Klimatsmart skolmat

Igår hade jag äran att få delta i ett seminarium om skolmaten som ordnades här i stan. Väldigt tacksam över att ha blivit inbjuden så jag vill inte klanka ner på varken arrangörerna eller de som höll föredragen. I stort tyckte jag om vad jag såg, och engagemanget i att förbättra skolmaten verkar ju vara stort här i min egen stad så det gjorde mig väldigt varm om hjärtat. Ja men ja! Underbart! Det handlade väl egentligen om hur den offentliga bespisningen kan öka andelen lokal mat i de offentliga upphandlingarna. Det är nämligen inte så lätt som att övertala politikerna att det här är bra business för kommunen och sillä siisti. Nej, det finns ju EU-regelverk för hur offentliga upphandlingar ska skötas så att de inte stör den fria handeln, den fria konkurrensen. Så om man vill gynna det lokala så måste upphandlingarna ske på ett sätt som inte stör konkurensen i Europa. Polskt svin och svin från grannkommunen ska ha lika rätt till marknaden. Det är ju en av EU:s grundteser, det här med fri marknad (och fri rörlighet av små och stora griseknoddar - 'godset'). Föredragarna kom med mycket interssant information från olika kommuner runtom i landet hur man lyckats ta även små finska aktörer i beaktande i upphandlingarna. Jag var minst sagt imponerad hur mycket som är på gång just nu. Överallt jobbar man på att göra skolmaten smartare, minska svinnet, öka lokala andelen, använda smartfisk och restprodukter, använda naturens skatter så som nässlor etc. Heja heja! Vad bra!

Då jag frågade om det finns ett lika stort drive för "luomu", dvs ekologiskt, som för närproducerat så var svaret mer tveksamt. Det var inte heller någon överraskning för mig, jag vet ju att luomu ännu inte anses vara "the way to go" och att de kritiska rösterna mot ekologiskt jordbruk fortfarande har mer legitimitet i den offentliga samhällsdebatten än vad det som anses vara alldeles för dyrt och ineffektivt, det ekologiska alternativet. Ändå kunde jag inte låta bli att förundra mig. Så här sitter vi och diskuterar hur vi ska få upp andelen närproducerad mat i skolmaten, men på samma gång är man villig att låta skolmaten stå för en ökad s.k. "toxic load" i närmiljön. Den kemiska bekämpningsmedel och oorganiskt gödsel som används på konventionellt jordbruk sprids ju i skolornas närmiljö, strös ut på marker, och sprids i luften, i vattendragen, ja överallt där vi rör oss. Men så långt har man alltså inte ännu kommit i tankesättet. Och jag antar att om utgångspunkten är att det finska jordbruket är det renaste i hela världen som använder minimalt av både bekämpningsmedel och oorganiskt gödsel, ett mantra som upprepades flera gånger under eftermiddagen, ja då är det ju inte vettigt att ens fundera på alternativ som ur ett helhetsperspektiv kunde vara ännu bättre. Statistiken som de lyfte fram gällande rester av bekämpningsmedel i vissa grönsaker i Finland jämförelse med kontinentala Europa lät ju verkligen övertygande. Jag kan inte bestrida den statistiken utan är väl mest tacksam för egen del att vårt land ligger på efterkälken i hur mycket gifter som historiskt använts på våra grödor. Men på samma gång, är inte potatisen bland det mest besprutade i vårt land? En stilla undrar som gror i mig - hur rent är det konventionella över lag - kan jag lita på allt detta?

Jag blevockså väldigt överraskad över hur långt man gått för att räkna ut koldioxidutsläppen för varje enskild matingrediens. Det går alltså att presentera koldioxidavtrycket för exakt allt i skolmaten, kött, mjölk, ris, potatis, grönsaker, ost, etc. Med sådana kalkyler kan man ganska lätt styra vilken sorts mat som anses vara bäst i offentliga bespisningen (förutom då de offentliga näringsrekommendationerna som fungerar som den allsmäktige grundlagen då man planerar måltiderna, går inte att ifårgasätta, försök inte ens, lönlöst). Bland annat hade faktiskt sojakross smugit sig in i makaronilådan på en ort för att kompenserar proteinhalten, på så sätt kunde man dra ner må köttet (vilket tydligen är en av de viktigaste åtgärderna för klimatsmart skolmat). Jag satt där på bänken alldeles förstummad. Hur kan världen vara så blind frågade jag mig. Hur kan man utöva sådan blindbocksstyrning genom klimatavtrycksberäkningar som leder till både land grabbing, crowding out av lokala småbönder, klimatförändringar, landerosion på annan ort. Om vi följer sådana beräkningar helt blint ser vi till att förstöra för andra. I ett nafs försvinneer brassarnas/argentinarnas/uruguayanernas möjlighet till lokal och klimatsmart skolmat. För sojan äter bokstavligen upp deras odlingsbara jord. Plus att sojan är omstridd då det gäller hälsoeffekterna. Jag frågade om detta och fick svaret att uträkningen var något år gammal, de har nu ersatt sojan med finska bönsorter istället, för att göra den mer lokal. Bra så. Bra att sojan skadeverkningar tas med i beaktande. Men egentligen, vad hjälper det att ta bort sojan ur själva maten då den ändå finns där, som foder till den odlade laxen/forellen, till hönorna, till grisarna, till nötkreaturen. Sojan är överallt, och ibland också genmanipulerad. Klimatindexet ser bara på koldioxidutsläpp för enskild produkt, den tar inte sådan som fodrets transportsträcka eller negativa sidoeffekter på miljön (inklusive människans hälsan) i beaktande. Jag anser att de här beräkningarna är himla bra för att få igång diskussionen om lokalproducerat - en diskussion som jag helhjärtat understöder och ser som nödvändig, ja t.o.m. akut. Men utan en djupare diskussion om den nuvarande modellen på jordbruket, utan en diskussion om hur man skapa nya sorters jordbruksprojekt som kanske fokuserar på ännu hållbarare metoder så anser jag att hela logiken blir lite haltande. Jo jag vet. Det låter radikalt. Men jag är ok med att man kallar mig radikal, jag kan ta det - för jag lever i vetskapen om att om vi, dvs mänskligheten i stort, inte snart lyckas vända skutan mot något som är mer i balans med naturen så tröttnar hon på oss. Alltså moder jord. Egentligen har hon ju tröttnat på oss för länge sen och motarbetar oss redan med sjunkande fertilitetssiffror och ökad sjukdomsstatistik (som vi tillsvidare delvis fixat med medicinska innovationer, men även där börjar problemen bli allt mer evidenta). Moder jord har gett oss tilläggs tid, just för att hitta tillbaka till balansen, inte genom att gasa på med bindkaveln på och skapa ännu mer problem.

Och då kommer vi till min sista punkt. Det här med riset. Det är en klimatbov. Enligt beräkningarna. Ock det kan jag tänka mig att det är, plus att vi ju just fått veta att det är en arseniktjuv. Suger upp all arsenik den kan hitta i vattnet och jorden där den odlas och dumpar den sedan i oskyldiga konsumenter. Icke bra. Så jag kan ju tycka att det är ok att inte ha så mycket ris på matsedeln i skolorna. Men... Nu vill man då istället öka andelen lokala sädeslag som ersättande produkt i maten. Dvs det blir mer korngryn i skolmaten i stället för ris framöver. Även vete, havre och råg fanns med. Jag tycker ju också att det egentligen låter helt vettigt. Bra att sädesslagen som odlas på våra breddgrader kan ätas upp som "rissubsitut" i skolorna. Om det då inte var för det här med ökad glutenkänslighet både bland barn och vuxna. Jag blev nämligen väldigt orolig att ökad andel av lokala sädesslag kan ha digra konsekvenser för barnens hälsa. Den senaste forskningen tyder på att det finns en koppling mellan glutenkänslighet och en rad kroniska sjukdomar, och att glutenkänsligheten i stort håller på att öka. För den som misstror mina antaganden här   och helst vill ha vetenskapliga bevis (vet ju att jag har ett par sådana återkommande läsare på min blogg som brukar utrycka en mildare frustration över att mina antaganden inte följer det som den vetenskap som presenteras i media), så finns det gott om studier att gotta sig i. Be my guest, kolla in studier gjorda på:IBS, fibrimyalgi, hudproblem (dermatit), MS, neurologiska sjukdomar, depression, mer neurologiska, Typ 1 diabetes,  autism, ndometrios, insulinresistens.

Vid det här laget när det här med inhemska sädesslag presenterades hade jag tänkt vara tyst. Jag hade redan under seminariet varit den som mest hållit låda och ställt kontinuerligt frågor om saker som jag ville ha svar på. Alla andra deltagare, ca 70 till antalet, hade inte yttrat sig nämnvärt. Så jag själv kände att jag gjort mitt. Men min ackumulerade kunskap om glutenets faror fick mig ändå att ställa en sista fråga om just detta. Svaret? Att man följer statens näringsrekommendationer och den forskning som ligger till grund för de rekommedationerna. Så trots att det finns ökad vetenskaplig grund som tyder på att glutenet har koppling till en rad olika sjukdomstillstånd så kommer inte Finlands barn i form av skolmaten att få ta del av den vetenskapliga kunskapen i den mat de seraveras. I alla fall inte så länge de som gör upp näringsrekommendationerna i vårt land väljer att ignorera forskningen som tyder på detta. Nej istället för att (som i fallet med sojan ovan) utöva försiktighetsprincipen så gasar man på som om man inte hade något som helst ansvar, och de som är vill föra fram en önskan om att de aktuell forksning med i beaktande läggs i samma kategori som "oseriösa" läkare (tänker inte befläcka den personens rykte ännu mer med att lägga ut vilket namn som nämndes här) , vars egentliga budskap man aldrig ens bemödat sig om att lyssna på i sin helhet. 

Jag var minst sagt nedstämd igår kväll efter att ha ställt den här enligt mig väldigt legitima frågan om glutenet. Men tyvärr. Trots vetenskapliga bevis så går det inte alltid att ändra på vad som uppfattas som hälsosamt, i alla fall inte på kort sikt.

Men nu hörni, nu händer det saker IMBY IRL. In my back yard, in real life, blev solljuset plötsligt väldigt väldigt konstigt, som taget ur en Mel Gibson film...It's a sign! Ska sluta skriva dumheter och fokusera på vad som ska bli gjort. Ha det gott!

Tankar om skolmaten

Idag har det varit livat på min Facebook-sida. Jag passade på att sprida nyheten som Vasabladet så fint fixat om skolmatsseminariet som jag var med och arrangerade igår. Vinklingen i tidningen var så positiv och fin att även jag blev upprymd av förhoppning om att nu äntligen vänder det.

Annat var det igår när intrycken från seminariet lagt sig. Jag var minst sagt nedslagen. Tyckte att jag satt ner så mycket tid på det här seminariet och att effekterna inte varit så stora som jag hoppats. Alla politiker och bildningsnämndsmedlemmar i min egen och grannkommunen var inbjudna. Ingen, (INGEN!) av dem kom. Visst, de ansvariga tjänstemännen kom. Och många specialister inom mat var också där. Och vi hade fina diskussioner. Men vad hjälper det då det är politikerna som måste aktiveras för att bryta dödläget.

Så läser jag den här bloggtexten idag:Raportti espoolaisen päiväkotiruokailun eturintamasta och det får mig att känna mig ännu mer nedstämd, trots prisningarna på min Facebook-sida.

Beundrar de som försöker få bättre mat till sina barn i dagis och skolan. Själv bara nickar jag och säger, "jaha, aj så man får inte ha med eget, okej då, äsch så synd" sen går jag iväg till jobbet och knarrar tänder och på kvällen där hemma fösöker jag säga åt barnen att de inte ska äta knäckis med margarin eller dricka den fettfria mjölken. Lönlöst. Så jag söker andra vägar. Motbevisa, med vetenskapliga studier som bas. Men nej, inte ens det att vi har en specialist på alla studier som gjorts om mättat fett och socker hjälpe. Inte ens vetenskapsspecialist som intygar att det inte längre finns några som helst bevis på att mättat fett är farligt. Nej tvärtom, specialisten intygar att mera fett (SMÖR)  kan skydda de små från att bli så hungriga att de börjar äta skräp på eftermiddagarna. Ändå lyder svaret: "nej, vi kan inte byta ut margarinet mot smör, föräldrarna här i kommunen skulle bli så arga". Och jag tänker, men jag då, räcker inte min ilska som förälder någonstans? Och varför ska föräldrar som inte baserar sin känslor på den senaste vetenskapliga forskningen ha rätt till att bestämma mer än de som för fram bevismaterialen. Jag trodde ju att det var just vetenskapen som låg som grund till vilka kostråd som gäller. Men nu säger de att det inte är det, utan att det är de arga föräldrarna som får bestämma istället. Och i mitt stilla sinne funderar jag om inte det är något annat som ligger bakom att matservicen i kommunen så krampaktigt håller fast vid att barnen ska ha margarin. Jag funderar om det inte ändå är den där pengapungen som väger tyngst. Och mitt hjärta blöder. Som Jonas Konstig skriver i sitt blogginlägg : "I praktiken då man talar om att barnens mat ska skötas billigare så betyder det att barnes ska få sämre mat" och det här är inte alls till förmån för deras hälsa.

För mig börjar det här med kvalitet i skolmaten allt mer handla om en etisk övertygelse, vilket jag anser att i vårt sekulariserade samhälle väger precis lika tungt som annan religiös övertygelse. Och de som av religiösa skäl ber om specialkost, kan få det. Judar och muslimer äter ju t.ex. inte griskött.  Så hur skulle det vara om jag av etisk övertygelse kunde be att mina barn skulle få a) smör från gräsbetande kor; b) animalia som är uppfött på artegen föda (soja varesig GMO eller inte är inte artegen för något djur); c) grönsaker som odlats utan farliga bekämpningsmedel. Och så fritt från tillsatser, givetvis. Tillsatser tillhör inte min etiska övertygelse heller.

Här kan ni i alla fall bekanta er med artikeln i Vasabladet. Den var bra! Hoppas det vänder snart och att kommunpolitikerna snart vaknar och fattar att maten är grundstenen, det är där allting börjar, utan rätt sorts mat ingen energi, fel mat höga sjukvårdskostnader och behov av hjärtkirurgi.

*En liten disclaimer. Jag har aldrig förespråkat en lågkolhydratskost i skolorna, och det gjorde inte heller Fernholm, trots att tidningen kan ge sken av det. Utan jag (och mina Slow Food vänner) vill se mer äkta mat i skolor och dagis. Kolhydrater, fetter, proteiner är alla välkomna, i rätt mängd, bara de är naturliga och nyttiga. En diskussion om vad som är natruligt och nyttigt måste komma igång snart. Vi kan ju inte fortsätta blunda i all evighet då det gäller maten.

Matmor i farten

Trots att jag just nu är väldigt inne i mina teorier och skriveriet så händer det även annat just nu. Mycket annat...mest om mat, föga förvånande...

Jag har testat en del nya recept här hemma den här veckan. Tyvärr inte tillräckligt, eftersom det inte finns tid just nu. Men vi har kört smoothies så det står ut genom öronen på oss. Stackrarna, när det var nässelsoppsförberedelse i våras fick familjen kuva sig och sörpla gröngödor i flera veckor innan. Nu är det smoothisarnas tur. Som tur är de bra mot förkylningar också!

Imorgon ska jag ta en tur upp till de som sköter skolmaten här i stan, tillsammans med mina underbara Slow Food vänner. Vi hoppas få i gång en dialog om ren, rättvis, och god mat i skolor och daghem. Och vi har våra idéer om hur detta kan genomföras. Det finns mycket inspiration att hämta från Slow Food organisationen. Har ni hört om Alice Waters? Det är hon som står bakom konceptet Edible Schoolyards. Hon var just nere i Turin på Slow Foods Salone de Gusto konference. Där för övrig också Jamie Oliver var. Jag blev förvånad att höra att hans kampanj i Storbritannien lett till mycket förbättrade skolprestationer då barnen åt rätt sorts mat. Nämen ja, tänkte jag. Det är ju det jag försökt säga hela tiden i dessa spartider: det lönar sig att satsa på maten, man sparar in annanstans då. Nåväl, vi kommer att pejla läget med skolmaten imorgon och efter det lägga upp en (förhoppningsvis gemensam) strategi om hur man kan gå vidare.

På lördag håller jag kurs i Pedersöre i att baka naturligt utan socker, mjölk, och gluten. För första gången får bihanget stanna hemma. Det är lite pirrigt faktiskt att åka iväg ensam en hel dag. Som tur har jag recepthäfte från tidigare, har bara småjusterat det, så behöver inte spänna gällande det. Men imorgon gäller det att hinna shoppa ingredienser också.

Om en vecka ordnar vi en smoothiebar på marknaden i dotterns skola (därav smoothiesbaren här hemma denna vecka, måste få snurr på ingredienserna). Så ni som finns här runtomkring, kom och köp nyttiga smoothies av klass 1A, det går till välgörande ändamål... klassresa om fem år!!!

Och om två veckor blir det en till bakkurs, denna gång i Korsholm. Samma tema som imorgon. Det är bra då man har två kurser så här tättinpå varann, så kan man strö ut ingredienserna över båda så att alla får mer! Båda kurserna är fullbokade och jag har faktiskt tackat nej till några erbjudanden denna höst om att hålla fler kurser. Skulle så jätte gärna göra det, men det gäller att hålla balansen och inte lova för mycket. 

Hoppas ändå att intresset för mina kurser och erfarenheter håller i sig så att jag i framtiden när det finns mer tid kan dela med mig med allt det jag lärt mig de senaste åren. Nu då jag fickat smoothies så tror jag att även det kunde bli en bra kurs i framtiden, riktad till ungdomar som vill ha nyttiga mellanmål...

Nu dags att skriva lite om makt, in i teoriernas värld...

Trenddieter och pseudovetenskap

En sak som tycks vara ett återkommande tema bland de få kommentarer som kommer in här på bloggen är det här med "pseudovetenskaper". Jag känner mig manad att ta tag i begreppet och göra något av det, eftersom  det får mig alltid att rygga tillbaka på det sätt som det används i kommentarfälten, genom att säga att något är pseudovetenskap försöker man delegitimera de argument som förs fram. Det tycker jag är lite grovt, speciellt då jag inte alls förstår vad exakt pseudo betyder i sammanhanget.


Pseudovetenskap tycks användas när någon anser att vissa påståenden (om ens påståenden utan kanske bara perspektiv) saknar vetenskaplig grund. Det är då inte rättfärdigt att skriva om ens egna erfarenheter eller hur man ser på saker, för det saknar vetenskaplig grund. I mitt senaste blogginlägg skrev jag att jag inte orkar leva med vetskapen om vad mjölk och gluten kan ställa till med. Jag erkänner att det låter som ett allmänt ställningstagande där jag inte kopplar det till de anekdotiska iakttagelser jag själv varit med och bevittnat under de senaste åren. Det skulle ju inte blir mindre pseudo av att jag skrev ut exakt vad mina iakttagelser varit. Enligt den anonyma kommentatorn är det ju just på dessa ovetenskapliga och okunniga bloggar som denna pseudovetenskap frodas. Men låt oss titta på varifrån min oro gällande dessa två näringskällor kommer.

Gällande mjölken och hur den påverkar barns hälsa kan jag ge följande vetenskapligt publicerade artikel som stöd:

Ludwig and Willett (2013) Three Daily Servings of Reduced-Fat Milk An Evidence-Based Recommendation? JAMA Pediatr. 2013;167(9):788-789. doi:10.1001/jamapediatrics.2013.2408. Te

Cow's Milk Exposure and Asthma in a Newborn Cohort: Repeated Ascertainment Indicates Reverse Causation Read More: http://informahealthcare.com/doi/abs/10.1080/02770900601180669

Det finns också flera böcker skrivna om kopplingen mellan mjölk och barns allergier. Nu var ju det här en av kommentarerna från min anonyma läsare: att man inte ska tro på icke-vetenskapligt publicerade nonsense böcker. Men om det handlar om läkare som jobbat en hel livstid med patienter som blivit friska av att sluta konsumera mjölkprodukter, då tycker i alla fall jag att man kanske kan anse att de har kunskap att komma med i ämnet. 

En sådan bok är Mäkelä & Elo, Irti tulehduskierteestä. Personligen känner jag flera som gått hos Rauli Mäkelä med sina barn som haft återkommande öroninfektioner och fått hjälp med att eliminera mjölken. (igen, anekdotiskt, så går inte att räkna som tillräckligt starka bevis för att något annat barns skulle må gott av en mjölkfri diet). I vår familj tog vi inte godtyckligen bort mjölken heller, utan gick till en läkare som förstod sig på problematiken och gjorde en provokation som visade att mjölken var problematisk.

Det är alltså kunskap från "riktiga experter" som jag i detta fall har att falla tillbaka på. 

Om vi då ännu tar en titt på detta med "trenddieter", där man demoniserar spannmål, mjölk, socker etc som enligt den anonyma kommentatorn är helt förkastligt eftersom det är vad vi ätit de senaste 50 åren i det här landet (och underförstått, är vad som är bra för oss). Vad är en trend? Något som blossar upp några år för att sedan försvinna? All mat som förbrukas idag är trender från en egen tid. Beror bara på hur långt tillbaka vi går. Potatisen kom med Kolumbus, före det åt man rovor uppe på våra breddgrader. Spannmål blev allmänna under Egyptiernas storhetstid. Här är en intressant tillbakablick på hur mjölk kom att bli en så viktig del av européernas föda: Nature: The Milk Revolution. Sockret började strömma in från kolonierna i Nya världen på 1700-talet, men ännu i början av förra seklet var det inget som var man hade råd med.

Margarin är en intressant "trenddiet". Margarinet uppfanns ju i slutet av 1800-talet, för att förse fattiga och Napoleons armé med ett billigare fett än smör. I Finland var man först väligt avogt inställd till margarin men det kom in på marknaden under första världskriget och blev mer utbrett då man kunde göra mer business på att exportera smöra. Efter andra världskriget kom också de vetenskapliga studierna att debatterar hälsoeffekterna av smör och margarin. Men vad som är viktigt att komma ihåg är att margarin knappast skulle existera i vår mat om det inte hade varit för de stora krigen under de senaste dryga 100 åren. Det är en trend som uppstod under nödens år, inte under normala omständigheter. 

 

Om dagismaten inte ska följa några trender så borde den alltså innehålla så mycket traditionell mat som möjligt. Idag gör den inte det. Den innehåller en massa tillsatsämnen som inte funnits i så värst många årtionden. Den innehåller mer socker än vad en medelklass medborgare skulle ha haft råd att konsumera för si så där 100 år sedan. Den innehåller en hel del mjölk, inte för att mjölken nödvändigtvis är den mest lämpade födan för oss människor men för att det finns väldigt många mjölkkossor i vårt land och en mäktig industri som behöver hitta en marknad för sina produkter. Spannmålen går jag faktiskt bet på, för spannmål i form av råg och korn har varit del av den traditionella kosten på våra breddgrader långt tillbaka i tiden. Den hybridiserade veten däremot, den som utgör största delen av spannmålen på dagis, den har inte blivit allmänt utbredd i Finland förrän mitten av 1900-talet. Att hel anamma de senaste 50 årens mat som hälsosam och acceptabelt för våra barn utan att erkänna att den snabba förändringen i kosten pga trender som härrör sig till krav från storskaligt jordbruk och matindustrin (och inte människans hälsa) kan skapa problem som allergier och beteendestörningar är förkastligt. 

Ska vi ha mat fri från trender så skulle jag föreslå en varierande kost med riktig mat: Buljong gjord på ben, rotfrukter, grönsallader den här tiden på året, kött med fettet inkluderat, baljväxter, ärter, bönor, olika sorters kål, potatis, och till mellanmål några välvalda frukter, ekologiskt odlade för att komma förbi trenden att använda lite väl kraftiga bekämpningsmedel på mat som ska bli vår föda.

Det är min ödmjuka åsikt om den saken. Men för tillfället orkar jag ju alltså inte. Så länge mitt barn mår bra så accepterar jag den mat som serveras på stadens daghem. Problemet uppstår ju då barnet även idag klagade på magont. Hostan däremot tycks ha varit en engångsföretelse tillsvidare. Håller tummarna. Nattlig hosta är säkert den värsta tortyren en småbarnsförälder kan utsättas för. Om man bortser från kolik då. Även den "pseudovetenskapligt" kopplad till mjölkproteinet kasein.

Ha det gott!

Om att delegitimera en viktig debatt

Redan igår tog jag mig för pannan så jag sent om sides kom mig för att läsa artikeln i Vasabladet om Kostdoktorns besök i Korsholm. Hela artikel var vinklad så att den gav kostdoktorns argument så lite utrymme som möjligt och istället förlitade sig på det finska forskare säger. Det att margarin och kolesterolhypotesen ute i världen nu förkastas på bred front var inget som nämndes i artikeln, det att det bara för någon dag sedan skrevs i nästan alla tidningar att höga sockervärlden är det vi borde se upp för var inget som den här artikeln tog upp. Än en gång funderar jag på medievinkling och journalisternas "sense-making" av världen i sådana här debatter. Hur är det möjligt att det blir så här?

Jag tror inte på gömda agendor, jag tror inte på konspiration - vad jag tror på är den egna blindheten, och att våga släppa taget om gamla sanningar och se världen med nya ögon. Men så är det ju så att i min värld finns det egentligen inga ultimata sanningar - bara personliga övertygelser och verkligheter som färgats av den kunskap och de erfarenheter som vi har med oss i bagaget under livets gång. Och just därför anser jag att det är viktigt att kunna öppet diskutera sakfrågor för endast då kan vi reflektera över våra egna övertygelser och hur väl de överrensstämmer med den verklighet som andra lever.

Så när jag idag läser Mikael Fogelholms och Ursula Schwabs svart på Sofie Lindviks debattinlägg på Vasablandets insändarsidor den 28.1 blir jag illa till mods. Texten ger sig ut för att vara rationell, men i själva verket är den full av antaganden som förhindrar en saklig debatt om ämnet som står på spel. Till skillnad från journalisten som gjorde reportaget om Kostdoktorn så måste man komma ihåg att i det här fallet handlar det om skribenter som verkligen har något att förlora på att utmanande teorier börjar komma ut i offentligheten. Deras yrkesprestige, ja hela deras arbetskarriär som förespråkat ett fettsnål kost står på spel. För en nybliven kostrådgivare ser ju situationen lite annorlunda ut. Hon kanske vill locka till sig nya kunder, ja - det kan vara hennes "hemliga agenda", men vad hon egentligen försökte säga i sin insändare får ingen street-cred hos etablisemanget. Hon jobbar i motvind genom att att ge sig in i debatten med dessa ansedda forskarpampar.  Ska nu försöka göra en liten analys av just denna motvind, och hur maktövergreppet tar sig till utryck i insändaren idag.

"Kostrekommendationerna, som gjorts av statens näringsdelegations experter, grundar sig på nordiska kostrekommendationerna, som utgavs förra hösten"

Genom att uttryckligen skriva att det är staten, experter och ännu bredare Norden som står bakom rekommendationerna vill skribenterna få fram att det handlar om seriösa aktörer som vet vad det talar om. Det bygger upp en social hierarki där de som representerar staten får mer pondus i debatten än en enskild diplomerad kostrådgivare som get sig ut för att utmana status quo i kostdebatten.

Som Lindvik skriver i sin insändare, är inte det alls sagt att mättat fett är boven i hälsodramat, utan på många håll höjs nu röster om att det är en myt som uppkom på 1950-talet. Att finska staten, Norden, och samtliga experter som representerar dessa instanser krampaktigt stänger sina ögon utan att ifrågasätta sina egna övertygelser och sanningar är oförsvarsbart med tanke på vilka hälsoeffekter det kan ha på befolkningen i stort. Man kan inte gömma sig bakom namn som "expert" eller "stat" om man ska debattera sak. Lyft katten på bordet: förklara istället varför "myten" inte alls är en "myt" - bevisa det - i mer än vad som sedan följer:

"...deltog cirka 100 experter, och rekommendationerna baserar sig på hundratals vetenskapliga studier."

Vilka studier? Det finns säkert hundratals studier till som bevisar motsatsen. Vetenskapen är aldrig komplett, det finns ingen ultimat sanning, utan teser prövas och omformuleras med tiden, av olika sorters experter. Igen försöker skribenterna delegitimera Lindviks argument genom sociala hierarkin ("experter") och genom att referera till rationalitet ("vetenskapliga studier")

Det att Lindvik också refererar till "den senaste forskningen" och näringsfysiologisk baskunskap" tar skribenterna inte i beaktande. För att debattera sak borde de hålla sig till de här frågorna: vad säger den senaste forskningen (t.ex. den som just mainstreamades i media om kopplingen mellan socker och hjärtinfarkt) och varför är det ändå ännu försvarbart att fortsättningsvis hävda att fettet är farligast?

"Att rekommendationera inte är vad Sofie Lindvik tycker de skall vara, är ju inget bevis för att vi tolkar forskning så som industrin vill".

När jag läste den där meningen blev jag så fly förbannad att det är orsaken till att jag ännu sitter här och plitar på bloggen istället för att göra annat vettigt. Varför? För att skribenterna använder sig av en mycket obehaglig delegitimeringstaktik, nämligen att på basen av var i den sociala hierarkin deras utmanare står, också ogiltigförklara henne i debatten. Två ord står ut i meningen, eller egentligen tre: Sofie, tycker, inget bevis. Först och främst: i de flesta debatt-artiklar (och nyhetsartiklar och forskningsartiklar för den delen) använder man bara efternamn för att referera till vad någon annan tidigare har sagt. Att lägga till förnamnet i det här fallet, in my humble opinion, poängterar att deras motkandidat är en (ung - på basen av i vilka åldersgrupper man brukar hitta flesta med namnet Sofie) kvinna. Att sedan lägga till "tycka" och "inget bevis" - visar att skribenterna anser att de "hundratals studier" som de anlitat är FAKTA, med klara samband mellan orsak och verkan, medan den information som Lindvik använt sig av inte har någon vikt, in fact, hon är inte rationell då hon "tycker", istället för att "veta" som de då gör på basen av de studier de förlitar sig på.


"De flesta näringsstudier finansieras med offentliga forskningsanslag."

Bara för att studierna finansieras av det offentliga maskineriet betyder inte att de inte skulle gynna vissa sorters hypoteser och "sanningar" framom andra. Tvärtom, eftersom vi här i Finland ända sedan 1980-talet fått höra om hur lyckad Karelen-studien var, och att orsaken var just nedgången i det mättade fettet, och vårt land (och forskaren i fråga, chef för THL, btw) också blivit internationellt känt för den studien, så kan man anta att den stora forskningsbasen i vårt land till stor del följer den riktlinjen utan att ifrågasätta grundhypotesen: kan det ha funnits en annan förklaring?  Förkastande hypoteser, som att det kunde ha haft något att göra med den mentala hälsan i regionen (efterkrigstida åkommor, separation från släktingar, krigsminnen etc), eller andra faktorer är sådant som sällan, eller aldrig, vinner gehör i den dominanta diskursen om Karelen studien. Hur kan man vinna forskningsanslag för sådant som inte anses vara relevant att studera? Eller som skulle förkasta det goda ryktet som Karelen-studien uppnått internationellt?

Där avslutar jag min analys över hur argument delegitimeras på basen av helt andra orsaker än sakfrågor, och hur maktövergrepp kan ta sig till utryck i dylika texter. Vill dock ännu tillägga några detaljer till.

Jag förstår inte riktigt varför just D-vitamin ska diskuteras i den här texten, det hör inte riktigt till vad som står på spel (förutom att naturligt feta mejeriprodukter innehåller naturligt D-vitamin som vissa studier visar att kroppen lättare kan ta upp, vitaminer som försvunnit ur vår diet när staten börjat förepråka fettfria mjölkprodukter). Men okej, om det är för att bevisa THLs effektivitet i hälsofrågor, eller hälsopolitiska beslut så kanske det är relevant. I alla fall, skribenterna anser att det att man nu sett till att man ökat på (det syntetiska) D-vitaminet i mjölkprodukterna och på så sätt säkerställt att D-vitaminintaget är tillräckligt högt bevisar hur effektiva de är. Det var ett hälsopolitiskt beslut, så långt är vi överens. Men om syftet är att främja hälsa så kan vi inte dra några slutsatser från den åtgärden. Fortfarande har vi finländare väldigt lågt upptag av d-vitaminer och många lider brist på just den vitaminen. Varför? Det är den relevanta frågan som borde synas, både vetenskapligt och politiskt.

Det lustiga med texten är att från att ha utgått starkt att delegitimera Lindviks argument i början av texten, går sedan skribenterna i slutet av insändaren i princip inför att mildra sin egen ståndpunkt. Kostrekommendationerna är trots allt bara rekommendationer, de förbjuder ingenting fullständigt, de bara vägleder, var och en kan välja det sätt som passar en bäst själv. Det här ska jag komma ihåg när vi börjar på allvar diskutera vad som matas i barn, unga och åldringar i vårt land. Kan de verkligen välja? Om det handlar om bara rekommendationer som bara vägleder och inte förbjuder, varför får man då ett blankt "nej det här är inget vi kan göra åt, för de statliga rekommendationerna säger så" när man ens försöker föra saken på tal med de som är lokalt ansvariga för den offentliga maten?


Nej hörni statliga experter och representanter, bättre kan ni. Skärp er! Och sluta sätta er egen prestige framom det som ni egentligen borde brinna för: att förbättra folkets hälsa. Och med de orden önskar jag att vi får mera sak och mindre påhopp i framtida debatter.

Crowdfunding - vägen till bättre dagis- och skolmat?

Igår förutom den utomordentligt utsökta Slow Food middagen hemma hos oss (och gästföreläsning som jag höll där jag fick möjlighet att diskutera etik och olika värderingar med väldigt alerta studeranden) så deltog jag också i en diskussion om hur råda bot på "storköksproblematiken" på sonens dagis. Det är ett mångfasetterat problem kunde kvällens expert Björn Helsing konstatera. Han var med i projektet Operation Skolmat för några år sedan och har mycket insider information om vad som är galet med det nuvarande systemet. Vi var väl en 30 personer som trängdes i den lilla leksalen på små stolar (för små för sådana med stora magar som jag!) och mot slutet av kvällen blev diskussionen alltmer konstruktiv och lovande. Man blir bara så glad då man hör hur andra föräldrar också känner frustration och skulle vilja göra något. Och fast situationen nu verkar helt omöjlig så kanske vi kan göra något om vi sammanför alla våra kloka idéer.

Det blev en hel del snack om vem som är så att säga "in charge" över de bedrövliga besluten som fattas gällande våra barns mat och vad vi kan göra för att komma vidare. En grej vi funderade mycket på var att anlita en konsult som skulle hjälpa till att utforma en matstrategi för den offentliga bespisningen, en strategi som skulle vara ekonomiskt hållbar men också respektera både (föräldrarnas) krav på näringsinnehåll och kvalitet och den närproducerande aspekten av barnens mat. Hallå, vem vill ha besprutade jordgubbar från Polen om det finns trevligare alternativ att tillgå i Malax?

På vägen hem funderade jag på olika lösningar för att kunna anlita en sådan konsult. Via vår Slow Food förening skulle det vara möjligt att söka stipendier, men de kan vara svåråtkomliga och inte tillräckligt stora. Och så när jag kommer hem och kollar mailen ser jag ett meddelande från en annan Slow Foodare i Helsingfors, om en föreläsning om Crowdfunding som ska hållas i Vasa den 7.3. Nämen, jaaaa, absolut - det kan vara lösningen! Så nu är jag anmäld till det evenemanget - om bara magen håller ihop tills dess! ;-)

De nya kostråden

Har egentligen inte tid för det här men måste ändå plita ner kort några tankar om gårdagens kostrekommendationer. Är ju inte på Facebook just nu så jag vet inte vad övriga befolkningens reaktioner har varit på de nya uppdaterade rekommendationerna men hoppas verkligen att någon reagerat. Det måste finnas motvikt i samhällsdebatten till det som tutas ut via THL...

Den stora rubriken i både radio och tidningarna är SALT. Så låtom oss börja från saltet.

Salt
Personligen tror jag inte att saltet är boven i varken högt blodtryck eller andra hälsofarliga åkommor. Okej, processat, artificiellt jodiserat salt är kanske inte så bra eftersom det inte är något naturligt. Men salt, speciellt sådant salt med naturligt jod är livsnödvändigt för kroppen (t.ex. oblekt havssalt, himalaya, kalahari, rosen). Utan salt, och alla dess mineraler hålls kroppen inte i balans. Så att nu sätta fokus på saltet som den stora boven känns på något sätt som om man vill försöka fokusera på något annat än det som verkligen är boven (märkte ni att socker bara nämndes som en parentes efter saltet? Konstigt tycker jag...)

Källor till varför jag anser att naturligt salt är nödvändigt: Why salt is healthy

Fullkornsbrödet:
Man har nu frångått att pasta, bröd och potatis ska utgöra stommen för en hälsosam diet, istället har frukt och grönt fått ta över den platsen. Och man poängterar alltså att bröd, eller fullkorn, fortfarande är VÄLDIGT viktigt för en hälsosam kost. Jag undrar, varför det? Vi får inga klara förklaringar på det. Det vita brödet ska bort, men ersätt med fullkorn. THL tycks vara totalt blind för de eskalerande autoimmuna folksjukdomarna som alltmer länkas till glutenintolerans och läckande tarm...I mitt stilla sinne undrar jag om THL förväxlat befolkningens välmående som ska gynna dem med Finlands utbredda sädesslagsodlingar som behöver en marknad att mätts... Vill inte racka ner på bönderna, det är inte deras fel... däremot tycker jag att vi kunde börja prata om de här sakerna istället för att skyffla dem under mattan. Endast då kan det ske en förändring på vad som odlas i vår jord... och hur våra tarmar mår.

En av många källor värd att ta en titt på: Glutenintolerans utan att veta om det

Det röda köttet.
Farligt, farligt, farligt! Sluta äta gott folk - Proppa er fulla med GMO-uppfödd norsk lax istället, ja eller GMO-broiler, och mer vegetariskt - det kommer att bespara er från en MASSA sjukdomar! Logiskt eller hur? I en bisats nämns att det är bl.a. nitriterna som är problematiska (de finns i processat kött). Mest förargad blir jag då jag hörpå morgonradion en THL-vänlig kostrådgivare säga att det ju är välkommet att skolorna och dagisarna börjat servera vegetarisk mat oftare nu, inte för att de serverar vegetariskt, det får de gärna göra: mer grönt och skönt åt folket! Men då det bakom den vegetariska matsedeln allt som oftast gömmer sig en mycket otrevlig ingrediens: nämligen den billiga sojan. Så låtomoss inte fördöma rött ekologiskt kött som har mycket näring, vitaminer och rätta fettsyror för en hälsosam kropp.

Kolla varför jag tycker så bl.a. här: Red meat it does a body good


Det mättade fettet
Här i Finland får tydligen myndigheterna fortsätta späda på med sin fettskräck för att skrämma vettet ur folk. I Sverige går det inte mer, så där var de nya rekommendationerna mycket mer moderata gällande mättat fet (de bygger på samma studier lustigt nog). Ännu mer förargad blev jag då jag i morse hörde samma kostrådgivare säga att det är bra att det nu blir klarhet i det här för det har skapat mycket tvivel i debatten i daghem och skolor. Klarheten är då enligt THL: mättat fett är hälsofarligt, det ska undvikas. Jag tänker att jag borde vara DÖD vid det här laget i så fall, men nej, mår ypperligt mycket bättre med både fett från kött och smör i min diet än vad jag gjorde då jag åt margarin och fettfria produkter och var spyfärdig (läs: första graviditeten) varje dag. De talar ju bara om hur viktiga oljorna är, undviker tydligen ordet margarin - för kontroversiellt. Men oljor är kanske inte helt optimala, eller när ska vi börja göra skillnad på oljor och oljor. Jag är ganska så säker på att för att skapa en inflammationsfri kropp så krävs det en god balans mellan omega3 och omega6 - alla oljor, speciellt inte raffinerade uppfyller inte det kriteriet...
Källa (en av många): Why you should never eat vegetable oil or margarine



Vad saknades?
Inte ett ord om att det som presenterades är LÅNGT ifrån vad som finns i matkärrorna i kön i Prisma. Inte ett ord om den industriellt processade maten som ju, handen på hjärtat, är den EGENTLIGA boven i dramat. Processat salt, raffinerat och undangömt socker, en massa undangömt processat vetegluten, olika suspekta oljor, lite okända och oidentifierbara tillsatsämnen och konserveringensmedel - allt i en underbar kemikaliecocktailsbomb. Dessutom behändigt att plocka med sig och värma upp i (möjligen hormonstörande) mikrovågsugn. Hallå, THL, borde ni byta namn från Institutet för Hälsa och Välfärd till Institutet för Främjande av Matindustrins Intressen?

Vad var bra?
Definitivt bra att grönsaker nu är viktigare än bröd. Synd bara att i den form frukt och grönt uppmärksammades så kommer antagligen FRUKT att tolkas som riktig HÄLSOMAT medan grönt hamnar lite i skymundan. Och synd också att man inte kan tala klartext: obesprutade grönsaker gynnar hälsan, besprutade kan ha vissa bieffekter...

Fast sockret bara nämndes i en bisats, så var det ju ändå där. Som skadligt, ytterst skadligt. Så det var ju bra. Hade bara hoppats att rubrikerna toppades med ordet socker, och ännu bättre undangömt socker. Men det är kanske en utopisk tanke... eller?


Nej hörni, om det inte var för mina barns skolmat/dagismat så skulle jag inte bry mig ett jota om vad THL nu hittat på. Men tyvärr påverkas barnens hälsa av de politiska beslut som fattas bakom de "vetenskapliga" studierna som THL nu framställer som neutrala. Nu blir det ÄNNU svårare att föra en diskussion om varför sojan och margarinet inte hör hemma i barnens skollunch. Och varför fetare mjölk skulle vara att föredra framom den fettfria drycken som nu serveras till stackars små barnahjärnor. Jag känner mig smått nedstämd och funderar igen på vilka alternativen är (tidigare inlägg om saken: Upp på barrikaderna).

"Vegetarisk dag på husets vis" - sojan i barnens mat

Nu vill jag ta upp något oroväckande då det gäller barnens skol- och dagismat: det här med den vegetariska dagen som införts i många kommuners offentliga måltid. Egentligen tycker jag att det är bra att man drar ner på den oekologiska köttkonsumtionen i både skolor och daghem men om det görs med hjälp att köttsubstitutet soja är jag av diametralt annan åsikt.

Orsaken till att jag vill ta upp det här bloggen är den att för några dagar sedan kom en från dagispersonalen och frågade mig vad jag anser om soja. Hon var orolig då de nu märkt att lunchen som serverats flera gånger innehållt sojakross - och hon misstänkte att man t.o.m. blandat sojakross med maletkött för att dryga ut såsen. Mitt svar var helt klart: jag tycker att det är förkastligt och hälsofarligt att ge sojakross till barn. Jag nämnde inte ens hur förkastliga jag tycker miljöaspekterna av sojan är: den har förpestat luft och jord på andra sidan jorden för att kunna säljas billigt globalt. Nej här hade jag barnens framtida hälsa i fokus.

I motsats till vad sojatillverkarna (den största aktören på den globala marknaden är agrijätten Monsanto) lyckats övertala den stora majoriteten så är soja i den form den serveras idag inte alls hälsosam.

Ser det inte lovande ut då man låter sojaförespråkarna komma till tals? Inte ett ord om biverkningarna. Källa: World Initiative for soy in human health

Som Wellness Mama skriver så förorsakar den hälsoproblem och är mycket destruktiv för vår planet, dvs för den som vill äta hållbart är det här ett av de sämsta alternativen man kan välja. Chris Kresser skriver också om "the soy ploy".

För att ännu poängtera varför jag är orolig över att sojan får härja fritt i barnens kost (utan att vi vet om det) kan ännu nämnas följande aspekter gällande sojan:

1. Sojabönan innehåller fytoestrogener som sänker testosteronnivåerna i kroppen och kan påverka sköldkörtelns funktion: problem i framtiden då det gäller reproduktion! Smart sätt att minska på befolkningen: gör barnen infertila!
2. Den höga halten av fytinsyra i sojan gör det svårt för kroppen att uppta mineraler som zink, kalcium, koppar, järn, och magnesium.
3. Sojan är en goitrogen, det sänker kroppens förmåga att ta upp jod, livssviktigt för en välfungerande sköldkörtel.
4. Sojabönan innehåller lektiner, en proteinsort som många växter har (framförallt frön och bönor) för att skydda sig själva från att bli uppätna och kunna fortplanta sig. Halten av lektiner i sojabönor är extra hög och den försvinner inte genom uppkokning som är fallet för andra bönor.

Så nu undrar jag då om den här vegetariska dagen utgör ett svepskäl för att få ytterligare ner kostnaderna på skolmaten genom att använda billiga sojaprodukter? Och vad innebär detta för barnens hälsa på lång sikt? Och nu har jag inte ens gått in på huruvida sojan som serveras är ekologisk och GMO-fri, eftersom jag inte anser det vara den mest akuta frågan. Tofu, tempeh, miso må vara en annan femma, för de är framställda på traditionellt vis så att mycket av de skadliga effekterna neutraliserats.  Men sojakross, vare sig ekologisk eller inte, är inte människoföda. Så varför ge det åt våra barn? Dessutom utan vår vetskap om det! På lunchlistorna specifierar man inte exakt vad den vegetariska maten innehåller, det står bara: "vegetarisk dag på husets vis" på listorna. Hur ska man som förälder kunna veta vad det innebär? Kolla in vecka 4 och vecka 6 i den här länken: "vegebolognese" och "vegetarisk dag på husets vis" - vilken proteinkälla gömmer sig månne i de här rätterna? Och om det är så som personalen misstänker så räknar jag till åtminstone fem dagar då lunchen som ska innehålla kött eller maletkött kan vara utdrygad med soja. Svårt att veta då man inte har tillgång till de exakta specifikationerna på vad maten innehåller. Så mycket är samarbetet mellan hem och skola värt, som utbildningsstyrelsen säger i första meningen här: "Föräldrarna har det primära ansvaret för barnens fostran"  och sedan "Skolan har som uppgift att hålla vårdnadshavarna informerade så att de kan följa med och främja sina barns skolgång och lärande". 

Just så. Inte då det gäller maten i alla fall. Hur kan föräldrarna främja sina barns skolgång om de inte vet vad som serveras i deras mat? Detta borde ju vara en av grundpelarna för hälsosamma barn med god koncentrationsförmåga!


Läs mer om sojabönans baksida här:
Lite om Sojabönan
Om lektiner
Bönans baksidor: förgiftning, fytater och fjärtar
Konsumentsamverkan: Soja

Tankar kring vad som finns i skolmaten

Idag släpptes radioprogrammet Familjelivs program om tillsatsämnen och mat i allmänhet i skolan.

Hjärtesak i min värld, men jag skyndar långsamt med det här projektet. För om jag går inför att verkligen driva det här ämnet så som jag skulle vilja så går jag rakt in i väggen. Det vet jag.

MEN då jag lyssnar på programmet så blir jag så ledsen, vill bara slita håret av mig. Köksan som intervjuas tar så mycket för givet: fiskpinnarna från butiken "är samma som man serverar hemma" - nej, inte hemma hos oss äter vi sånt. Ska vi ha fiskpinnar så rullar jag aborrfiléerna i ägg och (ekologiskt) polenta och steker dem i kokosolja - voila, ljuvligt goda fiskpinnar!
Köttbullar har de ingen möjlighet att rulla själva... nä just det, men kanske man borde fråga sig om det ska finnas köttbullar på menyn om man inte har möjlighet att göra dem från grunden. En annan fråga är ju då om man verkligen ska satsa på storkök om det här är slutresultatet...färdigt skalade potatisar... hmmm...vad gör det åt smaken? Chicken nuggets - en av favoriträtterna...herregud, say no more. Tillsatsbomb och gjord på tvivelaktiga broileringredienser (läs: allt annat än kött i sig, och med tanke på hur mycket GMO-föda som finns i broileruppfödningen så är inte dessa billiga favoriter helt rena på den fronten heller...).

På kommunnivå vill man inte ge ut listorna på vad maten innehåller för det ger fel bild av vad det handlar om. Gör den, verkligen? Och hur är det med föräldrarnas ultimata ansvar för sina egna barns välmående och uppfostran - hur passar det in i bilden? Tillsatsämnen kommer mest från margarin säger hon på kommunen, och det pga statens näringsrekommendationer. Ja, just det ja. Statens näringsrekommendationer, nålen i ögat är där igen. Inte nog med att margarinet inte är optimalt för vår hälsa men dessutom är det en tillsatsbomb. Soya-sås likaså. Hos mig ringer varningsklockorna när tillsatslistan blir lång. Här vill jag citera Michael Pollans första matregel: "Don't eat anything your great grandmother wouldn't recognize as food. When you pick up that box of portable yogurt tubes, or eat something with 15 ingredients you can't pronounce, ask yourself, What are those things doing there?"

Så kommer expertkunskapens representant som är helt förargad över att sådana som inte är insatta i tillsatsämnen sprider falsk kunskap och skrämmer upp omgivningen. Vi ska lita på experterna är budskapet. Mängden tillsatser är så små att de inte har någon betydelse. Nehep nej, varsågod du tillsatsämnesexpert, ät dina tillsatsämnesfyllda bröd för hållbarhetens skull, men jag föredrar naturlig smak och jag och min man vill att våra barn vänjer sig vid just precis den smaken. Hos oss fryser vi ner vår överblivna mat istället för att proppa den full med tillsatser. Tyvärr saboterar skolmaten våra försök att utveckla barnens smaklökar, dvs vänja sig vid smaker utan tillsatser och aromer. Experten nämner senap och citronpeppar som de som innehåller mycket tillsatsämnen men i försvinnande mängder, helt obetydliga enligt henne. Vi använder ingendera, i alla fall inte sådana som innehåller en massa tillsatsämnen. Hos oss behövs ingen citronpeppar (visste du att den innehåller socker också?) - vi smaksätter med peppar och citron om vi vill ha den smaken. Senapen vi använder är av fransk sort, den innehåller inte lika mycket E:n som den finska versionen.

Det är ju smått konstigt att då man rör sig i andra länder där den traditionella matkulturen fortfarande bevarats så är det svårt att hitta nerfrysta fiskpinnar i frysdisken, citronpeppar i kryddhyllan, eller senap med en massa E:n i innehållsförteckningen. Ingen frågar sig varför vi planterar in tuber i barnens öron på löpande band, operar bort adenoider, kör konstant sjukstuga på hremmafronten så snart skolorna och dagisarna börjat för året. Ja och sen om man funderar på hur många barn med atopisk hy, allergier, ja t.o.m. barndiabetes det finns i vårt land, där Finland åtminstone gällande den sista toppar världsstatistiken, så får man sig en ordentlig tankeställare. Många av dessa åkommor är non-issues i länder med riktig mat - hur kommer det sig? Ser ingen någon koppling? Var är forskningen? Eller har vår industriellt framställda mat blivit så komplex att det är helt omöjligt för något enskilt forskningsteam att kunna få fram några entydiga forskningssvar? Och med tanke på alla kritiska röster som höjts under de senaste 5-6 åren gällande onaturlig mat, hur kan experterna fortfarande försvara vår tillsatsämnesfyllda matkultur?


Jag skickar ut ett S.O.S till matguruna, däribland Jamie Oliver, Michael Pollan, Mats-Eric Nilsson - H*E*L*P*!*!*!

Helhetslösningar för kommunens ekonomi

Vasa stad lider av ekonomiska trångmål.  I Vasabladet den 15.10 gick det att läsa en kolumn av Hans Franz, där han säger att staden nu bör satsa på helhetslösningar:"Helhetslösningar är i regel bättre för patienten, klienten, kunden, kommunmedlemmen", konstaterar han.

Men vilken sorts helhetslösning talar vi om här? Vilken sorts "strukturförändring" behöver vi för att vända det sjunkande skeppet? Min tanke om de ekonomiska trångmålen som staden befinner sig i går ungefär så här: Ok, låt hyveln hyvla över hela helheten. Kör på. Men snart märker vi säkert att det inte finns någon ost att hyvla mer, och att problemen bara växer sig större med sjukare invånare (inklusive utbildnings- och vårdpersonal), brottsligare ungdomar, och en massa andra otyg som följer i hyvelns fotspår (läs Mirijam Kallands kolumn 16.10 i HBL om de negativa konsekvenserna efter 1990-talets inbesparingar).

Istället föreslår jag följande helhetslösning:  Kommunen kan börja med att stå upp för kommuninvånarnas hälsa och välmående genom att våga bryta sig fri från de statliga kostråden. Börja med att förespråka riktig och hälsosam mat till kommuninvånarna istället för de nuvarande ogynnsamma råden som THL står för och som okritiskt förespråkas av läkare och kostrådgivare på stadens alla vårdinrättningar. Börja också servera riktig offentlig mat på sjukhus, i skolor och i daghem.

Men riktig mat kostar ju mer än det som serveras nu. Var är inbesparingarna? Låt mig precisera:

Sedan Finland anammade en s.k. fettsnål diet (se fotnot 1) med stort kolhydratintag (50-60%) har mängden överviktiga personer i vårt land fördubblats (överviktiga och grovt överviktiga vuxna: 8,4 %/1990 till 16,4%/2010, källa: OECD 2012). Alarmerande är att andelen överviktiga barn har ökat speciellt mycket sedan slutet av 1970-talet  (överviktiga pojkar i skolåldern från 8,4% år 1977 till 19,4%/1999, överviktiga flickor i skolåldern från  4,5%år 1977 till 11,2% år 1999, källa: Wang and Lobstein 2006). Med tanke på att övervikt leder till många kroniska sjukdomar som belastar kommunens sjukvård så är det här något som bör vara topprioritet bland kommunens beslutstagare.

Inte nog med fetma-epidemin och dess följder, i Ann Fernholms bok "Ett sötare blod" (2012) framkommer att ett förhöjt blodsocker orsakar en rad andra hälsoproblem hos befolkningen utöver de som vanligtvis kopplas till övervikt. Hon går igenom forskning som gäller demens och Alzheimer, fibromyalgi, cancer, acne, PCOS (som kan leda till infertilitet), IBS, m.fl.. Alla dessa sjukdomar belastar idag den kommunala sjukvården på ett eller annat sätt. Att dra ned på sjukvårdskostnaderna utan att göra något åt det underliggande problemet till varför våra sjukvårdskostnader är så höga, är att skjuta sig själv i foten.

Mitt förslag är alltså att vi tar Fernholms rekommendationer på allvar: se till att alla kommuninvånare förstår vikten i att hålla ett stabilt blodsocker och insulinproduktionen låg. Och inte nog med det, se också till att alla kommuninvånare får de rätta redskapen att hålla ett stabilt blodsocker. Tyvärr tillåter inte de nuvarande kostråden fråm THL ett sådant scenario eftersom de förespråkar en alltför kolhydratrikt kost som dessutom inte innehåller tillräckligt med riktigt fett för att hålla våra kroppar i balans. Istället skulle detta innebära att kommunen ser till att alla som bor innanför kommunens gränser förstår vikten i att avstå från allt som höjer blodsocker (socker, mjöl, fettfria produkter, limonad, saft, onödigt söta frukter som t.ex. vindruvor, industrimat som innehåller gömda sockerarter) och att stabilisera sitt blodsocker med rätt sorts fetter (smör, olivolja, kokosolja är en bra början) och protein. Det innebär också att kommunen serverar sådan mat i de offentliga inrättningarna (läs: sjukhus, dagvård, skolor). För den som fortfarande känner sig bunden av de statliga kostråden kan tilläggas att dessa råd är endast rekommendationer. Varje kommun har möjlighet att fatta egna beslut och frångå de statliga kostrekommendationerna på basen av forskning som visar andra resultat än de som THL väljer att plocka fram (och som hittills endast lett till eskalerade sjukvårdskostnader i vårt land).

Alltså, de stora inbesparingarna kommer från friskare kommuninvånare. Sjukvården slukar en stor del av kommunens pengar idag. Om kommuninvånarna är friskare så minskar trycket på sjukvården. Om det serveras riktig och hälsosam offentlig mat så orkar också personalen bättre och blir också mindre sjuka. Personalens egna barn orkar bättre i skolorna och i dagvården och hålls också friskare så att föräldrarna inte behöver ta ut så många sjukdagar pga sjukt barn. Men det är inte bara sjukvården som vinner på bättre mat. Alla skolbarnen har bättre förutsättningar att klara sig i skolan då deras koncentrationsnivå ökar med ett stabilt blodsocker. Det i sin tur kan i bästa fall leda till lugnare klasser och ett minskat behov av speciallärare och assistenter, en välkommen sparåtgärd för en trängd ekonomi. Med tanke på de stora kostnaderna i åldringsvården kan jag ännu tillägga att med en balanserad kost kommer ålldringarna att klarar sig längre hemma då de inte är lika sjuka längre (eller lider av demens) och de kan istället börja njuta av sin ålderdom istället för att sitta i kö till stadens hälsovårdscentraler för att få sina mediciner.

Inbesparingarna kan vara enorma om kampanjen om riktig mat är lika effektiv som tobakskampanjen varit. Utgångspunkten i en sådan här helhetslösning borde vara att alla kommuninvånare med rätt sorts kost ska kunna ta hand om sig själva, och att de offentliga inrättningarna ger möjlighet till ett stabilt blodsocker genom vettiga rekommendationer och mat. Med tanke på både budgetunderskott och statistiken över övervikt har vi ingen tid att förlora, än mindre tid för att demonisera och ignorera sådan information (se fotnot 2) som redan visar vilka möjligheter till förbättrad hälsa vi har om vi äter sådan mat som inte gör oss sjuka!


***
Fotnot 1: De finska kostrekommendationern blev officiella år 1987, det var då man började implementera en fettsnål kost med upp till 50-60% kolhydrater i offentliga inrättningar. Fettsnål mat har förespråkats av experter sedan början av 1970-talet efter att forskare började anta att orsaken till att hjärtinfarkter och vuxendiabetes gått ner under andra världskriget hade att göra med bristen på fett i kosten (Fernholm 2012). Men det första som reglerades under kriget var hur mycket socker (och kaffe) som finländarna fick köpa (Sillanpää 1999).

Fotnot 2: Många studier har visat att det inte finns något som helst samband mellan hjärtinfarkt och mättade fetter och att det egentligen förbättrar kolesterolet (Källa: Siri-Tarino et al 2010; Campos et al 1992; St-Pierre et all 2004). Personliga berättelser om hur man lyckats förbättra sin hälsa, gå ner i vikt och sluta upp med medicinering med en blodsockerbalanserande kost finns det gott om vid det här laget (story1; story2; story3; story4; story5; story6; story7;story8;story9; story10)

Upp på barrikaderna

Idag började vi förskolan. Med förskolan kommer skolmaten. Vare sig man vill det eller inte.  Förskollärarna var ju hjälpsamma med att lugna ner mig. De sa: sedan köksan gick i pension har matlagningen utlokaliserats och nuförtiden är den smaklös. För att sedan fortsätta: Så det finns en hel del svinn då maten är så smaklös att barnen slänger bort en stor del av sin mat. Jag bara....NääääääääääääJJJJJJ! Vad är det här för något? Visst har barnen alltid klagat på den dåliga skolmaten, men då de vuxna också säger det då vet man att något är seriöst fel.

När jag gick ner för trapporna på väg ut till min cykel slog dofterna emot mig. De där dofterna av nylagad storköksmat, fläsksås och kokt potatis. Leverlådan. Kåldolmarna. Spenatplättarna...spagettisåsen...jag hör ljudet av stolarna, skrattet, ser framför mig de långa slingrande matköerna....

Men det var inte dofter, ljud eller syner från idag, allt detta som slog emot mig var mina egna minnen. Då för nästan 20 år sedan när jag själv gick i samma korridorer. Från den tid när maten gjordes av en handfull duktiga köksor, varav hälften var mina skolkompisars mammor. Den tid när smöret ännu stod i stora klumpar på matsalsbordena, och mjölken vi tankade ur metallskåpen var så där passligt fettig. Det var dofter från den tiden när maten vi slängde aldrig blev något "svinn" utan på byttan stod det "GRISMAT" - maten gick till grisarna. En fint kretslopp som idag är brutet pga hygienregler (kanske likaså bra, vet inte...). Inte många år efter min skolstart började fettskräcken bre ut sig riktigt ordentligt i Finland. Efter laman i början av nittio-talet gick jag alltid via godis-kiosken på vägen hem, vrålhungrig som jag var. Någonstans där tappade jag kontrollen över mitt sötsug...Det tog mig över 20 år att hitta balansen igen, och det är den naturliga maten jag har att tacka för den bravuren.

Så när jag cyklar iväg mot jobbet funderar jag på alternativen:
1. Göra som killen i debatt-programmet på YLE för något år sedan: ta med egen mat till skolan för att mitt barn ska få äkta vara. Nej, det går inte, för stor social stigmatisering.
2. Kläcka fram ett läkarintyg över att hon är allergisk mot alla E-ingredienser, alla GMO-kött, alla ryps-baserade oljor inklusive margarin. Nej, det går inte heller. Det blir ju ingen mat kvar i så fall.
3. Utnyttja möjligheten till hemskola - vi har ju ändå LÄROplikt, inte skolplikt i det här landet. Nej. Inte det heller. Jag vill ju att hon ska gå i skola med alla andra barn och jag har ju mitt jobb för sjutton.
4. Ge upp. Ja, tillsvidare lider jag i det tysta, ber en tyst bön om att det som serveras i skolköket inte ska göra henne sjuk på sikt eller påverka hennes koncentrationsförmåga. Istället satsar jag på att kompensera ÄNNU mer med bra mat där hemma (är det möjligt?!?).

Ja, och så finns ju alltid alternativ fem:
5. Ställa mig på barrikaderna tillsammans med alla andra frustrerade föräldrar i den här staden och kräva bättre mat, som ju inte alls behöver bli dyrare i det långa loppet när både barn och personal hålls friskare. När koncentrationen blir bättre och behovet av extra assistenter således blir mindre. Ja, kanske, om vi är tillräckligt många så...men jag lockas inte precis av tanken, eftersom jag kan redan nu tänka mig vad det innebär...Men margarinet, för sjutton också, margarinet - det ska bort. På något sätt måste vi bli av med margarinet. Nålen i ögat.

...Men när jag plockar upp den unga damen på eftermiddagen får jag höra beröm från de vuxna. Så bra hon hade ätit av precis allting, tagit mer av maten, två stora portioner.... Jag låter mig lullas in i tron att allt nog ändå är suveränt bra. Så bra att de har varm mat på skolan som dessutom smakar så pass gott att damen tar till!

Här är en intressant insändare  i Vetlanda-Posten av en 15-åring som aktiverat sig i Matfusk-debatten, från skolmatsperspektiv. Mer sånt! Också här i Finland!