27.2.14

I väntan på boar-hormoner...

Det blir nog inget boande den här gången. Det tycks inte finnas hormoner för sånt. Istället utforskar jag en massa annat intressant som jag inte haft "tid" för innan mina två tidigare förlossningar. Har kommit in på mycket intressant litteratur som jag vanligtvis (och fortfarande) klassificerar som huu-haa. Men ack så spännande och intressant, speciellt just nu då det snart är dags att se ett nytt liv födas till denna värld!

Har också haft ganska fullt upp med det här med långsamt leverne (vilken paradox!), både då det gäller att tillreda bränslet för den livsstilen (ja, det FÅR ta tid, men det ÄR bort från något annat) och att skrapa ihop finansiering för att under året genomföra några intressanta projekt här i grannskapet. Idag levererade jag inte mindre än fyra stycken stipendieansökningar till diverse fonder med deadline imorgon. Har känt att det måste bli gjort innnan jag åker in och föder. Så nu var det gjort. Det andra vi också hann med idag var Bamse på bio. Har också känt att det måste vi hinna med under sportlovet, men då sjukdomen kom emellan.

Kvar på listan är fortfarande mina två forskningsartiklar som är nästan inskickningsfärdiga, saknar bara finslipning, lite gamla stipendier som måste redovisas för och sen ja... det där boandet då...Få se om jag hinner... Det skulle vara behövligt, speciellt som vi hamnat skjuta upp städerskan två gånger nu pga sjukdomar i huset. Och så bävar jag mig för att gästrummet-slash-arbetsrummet är i så bedrövligt skick... jag menar snart kommer långväga hjälpen hit och jag hade faktiskt tänkt att rummet skulle vara i skick tills dess. Men ser ni hormonerna vill inte den här gången - så är det nu bara. Eller kanske de ännu vill... om jag kommer rätt ihåg så satte det värsta fejjandet igång riktigt på slutrakan. Kanske det är det... tiden är inte kommen ännu.

Men sova - det är skönt i alla lägen, tror jag ska ta och njuta av det nu! Gonatt!

24.2.14

Svar på tal - om debatten som är så viktig

Skall nu ta tag i de långa kommentarerna som kom på ett tidigare blogginlägg och försöka förklara mer ingående vad jag menade. Först och främst, en disclaimer, om någon missat det: Jag är ingen naturvetare. Jag ger mig inte ut för att vara en naturvetare. Vad jag ger mig ut för att vara är en doktorand som studerar hur legitimitet uppstår. Jag forskar i marginaliserade rösters möjlighet till inflytande, men inte inom mat. Däremot, som jag tidigare konstaterat så har mina studier visat sig vara nära besläktade med många andra samhällsdebatter, vare sig det handlar om vacciner, eller mat. Så där, om mina blogginlägg verkar vara alldeles från vettet så är det därför: jag ser på forksning och skapandet av legitimitet från en annan synvinkel än naturvetenskapen, och det var det jag försökte belysa i mitt senaste inlägg om "att delegitmera en viktig debatt". Så över till kommentarerna, som delvis faller utanför min sfär men jag eftersom jag anser att alla har rätt att yttra sig, vare sig man är forskare (inom naturvetenskaper) eller inte så gör jag än ett tappert försök.


"De som är insatta i ämnet på riktigt skulle nog inte säga att kopplingen mellan mättat fett och hjärt- och kärlsjukdomar hänger på en massa otillförlitliga studier... Som så många andra saker hänger det däremot på en den sammantagna effekten av många bevis som pekar i samma riktning, inklusive t.ex. djurförsök."

Vem har rätt att kalla sig insatt? Och nu talar jag om vetenskapsmän/kvinnor. Vem har den rätten? De som hittat kopplingen eller de som avfärdar den - båda på basen av vetenskapliga studier...

- Det hör till sakens natur att det aldrig kommer att finnas en slutgiltig studie på människor som en gång för alla skulle bevisa saken; precis som det inte finns en sådan studie om att tobak orsakar cancer eller ens att alkohol orsakar levercirros (precis som med fett kan man ju aldrig exakt kontrollera hur mycket folk dricker och röker). Tvivlar du på att tobak orsakar cancer också?

Nej. Jag har aldrig ifrågasatt den tesen, eller hur det framställs i media idag. Men år 1946 var det annorlunda, eller hur ska vi tolka den här bilden?

Källa: http://content.time.com/time/photogallery/0,29307,1848212_1777633,00.html


Men det är ju definitivt intressant att studera hur tobaksuindustrin kommit att bli så svartmålad och kontroversiell över tiden. När stjälpte det egentligen? Och varför är det lagligt än idag att köpa tobak? Det är frågor som kan hjälpa oss se sambanden mellan makt och produktens varande ute på marknaden. Jag tror nämligen att andra storbolag har lärt sig mycket från tobaksbolagens smällar och gjort upp sina strategier på basen av det: hur undvika tobakens öde så långt som möjligt.


- I princip kunde man ju såklart undersöka saken experimentellt – alltså närmast tvångsmata tusentals människor med massor med mättat fett och sedan se hur det går. Men en sådan studie skulle anses oetisk (med eller utan tvångsmatning), eftersom slutresultatet enligt dagens bästa vetande skulle bli en massa onödiga bypassopertioner.

Nej, man behöver inte det. Det finns välgjorda studier som pekar på helt andra samband gällande mättat fett. På Ann Fernholms föreläsning nämndes bland annat :'

Shai et al (2008) Weight loss with a low-carbohydrate, Mediterranean, or low-fat diet. The New England Journal of Medicine 359, 229-241. (slutresultat: traditionell lågfettkost är sämst i jämförelse med low carb och medelhavskost)

Astrup et al. (2010) The role of reducing intakes of saturated fat in the prevention of cardiovascular disease: where does the evidence stand in 2010? American Journal of Clinical Nutrition. (Resultat: Att ersätta mättade fettsyror minskar HDL-kolesterolet (det goda), partikelstorleken på LDL minskar (LDL blir mer "ont"), och triglyceriderna ökar).

Sedan fanns det ännu en till av Hooper et al (2012) som visar att lågfettsdieten kan möjligtvis ha en positiv inverkan på 14% av den manliga befolkningen - Jämför det här med den senaste studien (Yang et al 2014) som fokuserar på socker där man kunde konstatera en 100% större risk att dö i hjärt och kärlsjukdomar om man åt 14%socker iställer för 7%.

- Vad i all världen har karelarnas (av dig påstådda) mentala problem att göra med förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar? Har karelare ens mera mentala problem än andra? 

Min tes var: detta har aldrig studerats. Men sambanden mellan förbättrad hälsa och karelarna behöver inte enbart ha att göra med fettet. Värt att ta med andra faktorer i studierna, tycker jag. Och, killen som drog igenom projektet, Ancel Keys, han UTESLÖT också en massa länder (och kvinnor, och män som inte var i åldern 55-59 år) där samband inte kunde konstateras (Yerushalmi and Hilleboe citerade i Ralf Sundbergs bok Forskningsfusket, sid 110). Är det etiskt korrekt i naturvetenskapliga studier?


- Vänligen berätta hur du ser att kroppens och fysiologi fungerar, och hur du sedan härleder vad som är lämplig människoföda därav. 

Nej, det gör jag inte för jag anser mig inte vara den rätta personer att göra det eller ha tillräckligt med tid för att redogöra för det jag lärt mig hittills . Det finns bättre experter på det området än jag (läs t.ex. om åderförkalning här: Hur höga blodsocker kan leda till åderförkalkning). Hela Fernholms bok (Ett sötare blod)  går mer in på sambandet mellan socker (fruktos), insulin, levern, triglycerider, fettlever, och metabolt syndrom. Hon baserar sina argument på vetenskaplig forskning. Jag hävdar, och har gjort så i många år redan, att sockret är den största boven. Fernholms bok gav mig tillräckligt med vetenskapliga argument för att tro på den tesen också i offentliga sammanhang. Men kroppen är också så mycket mer: tarmbakterier, hormoner, etc. Jag har läst på en hel del på området, men för eget intresse, och att börja redogöra för vad jag lärt mig under de här åren här på bloggen skulle ta mig flera månader. Just nu ligger prioriteterna annanstans. Men jag kan gärna rekommendera väldigt intressanta böcker som alla pekar mot samma håll, om någon skulle vara intresserad.

Till exempel den här föreläsningen med Professor Robert Lustig, profilerad sockerexpert i USA - han går djupt in på vad som händer med levern, kroppen och hjärnan då man konsumerar för mycket socker.



Eller Nancy Appleton, PhD, Nutritionist. Skrev om sockrets skadliga verkan redan på 70-talet.




- Existensen av kostrekommendationer betyder inte att en hälsosam kost inte kunde byggas upp på andra sätt, t.ex. helt vegetariskt. Här finns ingen motsättning.

Nej, där är vi ju överens, t.o.m. med dem som skrev svaret på insändaren - de avslutar med att säga att deras rekommendationer är just det, bara rekommendationer. Allt väl där.

- Om man ser på debatten i USA (som är ett ganska mycket större land än Sverige) ser man att det pågår en debatt däri evolutionsteorin ifrågasätts och kreationism förespråkas. Det finns webbsidor som för fram ”vetenskapliga” argument för kreationism och (högskoleutbildande) människor skriver böcker som förespråkar kreationism. Ser du kanske ett paradigmskifte på kommande också på denna punkt? Om inte, varför är situationen med mättat fett annorlunda?

Detta har absolut inget att göra med det jag skrev i den ursprungliga texten. Okej, jag anse att alla har rätt att bilda sin egen kunskapssyn utifrån egna övertygelser och erfarenheter. Jag tror faktiskt också att Darwins "survival of the fittest" är präglat av hans kunskapssyn från hans tidsepok, och att det finns skäl att även ifrågasätta den synen (Darwin missar helt att överlevnad också till stor del är beroende av andra, inte bara den enskilda individen, alltså överlevnad beror också på individens förmåga att tillsammans med andra skapa livsförutsättningar). Men anser inte att jag ska behöva ta ställning till kreationismen, något som jag inte det minsta är insatt i bara för att jag skriver ett inlägg om legitimitet.

- Du säger att bevisen i början av ett paradigmskifte av nöden måste vara svaga – men ändå publicerades Kolesterolmyten redan 1991, alltså över 20 år sedan?! Och efter 20 år är bevisen alltså ännu svaga...

Växande bevis. På Fernholms föreläsning kom det klart fram att många toppforskare i USA redan övergett myten men att den ännu hänger med i massmedia och det är ju just det jag undrar hur det är möjligt att vissa myter fortfarande får leva kvar utan ifrågasättning. Det jag försökte visa var vad det är som sker i media-texter, de finska experterna tar inte itu med sak utan delegitimerar den som ifrågasätter på basen av utmanarens "oexpertkunskaper". Om de skulle lyfta fram de senaste forksningsresultaten som pekar på att de har rätt istället för att referera till "100 tals studier" så skulle ju deras text vara mycket mer trovärdig. Men de gör inte det. Varför inte?


- Pseudovetenskap är ett vedertaget begrepp, och fenomen upphör inte att existera bara för att du meddelar du inte tycker om de namn som givits dem. Själv tycker jag att det är skäl att kalla det man ser med dess rätta namn. 

Okej, fair enough, men då vill jag hävda att både Livsmedelsverket i Sverige och THL i Finland just nu sysslar med pseudovetenskap.

På svenska wikipedia kan man läsa om kännetecken för pseudovetenskap, och guess what, det första kännetecknet för pseudovetenskap som tas upp är ”att utövarna meddelar att det nu kommer ett paradigmskifte”. Du kan ju läsa igenom listan, hur många kännetecken tycker du att din argumentation uppfyller? Jag hjälper dig lite, det här passar också: ”Bevisen bygger på vittnesmål, anekdotisk bevisföring, snarare än vetenskapliga dubbelblindtest. Många vittnesmål är inte lika med fakta.” 

Undrar hur du ser på Galileo Galileis upptäkt att jorden snurrade kring solen och inte tvärtomt? För att citera Wikipedia: "Galileo's championing of heliocentrism was controversial within his lifetime"

Det får räcka med mina svar här. Det fanns en kommentarrunda till men tycker att jag delvis besvarade den med min egen kommentar därefter.

Den här bloggen skapades för att fokusera på det goda. Ibland tar jag tag i kontroversiella frågor för att kunna uppnå målet om balansen och det goda. Helst skulle jag inte alls vilja ge mig in i kontroversiella debatter, för det dränerar energi. Och jag är verkligen inte ute efter att förstöra någon annans vetenskapliga (tros-) uppfattning (läs den här texten om varför jag anser att vi alla baserar vår vetenskapliga uppfattning på tro: Jag tror, om kunskap och sanning). Som jag skrev i mitt allra första blogginlägg på den här bloggen: "Men jag vill berätta om mina goda tankar och om mina upplevelser som fått mig att tänka på det sätter, för att förhoppningsvis via mina ord hjälpa andra som funderar på liknande saker att våga hitta rätt i sina egna tankar."  Med det här menar jag inte att den som kommenterar inte har rätt till sitt sätt att se på världen, för all del , be my guest, men jag har också rätt att skriva utifrån mitt perspektiv. Det är där var våra vägar möts som det blir intressant att skapa nytt - men bara om vi kan mötas, utan personliga påhopp den ena eller den andra.

Nu ska jag ta hand om min egen balans och familjens, för vi tycks ha blivit invaderade av en infektionsattack under veckoslutet. Hoppas det löser sig snart - som Scarlett sa; Tomorrow is a new day!

22.2.14

Slow Foodie kändisskapet och kökstrapatser

När man bor på en liten ort tar det inte länge förrän man profilerat sig. Ja inte längre än ett tvåsidigt uppslag i lokaltidningen om den nystartade föreningen.

Men värre saker kunde man ju bli känd för än att man brinner för god, ren och rättvis mat - och att man dessutom är beredd att satsa på en sådan livstil, kan man ju tycka.

Reportaget var inne i torsdagens tidning. På kvällen var jag och hämtade mjölk från bonden och fick höra att de sett mig i tidningen. Kom åt att snack dittan och dattan om kost på samma gång. På fredag åkte vi ut till Singsby för att handla vår veckoranson på 3 kilo morötter. Även där blev diskussionen om ren och rättvis (och sockerfri) mat lång - medan barnen ritade bilder så det stod härliga till... Och på kvällen igår ringde vår köttleverantör, de var på väg till Korsnäs och hade 5 kg (närmare bestämt 5,7 kg) lever i bagaget och 60 ägg. Undrade om vi var intresserade. Och visst var vi det. När de lämnade av levern fick vi höra att de sett oss i tidningen - ibland fungerar marknadsföringen andra vägen: kanske de kom ihåg oss när de skulle iväg just pga vår synlighet och därför fick vi vår leverans.



Kan inte annat än konstatera att man blir bara så glad med personliga kontakter till de som förser oss med vår utomordentligt goda mat!


Så medan gårkvällen gick åt att stycka levern i 500g:s bitar så har den här dagen gått åt att steka biffar och göra en ugnsstekt lever.


Jag hade också en eko-broiler på långkok igår kväll. Blev en härligt god soppa av delar av buljongen och köttet (botade hubbens släng av feberfross, tillsammans med en blandning av höga doser d-vitamin, fiskleverolja, c-vitamin, probioter och två koppar av hett vitlök/ingefära/citron-vatten). Satte sedan hönsbenen tillbaka i buljongsvattnet och lät det puttra på över natten - så gott det doftade kl 6 på morgonen då jag var ner och trodde att jag stängde av spisen. Var så glad över min fina buljong då jag vred av plattan från ettan till noll och tänkte på alla fina recept jag skulle använda buljongen till (potatissoppa, grönsakssoppa etc). Men, men, vid nio tiden då vi vaknade för morgonen kände jag en konstig lukt, hann bara fråga hubben om han också märkte att det luktade bränt innan brandalarmet gick... Hmm... man ska inte mixtra med spisen mitt i natten - istället för att vrida av hade jag vridit på fullt. Öde och elände, glada kan vi vara att vi inte blev av med köket utan bara en kastrull (och en fin buljong) - men jag sörjer alla de där recepten som gick förlorade.

Slow cooker nästa?


18.2.14

Sockertung dag

Istället för att fira 8 suveräna år tillsammans med min äkta hälft idag så har jag fungerat kusk åt Sveriges främsta sockerexpert Ann Fernholm, från hotell till radio tillbaka till hotell, för att sedan ta en lunch på Rawka och därifrån tillbaka till hotellet på en till intervju med Vasabladet och iväg till Ritz på föreläsning. Tänka sig att jag hann skriva en del på mina egna arbeten däremellan, och söka reda på hennes borttappade böcker dessutom.

Som den sockerpolis jag är sedan drygt 3 år tillbaka var det ett sant nöje att få utbyta tankar och höra hennes suveräna föreläsning på Ritz ikväll. Fullsatt sal, över trehundra pers, som helt knäpptysta inmundigade alla de forskningsresultat som hon visade upp om att den största boven i hälsodramat omöjligen kan vara fettet, utan att det är SOCKER, i alla dess förtäckta former. Det ni, det kändes som en liten delseger mot den mäktiga sockerindustrin och deras grepp om vårt (o)medvetande. Låtom ringarna sprida sig på vattnet genom medias rapportering och bloggarnas input... Jag förlitar mig på att andra gör ett gott jobb här med kunskapsförmedlingen för jag är alldeles för trött idag och imorgon för upptagen för att börja rabbla fakta...och efter det vet jag inte var jag är... 

Efteråt drog vi i Slow Food två workshoppar, jag var med och höll i tråden om ett mindre sött blod i hemmet, i ett annat hörn diskuterades den offentliga maten tillsammans med inbjudna kostchefer. Båda tillfällena gick finemang. Det var roligt att se så många som ville fundera kring det här ämnet och tycker själv att det verkar som om många redan ställt om, eller funderar på att ställa om kosten där hemma. Så fint! Om vi nu bara får kommunerna med på notan så 

Är också tacksam att magen höll ihop ännu idag... babyn låg på tvären och försökte hitta en nödutgång både på vänster och höger sida under kvällens gång - men än fick den ses sig. Nu har jag i alla fall slängt ner kamera och tandborste i en väska, i fall om att.

Här kan ni läsa vad Ila på Morotsliv har att säga om kvällen - hon utlovar också en mer utförlig recension senare, ser framemot det för hon brukar vara bra på att summera komplicerade föreläsningar på ett lättfattligt sätt.

Om ni vill ta del av några av Anns insikter kan ni kolla in det här klippet som sändes i direktsändning på lokalradion i morse.


14.2.14

Still - leben

När jag har låtit graviditetshormonerna ta hand om det mesta en dag som denna (dammsugning, tvättande, röjning i köket, betala räkningar, redskapsgym med ledigt barn, plocka upp flyers från tryckeriet, be om offert på bankkonto medan man lagar mat, iväg på violinlektion med ett annat barn, byta violinstorlek i musikaffären, inhandla kaffe, te och choklad hos den lilla mysiga kaffe-butiken i stan, skaffa väsentligt stuff i baby-butik, besöka ekogrönsakshandlaren, ta hand om outrädda ärenden gällande forskarkurser) - ja då kan livet te sig så här på kvällskvisten: Still-Leben - att leva stilla, eller kanske att ligga stilla och betrakta de fina rosorna jag fick av hubben dagen till ära.





 Det var inte den enda blombuketten jag fick idag, även Kodial var snäll nog att uppmärksamma dagen med en ros. Man blir bara så glad när hjärtat är med i business-modellen. Det gäller inte bara Kodial, lika fint är det att handla i andra småbutiker där man lär känna "tanten bakom kassan".

Glad vändag allihop!


11.2.14

Sockerproblematiken och en "tillfällig" lösning

Jag är inne på Facebook ikväll och råkade se att en av grupperna om dagismat där jag är med har länkat till ett program där även yours truly medverkar. Det handlar om.... tada... yes, you guessed it: socker till barn.

01.09.12 Podcast:Kan barn bli beroende av socker?

Programmet är inspelat för ca 1,5 år sedan. Då var jag ännu inte helt bekväm i min position som sockrets största fiende i barnfamiljer. Det kändes lite jobbigt att exponera mina tankar då och jag tänkte noga efter vad jag sa för att det inte skulle låta för fanatiskt. När jag sedan hörde programmet blev jag lättad: både experten Bitte och den andra mamman var helt på samma linje med mig. Det att dagispersonalen och föräldraguppen körde en linje i med normerna kändes inte så farligt, jag förstod på basen av vad de sa att de egentligen aldrig riktigt reflekterat över hur sjukt mycket socker barn av dagens samhälle kan få i sig om man inte själv aktivt går in för en restriktiv linje.

Idag är vi i en annan situation. Barnen börjar bli större och snart är det dags att släppa på tyglarna för den äldsta. Det är länge sedan hon upptäckte att andra har lördagsgodis medan vi kör ihop några kokosbollar, eller äter några bitar kvalitetschoklad. Jag funderar mycket nuförtiden på hur vi ska släppa tyglarna utan att det går överstyr. Det där som Bitten säger om personlig biokemi som inte tål socker utan det utvecklas till ett beroende i längden (upp till  30%) är det som oroar mig. Som förälder vill jag ju skydda mitt barn från skadliga ämnen, men jag inser också att snart kan jag inte mer. Försiktigt har jag försökt föra en dialog om varför vi väljer annorlunda än de flesta, men ändå tror jag att det inte kommer att bita. Att köpa den där godisasken känns ändå helt befängt, som att gå till alko och köpa en flaska vin till sin 15 åring - jag pallar inte tanken att börja "sockerträna" i hemmamiljö. Så tillsvidare låter jag bli. På lördag blir det kalas, och då kommer den vanliga kalasdosen, det är ok. Men att jag ännu till på köpet ska späda på med en lördagsgodispåse - nej, det klarar jag inte av.

Som tur fick vi idag vår nya supermaskin som kan komma att erbjuda oss en tillfällig lösning i vår familj. Tänker inte göra mer reklam än så här:

Först ut en tjock smoothie med brysselkål, spenat, jordgubbar, banan, kokosmjölk och sesamfrön. Barnen åt med mysli till kvällsmål.
Jag ser olika sorters dadel/fikonbollar, raw-kakor, och smoothies i mängder.

Ja just det ja, jag skulle inte göra reklam, så jag slutar här.

(Lyssnar just nu på Radars program om D-vitamin, och inser att det kanske ändå pågår en debatt om uptaget av D-vitamin i vårt land).


Om att delegitimera en viktig debatt

Redan igår tog jag mig för pannan så jag sent om sides kom mig för att läsa artikeln i Vasabladet om Kostdoktorns besök i Korsholm. Hela artikel var vinklad så att den gav kostdoktorns argument så lite utrymme som möjligt och istället förlitade sig på det finska forskare säger. Det att margarin och kolesterolhypotesen ute i världen nu förkastas på bred front var inget som nämndes i artikeln, det att det bara för någon dag sedan skrevs i nästan alla tidningar att höga sockervärlden är det vi borde se upp för var inget som den här artikeln tog upp. Än en gång funderar jag på medievinkling och journalisternas "sense-making" av världen i sådana här debatter. Hur är det möjligt att det blir så här?

Jag tror inte på gömda agendor, jag tror inte på konspiration - vad jag tror på är den egna blindheten, och att våga släppa taget om gamla sanningar och se världen med nya ögon. Men så är det ju så att i min värld finns det egentligen inga ultimata sanningar - bara personliga övertygelser och verkligheter som färgats av den kunskap och de erfarenheter som vi har med oss i bagaget under livets gång. Och just därför anser jag att det är viktigt att kunna öppet diskutera sakfrågor för endast då kan vi reflektera över våra egna övertygelser och hur väl de överrensstämmer med den verklighet som andra lever.

Så när jag idag läser Mikael Fogelholms och Ursula Schwabs svart på Sofie Lindviks debattinlägg på Vasablandets insändarsidor den 28.1 blir jag illa till mods. Texten ger sig ut för att vara rationell, men i själva verket är den full av antaganden som förhindrar en saklig debatt om ämnet som står på spel. Till skillnad från journalisten som gjorde reportaget om Kostdoktorn så måste man komma ihåg att i det här fallet handlar det om skribenter som verkligen har något att förlora på att utmanande teorier börjar komma ut i offentligheten. Deras yrkesprestige, ja hela deras arbetskarriär som förespråkat ett fettsnål kost står på spel. För en nybliven kostrådgivare ser ju situationen lite annorlunda ut. Hon kanske vill locka till sig nya kunder, ja - det kan vara hennes "hemliga agenda", men vad hon egentligen försökte säga i sin insändare får ingen street-cred hos etablisemanget. Hon jobbar i motvind genom att att ge sig in i debatten med dessa ansedda forskarpampar.  Ska nu försöka göra en liten analys av just denna motvind, och hur maktövergreppet tar sig till utryck i insändaren idag.

"Kostrekommendationerna, som gjorts av statens näringsdelegations experter, grundar sig på nordiska kostrekommendationerna, som utgavs förra hösten"

Genom att uttryckligen skriva att det är staten, experter och ännu bredare Norden som står bakom rekommendationerna vill skribenterna få fram att det handlar om seriösa aktörer som vet vad det talar om. Det bygger upp en social hierarki där de som representerar staten får mer pondus i debatten än en enskild diplomerad kostrådgivare som get sig ut för att utmana status quo i kostdebatten.

Som Lindvik skriver i sin insändare, är inte det alls sagt att mättat fett är boven i hälsodramat, utan på många håll höjs nu röster om att det är en myt som uppkom på 1950-talet. Att finska staten, Norden, och samtliga experter som representerar dessa instanser krampaktigt stänger sina ögon utan att ifrågasätta sina egna övertygelser och sanningar är oförsvarsbart med tanke på vilka hälsoeffekter det kan ha på befolkningen i stort. Man kan inte gömma sig bakom namn som "expert" eller "stat" om man ska debattera sak. Lyft katten på bordet: förklara istället varför "myten" inte alls är en "myt" - bevisa det - i mer än vad som sedan följer:

"...deltog cirka 100 experter, och rekommendationerna baserar sig på hundratals vetenskapliga studier."

Vilka studier? Det finns säkert hundratals studier till som bevisar motsatsen. Vetenskapen är aldrig komplett, det finns ingen ultimat sanning, utan teser prövas och omformuleras med tiden, av olika sorters experter. Igen försöker skribenterna delegitimera Lindviks argument genom sociala hierarkin ("experter") och genom att referera till rationalitet ("vetenskapliga studier")

Det att Lindvik också refererar till "den senaste forskningen" och näringsfysiologisk baskunskap" tar skribenterna inte i beaktande. För att debattera sak borde de hålla sig till de här frågorna: vad säger den senaste forskningen (t.ex. den som just mainstreamades i media om kopplingen mellan socker och hjärtinfarkt) och varför är det ändå ännu försvarbart att fortsättningsvis hävda att fettet är farligast?

"Att rekommendationera inte är vad Sofie Lindvik tycker de skall vara, är ju inget bevis för att vi tolkar forskning så som industrin vill".

När jag läste den där meningen blev jag så fly förbannad att det är orsaken till att jag ännu sitter här och plitar på bloggen istället för att göra annat vettigt. Varför? För att skribenterna använder sig av en mycket obehaglig delegitimeringstaktik, nämligen att på basen av var i den sociala hierarkin deras utmanare står, också ogiltigförklara henne i debatten. Två ord står ut i meningen, eller egentligen tre: Sofie, tycker, inget bevis. Först och främst: i de flesta debatt-artiklar (och nyhetsartiklar och forskningsartiklar för den delen) använder man bara efternamn för att referera till vad någon annan tidigare har sagt. Att lägga till förnamnet i det här fallet, in my humble opinion, poängterar att deras motkandidat är en (ung - på basen av i vilka åldersgrupper man brukar hitta flesta med namnet Sofie) kvinna. Att sedan lägga till "tycka" och "inget bevis" - visar att skribenterna anser att de "hundratals studier" som de anlitat är FAKTA, med klara samband mellan orsak och verkan, medan den information som Lindvik använt sig av inte har någon vikt, in fact, hon är inte rationell då hon "tycker", istället för att "veta" som de då gör på basen av de studier de förlitar sig på.


"De flesta näringsstudier finansieras med offentliga forskningsanslag."

Bara för att studierna finansieras av det offentliga maskineriet betyder inte att de inte skulle gynna vissa sorters hypoteser och "sanningar" framom andra. Tvärtom, eftersom vi här i Finland ända sedan 1980-talet fått höra om hur lyckad Karelen-studien var, och att orsaken var just nedgången i det mättade fettet, och vårt land (och forskaren i fråga, chef för THL, btw) också blivit internationellt känt för den studien, så kan man anta att den stora forskningsbasen i vårt land till stor del följer den riktlinjen utan att ifrågasätta grundhypotesen: kan det ha funnits en annan förklaring?  Förkastande hypoteser, som att det kunde ha haft något att göra med den mentala hälsan i regionen (efterkrigstida åkommor, separation från släktingar, krigsminnen etc), eller andra faktorer är sådant som sällan, eller aldrig, vinner gehör i den dominanta diskursen om Karelen studien. Hur kan man vinna forskningsanslag för sådant som inte anses vara relevant att studera? Eller som skulle förkasta det goda ryktet som Karelen-studien uppnått internationellt?

Där avslutar jag min analys över hur argument delegitimeras på basen av helt andra orsaker än sakfrågor, och hur maktövergrepp kan ta sig till utryck i dylika texter. Vill dock ännu tillägga några detaljer till.

Jag förstår inte riktigt varför just D-vitamin ska diskuteras i den här texten, det hör inte riktigt till vad som står på spel (förutom att naturligt feta mejeriprodukter innehåller naturligt D-vitamin som vissa studier visar att kroppen lättare kan ta upp, vitaminer som försvunnit ur vår diet när staten börjat förepråka fettfria mjölkprodukter). Men okej, om det är för att bevisa THLs effektivitet i hälsofrågor, eller hälsopolitiska beslut så kanske det är relevant. I alla fall, skribenterna anser att det att man nu sett till att man ökat på (det syntetiska) D-vitaminet i mjölkprodukterna och på så sätt säkerställt att D-vitaminintaget är tillräckligt högt bevisar hur effektiva de är. Det var ett hälsopolitiskt beslut, så långt är vi överens. Men om syftet är att främja hälsa så kan vi inte dra några slutsatser från den åtgärden. Fortfarande har vi finländare väldigt lågt upptag av d-vitaminer och många lider brist på just den vitaminen. Varför? Det är den relevanta frågan som borde synas, både vetenskapligt och politiskt.

Det lustiga med texten är att från att ha utgått starkt att delegitimera Lindviks argument i början av texten, går sedan skribenterna i slutet av insändaren i princip inför att mildra sin egen ståndpunkt. Kostrekommendationerna är trots allt bara rekommendationer, de förbjuder ingenting fullständigt, de bara vägleder, var och en kan välja det sätt som passar en bäst själv. Det här ska jag komma ihåg när vi börjar på allvar diskutera vad som matas i barn, unga och åldringar i vårt land. Kan de verkligen välja? Om det handlar om bara rekommendationer som bara vägleder och inte förbjuder, varför får man då ett blankt "nej det här är inget vi kan göra åt, för de statliga rekommendationerna säger så" när man ens försöker föra saken på tal med de som är lokalt ansvariga för den offentliga maten?


Nej hörni statliga experter och representanter, bättre kan ni. Skärp er! Och sluta sätta er egen prestige framom det som ni egentligen borde brinna för: att förbättra folkets hälsa. Och med de orden önskar jag att vi får mera sak och mindre påhopp i framtida debatter.

10.2.14

Kärt återseende



Igår kom leveransen. Babygrejerna. Våra egna dessutom! Materialisten i mig gick in i ett lyckorus då jag plockade upp grejerna från påsen. Titta, utropade jag för varje grej som jag fick tag i, kommer du ihåg det här?!? Mössan som vi fick av en kär vän som inte längre är bland oss. Skorna som dottern fick av farmor på hennes första resa till Chile. Converse som sonen fick när hubben kom hem från en av sina otaliga resor när vi just blivit tvåbarnsföräldrar. Tyglapparna som jag sydde i min ensamhet de första månaderna med dottern. Bodyförlängaren - oj vilken bra grej alltså, speciellt för oss som använder tygblöjor! Traktor-bodyn från Åhlens på Söder, från den tid då jag ännu trodde att man kan uppfostra en dotter i unisex-kläder...hahahaha...Sonen såg bodyn och sa: "den var min!!", och vilken förundran i blicken hans då jag sa att nej, den var din systers först...hehehe... Filten som jag fick från Semper efter att ha samlat hundratals burkmatsetiketter (nej, kommer inte att understöda burkmatsindustrin den här gången, men är glad att vi har filten kvar!). Och babyalarmet som brukade få mig att tjuvlyssna på estniska arbetare som skötte balkongsrenoveringen när dottern var nyfödd och rörrenovering när sonen var nyfödd. Oj vilka fina minnen! Och och så glad man blir då man får tillbaka saker som man inte haft förmåga att sälja på loppis då i tiderna när allt skulle bort, inga fler barn. Vilken tur att de hunnit vara i användning hos två andra babysar medan vi flängt runt jorden och Finland, annars skulle de nog ha gått upp i rök vid det här laget...

Jag må nuförtiden satsa allt mer på begagnat och hålla mig långt ifrån butikerna - men visst är det ändå roligt att glädjas över det som redan finns tillgängligt. I påsen fanns också flera par Novastar byxor och andra märkeskläder som min mor inhandlat i hippa babybutiker på Åland då på 00-talet när kläder för babysar fick kosta vad det kosta ville. En av butikerna gick sedermera i konkurs, den andra fortsätter kämpa med sina dyra babykläder. Är det bara jag som ändrat min inställning eller är det så att folk inte längre satsar på dyra märkeskläder till barn? I den här stan verkar det vara enbart H&M som gäller, vilket ju är lite synd för den som köper i andra hand...

9.2.14

Glutenfria och mjölkfria våfflor

Den senaste tiden har jag haft svårt med både frukost och kvällsmål, av den enkla orsaken att om jag äter något som är för syrande så känner jag inom 10 minuter hur de sura uppstötningarna kommer smygande. Bra iofs, med tanke på att det inte är bra med en för sur kropp, vare sig man är gravid eller inte, och de här krämporna visar ju hur det står till nere i magsäcken. Men inte så bra om man ska försöka hålla en jämn matförbränning hela dagen. Har inte heller haft inspiration nog att göra några smoothies på evigheter. Tycker inte om att göra bara åt mig själv och har haft svårt att få ungarna att tycka om dem medan mannen alltid hinner borsta tänderna innan smoothien står färdig. Så frukosten har bestått av diverse glutenfri gröt, glutenfritt bröd, något ägg här och där och hemlagad jogurt - ingen höjdare för varken kräsna barn eller för den höggravida som vill motarbeta sura uppstötningar...

Så imorse vaknade jag med inspiration. Fram med våffeljärnet och ett basrecept som jag sedan modifierade enligt de råvaror som fanns att tillgå i vårt köksskafferi.

Reslutatet blev mer än hyfsat och tydligen var våfflorna inte heller alltför syrande för min kropp för jag har inte kännt av några besvär med syror idag. Dessutom ÄLSKADE barnen (och hubben) dessa nya våfflor och eftersom jag behövde kolla måtten blev 4 våfflor över från den andra satsen och dessa frystes ner för att kunna värmas upp i rosten som snabb frukost i veckan. HURRA! Suveränt, helt enkelt!

Här kommer receptet:



Gluten- och mjölkfria morgonvåfflor
(gör ca 8 våfflor)

2 dl solrosfrön
0,5 dl vatten
1 banan
1 skalat och urkärnat äppel
1,5 tsk arrow root pulver
1 tsk matsoda
1 msk vaniljpulver
2 ägg
Kokosolja till våffeljärnet

Mal först solrosfröna till ett fint mjöl i matberedaren. Tillsätt vattnet så att det blir smöraktigt. Tillsätt alla andra ingredienser och låt matberedaren göra en jämn smet. Stek i våffeljärn tills de är genomstekta (mina blev inte krispiga fast jag hade våffeljärnet inställt på Crisp, men det störde inte).

Servera med färska eller frysta bär. Vi gjorde en sylt på några dl fryst osockrad äppelmos med en handfull frysta jordgubbar som tinades upp på lågvärme på spisen, tillsatte sedan en mosad banan. Så gott!



8.2.14

Crowdgrowing - om slutsålda morötter och äpplen

Det slog mig häromdagen då jag talade med herr Kodial om svårigheten att hitta folk som vill sätta så mycket jobb som det krävs på att plantera ekologiska morötter, att vad om vi morotssugna konsumenter kunde dra vårt strå till stacken? Morötter går åt i kopiösa mängder hos oss den här tidpunkten på året. De ersätter alla sorters importerade frukter som mellanmål.  Och eftersom vinterförrådet för länge sedan är slut (köpte 20 kg av Maria på Lev mer på mindre i höstas) tänkte jag bunkra upp med morötter från Kodial i god tid innan våren infinner sig. Jag har nämligen lärt mig med åren att i slutet av maj är det praktiskt taget omöjligt att hitta ekologiska inhemska morötter i butiken. Slutsålda. Endast italienska, om ens det.

Så då Kodial säger att han antaglien odlar hälften mindre nästa sommar pga brist på arbetskraft så står jag bara där och gapar. Inte var det ju så här de ekonomiska teorierna skulle fungera... det skulle ju handla om att efterfrågan möter utbudet, eller tvärtom.

Sen tänker jag på det tomma torget, och den enda försäljaren som står där och fryser varje fredag och lördag vintern igenom för att erbjuda lokala grönsaker till stadens invånare. Hon sa senast att skulle hon inte ha äppel från Åland så skulle hennes business inte gå runt. Hennes rotfrukter går inte åt längre. Mind you, hennes rotsaker är tusen gånger godare än de som finns i stormarketen bredvid torget. Och äpplena från Åland är snart slutsålda -alla uppätna för det här året redan. Jag frågar henne om det inte finns lokala "vinteräppel" att få lokalt. Men nej, en försäljare, som alltid har sålt slut innan vintersäsongen ens börjat. Diskussionen slutar med att hon konstaterar att det är tre år kvar till pension, sen är det slut på det här. Tre år gott folk, sen står torget och gapar helt tomt. Helt tomt. Inga äppel från Åland, inga goda palsternackor/rödbetor och ingen ljuvligt god lokal färsk spenat om somrarna.

Nej det är något allvarligt fel i matstrukturerna här. Morötter som ingen orkar odla. Lokala äppel som tar slut innan sägongen ens börjat, och en uppskattad grönsaksodlare som snart går i pension utan efterträdare.

Jag sörjer. Och undrar. Skulle någon form av "crowd-growing" kunna vara lösningen? Dvs de som vill ha lokala och ekologiska morötter eller whatever året om skulle också ställa upp och rensa ogräs en eller två gånger under sommaren, kanske hjälpa till med skörden. Vad vet jag - men någon lösning måste det ju finnas. För det här med utbud/efterfrågan funkar inte riktigt just nu...

5.2.14

Runebergstårta på Runebergsdagen

Igår rörde jag ihop ett nytt muffinsrecept som ska till och likna smaken i Runebergstårtor. Med tanke på att jag aldrig använt varken appelsin eller hasselnötsmjöl i mina muffinsar tycker jag att det här blev ganska bra. Istället för florsocker i kristyren använde jag kokoskräm blandat med kokosolja och honung, toppat av ett helt naturligt hallon. Det blev vårt kvällsmål igår - och mitt morgonmål idag...


Förhållandet mellan kokosolja/kokoskräm har korrigerats i receptet för att inte bli så flytande som dessa, dessutom var muffinsarna ännu inte helt kalla, men mamma var trött...


Gluten-, mjölk-, och sockerfria Runbertstårtor


150 g mandlar (gärna med någon bittermandel med, för smaken...men det kan man ju aldrig veta!)
100 g hasselnötsmjöl (eller hasselnötter)
100 g dadlar
4 ägg
1-2 appelsiner beroende på storleken
1 tsk bakpulver


Ungnen på 200 grader. Mal ner nötterna och sedan dadlarna i matberedaren. Tillsätt skalade appelsiner och bakpulver. Tillsätt till sist ägg. Häll i muffinsformar, grädda i 15-20 minuter. Låt svalna.

Dekorationen:

100 g kokoskräm (halva burken), gärna kall så att den är stel.
1-1.5 msk honung
1,5 msk kokosolja
Frysta hallon

Blanda med stavmixer kokoskräm, honung och kokosolja. Låt stå i kallt (jag satte i frysen i can 20 minuter) för att kristyren ska stelna. Dekorera när muffinsarna har kallnat och toppa av med ett fryst hallon.

Voila!


PS: är det inte ganska häftigt att smör vunnit en delseger i skolmaten i en svensk kommun, och att forskning om sockrets hälsokonsekvenser på HJÄRTAT nu äntligen lyfts fram i mainstream pressen?


2.2.14

Det här om att föda barn, igen

Det uppstod en längre dialog gällande det här med födslar, rädsla och komplikationer på mitt tidigare inlägg om Att föda barn.


För att ännu klargöra vad jag egentligen menar då jag tycker att det kan vara farligt att ta afrikanska kvinnor ur en miljö där de känner sig trygga och säkra till en övermedikaliserad sjukhusmiljö så vill jag rekommendera den här youtube-videon:



De första 3 minuterna är relevanta i det jag försöker föra fram. "I think women need to be taught how to trust themselves, it is almost as we need to unlearn everything we have learned about birth so that we can step out of our own way and let our body do what it is actually prepared to do."

Jag säger inte att det här löser alla problem som har att göra med födslar, det finns fortfarande högsrisk födslar men jag tror starkt på att om kvinnan litar på sin egen kropp och förbereder sig på en "magisk födsel" så kan det här också komma att påverka resultatet. Att "tvinga" afrikanska kvinnor in i en miljö där de inte känner sig trygga och säkra på sin egen kropps förmåga att föda nytt liv till denna värld kanske från det här perspektivet inte är den bästa av lösningar... om man inte på samma gång vill öka på kejsarsnitt-statistiken som då igen har sina egna risker och komplikationer.

Hej hopp, det om det. Om ni vill kommentera, kom ihåg att göra det med respekt för övrigas åsikter om ett ämne som definitivt berör och kanske till och med upprör...


Sånt man sysslar med för att locka ut prematurer...

Förmiddag: sparkstötting runt kvarteret med en medpassagerare. Sedermera sparkstötting ner för backen med två medpassagerare och en snålskjutsande individ uppför backen. Snöhögslek. 

Lunch: lagar strömmingsbiffar, potismos, rårivna rödbetor, rårivna morötter.

Soffpaus.

Eftermiddag: experiment i köket:

Morötter mals.

Diverse ingredienser blötläggs.


Rå morotskaka - blev i misstag två stycken...



Hönssoppa på äkta hönsbuljong, för två dagar.



Lingonsmoothie.

Och nu ... avslappning vid brasan. 

Ingen prematur i sikte, inte blev det heller några Runebergstårtor idag...

...men en ytterst trött mage!

Recept kommer senare av naturliga orsaker...