Kostomställningen: Veckomeny numero uno

Valborg är ett (vackert) minne blott. Dags att fokusera på majmånads utmaning. För egen del handlar det om att börja veckoplanera maten och få in hälsosamma rutiner samt lite träning i min vardag. För den som inte tidigare uteslutit socker/mjölk/gluten komme här en ypperlig chans att testa kostomställning i fyra veckor.

I detta inlägg lägger jag enbart ut planen. Senare skriver jag en inköpslista med alla ingredienser senare (sorry pga grillfest hos oss igår och resa till Helsingfors denna vecka har jag inte hunnit tidigare så det blir söndagsshopping för den som vill bunkra upp med allt innan veckan drar igång). Recepten kommer också i samband med inköpslistan.

Men här är min veckoplan. Använd det ni vill ha, modifiera enligt egna behov.

Frukost, variera eller ät samma varje dag:
Ett glas vatten med citron (ljummet), 10 minuter före fruskosten (svep innan du förbereder resten)

Alt 1: Chiagröt med frysta bär och valfria nötter (pekan min favorit)
Alt 2: Omelett med grönkål/kirskål, tomat och oregano
Alt 3: Smoothie, fröknäcke med avokado
Alt 4: Bovetegröt med kanel, kardemumma och kokosolja

Kvällsmål: behövs inte om du ännu är mätt men om det uppstår ett sug, här några alternativ:
Alt 1: Fröknäcke med avokado, grönt te
Alt 2: Nötblandning (inte torkade frukter)
Alt 3: Chiagröt med olika smaker

Alt 4 Humus med selleri

Alt 5: Nötsmör med selleri/morotsstavar

Måndag:
Varmt vatten med citron + frukostalternativen.

Lunch: Spenatsoppa/Nässelsoppa med ägg eller en bit kallskuret kött

Middag: kumminkryddat stekt köttfärs, Guacamole, (eko-)polentabiffar (med grönkål)
Kväll: se alternativen ovan.

Träning: Cirkelträning i hemmet/trädgården

Förberedelser för nästa dag: Ta ut en fryst höna ur frysen/ eller använd kycklingbröst med ben i. Blötlägg chia om du planerar äta chiagröt till frukost.

Tisdag:
Varmt vatten med citron + frukostalternativen.

Lunch: Spenatsoppa/nässelsoppa med ägg eller kallskuret kött

Middag: Hönssoppa.

Kväll: se alternativen ovan.

Träning: lätt joggingrunda, 30 minuter.

Förberedelser för nästa dag: Blötlägg chia om du planerar äta chiagröt till frukost.

Onsdag

Varmt vatten med citron + frukostalternativen.
Lunch sallad med bönor, kokt ägg, räkor ELLER överbliven hönssoppa från dagen innan

Middag: Orientalisk fisksoppa

Kväll: se alternativen ovan.

Träning: Cykeltur i höga backar, gärna med extra tyngd, dvs barn i cykelstol (här får jag sådan träning naturligt, vi bor högt upp på en backe), Träna magmusklerna.

Torsdag

Varmt vatten med citron + frukostalternativen.
Lunch: orientalisk fisksoppa

Middag: Quinoabiffar, vitkålssallad, (ris/blomkålsris)
Kväll: se alternativen ovan.

Träning: Cirkelträning i trädgården.

Fredag: 
Varmt vatten med citron + frukostalternativen.
Quinoabiffar med kokta stjälkbönor
Polentanuggets, broccoli, mangodipp

Kväll: se alternativen ovan

Träning: Yoga/Meditation

Ta ut kött ur frysen för nästa dag!

Lördag:
Frukost: Varmt citronvatten, Scones med avocado och kallskuret och ägg i valfri variant
Lunch: Kött i ugn med ugnsstekta rotsaker
Mellanmål: Valfri frukt (jag väljer äppel med nötsmör)
Middag: Grönsaksquiche
Kväll: Lite mörkchoklad >70% och ett glas vin.

Träning: yoga  och magmuskelövningar

Söndag:
Frukost: varmt citronvatten, scones med avocado och kallskuret, ägg i valfri variant
Lunch: Köttgryta med koktpotatis
Mellanmål: Valfri frukt/egna muffins.

Middag: Rökt fisk, sallad, potatissallad/stekt potatis.

Träning: längre joggingtur (mitt eget mål: Gerbybodarna och tillbaka).

Tvingar jag mina barn att äta bönor?

Efter gårdagens inlägg om min matstrategi ställdes den typiska följdfrågan på Facebook i en av matgrupperna som jag är med i. Dvs, tvingar vi våra barn att äta upp maten? Svaret är ja och nej, och det beror på.

Förr i tiden, då för länge sen, så länge sen att jag nästan inte mera kommer ihåg hur det var, var det här med matbordssituationer väldigt jobbigt hemma hos oss. Vi hade en väldigt kräsen tös som absolut inte ville äta annat än spagetti och ketchup, och helst bara ketchup om hon själv fick välja. Och drickjogurt, med myyyyycket tillsatt socker i. Sådan jogurt som man köper i plastflaska på Lidl, den med jordgubbsmak, eller apelsin, eller vanilj. Var inte så stor skillnad bara den var smaksatt. Då gick den ner. I ett huj. Vet ni hur många sockerbitar vi slängde i vår två-åriga tös på det sättet för att komma iväg till dagis varje morgon? Nej, inte jag heller och jag vill inte veta det heller. Men garanterat var det fler än vad hon äter hemma nu på en hel dag. Garanterat. Till frukost. Och sen den där ketchuppen som låg ovan på spagettin (och pyttelite maletköttsås avredd med vetemjöl) i ett enda tjockt rött hav. Där gömde sig en hel del sockerbitar till. Och gluten så det förslog. Stackars stackars tarmar. På den tiden mådde vi inte bra, ingen av oss i vår lilla familj. Varje måltid var en plåga. För jag ville ju inte ge henne ketchup, och jag ville inte ge henne sockerstinna jogurtflaskor - men det kändes som om det var det enda alternativet. Annars skulle hon ju inte äta något alls och det alternative fick mig att känna ännu mer panik eftersom rådgivningens viktkontroller låg tätt inprickade i min kalender. Så drickjogurt och spagetti med ketchup var vardagsmat hos oss. Bönor var inte det. Inte ens i min vildaste fantasi. Inte ens när vi besökte farmor i Chile som är världens bästa bönmakare - nej små raketspagettin och figurformade makaroner tillsammans med avokado och ägg utgjorde stommen av vårt första barns matupplevelser i sitt andra hemland. Svärmor har senare kommenterat att hon var förfärad över vilken sorts mat vi gav dottern på den tiden...

Men vi har kommit långt sedan dess. I ett annat blogginlägg ska jag skriva om hur det kom sig att vi gjorde radikala förändringar i den mat vi åt här hemma men det var inte den frågan jag skulle svara på nu, utan tvingar vi våra barn att äta bönor? Vi har kommit långt i vår matresa, hela familjen, sedan drickjogurtens och de ketchupdränkta middagarnas tid. Men vi är inte helt där ännu. Våra äldsta barn är selektiva i vad de äter, precis som de flesta barn är. Yngsta verkar ha en lovande karriär som gourmand, igår vred hon i sig nässelplättar och pumpastuvning så det stod härliga till. Men de två äldre är mer selektiva. Tvingar vi då dem äta sådant som de inte gillar? Vi uppmuntrar dem att smaka på allt och när jag har lagat en böngryta eller kikärtsgryta som de kanske inte är helt övertygade om att de vill äta så kör vi med regeln 5 eller 10 skedar innan barnprogrammet börjar. Mutor? Vissa kan säkert tycka att det är att muta barnen och ge dem belöning men hos oss ses det här mera som smakträning och ett sätt att visa uppskattning åt den som satt tid på att laga maten. Då under drickjogurtens tid skulle jag aldrig att fått för mig att laga böngryta åt mitt barn, för jag visste ju att det inte skulle lyckas. Helt lönlöst. Hon skulle ha slängt sig raklång på golvet, eller knipit fast munnen så att ingen sked kunde passera. I sådana fall skulle jag ha varit tvungen att respektera hennes ovilja tt äta, något annat kunde ha tolkats som barnmisshandel. Men i.o.m att vi blivit av med de värsta bovarna som berövat våra barn på äkta hungerskänsla och äkta smaker så har även deras smakpreferenser ändrats. Då vi uteslöt det gömda sockret och vetet (och mjölkprodukter i maträtter) så började maten gå åt bättre här hos oss. Det betyder att vi inte längre hade infekterade matsituationer precis vareviga dag. Det att barnen sätter sig emot vad som lagas till middag ibland tycker jag att är ett sundhetstecken. De behöver faktiskt inte tycka om all mat. Min uppgift är att se till att de får smaka på en så bred palett av smaker som möjligt för att de ska känna till dem när de blir äldre. Men min uppgift är också att se till att de får i sig tillräckligt med näring så att de växer bra. Så det blir en fin balansgång att följa. Jag har också lärt mig att det är onödigt att använda vissa kryddor i vår mat (vitpeppar, svartpeppar, chili, curry)  medan andra är mer än välkomna (gurkmeja, kummin, paprika, oregano, vitlök) Igår blev det så att de äldre barnen slukade nässelplättarna och det kokta riset men lät bli att äta upp pumpa-äppel-grönkålsstuvningen. Helt ok - det blev mätta och belåtna på det som erbjöds. Och inget skrik och tjat vid bordet.  Nässelplättarna var förövrigt gjorda på kokosmjölk, bovetemjöl, och psyllium utöver ägg och nässlor, om det är någon som undrar.

Så fungerar det hos oss. Vårt matbord är inte ännu helt friktionsfritt, men det är nog för att jag väljer att göra många olika sorters maträtter istället för att låta barnens smaksinne styra. En vacker dag hoppas jag att de alla äter upp vad som erbjuds och kanske även tycker att det är gott. En vacker dag hoppas jag själv kunna vara en så pass bra kock att jag bemästrar alla olika sorters matlagning, men även jag håller på att lär mig ännu. Sånt tar tid och det får det också göra. Helt ok. Trots det vill jag ännu utrycka min tacksamhet över att vi kommit ur ketchups- och drickjogurtsrumban och nu kan koncentrera oss på att äta äkta mat...


Ha det gott!

Men blir det inte dyrt att äta äkta mat?

En fråga jag ofta får är om det inte blir dyrt att äta så som vi gör. För om man tar bort vetet, de flesta mjölkprodukterna, sockret, och på samma gång försöker köpa så mycket som möjligt ekologiskt (allt kött i princip) , ja då måste det ju bli dyrt. Svar: det beror på. Ja, man kan göra det dyrt för sig men det är inte omöjligt att laga äkta mat på en stram budget. Och jag anser faktiskt att små resurser inte är en ursäkt. Tvärtom, jag skulle påstå att i längden blir det billigare att laga äkta mat och skippa allt vad processat heter. När man kommit över första chocken över hur mycket scheiss det finns på butikshyllorna, och scheiss som man tidigare varit beredd att ge sina egna barn i tron om att industrin vill oss väl och att det finns kontollmekanismer som ser till att allt de serverar oss på burk är av högstandard (så är det alltså inte), så inser man snabbt att allt som serveras i burk eller paketformat är designat så att den s.k. brandownern ska få maximal vinst på produkten. Vad betyder det i klarspråk? Jo att det finns mycket luft i priserna, vilket ju är goda nyheter för den som vill satsa på äkta vara. Om det finns luft i priserna på burk så finns det mycket att spara på äkta mat. Men hur? Jag ska nu avslöja några av mina bästa knep.

1. Köp en frys

Det första man behöver göra för att spara mycket är att investera i en ordentlig frys, och det ska vara en sån frys som öppnas uppifrån. Jovisst en frys kostar en del, och den tar upp ganska mycket utrymme vilket du kan anse göra den här sortens investering till en omöjlighet ifall du bor smått (det gör man ju om man bor inne i storstäder och har knappt med pengar, logiskt). Men min poäng är att frysen är bland de bästa matinvesteringar du kan göra. Den hjälper dig i längden att spara en massa tid och pengar. Och även om man bor i en lägenhet är det inte omöjligt att ha en liten fryst i ett hörn av hemmet- Sätt en duk på och någon vacker blomma så syns den ju knappt. Jag har faktiskt lånat ut vår frys som jag köpte för fyra år sedan till vårt garage i höghuslägenheten i Helsingfors - till en annan matentusiast som bor tillfälligt i en liten tvåa tillsammans med sina tre barn här i grannskapen. En av de första grejerna hon ondgjorde sig över då hon flyttade in var just hur hon skulle klara sig i ett halvt år utan frys. Så hon fick ta min, den använder jag bara under skördetid och vid avfrostning av den stora som vi ärvde med huset. Så frysen är steg ett -skaffa dig en sådan. Den goda nyheten är att det brukar gå att köpa sånt second hand på olika nätloppisar. Det finns nämligen en massa arvingar idag som inte fattar att bland det värdefullaste som finns i dödsbona som de tömmer är frysarna som deras far/morföräldrar använt till att laga riktig mat.

2. Lär känna dina leverantörer

Det går att spara mycket pengar på mat om du vet vilka sorters restprodukter som blir över när köttbonden slaktar, fiskaren rensar sin fisk, eller morotsodlaren sorterar sina morötter. Jag är alltid på jakt efter ben - såväl ben från nötkreatur som från fisk. Av dessa lagar jag soppor. Och har jag tur har slaktaren eller fiskrensare varit slarvig och då behöver jag inte alls någon extra kött-/fiskbit för att få upp proteinhalten i maten. Det går att plocka bort från benresterna och använda i soppan. Ibland kommer benbitarna från den ekologiska bonden med så mycket fett på att jag även kan ta tillvara fettet för att smörja in mina gjutjärnspannor i efter rengöring. Jag använder även highlanderfett i matlagning just nu; en extra sked fett i köttgrytan förstärker smaken mot det godare hållet och ser till att vårt fettintag hålls på bra nivåer. Gällande morötter: jag köper för tillfället 10 kg morötter i andra klass av vår morotsbonde. Dessa utgör halva priset av de fina som han säljer i 2 kgs påsar. Ekologiska potatisar får jag i vår REKO-ring för 1 euro /kg, men innan dess köpte jag i höstas 20-30 kg potatis av en väninnas pappa som odlat lite för mycket för eget bruk. Potatisen höll bra under vintermånaderna i vår egen källare (det här kan ju vara ett problem för de som bor i små lägenheter, men kanske det är ett gammalt hus som ännu har kallkällare?). Ju mer man pratar med sina matleverantörer destu mer möjligheter till inbesparingar: mig highlanderköttleverantör har också en del höns, vilket jag inte skulle ha kännt till om vi inte börjat snacka dittan och dattan. Så från dem får jag ägg fria från GMO-foder på samma gång som jag får kött. Mjölkbonden har också några höns, så även därifrån kan jag få ägg vid behov. Mjölken är ju också en stor inbesparning, om man organiserar sig i en mjölkring med grannarna och hämtar enbart 1-2 gånger i månaden. Ekologisk mjölk i butiken kostar 2,50 euro minst. Nu får vi den för 1 e + moms. Jogurt är ännu dyrare, grädde likaså. Jag tar tillvara allt från den mjölk jag får: separerar grädden och gör jogurt på resten (och det är äkta vara - pastoriseringen har inte förstör några enzymer i den mjölk vi använder).



3. Utveckla dina specialrecept på billiga råvaror

Jag har lärt mig att göra strömmingsrecept som behagar barnen. Detta är delvis för att strömming är så himla billigt men den innehåller också ben och således kalcium. Innan jag prövade göra ett par panerade strömmingar trodde jag aldrig att det skulle fungera. Men det är faktiskt en av barnens favorit måltider. Jag har lärt mig göra mat på lever och hjärta - delar som är betydligt billigare än helkött/maletkött men som är mycket mer näringstäta. Jag har nu också lärt mig laga olika recept på hela hönor (hönssoppa, "pulled hen" etc) som går att använda för att köpa hela nedfrysta ekohönor ibland (sjukt dyra så det är inte del av vår dagliga mat, men det finns ju också eko-värphönor i frysdiskarna och även de är bra mat). Köttet som blir över från buljongkok blir ibland så mycket att det räcker till både en soppa och något annat - så där har jag också fått utveckla nya recept på vad man kan göra med "pulled beef". Och så mycket annat som jag inte kommer på just nu. Testa dig fram och våga experimentera i köket, det är en av de viktigaste knepen jag har fått lära mig. Ibland blir jag jätte ledsen då barnen ratar det jag lagat men för det mesta går det bra. Trickset är hålla god min och orka fortsätta. Det finns inga rätt eller fel i köket och tänk på att dina barn kommer att uppskatta att de blivit "påtvingade" olika smaker redan hemma när de blir äldre. Smakträning är aldrig fel då det gäller äkta mat, även om det kan kännas hopplöst jobbigt då maten inte riktigt vill smaka för de små.


4. Öka andelen vegetariskt i kosten

Ekologiskt kött är dyrt så det gäller att hushålla väl med den varan. Oekologiskt kött äter vi inte annat än i undantagsfall, helt enkelt för att jag inte vill understöda den sortens matproduktion och för att jag tror att det inte är lika nyttigt för våra kroppar att äta sådant som producerats på billigast möjliga sätt (se ovan gällande burkmaten, samma tänk gäller inom konventionell köttproduktion). Vi äter därför mycket grönsakssoppor och bön/linsgrytor som vardagsmat. Jag räknar att det blir 2-3 gånger i veckan vegetariskt (plus möjligtvis ett ägg för att uppnå mättnad). Barnen då, gillar de bönor? Svar nej. Men hur gör ni då? Vi äter ändå. Min man är från en annan kultur där det inte accepteras att barnen bestämmer vad som lagas till middag. Han brukar få dem att äta åtminstone halva portionen genom att bestämt vidhålla att de måste respektera sin mor som lagat maten, det hör till vett och etikett i hans kultur (evigt tacksam för det!). Själv kan jag erkänna att det här är en svår del av matuppfostran och att det finns en skör linje mellan vad som är ok och inte ok (vi tvingar aldrig i dem något, men ser ändå till att de äter fast de inte egentligen vill ha...), och att det beror väldigt mycket på barnets egen personlighet hur väl man lyckas. Om det inte funkar med bönor så kan man försöka utveckla nya recept. T.ex. har jag märkt att om jag kör bönorna i matberedare till en smet och sedan blandar med tomatpuré och lite maletkött (chili con carne) så märker inte barnen att de äter bönor, man kan säkert utveckla liknande koncept men utan kött, så långt har jag inte hunnit än.


5. Besök en asiatisk mataffär en gång i halvåret

Asiaterna har mycket bra äkta mat till ett överkomligt pris. Jag köper kokosmjölk i en liters tetra och paket på 6 st 2 dls tetran. Jag köper också ris i 5 kgs påsar hos dem, och andra mjölsorter som de har är t.ex. yam som jag använder i våfflor. Kryddor som paprika och kummin får jag i stora förpackningar hos dem och trots att de kanske inte är ekologiska så brukar jag ändå använda dem. Övergången till ekologiskt går i etapper här hos oss, och jag använder mig av good-enough-tänket för att inte känna mig alldeles för förtvivlad. Hos asiaterna köper jag också bönorna och linserna i stora 3-5 kgs förpackningar, dessa blötläggs i stora kastruller, kokas upp och fryses ner i mindre påsar för snabbmat under året.


6. Frys ner olika rester i fryskuber och återslutbara påsar (ziplock/minigrip)

Jag tar till vara havtornssaft ur en öppnad flaska genom att frysa ner i iskuber och sedan flytta över i de frysta kuberna i plastpåsar. På sommaren förväller jag färsk spenat och fryser ner i silikonmuffinsformar för att sedan åka över i plastpåsar för uppbevaring i frys under vintern. Om det blir över buljong då jag kokar upp ben, fisk, nöt, höna, så fryser jag ner den i glasburkar för att senare användas i olika grytor eller soppor (köper aldrig buljongkuber, inte ens eko - de hör till kategorin "innehåller-för-mycket-scheiss"). Ekobananer köper jag då de är bruna och på erbjudande och skivar upp på en plåt i skivor, fryser ner och flyttar över i plastpåse då de är frysta - de är perfekta för smoothie- och muffinsrecept (låt dem bara inte tina upp innan användning för då förstörs de).

7. Ta vara på vad naturen har att erbjuda

Hos oss vankas det snart kirskåls- och nässeltider. Under våren äter vi mycket kirskålsomelett (vi - som i vuxna, barnen har inte riktigt fattat tycke för det ännu) till frukost och nässelsoppa/nässelplätter till middag. På sommaren blir det en hel del spenat, och annat färskt ur eget grönsaksland (jag är av åsikten att kolonilott i storstäder är en värdig bra investering av tid och energi - det gör det också möjligt för barnen att lära sig mer om varifrån maten egentligen kommer och det brukar hjälpa dem att bli mer intresserade av att äta grönsaker - spänningsmomentet i att plocka sin egen sallad är en stor grej för de små). På hösten ser jag till att få in lite svamp i vår dagliga mat. Jag har också torkat svamp, äppel, och nypon förra hösten. dessa går att använda i olika maträtter året om. En annan grej jag gjorde i höstas var att frysa ner så mycket sockerfritt äppelmos som möjligt i frysen, och nu har vi använt det till att laga våfflor (kolla receptet här) och sylt tillsammans med nedfrusna jordbgubbar. Jag ser också till att frysa ner så mycket bär som möjligt under säsong - och har gjort det till en del av sommarnöjet att plocka t.ex. blåbär för vinterbruk ute på sommarstugan. Skogarna är ju fulla av bär - det gäller bara att hitta tiden och utnyttja vår allemansrätt så mycket som möjligt. Tiden är ju en bristvara på sommaren, så då kan det vara svårt att hinna med allt man behöver på vintern. Men oberoende blir det billigare att köpa bären när det är säsong och frysa ner i egna påsar än att köpa butikens småpåsar som dessutom kan komma med obehagliga överrasknignar som t.ex. noro-virus. En annan grej som är bra att tänka på är hur man fryser ner bär. Jag lägger t.ex. ut jordgubbar på en plåt, fryser ner och flyttar sedan över i en plastpåse - så går det att ta lite åt gången ur påsen då man behöver - minskar matsvinnet som kan komma av att frysa ner jordgubbar i frysburkar. Blåbär hålls ju fina i burk och det går att ta ut lite åt gången ur burken under vintern för att använda i gröt eller muffinsbak. Hallon har jag fryst ner i askarna som man får då man köper trädgårdshallon och sedan flyttat över i plastpåsar då de är frysta. Skulle jag plocka mina egna hallon tror jag att jag skulle försöka plocka dem rakt i sådana små askar för att kunna frysa ner på samma sätt.

Det är ungefär så min matstrategi ser ut i stora drag just nu. Den förändras hela tiden i och med att jag själv lär mig mera ju längre jag kommer på min egen matresa. ISedan finns det utsvävningar och genvägar som jag använder mig av för att inte tappa intresset eller modet i mitt projekt att hålla familjen vid liv på riktig mat. bland orkar jag ingenting och då stänger jag av medvetenheten och tillåter oss att äta en grillad broiler eller något liknande- Det är inte ok att låta hälsan ta stryk av för mycket stress heller. Egen magkänsla och motivation är vad som styr mina satsningar i köket.

När jag sedan bakar för fest eller bjudningar så får det kosta lite mera. För då har jag sparat så mycket på den riktiga maten att jag kan satsa på lite dyrare råvaror för bakning. Men ja - då det gäller mina bakrecept så är de väldigt mycket dyrare än om man bakar en kaka på socker och vete. För mig är det ändå otänkbart att gå tillbaka till den sortens bakverk eftersom följderna gällande humör och mående är så pass negativa att det höga priset på mina bakverk kompeseras med en välbalanserad familj. Inte bakar vi heller så ofta, vilket gör att prisskillnaden mellan de småkakor, kex, och glass som vi köpte hem förut och den mängd specialmjöl och nötter som jag behöver nuförtiden är  inte så stor i slutändan.

Hur är det med er? Har ni några tips som ni kan ge mig för att ytterligare förbättra min matstrategi?
Berätta gärna hur ni gör!

Klimatsmart skolmat

Igår hade jag äran att få delta i ett seminarium om skolmaten som ordnades här i stan. Väldigt tacksam över att ha blivit inbjuden så jag vill inte klanka ner på varken arrangörerna eller de som höll föredragen. I stort tyckte jag om vad jag såg, och engagemanget i att förbättra skolmaten verkar ju vara stort här i min egen stad så det gjorde mig väldigt varm om hjärtat. Ja men ja! Underbart! Det handlade väl egentligen om hur den offentliga bespisningen kan öka andelen lokal mat i de offentliga upphandlingarna. Det är nämligen inte så lätt som att övertala politikerna att det här är bra business för kommunen och sillä siisti. Nej, det finns ju EU-regelverk för hur offentliga upphandlingar ska skötas så att de inte stör den fria handeln, den fria konkurrensen. Så om man vill gynna det lokala så måste upphandlingarna ske på ett sätt som inte stör konkurensen i Europa. Polskt svin och svin från grannkommunen ska ha lika rätt till marknaden. Det är ju en av EU:s grundteser, det här med fri marknad (och fri rörlighet av små och stora griseknoddar - 'godset'). Föredragarna kom med mycket interssant information från olika kommuner runtom i landet hur man lyckats ta även små finska aktörer i beaktande i upphandlingarna. Jag var minst sagt imponerad hur mycket som är på gång just nu. Överallt jobbar man på att göra skolmaten smartare, minska svinnet, öka lokala andelen, använda smartfisk och restprodukter, använda naturens skatter så som nässlor etc. Heja heja! Vad bra!

Då jag frågade om det finns ett lika stort drive för "luomu", dvs ekologiskt, som för närproducerat så var svaret mer tveksamt. Det var inte heller någon överraskning för mig, jag vet ju att luomu ännu inte anses vara "the way to go" och att de kritiska rösterna mot ekologiskt jordbruk fortfarande har mer legitimitet i den offentliga samhällsdebatten än vad det som anses vara alldeles för dyrt och ineffektivt, det ekologiska alternativet. Ändå kunde jag inte låta bli att förundra mig. Så här sitter vi och diskuterar hur vi ska få upp andelen närproducerad mat i skolmaten, men på samma gång är man villig att låta skolmaten stå för en ökad s.k. "toxic load" i närmiljön. Den kemiska bekämpningsmedel och oorganiskt gödsel som används på konventionellt jordbruk sprids ju i skolornas närmiljö, strös ut på marker, och sprids i luften, i vattendragen, ja överallt där vi rör oss. Men så långt har man alltså inte ännu kommit i tankesättet. Och jag antar att om utgångspunkten är att det finska jordbruket är det renaste i hela världen som använder minimalt av både bekämpningsmedel och oorganiskt gödsel, ett mantra som upprepades flera gånger under eftermiddagen, ja då är det ju inte vettigt att ens fundera på alternativ som ur ett helhetsperspektiv kunde vara ännu bättre. Statistiken som de lyfte fram gällande rester av bekämpningsmedel i vissa grönsaker i Finland jämförelse med kontinentala Europa lät ju verkligen övertygande. Jag kan inte bestrida den statistiken utan är väl mest tacksam för egen del att vårt land ligger på efterkälken i hur mycket gifter som historiskt använts på våra grödor. Men på samma gång, är inte potatisen bland det mest besprutade i vårt land? En stilla undrar som gror i mig - hur rent är det konventionella över lag - kan jag lita på allt detta?

Jag blevockså väldigt överraskad över hur långt man gått för att räkna ut koldioxidutsläppen för varje enskild matingrediens. Det går alltså att presentera koldioxidavtrycket för exakt allt i skolmaten, kött, mjölk, ris, potatis, grönsaker, ost, etc. Med sådana kalkyler kan man ganska lätt styra vilken sorts mat som anses vara bäst i offentliga bespisningen (förutom då de offentliga näringsrekommendationerna som fungerar som den allsmäktige grundlagen då man planerar måltiderna, går inte att ifårgasätta, försök inte ens, lönlöst). Bland annat hade faktiskt sojakross smugit sig in i makaronilådan på en ort för att kompenserar proteinhalten, på så sätt kunde man dra ner må köttet (vilket tydligen är en av de viktigaste åtgärderna för klimatsmart skolmat). Jag satt där på bänken alldeles förstummad. Hur kan världen vara så blind frågade jag mig. Hur kan man utöva sådan blindbocksstyrning genom klimatavtrycksberäkningar som leder till både land grabbing, crowding out av lokala småbönder, klimatförändringar, landerosion på annan ort. Om vi följer sådana beräkningar helt blint ser vi till att förstöra för andra. I ett nafs försvinneer brassarnas/argentinarnas/uruguayanernas möjlighet till lokal och klimatsmart skolmat. För sojan äter bokstavligen upp deras odlingsbara jord. Plus att sojan är omstridd då det gäller hälsoeffekterna. Jag frågade om detta och fick svaret att uträkningen var något år gammal, de har nu ersatt sojan med finska bönsorter istället, för att göra den mer lokal. Bra så. Bra att sojan skadeverkningar tas med i beaktande. Men egentligen, vad hjälper det att ta bort sojan ur själva maten då den ändå finns där, som foder till den odlade laxen/forellen, till hönorna, till grisarna, till nötkreaturen. Sojan är överallt, och ibland också genmanipulerad. Klimatindexet ser bara på koldioxidutsläpp för enskild produkt, den tar inte sådan som fodrets transportsträcka eller negativa sidoeffekter på miljön (inklusive människans hälsan) i beaktande. Jag anser att de här beräkningarna är himla bra för att få igång diskussionen om lokalproducerat - en diskussion som jag helhjärtat understöder och ser som nödvändig, ja t.o.m. akut. Men utan en djupare diskussion om den nuvarande modellen på jordbruket, utan en diskussion om hur man skapa nya sorters jordbruksprojekt som kanske fokuserar på ännu hållbarare metoder så anser jag att hela logiken blir lite haltande. Jo jag vet. Det låter radikalt. Men jag är ok med att man kallar mig radikal, jag kan ta det - för jag lever i vetskapen om att om vi, dvs mänskligheten i stort, inte snart lyckas vända skutan mot något som är mer i balans med naturen så tröttnar hon på oss. Alltså moder jord. Egentligen har hon ju tröttnat på oss för länge sen och motarbetar oss redan med sjunkande fertilitetssiffror och ökad sjukdomsstatistik (som vi tillsvidare delvis fixat med medicinska innovationer, men även där börjar problemen bli allt mer evidenta). Moder jord har gett oss tilläggs tid, just för att hitta tillbaka till balansen, inte genom att gasa på med bindkaveln på och skapa ännu mer problem.

Och då kommer vi till min sista punkt. Det här med riset. Det är en klimatbov. Enligt beräkningarna. Ock det kan jag tänka mig att det är, plus att vi ju just fått veta att det är en arseniktjuv. Suger upp all arsenik den kan hitta i vattnet och jorden där den odlas och dumpar den sedan i oskyldiga konsumenter. Icke bra. Så jag kan ju tycka att det är ok att inte ha så mycket ris på matsedeln i skolorna. Men... Nu vill man då istället öka andelen lokala sädeslag som ersättande produkt i maten. Dvs det blir mer korngryn i skolmaten i stället för ris framöver. Även vete, havre och råg fanns med. Jag tycker ju också att det egentligen låter helt vettigt. Bra att sädesslagen som odlas på våra breddgrader kan ätas upp som "rissubsitut" i skolorna. Om det då inte var för det här med ökad glutenkänslighet både bland barn och vuxna. Jag blev nämligen väldigt orolig att ökad andel av lokala sädesslag kan ha digra konsekvenser för barnens hälsa. Den senaste forskningen tyder på att det finns en koppling mellan glutenkänslighet och en rad kroniska sjukdomar, och att glutenkänsligheten i stort håller på att öka. För den som misstror mina antaganden här   och helst vill ha vetenskapliga bevis (vet ju att jag har ett par sådana återkommande läsare på min blogg som brukar utrycka en mildare frustration över att mina antaganden inte följer det som den vetenskap som presenteras i media), så finns det gott om studier att gotta sig i. Be my guest, kolla in studier gjorda på:IBS, fibrimyalgi, hudproblem (dermatit), MS, neurologiska sjukdomar, depression, mer neurologiska, Typ 1 diabetes,  autism, ndometrios, insulinresistens.

Vid det här laget när det här med inhemska sädesslag presenterades hade jag tänkt vara tyst. Jag hade redan under seminariet varit den som mest hållit låda och ställt kontinuerligt frågor om saker som jag ville ha svar på. Alla andra deltagare, ca 70 till antalet, hade inte yttrat sig nämnvärt. Så jag själv kände att jag gjort mitt. Men min ackumulerade kunskap om glutenets faror fick mig ändå att ställa en sista fråga om just detta. Svaret? Att man följer statens näringsrekommendationer och den forskning som ligger till grund för de rekommedationerna. Så trots att det finns ökad vetenskaplig grund som tyder på att glutenet har koppling till en rad olika sjukdomstillstånd så kommer inte Finlands barn i form av skolmaten att få ta del av den vetenskapliga kunskapen i den mat de seraveras. I alla fall inte så länge de som gör upp näringsrekommendationerna i vårt land väljer att ignorera forskningen som tyder på detta. Nej istället för att (som i fallet med sojan ovan) utöva försiktighetsprincipen så gasar man på som om man inte hade något som helst ansvar, och de som är vill föra fram en önskan om att de aktuell forksning med i beaktande läggs i samma kategori som "oseriösa" läkare (tänker inte befläcka den personens rykte ännu mer med att lägga ut vilket namn som nämndes här) , vars egentliga budskap man aldrig ens bemödat sig om att lyssna på i sin helhet. 

Jag var minst sagt nedstämd igår kväll efter att ha ställt den här enligt mig väldigt legitima frågan om glutenet. Men tyvärr. Trots vetenskapliga bevis så går det inte alltid att ändra på vad som uppfattas som hälsosamt, i alla fall inte på kort sikt.

Men nu hörni, nu händer det saker IMBY IRL. In my back yard, in real life, blev solljuset plötsligt väldigt väldigt konstigt, som taget ur en Mel Gibson film...It's a sign! Ska sluta skriva dumheter och fokusera på vad som ska bli gjort. Ha det gott!

Alternativen till margarin, vilka är de?

Efter gårdagens inlägg fick jag frågan: vilka är alternativen då?


Ja, vilka är alternativen till margarin? En högst relevant fråga som bör få ett svar. I kommentarsfältet under artikeln i The Guardian där jag medverkade finns det flera som tar upp just precis den här problematiken. Alternativen till palmolja är värre än palmoljan själv, raps eller andra fettrikagrödor växer inte lika snabbt och de tar upp mer odlingsareal än palmolja. Därför är det många som anser att det ändå är ok med palmolja, för den gör minst skada (och på ett område som är långt från deras egen bakgård, bör påpekas).

Jag accepterar inte det tankesättet. Jag accepterar inte heller att raps/ryps skulle vara en lösning för oss här i Norden för att det är en olja som går att odla lokalt. Det kan ju tänkas vara förvånande med tanke på att jag förespråkar lokalt hållbara lösningar. Men alla växtoljor är nya påfund. De har inte funnit mer än den tid som man industriellt kunna pressa ut oljan ur växterna. De flesta har en för hög andel omega6 i förhållande till omega3, vilket gör att de kan vara inflammatoriska. Kallpressade är alltid bättre men fettsyrekompositionen är problematisk om vi ska försöka uppnå optimal långsiktig hälsa, de säger många oberoende förståsigpåare inom ämnen. Och det att rypsodlingar är en del av problemet med utdöende bin gör inte saken alls något mycket bättre. 

En kommentar på min Facebook-sida var att även smör kan anses ineffektivt eftersom det måste först gå genom kon, sedan en process till innan det blir smör. Och egentligen stämmer väl det också - att i den form som mjölkkossor sköts på många gårdar idag uppfyller inte kriterier över hållbarhet. Den personen ansåg att vi borde få i oss vårt fett genom den hela mat (whole food) som vi äter, genom att öka andel avokado, nötter, frön i vår föda. Egentligen håller jag med i det resonemanget, för jag anser att vi borde klara oss på mindre smörgåsar och äta mer äkta mat. Då faller det störa behovet av gul bredbar smörja bort naturligt. Kroppen behöver fett, och för länge sen, innan människan blev bunden till sina grödor, innehöll vår föda också en hel del fett från djurriket, och växtriket. Då fick människan i sig fett i form av nötter och frön, och i delar av de jagade djuren som åts upp (man var ju inte så galen som vi är idag att man slängde bort stora delar av ett djur som kanske tagit timtals att fånga in). 

Men något jagarsamhälle förespråkar jag inte, och jag vill ju tro att människokroppen och våra gener utvecklats och anpassats genom de tusentals år av jordbruk och djurhushållning. Jag tror ju på ett hållbart jordbruk (kolla länken, ytterst intressant för den som vill jobba för en hållbarare värld!). Så jag återkommer till smöret. Jag tror faktiskt att boskap är  lösningen till hur vi ska kunna återställa jordens levnadsvillkor i framtiden. JAaär ingen vän av storskalig konsumtion av mjölk, det må jag säga, efter att ha sett vilka problem den ställt till med hemma hos oss och välmedveten om de negativa sidorna av intensivt utnyttjande av kossor för att vi ska ha den vita drycken på vårt bord (och överallt annanstans i vår mat). Men smör (eller klarnat smör/ghee om man har problem med mjölkprotein) är inte att underskattas, smör kan vara en biprodukt av en process där koldioxiden som vi förtillfället har i luften får komma ner i jorden igen där den hör hemma. Den processen heter: Gräsbetande kor.

Jag tror starkt på att vi inte kan återställa våra levnadsvillkor på den här jorden utan gräsbetande kor. Geoengineering i all ära, men det är lösningar vi behöver, inte mera problem just nu. Jag tror nämligen att kossor blivit utpekade till vår planets svarta får (metanpruppar, förstörande av biosfären, ökenutrbredning etc) helt i onödan. Som Allan Savory säger i TedTalken nedan så bygger även kossornas dåliga rykte som orsaken till desertifiering på en myt:  “What we had failed to understand was that these areas developed with huge numbers of grazing animals. Movement kept them from overgrazing.” och han fortsätter: “The only option left is to use livestock on the move to mimic the ancient herds.” Det här kallas för "holistic grazing” och det kan hålla mer växter levande, binda mer näring till jorden, skapa jord som kan binda vatten istället för att låta den dunsta. Det viktigaste med "holistic grazing" tror jag är att naturlig näring (koskit) i rätt mängd återförs till näringsfattig jord. Grejen är att det inte får vara för intensivt, eller på för litet område, då försvinner balansen.

Så smör är inte alls en dum idé. Men det är hur jordbruket är uppbyggt som måste förändras (efter att kossorna tillfört näring på ett område går det ju bra att odla något som kräver mycket näring där en tid). Det är enda lösningen, där helheten står i fokus.

Tills den dag då vi lyckas genom politisk väg, eller enskilda individers insikt, göra de omställningar som krävs för den här sortens jordbruk så  tycker jag att det är riktigt okej att understöda våra egan mjölkbönder. The next best thing. För de alternativ som jag vill ha finns inte just nu. Hur många gräsbetande kor på våra breddgrader har ni sett under de seanste 10 åren? Jag har hålit utkik, och kan säga att de är svåra att hitta om man inte råkar veta var man ska söka. Helst skulle man ju då köpa mjölken direkt från bonden, separera grädden och kärna smör. Men det är överkurs, så riktigt smör från butik är i alla fall bättre än margarin. Det är mitt alternativ just nu. Och den dag det finns "smör från gräsbetande kor" på butikshyllan eller i min REKO-ring så kan ni räkna med att jag står först i kön.

Här kan ni se Allan Savorys TedTalk:

Svar: I can't believe its not butter, dvs margarin

Ja svaret på gårdagens fråga i "gissa produkten"-tävlingen var givetvis: Margarin. Denna mirakelprodukt som ska rädda hela mänskligheten från åderförkalkningar och kolavippen från hjärtinfarkter. Så har man trott. Med fokus på trott. Men det som börjar gå upp för en stor del av mänskligheten nu (med undantag av vårt lands hälsoexperter och nyhetsförmedlare), med ett aningen förhöjt medeltal i både BMI (body mass index) och insulinproduktion, är att det hela var en av de hittills längst varande och mest framgångsrika marknadsföringskampanjer som den moderna människan fått beskåda. Jess, en bluff, en myt, ett misslyckat experiment, rent ut sagt en total katastrof som saknar motstycke i mänsklighetens histora.

Låt mig nu precisera några av problemen med de ingredienser som jag rabblade upp i gårdagens inledande inlägg:

Palmolja

Palmolja har jag skrivit om i ett tidigare inlägg i den här gissa produkten-serien som då handlade om babygröt. Den ödelägger. Detta för att man tuttar på regnskogar - eller skövlar dem rätt och slätt  för att kunna plantera palmer för plamolja. Inte nog med att röken sprider sig långa vägar och påverkar oskyldigas hälsa i form av olika andningsjukdomar, men det är förödande för både naturen, utrotningshotade arter, och för lokalbefolkningar som ska leva med eländet. Men certifierad palmolja då, är det inte bättre. Kort svar: Nej. Långt svart: nej, för att problemet med certifieringssystem som t.ex. RSPO (responsibly sourced palm oil) som byggts upp för att legitimera den här typen av storskalig förödande monokultur är just precis det: de har byggts upp för att legitimera användningen. De förkastar aldrig själva modellen, utan försöker på olika sätt dämpa de skadliga effekterna av systemet, eller få det att verka som om det finns modeller som är mindre skadliga och således bättre än de som inte är det. Ni kan läsa mer om legitimitetsproblemen som just RSPO har här (dokumenterat av en journalist som jag vet att gör ett bra jobb med att researcha). Så den som känner att den inte vill vara oskyldigt delaktig i andra befolkningars lidande kan göra klokt i att helt och hållet bojkotta allt vad palmolja heter. Som ju jag då gör, vilket ni kanske såg i länken til The Guardian igår. 

Emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, solroslecitin) E471 E476, E472: 

Missade ni förstasides nyheten om dess pga av intensivt rännande ner för snöbeklädda berg i februari? Låt mig då ta och plita ner några sammanfattande ord om detta med emulgeringsmedel. Enligt inledande ingress till Aftonbladet: har forskare kommit fram till att emulgeringsmedel kan" orsaka kroniska inflammationer i tarmen och metabolt syndrom" (Aftonbladet, 25.02.2015). Okej, nu är kanske kvällspressen inte den bästa källan till information vad gäller just mat och hälsa. De har tidigare även basunerat ut antaganden som helt saknat vetenskaplig grund (margarinhypotesen  för att nu nämna det närmast exemplet vi kan ta till). På Äkta Varas hemsida, som är en bra källa om man vill kolla upp hur tillsatsämnen framställs, kan vi läsa att just de emulgerinsmedel som nämns på margarinförpackningarna, (tar  E471 som ett exempel men det gäller även E472c och E476):  "framställs av fetter och oljor eller av glycerol (E 422) och fettsyror (E 570). Både fetter och fettsyror kan komma från djur, t.ex. gris." Djur och gris! Går inte hela margarinhypotesen ut på att att människan absolut SKA undvika animaliska fetter - hallåååå, vi får i oss dem ändå, men i aningen mer processat format då vi förtär margarin. Genialiskt, matindustrin slutar aldrig att överraska i sin finurliga marknadsföring av billigt skit. I kommentarern på det här tillsatsämnet läser jag att den även kan framställas av soja eller majs. Nå det hjälper knappast till att göra emulgeringsmedel mer nyttigt utan snarare skulle det kunna vara en förklaring varför tarmar tar stryk av detta - för soja och majs är de grödor som besprutas mest i hela världen med glyfosater, som visat sig vara väldans problematiska för just precis tarmarna att klara av utan att ta skada. Enligt kommentarerna på Äkta Vara lär E471 också få många träffar på som "carcinogen" hemma hos herr Google. Kolla upp det om ni vill, jag övergår till nästa ingrediens.

Konserveringsmedel: Citronsyra 

Citronsyra används för att motverka härskning. Den används alltså för att förlänga en varas "shelf-life", tiden på butikshyllan och i ditt kylskåp. Någon annan uppenbar funktion har den inte. Men det make sense, från ett business perspektiv. Och för all del, ska vi ha ner statistiken på matsvinn så borde väl den också hjälpa till att minska på avfallet då vi har mer tid att konsumera produkten i fråga. Så det är väl bra. Men gällande hälsan står citronsyran på bräcklig grund. Nu står det faktiskt inte att den här citronsyran skulle vara E330 som är den som fått mycket kritik för att vara framställd av att melass eller glukos jästs med hjälp av mögelsvampar och som kan ge symptom på allergier/täppt näsa (pollenallergi/hösnuva) för den känslige, men det går inte att utesluta att en sådan process finns med i den här ingredienser. Dessutom kan den innehålla spår av bensen och svartmögel också, enligt matfuskets avslöjanden. Jag har nämligen svårt att tro att man skulle sätta några extra cent på äkta citronsyra, vi talar ju ändå om en bulkvara i butikshyllorna som idag dessutom utsätts för mycket priskrig från sin konkurrent, äkta varan smör. 

Jag är ingen Mats-Eric Nilsson. Vill ni veta mera om döden i grytan och äkta vara och allt sånt så föreslår jag att ni kollar in hans websida eller läser någon av hans fyra böcker. Ögonöppnande information för den som inte ännu stiftat bekanskap med "the boring side of the package" som det står på havremjölksförpackningarna. Kan garantera, det är aldrig långtråkigt att läsa innehållsförteckningar, det och det där med att snegla i andras butikskärror är sporter som jag stundvis unnar mig själv då jag ändå måste köpa mat i riktiga matbutiker ibland.

Men det jag ville säga med det här var att oberoende vilket margarinmärke som man väljer så kommer alltid palmoljan och en liten bit förlorad regnskog och död tiger med hem i matkassen. Det att dagis och skolor understöder den här sortens industrier är allt annat än socialt acceptabelt. Om vi inte kan diskutera bluffen i den här hälsomyten i vårt land, pga förblindade experter och passiva journalister som inte gör sitt jobb, så måste vi väl ändå kunna diskutera varför Finlands skattebetalande befolkning tvingas till att understöda en så fruktansvärd industri som palmoljan. Och detta medan våra egna mjölkbönder står på knä pga bristande lönsamhet eftr Rysslandsbojkott. Är detta vettigt? Och alla de där andra tillsatserna som vi får med på köpet, som förvärrar vår statsbudget ännu mer om det är så att emulgeringsmedel skadar tarmar och orsakar cancer, eller om citronsyra verkligen leder till mögelkänslighet hos de mest känsliga. Hallå - det är riskdagsval om en månad. Är det någon av riksdagskandidaterna som bryr sig det minsta om sådana här små bagateller? Så hopi, hopi, kunde vi nu få ett slut på den här bluffen genom att sluta subventionera palmoljeindustrin och vår egen sjukvård genom att ha margarin som bredbart på skolornas och daghemmens knäckisar? Aj nej, glömde, det finns ju sådant som "valkampanj", "valfinansiering". På margarinburkarna nedan är Unilever ett ofta förekommande märke. Jag under hur ofta samma namn förekommer som valfinansiär hos de uppställda kandidaterna? Kunde vara ett tema för nästa blogginlägg. 

Ha det gott!

Produkt 1:

 

Produkt 2:

 

Produkt 3:

 

Produkt 4:

 

Produkt 5:

 

Ett skepp kommer lastat med...vitaminer!

Så blev det sedan så att vårt skepp som vi skulle ta över till fjällen i väst aldrig kom att se oss gå ombord idag. Pga ett lindrigt sjukdomsfall i familjen bestämde vi oss för att skjuta upp avfärden. När barnet hostar natten igenom och termometern visar på 37,5 på morgonen kan det kännas bättre att avvakta en dag än att ge sig iväg på nya upptäcksfärder.

Så vi har tagit det lugnt idag och lastat våra egna skepp med välbehövlig näring. Peppat med vitlök, ingefära, honung, och citron. Till kvällen var svaret blankt nej då det önskades jogurt. Vi försöker undvika mjölkprodukter vid förkylning, eftersom det kan vara slämbildande och orsaka mer skada än nytta just då. Istället gjorde jag en mjölkfri variant av jogurten, fullspäckad med vitaminer. Så god att ingen opponerade sig mot dess nyttighetsfaktor.

Vitaminjogurten:

1 msk chia frön,

2 dl vatten

1 avokado

1 fryst banan ( i bitar)

5-10 jordugubbar

1 näve eko-cashew nötter

10 ml fryst havtornssaft

1 tsk vaniljpulver

1 krossad spirulinatablett

Tilläggas kan, att vi aldrig varit så här välförberedda inför en resa. Vi hann t.o.m. dammsuga och tvätta bort all smutstvätt. Kanske det lönar sig att fejka avfärden med en dag i fortsättningen också så att vi hinner få allt gjort!

Vi är inte individer vi är samhällen.

Vi är samhällen. Vi är inte individer utan samhällen av olika bakterier. Hur bakteriebalansen ser ut och hur väl våra små "pöpön" kan sköta sitt jobb beror på hur väl vi ser till att de får rätt sorts näring.

Hittills har vetenskapen fokuserat på bara "the bad guys" och haft inställningen att om man utrotar de dåliga bakterierna så utrotar man också sjukdomar (och underförstått, förebygger hälsa). Det är är ett reduktionistiskt sätt att se på världen och människan i den och det existerar inte enbart i synen på människan utan det går att finna även i hur man tar hand om jordbruket idag, bekämpningsmedel som ska utrota det onda till förmån för det goda. Det här synsättet har dominerat (västvärldens) vetenskapen i över femtio år och haft digra konsekvenser för hur vår värld ser ut. För vad händer om alla olika delar av vår värld är sammanlänkade? Om det inte finns något ont och gott utan enbart sammanhängande delar, där balansen är det viktigaste för god hälsa och god skörd? Vad händer om det som man tidigare trodde att inte hade någon betydelse egentligen är det som är roten till det goda. Om man genom att utrota det onda engentligen tar kål på allt och alla? Skrämmande tanke.

Jag tror att det är dags för paradigmskifte. Det är dags att tänka om. Och Michael Pollans senaste bok om mat kan vara ett bra ställe att börja utforska just precis detta. Eller vad sägs om det här referatet av boken? Michael Pollan's book Cooked.

Tankar om skolmaten

Idag har det varit livat på min Facebook-sida. Jag passade på att sprida nyheten som Vasabladet så fint fixat om skolmatsseminariet som jag var med och arrangerade igår. Vinklingen i tidningen var så positiv och fin att även jag blev upprymd av förhoppning om att nu äntligen vänder det.

Annat var det igår när intrycken från seminariet lagt sig. Jag var minst sagt nedslagen. Tyckte att jag satt ner så mycket tid på det här seminariet och att effekterna inte varit så stora som jag hoppats. Alla politiker och bildningsnämndsmedlemmar i min egen och grannkommunen var inbjudna. Ingen, (INGEN!) av dem kom. Visst, de ansvariga tjänstemännen kom. Och många specialister inom mat var också där. Och vi hade fina diskussioner. Men vad hjälper det då det är politikerna som måste aktiveras för att bryta dödläget.

Så läser jag den här bloggtexten idag:Raportti espoolaisen päiväkotiruokailun eturintamasta och det får mig att känna mig ännu mer nedstämd, trots prisningarna på min Facebook-sida.

Beundrar de som försöker få bättre mat till sina barn i dagis och skolan. Själv bara nickar jag och säger, "jaha, aj så man får inte ha med eget, okej då, äsch så synd" sen går jag iväg till jobbet och knarrar tänder och på kvällen där hemma fösöker jag säga åt barnen att de inte ska äta knäckis med margarin eller dricka den fettfria mjölken. Lönlöst. Så jag söker andra vägar. Motbevisa, med vetenskapliga studier som bas. Men nej, inte ens det att vi har en specialist på alla studier som gjorts om mättat fett och socker hjälpe. Inte ens vetenskapsspecialist som intygar att det inte längre finns några som helst bevis på att mättat fett är farligt. Nej tvärtom, specialisten intygar att mera fett (SMÖR)  kan skydda de små från att bli så hungriga att de börjar äta skräp på eftermiddagarna. Ändå lyder svaret: "nej, vi kan inte byta ut margarinet mot smör, föräldrarna här i kommunen skulle bli så arga". Och jag tänker, men jag då, räcker inte min ilska som förälder någonstans? Och varför ska föräldrar som inte baserar sin känslor på den senaste vetenskapliga forskningen ha rätt till att bestämma mer än de som för fram bevismaterialen. Jag trodde ju att det var just vetenskapen som låg som grund till vilka kostråd som gäller. Men nu säger de att det inte är det, utan att det är de arga föräldrarna som får bestämma istället. Och i mitt stilla sinne funderar jag om inte det är något annat som ligger bakom att matservicen i kommunen så krampaktigt håller fast vid att barnen ska ha margarin. Jag funderar om det inte ändå är den där pengapungen som väger tyngst. Och mitt hjärta blöder. Som Jonas Konstig skriver i sitt blogginlägg : "I praktiken då man talar om att barnens mat ska skötas billigare så betyder det att barnes ska få sämre mat" och det här är inte alls till förmån för deras hälsa.

För mig börjar det här med kvalitet i skolmaten allt mer handla om en etisk övertygelse, vilket jag anser att i vårt sekulariserade samhälle väger precis lika tungt som annan religiös övertygelse. Och de som av religiösa skäl ber om specialkost, kan få det. Judar och muslimer äter ju t.ex. inte griskött.  Så hur skulle det vara om jag av etisk övertygelse kunde be att mina barn skulle få a) smör från gräsbetande kor; b) animalia som är uppfött på artegen föda (soja varesig GMO eller inte är inte artegen för något djur); c) grönsaker som odlats utan farliga bekämpningsmedel. Och så fritt från tillsatser, givetvis. Tillsatser tillhör inte min etiska övertygelse heller.

Här kan ni i alla fall bekanta er med artikeln i Vasabladet. Den var bra! Hoppas det vänder snart och att kommunpolitikerna snart vaknar och fattar att maten är grundstenen, det är där allting börjar, utan rätt sorts mat ingen energi, fel mat höga sjukvårdskostnader och behov av hjärtkirurgi.

*En liten disclaimer. Jag har aldrig förespråkat en lågkolhydratskost i skolorna, och det gjorde inte heller Fernholm, trots att tidningen kan ge sken av det. Utan jag (och mina Slow Food vänner) vill se mer äkta mat i skolor och dagis. Kolhydrater, fetter, proteiner är alla välkomna, i rätt mängd, bara de är naturliga och nyttiga. En diskussion om vad som är natruligt och nyttigt måste komma igång snart. Vi kan ju inte fortsätta blunda i all evighet då det gäller maten.

Proppmätt efter veckoslutskursen

Ännu en kurse i socker-, gluten-, och mjölkfritt bakande avklarat. Otroligt hur mycket man hinner med då drygt 10 kvinns kommer ihop sig i ett stort kök., Underbart. Jag är så boostad på energi efter två veckoslut av väldigt lyckade bakkurser. TACK TILL ALLA DELTAGARE! Ni var helt fantastiska!!!

Hormonsnack, en grottmänniskas bekännelser

Igår åkte jag hela 40 km för att få höra hur illa ställt det är med oss grottmänniskor, speciellt vi kvinnor då (jag skulle inte tro att det är så mycket bättre ställt för män, men det var inte föreläsningens fokusgrupp den här gången). För vi är alla grottmänniskor, i alla fall på hormonnivå.

Lili-Ann Junell-Kousa började föreläsningen med att säga att vi kommer att bli skrämda av det hon har att berätta. Tja. Vet inte riktigt. Skrämd har jag varit förut. Det orkar jag inte med mera. Snarare skulle jag säga att jag är förundrad och förbryllad.

Orkar inte gå mer in på vad hon sa igår men ni kan kolla in henne här: Min Morgon Kvinnohormoner.

Förundrad över att människosläktet lyckats överleva så här länge på en helt absurt artificiell grund. Tänk att vi grottmänniskor överlevt en ohållbar livstil i form av stillasittande, pillerpoppsande, sockerknarkande (till den kategorin hör all sorts konstig matliknande substanser som egentligen inte är till människan anpassad föda), arbetsstressande, plastkonsumerande "moderna människor". Jag ler, tänker på "the modern man" som det refererets till som något positivt under de senaste, tja, hundra åren kanske, och så reflekterar jag över gårdagens information om hur snett det gått för den här moderna människan (eller kvinnan närmare  bestämt) då det gäller hormonbalansen. Binjurar ur bruk, bukspottskörteln nedkörd, sköldkörtel i underfunktion, hypotalamus och amygdala har tappat kontakten med demens och Alzheimer som påföljd. Allt pga ett liv fyllt av stress och trauman. Nej, inte ett liv, utan flera. Flera generationer av stress och trauma, ackumulerade i våra kroppar, som exploderar i våra händer när vi sedan kraschar i Chronic Fatigue Syndrome. Något som äv väldans vanligt men som ingen läkare i detta vackra land klarar av att behandla och dessutom oftast misstolkar som symptom på depression och psykiska problem.

Jag ruskar på mitt stackars överarbetade huvud och inser (än en gång) ur huvudlös den moderna livstilen är. Det mest absurda är ju det att den inte finns någon enkel väg ut, det finns ingen emergency-exit, utan man får bara börja göra grovjobbet, ta dagen som den kommer, jobba sig mot balansen, söka roten till det onda, få bukt med den och hitta sin egen plats i denna förunderliga värld.
Vill man hålla sig frisk ska man kanske satsa på det som Junell-Kousa rekommenderade till sist i sin föreläsning: positiva tankar, god sömn, gott om vatten (inte kranvatten dock, full av estrogen... fattar ni hur absurt det är...), rätt sorts mat, och en bra dos med daglig motion. Ja, och sen bakning, jag FÅR baka, om det ger mig mer än vad det tar - hurra för söndagsbaket! Andra får kicks av att måla korgar eller virka mössor....men jag bakar mig mot ett balanserat liv.


Drömmer mig bort till den utopiska ön Taramangapio, stället dit min man en gång för över tio år sedan lovade ta mig då jag kände mig rotlös och rådvill. Nu har jag rötter men vad hjälper rötter när de står på bräcklig grund? Taramangapio, kanske en vacker dag blir jag din.

Tills dess, ajöss och gonatt!

Salt i (mjölk-)såren

Med tanke på den uppståndelse som uppstod på min annars väldigt okommenterade blogg då jag skrev inlägget om att jag inte orkar ta itu med problem som kan härledas till mjölk för någon månad sedan så kan jag ju inte annat än konstatera att de senaste dagarna har inneburit en hel del trevlig läsning för egen del.

Varför?  Jo, få här uppe i mjölkdrickande Norden kan väl ha missat studien från Sverige som ifrågasätter mjölkens koppling till hälsa (Läs den här: Milk intake and risk of mortality and fractures in women and men: cohort studies).

När jag ursprungligen försökte försvara min ståndpunkt (dumt av mig, det är helt onödigt i sådana lägen eftersom min övertygelse grundade sig på "tro" i form av egna anekdotiska iakttagelser samt andras liknande berättelser om sina barn, och med den utgångspunkten kan man inte gå in i en debatt med dem som har den ultimata sanningen, dvs har de stora vetenskapliga studierna på sin sida) blev jag ytterst förvånad över hur lite studier det fanns om mjölken. Eftersom jag visste att allergisjukhuset och många läkare rekommenderar mjölkfri kost åt barn med upprepade öroninflammationer, samt att det finns en utbredd diskussion om kopplingen till astma, kom avsaknaden av stora vetenskapliga studier som en överranskning för mig.

Kan hända att jag inte hade verktygen, de korrekta sökorden, eller tiden för att gräva fram de rätta studierna då. Men i.o.m den nya svenska studien (media lyfter främst upp att mjölkdrickandet kan leda till benskörhet snarare än tvärtom) har också andra studier lyfts fram, t.ex. de som syns i referenslistan på Safkatutkas blogginlägg: Kolme lasia päivässä on Suomen vaarallisin ravitsemussuositus.

Sen är det väldigt viktigt, inte bara gällande mjölken, utan allt som är "vedertagna" sanningar för tillfället att syna hur de kommit att bli sådana. Gällande mjölken är det lätt att hitta syndabocken, nämligen organisationen "Mjölkpropaganda" som kom till för att öka svenskarnas mjölkkonsumtion på 1920-talet (med verkningar långt in i vår tid, enligt Karin Bojs). Det gäller att ha exakt samma vaksamma öga då det gäller andra "trender", på rak arm kommer jag att tänka på t.ex. margarin, soja, och fullkornsbröd, som under sina storhetstider har påståtts ha otroliga hälsoeffekter på mänskligheten i stort. Av vissa. Påstås det alltså. Kan vara propaganda, who knows....

Så sträckläste jag ju också Ann Fernholms bok förra veckoslutet, och hon skrev gång på gång på gång hur det är omöjligt idag att stänga in en stor grupp barn och mata dem exakt med den föda man vill undersöka. Så gjorde man på 30-talet med utvecklingsstörda i södra Sverige och kom fram till att socker skadar tänderna. Och OBS, i hemlighet utfördes denna studie eftersom den stred emot finansiärerna, dvs sockerindustrins, intressen.

Slutsatsen, vill man förstå varför vedertagna sannningar ser ut som de gör idag kan det löna sig att; follow the money...


För vår egen del funderar jag mycket på hur jag kan hjälpa mina barn till ett hälsosamt liv under rådande omständigheter. Ett liv med antibiotikakurer, öroninfektioner och inflammerade halsmandlar är inte något jag definierar som hälsosamt. Då försöker jag hellre läsa på och förstå samband, söka lösningar som kan hjälpa dem må bra.

Barnmat version 3.0

Med ettan var jag desperat. Hon tyckte inte om att äta. Alldeles för social för att hinna med sånt. Och på rådgivningen gick vi ofta, för att kolla kurvor. Jag blev nojig. Vi försökte med allt. Majsgröt och majsvälling gick bäst. Industriella versioner av riktig mat. Jag trodde det var ok. Trots att sockret var en av de första ingredienserna. Och hon gick ju upp i vikt medan vi tankade välling. Men när riktig mat närmade sig munnen så stängdes luckan och hon tittade åt annat håll. Inte intresserad av sånt, nej. Första barnet och hade inget att jämföra med. Paniken över dessa eviga kontrollvägningar. Var det något fel? Fast hon annars var hur glad som helst och kröp, satt, och jollrade redan vid 6-månaders ålder.

När flickan fyllde tre fattade jag plötsligt. Poletten föll ner. Kurvorna hade skadat min modersinstinkt. Vi plockade bort allt problematiskt ur vårt kök. Ketchupen och sockret var det första som flög ut. Senare mjölet, lasagneplattorna, och de suspekta sötsura såserna. Vi rensade upp vår matlagning och plöstligt började matsituationerna löpa bättre.

Tvåan var ett annat fenomen. Från första stund gapade han. Ja han gapade faktiskt så mycket att vi hade det lite onödigt jobbigt de där första månaderna. Men när vi kom så långt som fast föda så var det bara att köra på, ALLT gick ner. Och var man inte tillräckligt snabb med morgongröten så fick man höra. Jissus vilken fart det var på den killens ämnesomsättning. Men en sak missade jag: jag orkade inte förse honom med tillräckligt med egen mjölk. Ersättning blev min räddning vid 6-månaders ålder. Vid 10 slutade vi helt. Av helt andra orsaker, men i det livsskedet orkade jag inte bjuda på mer än så. Det gick helt enkelt inte. Om hans tendens att dra till sig infektioner, i öron och hals, och konstant snorighet hade något att göra med denna ersättningsmjölk är enbart något jag i dagsläge kan spekulera i, men så här i efterhand är jag inte alls nöjd över att ha hällt i honom litervis av ersättning. Fruktpuréerna var också något jag tyckte var smart på den tiden. Stod ju på att de innehöll en massa bra vitaminer. Idag tänker jag annorlunda.

Nu är vi på gång med trean. Drygt fyra år senare. Fyra år av informationsknarkande om kost och hälsa. Hade íngen aning om att jag skulle komma att få användning av den informationen i form av ett litet under när jag en gång i tiderna påbörjade min matresa. Men här står jag nu. Vid spisen. Och kokar och mixar. Så roligt det kan vara att testa olika smaker. Jag började med de konstigaste smakerna: jordärtskocka och palsternacka. Och batat förstås. Och pumpa. Favoriten, både som puré och plockmat. Hirsgröt med aprikos och bovetegröt med banan, slinker ner. Lite ghee för att öka fetthalten, och så lite kokosolja också. Äkta ekofårkött, lokal aborre (inga frysfiskar här inte), highlander, hönsbuljong på ben. Morotsoppa med apelsinsmak. Och idag fisk med potatis och palsternacka kryddat med oregano och senare citron. Citron, vilken min, vilken glädje! Mera, mera, mera!

Det är så himla lätt att laga barnmat. Jag förstår på riktigt inte mera vad man behöver den sterila burkmaten till. Och gällande fruktpuréerna, kan inte för mitt liv förstå vad de ska vara bra för. Om vi behöver ett mellis så kör jag ihop en smoothie på lite chiapudding, avokado, bär av valfrisort och möjligtvis en banan. Hela familjens favoriter. Minstingen dricker tre snapsglas på rakan. Och vill ha mer. Varesig det är nypon, havtorn eller jordgubb i cocktailen. Allting går. Så säg mig, varför i hela fridens namn ska man ty sig till de färdigt paketerade lösningarna? De skapar så mycket mer problem än lösningar. Och dyra är de ju dessutom. I alla fall om man tittar på näringstätheten.

Ja-a, vet ni, min matresa har nog varit den intressantaste av alla mina resor hittills. I alla fall då det gäller matens resa till mina barns munnar!

Här något jag tror jag ska försöka mig på inom de närmaste dagarna:

Hirspudding med jordgubbsmos

Och gällande burkmaten, här en intressant länk om den, på finska dock:

Lasten purkkiruoka on monikansallisten yritysten tuottama ravinneköyhä valmiste

Sockertung dag

Istället för att fira 8 suveräna år tillsammans med min äkta hälft idag så har jag fungerat kusk åt Sveriges främsta sockerexpert Ann Fernholm, från hotell till radio tillbaka till hotell, för att sedan ta en lunch på Rawka och därifrån tillbaka till hotellet på en till intervju med Vasabladet och iväg till Ritz på föreläsning. Tänka sig att jag hann skriva en del på mina egna arbeten däremellan, och söka reda på hennes borttappade böcker dessutom.

Som den sockerpolis jag är sedan drygt 3 år tillbaka var det ett sant nöje att få utbyta tankar och höra hennes suveräna föreläsning på Ritz ikväll. Fullsatt sal, över trehundra pers, som helt knäpptysta inmundigade alla de forskningsresultat som hon visade upp om att den största boven i hälsodramat omöjligen kan vara fettet, utan att det är SOCKER, i alla dess förtäckta former. Det ni, det kändes som en liten delseger mot den mäktiga sockerindustrin och deras grepp om vårt (o)medvetande. Låtom ringarna sprida sig på vattnet genom medias rapportering och bloggarnas input... Jag förlitar mig på att andra gör ett gott jobb här med kunskapsförmedlingen för jag är alldeles för trött idag och imorgon för upptagen för att börja rabbla fakta...och efter det vet jag inte var jag är... 

Efteråt drog vi i Slow Food två workshoppar, jag var med och höll i tråden om ett mindre sött blod i hemmet, i ett annat hörn diskuterades den offentliga maten tillsammans med inbjudna kostchefer. Båda tillfällena gick finemang. Det var roligt att se så många som ville fundera kring det här ämnet och tycker själv att det verkar som om många redan ställt om, eller funderar på att ställa om kosten där hemma. Så fint! Om vi nu bara får kommunerna med på notan så 

Är också tacksam att magen höll ihop ännu idag... babyn låg på tvären och försökte hitta en nödutgång både på vänster och höger sida under kvällens gång - men än fick den ses sig. Nu har jag i alla fall slängt ner kamera och tandborste i en väska, i fall om att.

Här kan ni läsa vad Ila på Morotsliv har att säga om kvällen - hon utlovar också en mer utförlig recension senare, ser framemot det för hon brukar vara bra på att summera komplicerade föreläsningar på ett lättfattligt sätt.

Om ni vill ta del av några av Anns insikter kan ni kolla in det här klippet som sändes i direktsändning på lokalradion i morse.

Sockerproblematiken och en "tillfällig" lösning

Jag är inne på Facebook ikväll och råkade se att en av grupperna om dagismat där jag är med har länkat till ett program där även yours truly medverkar. Det handlar om.... tada... yes, you guessed it: socker till barn.

01.09.12 Podcast:Kan barn bli beroende av socker?

Programmet är inspelat för ca 1,5 år sedan. Då var jag ännu inte helt bekväm i min position som sockrets största fiende i barnfamiljer. Det kändes lite jobbigt att exponera mina tankar då och jag tänkte noga efter vad jag sa för att det inte skulle låta för fanatiskt. När jag sedan hörde programmet blev jag lättad: både experten Bitte och den andra mamman var helt på samma linje med mig. Det att dagispersonalen och föräldraguppen körde en linje i med normerna kändes inte så farligt, jag förstod på basen av vad de sa att de egentligen aldrig riktigt reflekterat över hur sjukt mycket socker barn av dagens samhälle kan få i sig om man inte själv aktivt går in för en restriktiv linje.

Idag är vi i en annan situation. Barnen börjar bli större och snart är det dags att släppa på tyglarna för den äldsta. Det är länge sedan hon upptäckte att andra har lördagsgodis medan vi kör ihop några kokosbollar, eller äter några bitar kvalitetschoklad. Jag funderar mycket nuförtiden på hur vi ska släppa tyglarna utan att det går överstyr. Det där som Bitten säger om personlig biokemi som inte tål socker utan det utvecklas till ett beroende i längden (upp till  30%) är det som oroar mig. Som förälder vill jag ju skydda mitt barn från skadliga ämnen, men jag inser också att snart kan jag inte mer. Försiktigt har jag försökt föra en dialog om varför vi väljer annorlunda än de flesta, men ändå tror jag att det inte kommer att bita. Att köpa den där godisasken känns ändå helt befängt, som att gå till alko och köpa en flaska vin till sin 15 åring - jag pallar inte tanken att börja "sockerträna" i hemmamiljö. Så tillsvidare låter jag bli. På lördag blir det kalas, och då kommer den vanliga kalasdosen, det är ok. Men att jag ännu till på köpet ska späda på med en lördagsgodispåse - nej, det klarar jag inte av.

Som tur fick vi idag vår nya supermaskin som kan komma att erbjuda oss en tillfällig lösning i vår familj. Tänker inte göra mer reklam än så här:

Först ut en tjock smoothie med brysselkål, spenat, jordgubbar, banan, kokosmjölk och sesamfrön. Barnen åt med mysli till kvällsmål.

Jag ser olika sorters dadel/fikonbollar, raw-kakor, och smoothies i mängder.

Ja just det ja, jag skulle inte göra reklam, så jag slutar här.

(Lyssnar just nu på Radars program om D-vitamin, och inser att det kanske ändå pågår en debatt om uptaget av D-vitamin i vårt land).

Om att delegitimera en viktig debatt

Redan igår tog jag mig för pannan så jag sent om sides kom mig för att läsa artikeln i Vasabladet om Kostdoktorns besök i Korsholm. Hela artikel var vinklad så att den gav kostdoktorns argument så lite utrymme som möjligt och istället förlitade sig på det finska forskare säger. Det att margarin och kolesterolhypotesen ute i världen nu förkastas på bred front var inget som nämndes i artikeln, det att det bara för någon dag sedan skrevs i nästan alla tidningar att höga sockervärlden är det vi borde se upp för var inget som den här artikeln tog upp. Än en gång funderar jag på medievinkling och journalisternas "sense-making" av världen i sådana här debatter. Hur är det möjligt att det blir så här?

Jag tror inte på gömda agendor, jag tror inte på konspiration - vad jag tror på är den egna blindheten, och att våga släppa taget om gamla sanningar och se världen med nya ögon. Men så är det ju så att i min värld finns det egentligen inga ultimata sanningar - bara personliga övertygelser och verkligheter som färgats av den kunskap och de erfarenheter som vi har med oss i bagaget under livets gång. Och just därför anser jag att det är viktigt att kunna öppet diskutera sakfrågor för endast då kan vi reflektera över våra egna övertygelser och hur väl de överrensstämmer med den verklighet som andra lever.

Så när jag idag läser Mikael Fogelholms och Ursula Schwabs svart på Sofie Lindviks debattinlägg på Vasablandets insändarsidor den 28.1 blir jag illa till mods. Texten ger sig ut för att vara rationell, men i själva verket är den full av antaganden som förhindrar en saklig debatt om ämnet som står på spel. Till skillnad från journalisten som gjorde reportaget om Kostdoktorn så måste man komma ihåg att i det här fallet handlar det om skribenter som verkligen har något att förlora på att utmanande teorier börjar komma ut i offentligheten. Deras yrkesprestige, ja hela deras arbetskarriär som förespråkat ett fettsnål kost står på spel. För en nybliven kostrådgivare ser ju situationen lite annorlunda ut. Hon kanske vill locka till sig nya kunder, ja - det kan vara hennes "hemliga agenda", men vad hon egentligen försökte säga i sin insändare får ingen street-cred hos etablisemanget. Hon jobbar i motvind genom att att ge sig in i debatten med dessa ansedda forskarpampar.  Ska nu försöka göra en liten analys av just denna motvind, och hur maktövergreppet tar sig till utryck i insändaren idag.

"Kostrekommendationerna, som gjorts av statens näringsdelegations experter, grundar sig på nordiska kostrekommendationerna, som utgavs förra hösten"

Genom att uttryckligen skriva att det är staten, experter och ännu bredare Norden som står bakom rekommendationerna vill skribenterna få fram att det handlar om seriösa aktörer som vet vad det talar om. Det bygger upp en social hierarki där de som representerar staten får mer pondus i debatten än en enskild diplomerad kostrådgivare som get sig ut för att utmana status quo i kostdebatten.

Som Lindvik skriver i sin insändare, är inte det alls sagt att mättat fett är boven i hälsodramat, utan på många håll höjs nu röster om att det är en myt som uppkom på 1950-talet. Att finska staten, Norden, och samtliga experter som representerar dessa instanser krampaktigt stänger sina ögon utan att ifrågasätta sina egna övertygelser och sanningar är oförsvarsbart med tanke på vilka hälsoeffekter det kan ha på befolkningen i stort. Man kan inte gömma sig bakom namn som "expert" eller "stat" om man ska debattera sak. Lyft katten på bordet: förklara istället varför "myten" inte alls är en "myt" - bevisa det - i mer än vad som sedan följer:

"...deltog cirka 100 experter, och rekommendationerna baserar sig på hundratals vetenskapliga studier."

Vilka studier? Det finns säkert hundratals studier till som bevisar motsatsen. Vetenskapen är aldrig komplett, det finns ingen ultimat sanning, utan teser prövas och omformuleras med tiden, av olika sorters experter. Igen försöker skribenterna delegitimera Lindviks argument genom sociala hierarkin ("experter") och genom att referera till rationalitet ("vetenskapliga studier")

Det att Lindvik också refererar till "den senaste forskningen" och näringsfysiologisk baskunskap" tar skribenterna inte i beaktande. För att debattera sak borde de hålla sig till de här frågorna: vad säger den senaste forskningen (t.ex. den som just mainstreamades i media om kopplingen mellan socker och hjärtinfarkt) och varför är det ändå ännu försvarbart att fortsättningsvis hävda att fettet är farligast?

"Att rekommendationera inte är vad Sofie Lindvik tycker de skall vara, är ju inget bevis för att vi tolkar forskning så som industrin vill".

När jag läste den där meningen blev jag så fly förbannad att det är orsaken till att jag ännu sitter här och plitar på bloggen istället för att göra annat vettigt. Varför? För att skribenterna använder sig av en mycket obehaglig delegitimeringstaktik, nämligen att på basen av var i den sociala hierarkin deras utmanare står, också ogiltigförklara henne i debatten. Två ord står ut i meningen, eller egentligen tre: Sofie, tycker, inget bevis. Först och främst: i de flesta debatt-artiklar (och nyhetsartiklar och forskningsartiklar för den delen) använder man bara efternamn för att referera till vad någon annan tidigare har sagt. Att lägga till förnamnet i det här fallet, in my humble opinion, poängterar att deras motkandidat är en (ung - på basen av i vilka åldersgrupper man brukar hitta flesta med namnet Sofie) kvinna. Att sedan lägga till "tycka" och "inget bevis" - visar att skribenterna anser att de "hundratals studier" som de anlitat är FAKTA, med klara samband mellan orsak och verkan, medan den information som Lindvik använt sig av inte har någon vikt, in fact, hon är inte rationell då hon "tycker", istället för att "veta" som de då gör på basen av de studier de förlitar sig på.


"De flesta näringsstudier finansieras med offentliga forskningsanslag."

Bara för att studierna finansieras av det offentliga maskineriet betyder inte att de inte skulle gynna vissa sorters hypoteser och "sanningar" framom andra. Tvärtom, eftersom vi här i Finland ända sedan 1980-talet fått höra om hur lyckad Karelen-studien var, och att orsaken var just nedgången i det mättade fettet, och vårt land (och forskaren i fråga, chef för THL, btw) också blivit internationellt känt för den studien, så kan man anta att den stora forskningsbasen i vårt land till stor del följer den riktlinjen utan att ifrågasätta grundhypotesen: kan det ha funnits en annan förklaring?  Förkastande hypoteser, som att det kunde ha haft något att göra med den mentala hälsan i regionen (efterkrigstida åkommor, separation från släktingar, krigsminnen etc), eller andra faktorer är sådant som sällan, eller aldrig, vinner gehör i den dominanta diskursen om Karelen studien. Hur kan man vinna forskningsanslag för sådant som inte anses vara relevant att studera? Eller som skulle förkasta det goda ryktet som Karelen-studien uppnått internationellt?

Där avslutar jag min analys över hur argument delegitimeras på basen av helt andra orsaker än sakfrågor, och hur maktövergrepp kan ta sig till utryck i dylika texter. Vill dock ännu tillägga några detaljer till.

Jag förstår inte riktigt varför just D-vitamin ska diskuteras i den här texten, det hör inte riktigt till vad som står på spel (förutom att naturligt feta mejeriprodukter innehåller naturligt D-vitamin som vissa studier visar att kroppen lättare kan ta upp, vitaminer som försvunnit ur vår diet när staten börjat förepråka fettfria mjölkprodukter). Men okej, om det är för att bevisa THLs effektivitet i hälsofrågor, eller hälsopolitiska beslut så kanske det är relevant. I alla fall, skribenterna anser att det att man nu sett till att man ökat på (det syntetiska) D-vitaminet i mjölkprodukterna och på så sätt säkerställt att D-vitaminintaget är tillräckligt högt bevisar hur effektiva de är. Det var ett hälsopolitiskt beslut, så långt är vi överens. Men om syftet är att främja hälsa så kan vi inte dra några slutsatser från den åtgärden. Fortfarande har vi finländare väldigt lågt upptag av d-vitaminer och många lider brist på just den vitaminen. Varför? Det är den relevanta frågan som borde synas, både vetenskapligt och politiskt.

Det lustiga med texten är att från att ha utgått starkt att delegitimera Lindviks argument i början av texten, går sedan skribenterna i slutet av insändaren i princip inför att mildra sin egen ståndpunkt. Kostrekommendationerna är trots allt bara rekommendationer, de förbjuder ingenting fullständigt, de bara vägleder, var och en kan välja det sätt som passar en bäst själv. Det här ska jag komma ihåg när vi börjar på allvar diskutera vad som matas i barn, unga och åldringar i vårt land. Kan de verkligen välja? Om det handlar om bara rekommendationer som bara vägleder och inte förbjuder, varför får man då ett blankt "nej det här är inget vi kan göra åt, för de statliga rekommendationerna säger så" när man ens försöker föra saken på tal med de som är lokalt ansvariga för den offentliga maten?


Nej hörni statliga experter och representanter, bättre kan ni. Skärp er! Och sluta sätta er egen prestige framom det som ni egentligen borde brinna för: att förbättra folkets hälsa. Och med de orden önskar jag att vi får mera sak och mindre påhopp i framtida debatter.