjärta? En stor undersökning som de genomfört under de senaste månaderna. Den här bloggen handlar ju en hel del om just sånt: en rotlössjäl flyttar hem. I tidningsspalterna låter det så enkelt, eller också har de hittat intervjuobjekt som på riktigt hittat hem. Om någon skulle fråga mig var jag hör hemma så skulle jag inte kunna svara, jag antar att jag ännu är på väg ditåt hållet. Den här texten skrev jag redan för en tid sedan, publicerade den och tog sedan bort den, kändes inte rätt. Men en händelse på julafton gjorde att jag kände att dessa reflektioner över rötter bör få komma ut i det offentliga.

På julafton druknade Nicolasa Quintreman i den artificiella sjön Ralco i Chile. Hon var en av Pehuenche-systrarna som var emot bygget av den spanskägda kraftverksdammen. En lång historia där kanske den viktigaste ingrediensen var att dessa två systrar lyckades öppna ögonen på den chilenska eliten (president Lagos) om att det finns saker som inte går att lösa monetärt, att det finns folk som är redo att försvara den plats där de hör hemma oberoende hur mycket eliten bönar och ber om deras samtycke. Tyvärr ledde inte systrarna Bertas och Nicolasas kamp mot storbolaget Endesa till något konkret, dammen byggdes, deras gamla hembygd fylldes med vatten och floden där de sökte sin spirituella kraft blev ett stillastående vatten som nu ser till att vattenkraften kan generera elektricitet för övriga landet. Dammen blev också Nicolasas död. Hon flyttade aldrig från sitt hem men dammen kom nära inpå hennes gård och på julafton hittades den halvblinda Nicolasa död i vattnet. Systrarnas kamp har ändå lett till en sådan medvetenhet bland chilenarna att alla planerade vattenkraftverk, den kändaste är Hydroaysén, inte kunnat genomföras. Men vad systrarna Quintremans kamp mest av allt visar är hur viktigt det är med rötter, djupt sammanflätade rötter mellan människorna och naturen.

Här kan du se en vacker dokumentär om systrarna Quintremans tankar om sin hemort och vattenkraftsbygget (filmad 2002): Berta y Nicolasa, las hermanas Quintreman.
Captura BERTA Y NICOLASA - Las Hermanas Quintreman - Documental (2002)
Nicolasa Quintremán

Och så över till mina egna funderingar kring mina rötter, tankar som väcktes till liv just när vi var på väg att resa över till Chile igen i november. Tankarna är inspirerade både av dagstidningarnas förfrågan om för vilken ort mitt hjärta bultar och (bl.a.) systrarna Quintremans berättelse (som jag vid det tillfället endast kände till i stora drag), men också de intervjuer jag gjorde förra året under mina fältstudier i Chile. Varsågoda:

När vi steg av tåget i Böle på vår långa färd mot Chile och tog rulltrapporna upp till station slog det mig att det som brukade vara vardag för mig och barnen, att stiga på och av tåg, åka rulltrappor på tågstationer, inte längre är det. Det kändes helknasigt att röra sig med två barn på en överbefolkad tågstation. Konstigt, för ett år sedan var det en del av vårt liv. Och ingen av oss tänkte på det som något annorlunda, det var vardag. I bilen på väg till våra kompisar sa dottern till mig; det känns konstigt att vara här, det är inte mitt hem mera men ändå är det en del av mig, jag hör hemma här, men också i  min nya stad. Jag förstod henne så väl. Och jag kände mig skyldig... genom flytten har min dotter blivit en rotlös själ, precis som hennes mor. Och jag börjar då filosofera och fundera på det här med rötter. Kan man odla dem? Eller finns rötter bara på ett ställe, där man hör hemma, där man vuxit upp? Och är rötter i stan lika starka som rötter på landet, där de tenderar vara välförankrade i jord och natur istället för byggnader och platser?

Svårt det där, för länge sen och till viss mån ännu (eller ganska stor mån skulle jag våga påstå) kände jag att min hemstad var stället där jag kände mig väldigt rotlös och rastlös. Ville bara bort. Hörde inte hemma här fast jag alltid bott här, hela mitt liv. Men vart ville jag egentligen? Bara vidare, ständigt på äventyr. Jag tänkte mig ett liv som diplomat, eller expatriat, eller något annat som skulle ge mig möjlighet att ständigt leva i en rotlös värld. Nu känner jag att jag har rötter lite varstans och att de alla är värdefulla på sitt sätt, de är en del av mig. I förorten i Helsingfors ligger rötterna i lekparkerna, på de krokiga vägarna, i huset där vi bodde, hos vännerna med barn i samma ålder som min förstfödda. I Santiago ligger rötterna hos min mans släkt, jag känner att jag hör hemma med dem också, de är en del av mig och jag är en del av dem. Och här där vi bor nu finns de gamla barndomsrötterna, min egen lekpark, sandstranden, isen på vintern, jordgubbslandet som en gång var, sommarstugan med blåbärsparadiset, den förfallna byggnaden där vår närbutik, post, och kiosk en gång fanns. Men inget, absolut inget som får mig att känna att åååh, nu är jag hemma - det är här jag hör hemma. Bara små fragment överallt.

Genom mina studier har jag blivit allt mer övertygad om att de som har de starkaste banden till den ort, den plats eller det territorium där de känner att de och deras familj hör hemma, är också de som bäst kan försvara den platsen från miljöförstörelse och elände (se systrarna Quintreman ovan). Det är de som under inga omständigheter är villiga att sälja sin jordplätt eller ge upp sin platsidentitet för att ge utrymme för investeringar med katastrofala miljökonsekvenser. De är moder jords främsta försvarare. Så vad händer när vi släpper greppet om platsen där vi egentligen hör hemma? Slutar vi bry oss om dess skönhet, eller kan vi ens försvara den längre? När vi en gång brutit upp, finns det någon väg tillbaka? När släppte vi "moderna människor" greppet om våra rötter? Är det en produkt av globaliseringens seduktiva utbud av nya upplevelserna eller får vi gå längre tillbaka i tiden, till tider när spirituell övertygelse frånkopplades från naturen (läs: lutherska statskyrkan)? Är det här kanske kärnan i varför miljöförstörelsen är så utbredd idag? Har vi slutat bry oss om naturen då naturen blivit något abstrakt utan koppling till våra rötter eller identitet?

Sånt kan jag gå omkring och tänka på då min dotter säger att det känns konstigt att vara tillbaka där hon egentligen hör hemma. Hur hittar vi hem igen? Kan man odla rötter? Och för vilken plats bultar mitt hjärta så där på riktigt på riktigt?

25.12.13

Pepparkakor

I några år har jag experimenterat med olika pepparkaksrecept. Har inte riktigt lyckats skapa det ultimata receptet ännnu men det här som jag lite modifierat från bloggen Under vårt tak (tackar för inspirationen) börjar bli såpass ok att man täcks bjuda på dem.

Ingredienser
2 ägg
8 msk kokossocker
2 msk vatten
2 msk apelsin/mandarinsaft
6 dl mandelmjöl
6 msk kokosmjöl
2 tsk kanel
1 tsk nejlika
1 tsk ingefära
1 tsk pomeransskal
2 krm vaniljpulver
2 tsk bakpulver
2 dl krossade mandlar
(om du vill ha det sötare än så här kan du lägga till en matsked honung, men det är vanesak och om kakorna ska bjudas till vuxna fungerar de bra utan extra tillsatt honung - sockervana barn är en annan femma...)

Tillredning:
Vispa ägg och kokossocker pösigt (tar en god stund). Blanda alla torra ingerdieners i en seperat skål och rör sedan ner dem i ägg smeten. Tillsätt till sist de krossade mandlarna. Låt stå i kallt i ca 30 min. Sätt ugnen på 175 grader. Kavla ut degen mellan två bakplåtspapper. Jag har lärt mig på andra omgången att mina silikon-"bakplåtspapper" fungerar bäst - de blir inte nerkladdade av smeten. Tryck ut pepparkakorna med pepparkaksformar. Använd kakspade för att flytta över till plåten. Grädda i ca 10-15 minuter - kolla så att kanterna inte bränns. Låt svalna innan du plockar bort dem från plåten.

Gott med Philadelphia ost - för den som kan lyxa till det med mjölkprodukter! Getost fungerar säker ännu bättre!

God Jul!

Så här kan det se ut:








Juldagens saldo - ugnefär så här många peppisar bler det av en smet på 2 ägg.

22.12.13

Födelsedagsdax igen

Socker- gluten-, och mjölkfritt kalas x 2 over and done with igen. Pust!

Först glöggparty med raw pepparkakor och kokosbollar. (Recept här: Råsmarta pepparkakor)

Ett stycke kalastårta med frystorkade jordgubbar och bär, kakbotten hade kokosmjöl som bas. Gjorde senare en annan tårta, även den choklad men basen var gjort på kokta ärter.

Barnkalas! Pepparkakskokosbollar, frystorkade jordgubbar, frukt. Popcornen var pop - syns inte på bild. Så inte heller tårta nummer två, den på ärter.

19.12.13

Tillit

I mitt filosofiska inlägg om epistemologier för någon dag sedan citerade jag Humberto Maturana och hans syn på relationen mellan individen och omvärlden. Jag går omkring och tänker mycket på det där just nu - hur en planta kan växa och frodas så länge den har tillgång till den rätta näringen, och att fröet liksom "räknar med" att den näringen ska finnas när det börjar gro. Enligt honom handlar allt om tillit, trust på engelska, confianza på spanska. Och att vår verklighet inte alls går att argumentera rationellt, utan den utgår från känslor (emociones, och här talar han varmt för en kärleksepistemologi som då baserar sig på den "tillit").

Igår kväll tog jag tiden att läsa några kapitel ur boken "Föda utan rädsla", en bok som en kompis rekommenderat efter att hon använt sig av dess metoder för att överkomma sin förlossningsskräck. Nu har jag ju ingen förlossningsskräck, men däremot vill jag ju utforska hur jag kan förvandla smärta till något mer hanterbart. Därför boken. Som jag egentligen inte tycker så mycket om för den talar väldigt mycket om smärta och rädslor som något som alltid finns där, inte om hur man kan arbeta bort dem så som man ska kunna enligt Hypnobirthing-metoden. Nåväl, det fanns i alla fall ett stycke som tilltalade mig väldigt mycket, och rubriken på det stycket var just: Tillit. Ahaa, tänkte jag, intressant, få se om det finns åsnebryggor till Maturanas teser. Och döm om min förvåning då jag insåg storheten i åsnebryggan som jag hittade.

Maturana talar om hur växterna frodas på naturlig väg när naturen har sin gång, utan att människans rationella kunskap går och stökar till det (bekämpningsmedel etc). Föda utan rädsla-boken talar om hur man kan tänka för att övertala sig själv om att ens egen kropp är som skapt för att föda. Plötsligt insåg jag att det är just det det handlar om! I mina tidigare förlossningar har jag (rationellt) förlitat mig på att barnmorskan, anestesiläkaren, ja i sista hand kirurgen i fall allt skulle gå snett, tar hand om mej. Jag har haft himla bråttom in till förlossningskliniken för att känna mig säker på att någon tar hand om mig och förlossningen. Nu tänker jag allt mer på hur min kropp kommer att sköta det mesta av arbetet. Jag ska förbereda mig mentalt på att låta kroppen göra sitt jobb. Så länge jag lyckas vara så avslappnad som möjligt ger jag också min kropp förutsättningarna att utlösa de nödvändiga mekanismerna, lite som det där fröet som med de rätta näringsämnena kan växa och frodas av sig själv. Jag måste bara se till att destruktiva tankar och spänningar, ogräset i det här fallet, inte stör händelseförloppet.  Häftigt vilka åsnebryggor man kan göra då man läser en massa saker - men så är ju Maturana också biolog...

Ha det gott!

18.12.13

"Vegetarisk dag på husets vis" - sojan i barnens mat

Nu vill jag ta upp något oroväckande då det gäller barnens skol- och dagismat: det här med den vegetariska dagen som införts i många kommuners offentliga måltid. Egentligen tycker jag att det är bra att man drar ner på den oekologiska köttkonsumtionen i både skolor och daghem men om det görs med hjälp att köttsubstitutet soja är jag av diametralt annan åsikt.

Orsaken till att jag vill ta upp det här bloggen är den att för några dagar sedan kom en från dagispersonalen och frågade mig vad jag anser om soja. Hon var orolig då de nu märkt att lunchen som serverats flera gånger innehållt sojakross - och hon misstänkte att man t.o.m. blandat sojakross med maletkött för att dryga ut såsen. Mitt svar var helt klart: jag tycker att det är förkastligt och hälsofarligt att ge sojakross till barn. Jag nämnde inte ens hur förkastliga jag tycker miljöaspekterna av sojan är: den har förpestat luft och jord på andra sidan jorden för att kunna säljas billigt globalt. Nej här hade jag barnens framtida hälsa i fokus.

I motsats till vad sojatillverkarna (den största aktören på den globala marknaden är agrijätten Monsanto) lyckats övertala den stora majoriteten så är soja i den form den serveras idag inte alls hälsosam.



WISHH Soy Value Pyramid
Ser det inte lovande ut då man låter sojaförespråkarna komma till tals? Inte ett ord om biverkningarna. Källa: World Initiative for soy in human health


Som Wellness Mama skriver så förorsakar den hälsoproblem och är mycket destruktiv för vår planet, dvs för den som vill äta hållbart är det här ett av de sämsta alternativen man kan välja. Chris Kresser skriver också om "the soy ploy".

För att ännu poängtera varför jag är orolig över att sojan får härja fritt i barnens kost (utan att vi vet om det) kan ännu nämnas följande aspekter gällande sojan:
1. Sojabönan innehåller fytoestrogener som sänker testosteronnivåerna i kroppen och kan påverka sköldkörtelns funktion: problem i framtiden då det gäller reproduktion! Smart sätt att minska på befolkningen: gör barnen infertila!
2. Den höga halten av fytinsyra i sojan gör det svårt för kroppen att uppta mineraler som zink, kalcium, koppar, järn, och magnesium.
3. Sojan är en goitrogen, det sänker kroppens förmåga att ta upp jod, livssviktigt för en välfungerande sköldkörtel.
4. Sojabönan innehåller lektiner, en proteinsort som många växter har (framförallt frön och bönor) för att skydda sig själva från att bli uppätna och kunna fortplanta sig. Halten av lektiner i sojabönor är extra hög och den försvinner inte genom uppkokning som är fallet för andra bönor.

Så nu undrar jag då om den här vegetariska dagen utgör ett svepskäl för att få ytterligare ner kostnaderna på skolmaten genom att använda billiga sojaprodukter? Och vad innebär detta för barnens hälsa på lång sikt? Och nu har jag inte ens gått in på huruvida sojan som serveras är ekologisk och GMO-fri, eftersom jag inte anser det vara den mest akuta frågan. Tofu, tempeh, miso må vara en annan femma, för de är framställda på traditionellt vis så att mycket av de skadliga effekterna neutraliserats.  Men sojakross, vare sig ekologisk eller inte, är inte människoföda. Så varför ge det åt våra barn? Dessutom utan vår vetskap om det! På lunchlistorna specifierar man inte exakt vad den vegetariska maten innehåller, det står bara: "vegetarisk dag på husets vis" på listorna. Hur ska man som förälder kunna veta vad det innebär? Kolla in vecka 4 och vecka 6 i den här länken: "vegebolognese" och "vegetarisk dag på husets vis" - vilken proteinkälla gömmer sig månne i de här rätterna? Och om det är så som personalen misstänker så räknar jag till åtminstone fem dagar då lunchen som ska innehålla kött eller maletkött kan vara utdrygad med soja. Svårt att veta då man inte har tillgång till de exakta specifikationerna på vad maten innehåller. Så mycket är samarbetet mellan hem och skola värt, som utbildningsstyrelsen säger i första meningen här: "Föräldrarna har det primära ansvaret för barnens fostran"  och sedan "Skolan har som uppgift att hålla vårdnadshavarna informerade så att de kan följa med och främja sina barns skolgång och lärande". 

Just så. Inte då det gäller maten i alla fall. Hur kan föräldrarna främja sina barns skolgång om de inte vet vad som serveras i deras mat? Detta borde ju vara en av grundpelarna för hälsosamma barn med god koncentrationsförmåga!


Läs mer om sojabönans baksida här:
Lite om Sojabönan
Om lektiner
Bönans baksidor: förgiftning, fytater och fjärtar
Konsumentsamverkan: Soja

16.12.13

Att försöka bota akne på naturlig väg

Under hösten har jag utbytt tankar med en kompis om hur man kan naturligt bota sin hy från akneutbrott. Det finns så mycket motstridig information tillgänglig att man blir helt matt av att försöka bilda sig en egen åsikt om saken. Jag vet ju hur det känns, har ju själv gått omkring med ett tryne som sett ut som om jag snortat något olagligt (läs här: skin rashes). Senast föreslog jag att hon skulle pröva det som hjälpte mig att få bukt med mitt eget hudutslag: maca-pulver, men det tycks inte ha hjälpt. Så nu lovade jag henne att jag skulle samla lite information om vad som hjälpt andra, på naturlig väg.

Det tycks finnas lite olika sorters förklaring på varför akne uppstår.

Nätdoktorn ger den här förklaringen till orsakerna:

"
I puberteten ökar kroppens produktion av manligt könshormon (androgen) hos båda könen. Detta stimulerar talgkörtlarna till en ökad produktion av hudfett/talgsekret. Hos vissa personer är talgkörtlarna extremt känsliga för manligt könshormon dessa drabbas då av en svårare akne. .... Vidare ska man fundera över hormonstörning hos kvinnor som plötsligt får akne i vuxen ålder och samtidigt får oregelbundna menstruationer. Samtidigt som produktionen av hudfett ökar kommer talgkörtlarnas utförselgångar att försnävas så att hudfettet får svårt att komma ut och inflammation/hudsvullnad uppstår.
"

Nätdoktorn föreslår att man tvättar huden med Ph-neutraliserande tvålar, undvika feta krämer och makeup, samt tyr sig till preparat från apoteket som innehåller vissa ämnen som kan lindra utbrotten. Allt detta medan kostens roll förringas:

"
  • Det finns inga vetenskapliga bevis för att vissa födoämnen ger akne, men är du övertygad om att ett bestämt livsmedel ger dig finnar, ska du givetvis undvika detta. På senare år har forskningen ändå pekat på att kosten inte helt kan negligeras vid akne, men det finns inte tillräckligt med kunskap för att rekommendera någon specifik diet.
"

Ann Fernholm som däremot har studerat hur högt blodsocker, dvs den matkombination vi stoppar i oss, påverkar kroppen ger en mer nyanserad bild av varför akne uppkommer.  Hon menar att det är det blodsockersänkande hormonet insulin som trigger kroppens tillväxtsystem och kombinationen av båda påverkar fettproduktionen i talgkörtlarna. Hos kvinnor är dessutom akne tajt sammankopplat med polucystiskt ovariesyndrom, PCOS, vilket även det förklaras av för höga insulinnivåer i kroppen. Hon tillägger, precis som Dr Mercola, att akne är ett västvärldsproblem och att ursprungsbefolkningar inte alls lider av akne problem i samma utsträckning som de som lever på en västerländsk kost rik på raffinerade kolhydrater och socker.

Dr Mercola förklarar vidare i ett annat inlägg att de raffinerade kolhydraterna och sockret leder till att insulinet och insulinliknande tillväxtfaktorn IGF-1 (Fernholm skriver mycket om IGF-1 i sin bok ett sötare blod) ökar kraftigt. Det här leder till för mycket manligt könshorm (se där koppling till nätdoktorns förklaring!) som leder till att porerna i huden utlöser en substance (sebum) som lockar till sig akne-förorsakande bakteria. IGF-1 får hudceller som kallas kertinocyter att föröka sig och även detta är associerat med akne.

Med den här bakgrunden är det kanske lätt att motivera sig själv till självhjälp, på naturlig väg. Jo jag vet, kostomställning ÄR svårt, speciellt då det handlar om återhållsamhet med kolhydrater. Men om man vill åt problemet på en naturlig väg (och inte förstöra sin organism med antibiotikakurer som ofta föreslås då man besöker en läkare) så är det kanske värt ett ORDENTLIGT försök. Tricket är i så fall att börja med att hålla blodsockret stabilt så att insulinet inte skjuter i höjden och triggar utlösningen av IGF-1.

Hur gör man det? Man undviker främst de raffinerade kolhydraterna och socker. Kom ihåg att även frukt och framförallt saft (och torkade frukter i koncentrerad form) innehåller insulintriggande socker. Vissa mer (mango, banan) andra mindre (äppel), men i form av saft är alla frukter illa illa för insulinet. Bär är bättre, men inte i form av saft de heller, då stiger blodsockret snabbt. Sädesslagen är en annan insulintriggande bov - dessutom kan glutenet påverka tarmluddet och det i sig leda till olika obalanser i kroppen som ger utslag i akne (Källa:No Grain Diet clears up acne for good). Också ris, potatis, majs kan vara för problematiska (Simple Ways to Stop Acne Naturally). Det gäller också att hålla sig ifrån allt vad processad mat heter, i den göms en massa konstigheter, framförallt sånt som triggar blodsockret (för att stimulera hunger så att vi äter mer) i dem. Vad blir kvar? Mycket grönsaker, naturliga fetter, och kvalitetsproteinkällor (gärna också lever som innehåller massa goodies för kroppen!). Hemlagad buljong på äkta ben har en massa bra mineral och en helande verkan på tarmluddet (som kan ha tagit skada av gluten). Själv skulle jag kanske till att börja med också undvika mjölkprodukter, många studier visar en koppling mellan mjölkprodukter och acne (inte så överraskande med tanke på hormonerna i mjölken).

Utöver maten skulle jag antagligen försöka ätaen högkvalitativ fiskleverolja dagligen för att säkerställa ett gott intag av omega-3 fettsyror, som i rätt balans i kroppen motverkar inflammationer. Och en annan viktig aspekt skulle vara att äta rejäla doser av probiotika varje dag - många hudproblem är kopplade till en obalans i bakterierna i magen, Dr Mercola förklarar länken till akne här: Simple acne treatment works by helping your gut-brain connection. Även selen (paranötter!) och zink kan vara bra idé i kosttillskott (källa:Weston A Price- acne).

Gällande den yttre vården av huden delar jag inte alls åsikt med Nätdoktorn om att applicera tvål på akne-hud. Nej, kanske lite överraskande skulle jag försöka med en s.k. "oil cleanse" som neutraliserar fetthalten i hyn. Läs mer här: oil cleansing for naturally perfect skin. Wellness mama rekommenderar ricinolja eller olivolja, medan den här bloggen om akne på spanska talar varmt för olivolja, lavendelolja eller utblandad tea tree oil (jag skulle blanda en droppe tea trea i 4 msk olivolja).

Och så var det ännu det där med örtbehandling. Det finns ju en växt för nästan alla åkommor. När jag var till min ört-dealer i Santiago hittade jag ett paket örtte som hette "Diente de Leon". Och eftersom jag är så hopplöst ute då det gäller naturen, speciellt på spanska så hade jag ingen aning om att denna lejontand faktiskt är samma som maskros på svenska! Enligt den här länken på spanska ska maskrosroten ha visats vara bra för att bota akne pga dess antioxidanter och renande effekt på lever. Så ett dagligt maskrosrotste kan väl aldrig sitta fel det heller.


Sammanfattningsvis:
1. Bort med allt som höjer blodsockret, ersätt med mat som stabiliserar blodsockret och håller bort suget (läs: bra fetter, bl.a. kokosolja).
2. Undvik gluten och mjölkprodukter.
3. Ät fiskleverolja - bra sådan!
4. Ät probiotika - bra sådan! (och gärna andra fermenterade produkter, t.ex. surkål / kombucha)
5. Kör en daglig "oil cleanse".
6. Drick maskroste en gång om dagen.
7. Och till sist, kanske självklart men säger det ändå: Inga kemikalier på huden!

... i åtminstone några veckor för att se effekt.

Lycka till - amiga mia!

Mera länkar här:
http://ancestral-nutrition.com/5-steps-to-clearer-skin-and-how-i-cleared-my-acne/
http://chriskresser.com/naturally-get-rid-of-acne-by-fixing-your-gut
http://kellythekitchenkop.com/2011/04/treating-acne-with-diet-guest-post.html



Kärlekens epistemologi

"La condición fundamental de la existencia es la confianza. Cuando una mariposa sale de su capullo, entonces sus alas y sus antenas, su trompa y toda su corporalidad, confían en que este mundo habrá suficiente aire y vientos para sustentarla y flores de las que podrá succionar néctar. La congruencia estructural entre la mariposa y su mundo es expresión de una confianza implícita. Cuando una semilla se humedece y comienza a germinar, lo hace confiando en la presencia de todos los nutrientes necesarios que posibilitarán su crecimiento ulterior. Y también cuando nace un bebé, este confía plenamente en que tendrá una madre y un padre que se preocuparán de su bienestar. Pero esta confianza implícita en que es defraudada permanentemente: las flores son envenenados con insecticidas, el brote no recibe suficiente agua y el bebé llega al mundo como un ser amante no es amado y no es visto, sino que es negado en su existencia. Afirmo que el constante negación del otro genera enfermedades, vale decir, pérdida de armonía orgánica al interior de un ser humano y en relación con el entorno que lo rodea." Humberto Maturana i boken Del ser al hacer s. 230.

Översättning:

Vi existerar för att det finns tillit. En fjäril som kommer ut ur sin puppa litar på att det finns tillräckligt med luft, vind och blommor för att den ska kunna överleva. Ett frö som blir sått i fuktig gjord litar på att det ska finnas tillräckligt med näring i jorden för att det ska kunna växa. Ett barn som föds litar på att den kommer att ha en mamma och en pappa som ser till dess välbefinnande. Men den här tilliten blir konstant bedragen. Blommorna förgiftas med bekämpningsmedel, plantan får inte tillräckligt med vatten, och babyn som kommer till den här världen som en kärleksfull individ är varken älskad eller sedd, utan nekas sin existens. Jag vidhåller att den konstanta negationen av den andra föder sjukdomar och gör att människan förlorar organisk harmoni inuti sig själv och med den omgivning som omsluter henne.


Starka ord från en fantastisk tänkare, filosof, och biolog. Chilenaren Humberto Maturana har mycket djupa tankar om mycket relevanta saker. Jag köpte inte mindre än fyra böcker av honom medan vi var i Chile. För tillfället försöker jag forma mina egna fraser och ord som kan förklara världen som jag ser den, på basen av vad han lär ut genom sina böcker. Jag kanske återkommer till ämnet här på bloggen, eller också utvecklar jag mina idéer bara på akademiska papper. Men kärnan i hans lära är att se världen utifrån ett perspektiv av kärlek och harmoni istället för tävling om vem som har de bästa rationella lärorna. Det finns inte bara en sanning, utan alla individer formar sina egna sanningar på basen av egna erfarenheter och kunskaper som följer med dem genom livet. Samliv med andra handlar om respekt både av den andra och det egna, inte tolerans - för den som tolererar har inte kapacitet att lyssna på den andra, utan som Maturana säger "Lo deja en paz por un tiempo pero siempre tiene un cuchillo listo para su espalda" (han lämnar den andra i fred för stunden men bär alltid med sig kniven att sticka den andra i ryggen med).

Fascinerande tankar för någon som studerar legitimitet som något som inte är universellt godtagbart utan som något pluriversellt, där det som anses legitimt för någon är totalt illegitimt för den andra. Maturana hjälper mig förstå vad jag håller på med, och det gör mig bara så glad!

15.12.13

Terapibilder

Bästa antistress terapin är att sätta sig ner och titta på vågornas kraft och inse att vad som än händer så fortsätter de här vågorna att slå emot klipporna och det vita skummet blandas med sanden på stranden. Fram och tillbaka, fram och tillbaka - i det oändliga.

Samma gäller solen: betryggande att veta att just på det här stället går solen ner i horisonten varje kväll. Eller som min 4-åriga son utbrast: "mamma det blir dag i Finland nu"! Just så: balans i allt: natt i Chile, dag i Finland.

En utbränd kompis tog tillbaka livskraften genom att starta upp en keramikverkstad för fyra månader sedan. Byggnadsingenjör till utbildningen, men titta vad hon kan! Underbart vackra kreationer!

Tanter i terapi:  mitt i centrum av Santiago finns en liten gränd där det säljs allt som har med pyssel att göra. Där ordnas olika workshops för intresserade för att lära sig olika handarbetstekniker. Underbart! 

Mer tantterapi på andra sidan gränden.

Jag tog den här bilden ifall jag någon gång skulle behöva träknappar, bara att ringa in på bilden och skicka till svärmor. Knappar är billiga i frakt. Sedan kom jag ihåg min barndomsterapi: att leka med mormorsknapplådor - vilket mecca för mej! Det var före Tiimari kom in i bilden...

Galningar - så heter de här skaldjuren på spanska (locos). Ingen terapi för dem, utrotningshotade dessutom, säljs bara viss tid på året.

Men det här är min terapi: Fisk från Mercado Central, där fiskförsäljarna slänger piropos (smickrande ord) trots min stora mage. Huvudet som masseras på bilden blev sedermera en fisksoppa, för 1 euro fick vi fiskbuljong och tillräckligt med fiskkött för en fullstor soppa. Fiskhuvuden kan vara köttiga i Chile!

Kolla in brudparet! Är de inte vackra! Jag trodde det var riktiga rosor på tårtan, visade sig vara sockermassa som dottern gladeligen avnjöt när festen tog slut!

Tänk att ha en sådan hör bakgård, inne i en metropol. Det är förresten en urskog - väldigt sällsynta, speciellt inne i Santiago. Terapisk natur.




Blommor

Ifjol när vi var i Chile var mitt huvud så fullt av observationer och teorier att jag aldrig riktigt hann registrera hur underbart vacker våren och blommorna kan vara. Här ett plock av de blommor som jag den här gången lyckades fånga på bild. Det fanns mycket mer, men jag springer inte omkring med kamera överallt i storstan.














Julkaka och julischoklad på quinoapuffar

Sådär, har nu sovit bort lite jetlag, städat bort höstens golvssmuts och sedermera landat i köket, precis som sig bör innan jul. Skönt att få händerna i smeten igen efter lång tids uppehåll. Kan inte förneka att det det också var skönt att låta min haltalotta svärmor ta hand om hela köksruljansen medan vi var där. Den kvinnan kan laga god mat på kort tid, trots brutet ben i gips. Har mycket att lära mig av henne, men tillsvidare tackar jag bara och tar emot. Det har hon också en gång i tiderna gjort. När min man var liten skötte hans farmorsmor om matlagandet hemma hos dem (jovisst, goda gener på den sidan om släkten, eller kanske det är maten...). Vi lade in en förfrågan om hennes tillgänglighet i mars-månad här hemma hos oss, men vi kom fram till att det blir problem med visum och sånt (egyptiska farmodern, ni vet) då svärfar inte kan komma och hämta henne innan juli. Så vi får klara oss utan den hjälpen i vår.

Men som sagt, nu då jag landat i köket och återupptagit min hobby, dvs att hitta på nya kakrecept, så vill jag gärna dela med mig mina senaste påhitt: en chilenskinspirerad julkaka, något mellan en mjukpepparkaka och frukt- eller dadelkaka och julischoklad (inte helt sockerfri då den är gjord på 70% köpischoklad)

Kolla in pinnsoffans julöverdrag: en filt från Cusco, Peru och en bordsduk från Uyuni i Bolivia, båda införskaffade hösten 2001 men på två olika äventyr, those where the days!


Julkaka

5 ägg
180 g dadlar
1,5 dl vatten
0,5 dl russin
1 dl finhackade dadlar
0,5-1 dl handkrossade valnötter
1,5 dl smält kokosolja
1,5 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
1,5 tsk bakpulver
(några torkade aprikoser/trorkade äpplen, klippta i små bitar)
1 tsk nejlika
1,5 tsk kardemumma
2 tsk kanel
1 tsk pomeransskal

Vispa äggen pösigt. Koka dadlarna (180g) och vattnet tills dadlarna löser upp sig, mixa till slät smet. Tillsätt kokosoljan till dadelmixen och blanda ihop med äggen. Blanda ihop alla torra ingredienser, inklusive kryddorna och tillsätt dem sedan till äggsmeten. Blanda till sist i de torkade frukterna och nötterna. Grädda i form smord med kokosolja i 180-200 grader i ca 60 minuter (tills hela kakan är stel). Låt svalna innan du stjälper upp.

Den här kakan, precis som den chilenska varianten har en tendens att falla sönder. Det är inte fel på receptet eller hur du tillagat den - det "hör helt enkelt till"!



Om ni undrar var de där bruna blommorna bredvid kakan är så kan jag berätta att det var också ett nytt julchokladexperiment. Här receptet:

Julischoklad

200 g >70% choklad
0,5 dl kokosolja
2 tsk kardemumma
2 tsk kanel
1 dl quinoapuffar
10 handkrossade pecannötter
4 aprikoser

Smältchokladen och kokosoljan (vi har en chokladfondue, annars i en skål i en kastrull med hett vatten). Blanda i övriga ingredienser. Låt kallna lite innan du häller upp i iskubsform av silikon. Ställ i frysen/kylen. När de stelnat kan du fortfarande uppbevara i kylskåpet, annars har de en tendens att smälta.

Imorgon gör vi socker, gluten, och mjölkfria pepparkakor. Stay tuned!


13.12.13

Förberedelserna för en hypno-födsel framskrider

Jag skrev för några veckor sedan om hur jag kommit in på det här med hypnobirthing och hur jag nu bestämt mig för att börja förbereda mig för en sådan födsel med vårt tredje barn.

Under resan till Chile läste jag igenom boken från pärm till pärm och har nu ett hum om vad det hela handlar om. Kortfattat går det ut på att förbereda hjärnan och kroppen på en totalt avslappnande födsel, framförallt utan att låta rädslan ta över. Det första man ska göra är att ändra på sin egen vokabulär då man pratar om födseln, aldrig förknippa födsel med att det gör ont. Födsel (birthing) är bättre ord än det medicinska ordet förlossning, eftersom det ger tillbaka kontrollen till den födande kvinnan från det medicinska ingreppet som förknippas med förlossning. Kvinnan (eller egentligen hennes kropp) som tillsammans med barnet ska utföra födseln ska känna att hennes kropp klarar av det här på egen hand, hennes kropp har kontrollen, inte barnmorskan, inte läkaren, och framförallt inte epiduralen! Sedan handlar det kanske inte så oväntat om att hitta den rätta andningstekniken som gör det möjligt för kroppen att slappna av och utlösa endorfiner istället för spänningar som leder till smärta. Här presenterar boken tre olika tekniker: en för att slappna av (andas in medan du räknar till fyra och andas ut medan du räknar till åtta), en för att "gå in i sig själv" eller hålla sig avslappnad under en längre tid (räkna snabbt till 20, eller så långt du klarar av, både under inandning och utandning), och en tredje andningsövning för själva utdrivningen vilken man enligt boken inte kan träna på men ändå ska veta hur den fungerar för att kunna utföra den när det är dags (mer om den senare). Efter att man lyckats slappna av, eller under tiden man gör andningsövningarna finns det flera olika tankemönster som boken presenterar som man kan använda sig av för att få kroppen och tankarna att ge sig hän och slappna av. Jag bemästrar ännu inte de här mönstrena men kommer att jobba på dem och skriva om dem senare.

Allt detta gör att man går in i sig själv med fokus på sin egen kropp, det födande barnet och livmodern som sköter det största fysiska jobbet. Genom att vara helt totalt avslappnad kommer kroppen själv att kunna sköta födandet. Som en parentes kan nämnas att det finns kvinnor som fött barn i koma, vilket bevisar att kroppen kan sköta det själv när den tillåts göra det.

So far so good.

Jag hade bestämt mig att efter vår resa till Chile så skulle jag börja ta itu med avslappningsövningarna. Och när passar det inte bättre om inte en kväll när kroppen är så hypad av tidskillnader och huvudet så fullt av tankar om den vidriga politik som härskar över hela världen (såg ett program om hur strålningscentralens forskningsbudget beskärs då det gäller forskning om trådlösa mobiler och ett program om Japans tillväxtekonomiska åtgärder just innan läggdags, smart...). Istället för att ligga och vrida mig i sängen i flera timmar bestämde jag mig igår för att installera mig i brasrummet tillsammans med avslappnings-cd:n som kom med boken och några riktigt mjuka kuddar. Jag lade mig bekvämt och lät cd:ns budskap flyta in i mitt (o)medvetande. Efter 5 minuter låg jag helt slak och visualiserade mig själv i en av världens mjukaste fåtöljer, omringad av härligt suddiga färger och en kontrollspake till mitt undermedvetande. I vaket tillstånd skulle jag definitivt kategorisera mina upplevelser som "huuhaa", alltså humbug, men den känsla jag fick av att ligga där helt slak var så underbar att det är helt onödigt att förstöra den med rationella tankar. Istället förskte jag hålla mig kvar och bara låta allt flyta. Tror att jag lyckades lyssna igenom 15 minuter innan verkligheten avbröt mig: ett av barnen ropade ihärdigt från andra våningen på mig. Jag avslutade sessionen och gick sedan och la mig efter att ha stoppat om gullungen. Och gissa? Jag somnade på mindre än fem minuter och sjönk in i en så djup sömn att min vänstra höft hade domnat bort helt och hållet nästan morgon. Vanligtvis om jag lyckas sova djupt (händer väldigt sällan) så vaknar jag med käkarna helt ur led. Icke sa Nicke. Mitt ansikte underbart avslappnat på morgonen! Underbart! Det här tänker jag definitivt göra till en kvällsrutin. Att jag inte kommit på det tidigare! Dumma jag. Välkomnar mig själv till huuhaa-världens paradis: den mjuka fåtöljen och undermedvetandets kontrollspake, vilka finfina uppfinningar!



9.12.13

Lite foton - etapp 1.

Here we go again - one year older since last crossover, but the distance is still the same.

But this is what was waiting at the other end. I travel 24h for only this.

Or this, for that matter.

Already forgot the horror of traveling...

Local REKO

Alcachofas!

Djupt koncentrerad.

Superman!

Majestic!

Granja educativa

Se educan.

Me educan.




What is cooking?

Empanadadadas! 

Hide away!



Whose first?

Araucaria

Paila marina - thyroid medicin in a bowl!