29.6.14

Tänk om!

För någon dag sedan pågick en diskussion på en kompis Facebooksida huruvida högsta förvaltningsdomstolen beslut om att Gustavsro i Hemstrand inte får rivas. Jag kommenterade att man ju kunde göra huset till bed&breakfast och en Slow restaurang. Blev nerbuad av övriga i tråden, huset är ett ruckel, blir aldrig lönsamt. Så,idag. Ledaren i lokaltidningen tar fasta,just precis på det här, hur huset skulle kunna föevandlas till ett ekologiskt mecca för Vasa. Jag får en idé.

Tänk om byggnaden kunde restaureras med frivilliga krafter. Det måste ju finnas en hel de expertis om gamla hus här i regionen. Tänk om trädgårdsentusiaster kunde förena sin kunskap i en präktig örtträdgård. Tänk om man kunde aktivera utländska volontärer som kunde komma och lära sig om hur man restaurerae gamla förfallna hus. Tänk om huset kunde bli en träffpunkt för alla som brinner för en långsam livstil och äkta mat, men som i sin ensamhet hittills inte kunnat hitta sin plats i dagens hektiska samhälle. Tänk,om,huset på riktigt kunde bli en b&b och.Slow restaurang. Tänk om!

Tänk om vi kunde tänka om,och sluta fokusera på bara det individuella och istället börja bygga ett kollektivt lokalsamhälle där talkoandan och viljan att förändra drev folk till att ställa upp, att frivilligt bidra med sin expertis. Tänk om stadens beslutsfattare också skulle inse värdet i en sådan satsning. Tänk om!

Tiden rusar långsamt framåt

Sedan dottern föddes har jag befunnit mig i en bubbla. Tidsbubbla. Nuförtiden betvivlar jag att man kan mäta tid i exakta termer. Ibland kan det kännas som om en magisk stund av ögonkontakt med min baby är en evighet. Ibland känns det som om jag inte gör något annat än försöker hinna i tid till olika tillställningar. Kan inte förstå vart de senaste tre månaderna försvunnit. Med första barnet var ju de tre första månaderna en evighet. Är det säker att tiden består av 60 sekunder, 60 minuter, 24h, 7 dagar etc.? Kanske tid ändå är mer flytande än så.

Nu har jag fått 6 veckor tid på mig att uppdatera en artikel. Editorn förväntar sig stora strukturella revideringar. Jag bad om extra tid pga min situation. Svaret var minst sagt amusing. För honom är 6 veckor kanske en evighet. Men i min bubbla är det bara ett kort ögonblick, knappt så man hinner blinka.

Spännande det här med tid.

27.6.14

Fiolkakan

Den här kakan kom till i all hast idag för kvällens violinkonsert. Dotterns första.  Allt väl med kakan trots att jag först tog ut den för tidigt  stjälpte upp och insåg att kladdkakan i det här fallet närmast var en smetkaka. Över på ugnsfastform och tillbaka in i ugnen. 45 minuter innan konserten skulle börja och en ännu oäten middag på bordet..men vi hann. Smörjde på fyllningen i pausen.

Och dottern då? Magnifique! En stjärna!

Päronkaka med krämig jordgubbsspread

På begäran lägger jag ut ett recept som jag testade igår för att kunna användas under kursen på Kreativa veckan i Henriksdal, Kristinestad på lördag. Inspiration hämtad från boken Smarta Sötsaker av Ulrika Hoffer.



Päronkaka
1 dl bovetemjöl
3 dl mandelmjöl
1 tsk vaniljpulver
1 tsk bakpulver
2 skalade och rivna päron
3 ägg
1 msk juice från lime eller citron
kokosolja

Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt rivna päron och äggulor. Vispa äggvitorna vita och vänd ner i smeten. Grädda i 180 grader ca 20 minuter i form smörjd med kokosolja.

Jordgubbstopping
1,5 dl cashewnötter
1 dl chiapudding (ca 1 msk chia/1,5 dl vatten)
200 g frysta jordgubbar
1 mogen banan
4 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver
3 msk pressad saft från lime

Blanda alla ingredienser i matberedare/mixer. Ställ i kallt för rätt konsistens. Om man vill att fyllningen ska stelna kan man öka på mängden kokosolja. Bred över kall kaka. Som dekoration fungerar färska bär eller kokosflingor väl.




25.6.14

Framtiden är lokal

Ibland kan varje ord i en sju minuter lång videosnutt låta så bra att man bara vill skrika JAAAAAA!

Det är underbart när nya röster börjar göra sig hörda. Under. Bart.


Det finns inte bara en gnutta sanning men en hel värld av sanning i dessa sju minuter. Se den, det är det värt. Hoppas kunna jobba med och för de här sakerna i min egen lokala framtid.

Ha det gott!

24.6.14

De överlevde!

Galna jag odlade glatt upp mina odlingsplättar just innan vi åkte på en drygt två veckor lång semester. I sista stund bad jag grannflickan ta hand om bevattningen ifall det blev torka. Tomaterna snabbhärdade jag i hela två dagar innan de åkte ut i krukor, tog mig en stund att få dem placerade så att de skulle få max med sol och värme samt vatten då det regnar. Eftersom det mesta var under jord då vi åkte hade jag inga förhoppningar om att lyckas. Men se vad som väntade på mig då vi kom hem. Det här och så en del ogräs som jag delvis rensade bort igår kväll medan övriga familjen hejade på Chile i fotbollsvm. Underbart med mylla under naglarna igen. Och alltid lika förvånad att jag lyckas få något att växa - jag är ju inte precis någon expert på området....

22.6.14

Välkommen till Österbotten

Det ser ljust ut för Österbotten ikväll. Vi känner oss gudomligt välkomna.

Tack för oss!

Avslutar härmed semestern för den här gången. Vi tycks inte vara ensamma om att styra kosan mot fastlandet. Passagerarna på baksätet väntar ivrigt på att få erövra de sju (boll)haven. Framsätets passagerare är inte lika entusiastiska över de kommande fem timmarna på den vita båten, numera med lägre standard än den röda. Men vad gör man inte för att få komma hem en halvtimme tidigare...

20.6.14

Kommunal galenskap

Läste idag att Helsingfors besprutar sina grönområden med glyfosater (aka Roundup) för att få bukt med ogräs. Jag bara... alltså vad gör de?!? Säg det där igen!

Och sen har den ansvarige mage att säga att detta inte är skadligt. Nähej nej, vad snillar han om egentligen. Att det inte skulle vara farligt? Vad handlar i så fall de här vetenskapliga artiklarna om?



När vi sedan tog en kvällspromenad med hubben och jollervagnen kunde jag inte släppa det jag läst i artikeln. Tittade på alla de igenväxta snår längs med vägen ner till hamnen i Mariehamn. Funderar på vad det är som är fel med sådan grönska? Okej, de är ena stora fästingnästen- skulle inte falla mig in att springa in i dem... men på riktigt, varför kan man inte vara trimma det som är överflödigt? Höjden av lathet att ha ihjäl växterna med sådant som inte bara skadar växter men också mänskligheten i stort. 

Sen funderade jag på hur folk i den här stan skulle reagera om de fick veta att deras lokala förvaltare på landskapet eller kommunen kommit på den geniala idén att rounduppa bort alla ovälkomna växter. Där skulle tidningarna ha något att gotta sig i, och folket revoltera. Men så inser jag att det knappast skulle hända här ute på holmen. Aldrig har jag väl sätt så vacka kirskålsängar i de offentliga parkerna. Visste inte förrän idag att kirskålens blomma är vit. 

Sen slog det mig att jag nog borde ta reda på vad de lokala stadsnaturväktarna i vår egen stad använder för att bekämpa ogräs. Med tanke på deras tendenser att sukta efter sparbonusar skulle det absolut inte förvåna mig om även de tyckte att Roundup var ett billigt och effektivt alternativ för att hålla grönskan i skick.

19.6.14

Glad midsommar

På Åland lyser solen och vi firar barnfritt (men inte babyfritt) på ÅSS terass med fläderbubblor och valpolicello, och joller som bakgrundsmusik. Imorgon snaps och midsommarstång. Ön levererar som vanligt!

17.6.14

Ekosmarta Stockholm

Säga vad man vill om de modemedvetna Stockholmarna, men det är ändå ganska häftigt att nu då klimatänket och den ekologiska maten är i ropet är de snabba att haka på här i Nordens metropol. Vi har haft nöjet att bo i Gärdet den här gången på ett vandrarhem. Här svischar kostymklädda Lidingöbor förbi på sina hojar på väg in till jobbet i innerstan. Jag har känslan av att dessa herremän tröttnat på bilköer (kanske också vägtullar) och insett att det är både klimat- och tidssmart att sätta sig på hojen. Köerna vid cykeltrafikljusen får mig att tänka på Köpenhamn.

Kompisen berättade igår hur de fryst ner ett styckat lamm i vintras och hur vissa Ica-butiker i Stockholm slutat ta i danskt kött pga dess dåliga miljörykte. Och när både kaffet, jogurten, myslit och äggen är ekomärkta på vamdrarhemmets frukostbord, ja då känner man att något revolutionerande är på gång.

Nu ska vi ta oss över till vår sista anhalt på denna resa: paradisöriket i Östersjön, la isla bonita, dvs Åland. Få se vad mativrarna där hittar på sedan sist. Alltid lika trevligt.

Ha det gott!

16.6.14

Självbetjäning och muminmammans slag

Tänk att man kan handl lokalt, direkt från bonden utan att träffa honom.  Det gjorde jag idag, två gånger. Eller nej nu ljuger jag. Andra gången kom faktiskt bonden in just när jag skulle räkna ihop mina inköp och sätta pengarna i kassan. Bad honom vänligen avlägsna sig medan jag tog ett foto av hans obemannade kassa. Sen frågade jag om han inte har problem med tjuvar. Bara ifjol höstas tydligen. Tänk hur annorlunda världen kunde te sig om den fungerade på basen av tillit istället för misstänksamhet. Tänk att det finns platser där det också fungerar! Dagens ros går således till Kimitoön, milslängder före de österbottniska slätterna i närmatstänket.
Dagens ris går till Mumindalen i Nådendal. Ingen svenska kunde figurerna, och muminmamman skulle nog ha fått slag av att se hur hennes mat förvrängts till sockerstinna snabbmatsportioner. Men det visste vi ju redan... Glad att ungarna klarade sig på en halv apelsin och ett äppel innan vi kom oss till en riktig restaurang.

14.6.14

Från stormskär till bleke

Igår natt trodde jag att taket på stugan vi bor i skulle flyga av då vinden ven i knutarna. Ikväll är det bleke och underbart vackert. Så fint att få spendera tid med kompisar vi sällan hinner träffa.

11.6.14

Tre rätter

Fick äntligen smaka på den peruanska restaurangen La Morena i Näshöjden. En höjdare, gånger tre. Ack så jag har saknat ceviche. Mera sånt!

9.6.14

Lyckoveckan

För två tre år sedan var jag ute på joggingrunda en förmiddag och kom sedan hem till mitt skrivbord och skrev ett inlägg om gatan där jag sprungit. Den hette Lyckovägen. Hittar inte just nu exakt vad jag skrev men minns att jag ställde mig frågan om människorna som bor på denna underbart lummiga väg i härliga Kottby är lyckligare än medeltalet. Den här veckan får jag pröva på hur det känns. Av en händelse fick vi nämligen hyra in oss på andra våningen i ett vackert trähus i ändan på just den vägen.

Och lycklig, ja det har jag i alla fall varit hela dagen idag.

Lycklig över att äntligen fått tacka världens två bästa dagistanter för det fantastiska jobb de gjorde när vi behövde det som mest.

Lycklig över att köra in till stan längs med Mannerheimvägen och känna stadens puls men på samma gång vara ganska lättad över att jag inte längre behöver färdas längs med det stråket varje vardag stressad över alla röda ljus.

Lycklig att se mina barns oskyldiga fascination över Stockmanns musikavdelning och det överflöd av saker som landets främsta varuhus har att erbjuda. De tar inte längre kommersialismen för givet! Det funkade att flytta bort!!!

Lycklig över små korta djupa diskussioner med guddotter som blivit så stor.

Lycklig över att känna värmen i mötet med både guddotterns föräldrar och min argentinska väninna.

Lycklig över mina tre barn som alla orkade med det intensiva programmet som deras mor lagt upp för dem.

Lycklig att få komma 'hem' till Lyckovägen och hyllraderna av intressant litteratur... Hur ska jag hinna plöja igenom allt på tre dagar?!? Som att bo mitt i sitt favoritbibliotek!

Imorgon fortsätter äventyren då familjen hillbilly fortsätter sin lyckovecka på semester i storstan.

3.6.14

Den närproducerade paradoxen

Tankeställare: Är du en av dem som väljer närproducerat framom ekologiskt?

 Närproducerat kan innebära att det är producerat på ett rätt så hållbart sätt. Men det kan också betyda att varan har besprutats med både glyfosater (aka Round up) och gödslats med icke-organiska medel. Najs, du väljer att ta risken att den vara som du köper inte bara innehåller rester av gifter som generation efter generation ackumuleras i våra kroppar, utan också att stöda en produktionsmetod som förorenar din egen närmiljö, eftersom maten är närproducerad.

 Hörde idag att de stora matjättarna i det här landet inte tycker att ekologiska varor är värda att satsa på. Det är bara en marginell grupp av flummare som väljer ekologiskt. Tjing, där fick jag det slutgiltiga beviset på att jag nuförtiden tillhör en marginell grupp i samhället, som till på köpet kan titulera sig själva som flummare. Underbart. Själv skulle jag helst av allt välja att köpa närproducerat OCH ekologiskt. Faktiskt behöver inte varan vara certifierat ekologisk, bara den producerats på ett hållbart sätt, dvs utan miljöovänliga bekämningsmedel, utan GMO-soja som foder(helst helt utan soja - den är ju inte närproducerat, tackolov skulle jag vilja tillägga men känner alltför mycket medlidande med byborna som lever bredvid sojafälten i Sydamerika så jag låter bli), utan icke-organiskt gödsel.

Varje gång jag går till butiken besväras jag av det minimala utbudet, och det astronomiska priset. Jag frågar mig själv om det är jag som drömmer eller måste det faktiskt vara så här. Hur svårt och dyrt kan det vara att producera mat utan att förgifta oss själva och framtida generationer på köpet? Varför anser de flesta bönderna att det är en omöjlighet? Varför är de villiga att förgifta jorden för att förse oss med mat?

 It takes two to tango.

 Den stora majoriteten av både producenter och konsumenter lever i den tron att Finlands jordbruk är ett av de renaste i världen . Jag kan inte ta ställning till det antagandet, är inte insatt tillräckligt MEN fortfarande används soja som djurfoder och glyfosater som bekämpningsmedel bland annat på spannmål och ryps. Det finns inget rent i dessa två "smaskiga ingredienser", den ena är totalt förkastlig med tanke på jordens biodiversitet och inte uppfyller den kriterierna för närproducerat heller, och den andra utgör ett reellt hot mot fortplantningen inom växtriket eftersom den och bina inte drar jämt (läs: glyfosater tar livet av bina). Men så länge majoriteten fortsätter blunda och övriga klassificeras som marginella flummare så kommer det knappast att ske någon revolutionerande förändring på hur mat produceras i vårt land, snarare tvärtom. Om folk inte börjar protestera högljutt och kräva ekologisk mat så kommer vi antagligen att i framtiden få ännu mer kemikalier på köpet när vi köper vår närproducerade mat.

 Medan jag sitter och ammar mitt tredje barn undrar jag i mitt stilla sinne hur mycket gifter hon får i sig via min mjölk. Det är en klen tröst att tänka att hon antagligen får den renaste mjölken hittills. Det sägs ju att den första babyn är den som får mest av de ackumulerade gifterna, vilket skulle innebära att jag erbjudit de två första barnen en mycket häftigare kemikaliecocktail... Ja-a ni, inte är det lätt alltid att vara medveten konsument. Men det känns ändå bättre att leva med ögonen öppna än att gå med skygglapparna på.

Ha det gott!