Om att våga pröva okända turistmål

Vi (jag) fattade rätt beslut då vi bokade en lägenhet i mitten av ingenstans till sportlov. Vi är ingen slalomfamilj. Dels för att hubben inte vuxit upp med denna vintersport, dels för att jag  själv inte pallar allt planeringsarbete före (planera maten, utrustningen, fixa slalomskola) och dessutom har vi hittills tillbringat alltför många vintrar på beachen i Chile för att ha tid med sånt. Men jag saknar sportloven uppe i svenska fjällen. Så när jag sökte på airbnb och hittade en ljuvligt inredd lägenhet någonstans aprox 200 km från Umeå på ett ställe där det absolut borde finnas snö i februari så slog vi (jag) till. Bokade stället och meddelade familjen att det blir sportlov i Schweden i år. Barnen ljublade. Ännu gladare var de över att få höra att det blir båtresa också (ack om de visste vad de går misste om då de inte vuxit upp med taxfreefärjorna på 80-talet...deras mamma nöjd att det är omöjligt att uppnå samma sockerexstas nuförtiden utan taxfree-shop, vissa saker har faktiskt blivit bättre med tiden). Väl framme i Umeå var det dags att navigera mot det obekanta resemålet. Redan innan vi var utanför Umeås kommungränser hade vi hört 'när är vi framme' ca 10 gånger. Hubben var ju inte heller helt införstådd i mina reseplaner så inte han heller visste hur långt vi skulle ännu färdas. Det blev en lång bilresa med något tryckande stämning bland passagerarna. Även jag hann tvivlar om detta varit det fiffigaste valet. Vi kunde ju lika gärna ha hittat något typ i Vindeln... men nej, vi passerade Fredrika, Åsele, Dorotea, Hoting och därifrån ännu längre in i landet på den allra vackraste vägen, vilket vi insåg först idag eftersom den sista snutten på 50 km avverkades i totalt kolmörker. Nåväl, väl framme möttes vi av björnvarningen (se nedan) och den vackraste inredda korttidshyreslägenheten vi någonsin bott i. Verkade lovande...

Under våra två dagar i Norråker, en by med hela 114 invånare, hann vi bekanta oss med en modern lanthandel som kunde ha ett och annat att lära ut åt Österö-handelskompani vad gäller butikskoncept i glesbygden. Här hittade vi ostar och charkuterie som är svåra att hitta i hela Vasa, lokalt handarbete, leksaker av hög kvalitet, grönsaker av alla de slag, ett fikahörn som alltid tycktes fyllas av pratglada bybor, en apotekhörna, postservice och mycket mer. Ägarinnan (som alltså också hyr ut lägenheten på övre våningen där vi bodde) är en återinflyttad lärare som sett till att locka till sig kunder från en radie på 100 km! Hennes man kan allt om bilar (biljournalist, många nya bilar testas i vinterföre i de här trakterna) så snabbt hade hubben kollat upp om hans funderingar på byte av bil var vettiga. Övriga familjen var ute på hundspannstur med 16 hundar medan jag bekantade mig med en insnöad badstrand tillsammans med en sovande baby. Sedan hann vi åka pulkka, jag hann bonda med skogsstigarna och träden (mer om det i ett senare inlägg) och vi hann också gå på den lokala krogen som endast har fredagsöppet. Barnen fick nya lokala vänner som de kunde praktisera den ack så exotiska intonationen med.  Igår tog värdparet med oss till en insjö längre bort på fisketur. Hubben fick köra snöscooter för första gången, jag och de yngre i ett vindtätt släp och äldstingen fick pröva både att sitta på scootern och i hundspann. Fiskelyckan var total. Vi fick alla napp och kan konstatera att abborrar i de svenska insjöarna är bra mycket större än vad vi är vana vid. Och vassa fänor har de också, ajaj! Jag var något förargad över att ha missat alla 'hantera fisk-kurser' ifjol där hemma då vi skulle ha ihjäl fångsten och få den i ätbart skick igår kväll. Men min exvegetarian till man besitter oanade talanger så trots blodbadet i vår diskho blev det ändå middag till slut.

Det jag ville säga med det här inlägget är att det var en verkligt lyckad semester. Jag tror knappast vi hade fått lika mycket av en resa till ett stort turistkomplex. Nu fick vi vara de exotiska (annat ord kunde vara galna) finländarna (och chilenarna, faste det visste de ju inte på förhand)  som helt utan orsak bestämt sig för att se Norråker. Vi fick lära känna ortsborna och de engagerade sig i att ta hand om oss så att vi verkligen skulle trivas. Vi fick testa en massa saker vi inte prövat förr och det kändes bra mycket mer motiverat än att stå i liftkö i fem dagar i sträck.

Så den som är sugen på goda ostar och exotiska salamin, ta en tur upp till Norråker. Ni lär inte ångra er. Och om ni åker andra tider än under vinteridet kanske ni t.o.m. får se en björn!

Här bilder från igår.

Den sista ska föreställa norrskenet som var för svagt för att fasta på telefonkamerans bild.

Vikten av allergenfri mat till barn

Allt fler storyn liknande vår egen får synlighet i media. Här en familj som har en liknande story som vi. Hittade den i en glutenfri-tidning som jag köpte idag (recepten inte mkt att ha, antingen socker eller mjölk i nästan alla). De åkte till Kroatien för att hålla barnen på strikt kost av äkta anti-inflammatorisk mat i ett halvår. Att ha barnen på (finskt/svenskt) dagis medan man försöker hela tarmar tror jag själv är väldigt svårt i dagsläge. Det är också otroligt att inse hur illa ställt det är med kosten till barn i Norden om man måste resa bort för att bli frisk. Vi åkte ju passligt till Chile just när vi fått intyg på gf och mf i dagis. Är övertygad om att maten våra barn fick under utlandsvistelsen hjälpte dem att återställa (eller skapa, det var knappast någonsin bra med tanke på hur jag själv åt innan och under graviditeterna) tarmarnas välmående. På dagis i Chile åt de aldrig mat med tillsatser eller gömt socker. Inte heller mjölk eller gluten. Köksan handlade maten på grönsaksmarknaden och hos kötthandlaren. Hemma lagade svärmor traditionell chilensk husmanskost, fri från gluten och mjölk. Det var bara svärfars  glasskalas (saftbaserade) som stod för det onaturliga, men så pass sällan att det inte spelade någon roll.

Men det jag egentligen ville säga med det här inlägget är att våra alarmklockor borde ringa då barn blir sjuka av att äta dagismat. Det är i allas intresse att det serveras allergenfri mat i daghem och skolor.

Hurtigrutten

Så var vi här då. Mitt i ingenstans. Övriga familjenn var ute med hundspann idag medan jag vaktade en sovande skönhet. Nu var det min tur att komma ut och lufta på mig. Vilken väg ska jag välja? 15  km eller 72? Det börjar skymma... kanske bäst att vända om.

Framme!

För det här reste vi en hel dag. Imorgon hundspann! Nu svensk tv.

Se upp för renen!

Just då sällskapet i baksätet deklarerat att de hatar Lappland och chauffören bredvid mig förgrymmat sig över mina val av turism i ödemarken stöter vi på dessa. En gåvan från ovan.  Nu orkar vi 50 km till till nästa övergivna by (svängde in i en by där vi inte såg en själ och alla restauranger var insnöade just...endast öppna under jaktsäsong, övriga hus skyltade med 'till salu'). Että sillä lailla i de svenska urskogarna.

Ett skepp kommer lastat med...vitaminer!

Så blev det sedan så att vårt skepp som vi skulle ta över till fjällen i väst aldrig kom att se oss gå ombord idag. Pga ett lindrigt sjukdomsfall i familjen bestämde vi oss för att skjuta upp avfärden. När barnet hostar natten igenom och termometern visar på 37,5 på morgonen kan det kännas bättre att avvakta en dag än att ge sig iväg på nya upptäcksfärder.

Så vi har tagit det lugnt idag och lastat våra egna skepp med välbehövlig näring. Peppat med vitlök, ingefära, honung, och citron. Till kvällen var svaret blankt nej då det önskades jogurt. Vi försöker undvika mjölkprodukter vid förkylning, eftersom det kan vara slämbildande och orsaka mer skada än nytta just då. Istället gjorde jag en mjölkfri variant av jogurten, fullspäckad med vitaminer. Så god att ingen opponerade sig mot dess nyttighetsfaktor.

Vitaminjogurten:

1 msk chia frön,

2 dl vatten

1 avokado

1 fryst banan ( i bitar)

5-10 jordugubbar

1 näve eko-cashew nötter

10 ml fryst havtornssaft

1 tsk vaniljpulver

1 krossad spirulinatablett

Tilläggas kan, att vi aldrig varit så här välförberedda inför en resa. Vi hann t.o.m. dammsuga och tvätta bort all smutstvätt. Kanske det lönar sig att fejka avfärden med en dag i fortsättningen också så att vi hinner få allt gjort!

Titulerar mig numera som PhDMama och arbetsgivare

Jag har gjort min första löneutbetalning ever! Enligt konstens alla regler. Hoppas jag... Det var sist och slutligen inte så krångligt eftersom www.palkka.fi hade ett stegvis-program att fylla i alla nödvändiga uppgifter, som utmynnade i tre stycket fakturor att betala, inklusive referensnummer. Ändå känns det konstigt att betala en massa försäkringpengar och skatter och annat obligatoriskt. Lite förgrymmad blir man ju då 25% av det jag betalar inte ens går i vår barnflickas ficka, för den fjuttiga lön som vi har möjlighet att betala henne och för de fjuttiga timmar hon därför kan vara här och hjälpa till.

Igår gjorde jag en stipendiumansökan. I den fanns det möjlighet att ansöka om extra bidrag för att anställa assistenter till projektet. Gissa om det kliade i fingrarna att plita net: "Research Assistant, funds applied for XXXX, Tasks: Household assistance and childcare." Tänk om man kunde ha en heltidsavlönad hemhjälp, som skötte ALLT på hemmafronten. Drömmen... För så är det med oss PhDmamas, till skillnad från de flesta PhDpapas som jag känner som haft en (oavlönad) fru som skött markarbetet medan barnen varit riktigt små, så ska vi ofta även fungera projektchef och alltiallo på hemmafronten. När man har ett jobb som tidvis kräver 100% fokus 100% av tiden för att överhuvudtaget få någonting till stånd så är det inte lätt. Dessutom ett jobb som har minimal avlöning, vilket gör detta med att anställa någon här hemma till en otroligt dum idé (om man bara tänker på pengarna, men tänker man på sitt eget välmående är det nästan en nödvändighet, åtminstone medan barnet ännu inte är på dagis). De här PhDpapas som jag talar om har haft en forskarassistentur så de har haft sitt på det torra med lönen. Enbart en PhDpapa känner jag där mamman stod för försörjningen medan han skötte barnaskötandet - tror faktiskt att det resulterade i att han hoppade av doktorerandet efter första året och tog sig an ett normalt jobb. Anektdoter, men det här kunde vara ett intressant forskningstema för någon som jobbar med jämställdhetsfrågor!

För det mesta går jag faktiskt omkring och känner mig otroligt dum. Beredd att idiotförklara mig själv. Det känns som om jag gör något fundamentalt fel, det är kaos i hjärnan, kaos i hemmet, kaos i relationerna, kaos i pappershögarna...Kaos överallt.  Det beror på att jag nästan aldrig har tid att tänka mina tankar till slut, läsa på så mycket som jag känner att jag behöver för att kunna skriva på den nivå som krävs. Ibland får jag inte ens ihop hela meningar på engelska, eller något språk över huvudtaget, för nattvaket sätter sina spår i mina kognitiva förmågor. Mitt arbete, resultatet av mitt slit, ska ju uppnå precis samma standard som alla andra doktorander. Och de flesta andra (inklusive PhDpapa) lever inte med en konstant avbruten hjärnsynopsis, även nattetid (ok, där kanske det finns vissa stackara till PhDpapas som har det lika tufft periodvis om barnet är sjukt). Det är resultatet som räknas, dvs den text som finns på papper när det är dags för seminarier, journal submissions, förhandsgranskningar etc. Fast det här är det mest flexibla jobbet i världen och jag är väldigt nöjd att ha valt detta som mitt levebröd medan barnen är små, så finns det inga som helst stödmekanismer som hjälper mig att uppnå total jämställdhet eller krossa dessa osynliga glastak mellan mig småbarnsmamman med tre barn som ropar "maaaaammmma" konstant och de som inte har den rollen där hemma. Vill jag ha sådana stödmekanismerna så får jag ordna det själv, och dessutom sätta en stor del av min inkomst på att pröjsa för den. Och ändå är det ingen garanti att kaoset i hjärnkontoret skulle bli något klarare för det.

Det om den saken. Bara för att vara extra tydlig: jag klagar inte - utrycker bara min frustration för stunden, detta var självvalt och jag är mycket nöjd med det beslutet för det mesta, för alla andra alternativ i detta livsskede skulle ha gjort situationen svårare på annat sätt. Men nu ska jag ta mig an en stor stark (kopp kaffe) och sätta igång med att reda upp där uppe i hjärnkontoret. Tiden är begränsad. Imorgon blir det sportlov i vår familj. Bliss!


Ha det gott!

Vi är inte individer vi är samhällen.

Vi är samhällen. Vi är inte individer utan samhällen av olika bakterier. Hur bakteriebalansen ser ut och hur väl våra små "pöpön" kan sköta sitt jobb beror på hur väl vi ser till att de får rätt sorts näring.

Hittills har vetenskapen fokuserat på bara "the bad guys" och haft inställningen att om man utrotar de dåliga bakterierna så utrotar man också sjukdomar (och underförstått, förebygger hälsa). Det är är ett reduktionistiskt sätt att se på världen och människan i den och det existerar inte enbart i synen på människan utan det går att finna även i hur man tar hand om jordbruket idag, bekämpningsmedel som ska utrota det onda till förmån för det goda. Det här synsättet har dominerat (västvärldens) vetenskapen i över femtio år och haft digra konsekvenser för hur vår värld ser ut. För vad händer om alla olika delar av vår värld är sammanlänkade? Om det inte finns något ont och gott utan enbart sammanhängande delar, där balansen är det viktigaste för god hälsa och god skörd? Vad händer om det som man tidigare trodde att inte hade någon betydelse egentligen är det som är roten till det goda. Om man genom att utrota det onda engentligen tar kål på allt och alla? Skrämmande tanke.

Jag tror att det är dags för paradigmskifte. Det är dags att tänka om. Och Michael Pollans senaste bok om mat kan vara ett bra ställe att börja utforska just precis detta. Eller vad sägs om det här referatet av boken? Michael Pollan's book Cooked.

Svar: Batat och några extra onsynliga "kryddor"

Min senaste gissa-produkten fråga var på en rotfrukt som jag bad er gissa vad det var för något, eller vad den innehöll. Ingen har gissat. Men jag tänkte nu avslöja i alla fall innehållet innan jag glömmer bort det hela.

Nämligen: Batat, även känt som sötpotatis.

Senast jag var i vår närbutik fick jag för mig att jag skulle göra ett nytt bröd på det som varit så framgångsrikt senaste (kolla receptet här). I det receptet var huvudingrediensen batat. Men i butiken var alla ekologiska sötpotatisar slutsålda och det enda som fanns kvar var amerikanska konventionellt odlade diton. Ack o ve. Jag köper aldrig numera grönsaker från USA för jag har fått för mig att det inte finns någon garanti att de inte har rester av glyfosater (Roundup) på sig. How would I know? Men den här gången var suget efter det goda brödet större än tjockleken på min foliehatt. Så jag tänkte att det kan väl ändå inte vara så farligt. En lite rot skadar väl inte? Fast den ju var redigt mycket större än de ekologiska från Spanien som jag brukar köpar borta hos Kodial.

Väl hemma märkte jag att jag hade glömt köpa jäst. Så det bidde inget bröd av den roten. Några dagar senare deltog jag i en diskussion i en av mina kostgrupper på nätet där det diskuterades besprutning på olika grönsaker/rotfrukter. Fast sötpotatis inte hör till värstingarna berättade flera av gruppmedlemmarna att de fått symptom av att äta av den konventionellt odlade. Och så länkade de till den här youtube-filmen, ett skolprojekt av en liten flicka i USA:

Visst visste jag ju detta från tidigare. Och jag hade ju redan fattat mitt beslut i butiken, en liten (stor) rot kan inte vara till skada. Men då jag såg filmen så växte tjockleken på foliehatten igen och rotens uppgift blev istället att öka veckans matsvinnsstatistik i vårt hushåll. Byebye sweetie, your are not welcomed here anymore.

Jag kollade sedan upp de mest förekommande gifterna i konventionellt odlade sötpotatisar i USA och fick veta att de tre mest förekommande gifterna i amerikansk sötpotatis kan vara karcinogena, hormonförstörande, neurotoxiska och förödande för bistammen. Bi-döden har ni väl hört talas om? Inget jag vill vara delaktig i, även om jag vet att jag är det, emot min vilja genom de ofrivilliga val som jag gör i butiken när det inte finns några alternativ. En tanke jag haft med sötpotatisen var att göra babymat av den om jag inte orkade baka bröd. Kändes inte helt hejsan mera efter att kolla upp det här med gifterna.

Igår var det meningen att vi skulle åka ut till Kodials, bara för att få den där förbenade ekologiska sötpotatisen, för att kunna baka bröd. Men efter en fin spansk sagostund på bibban i stan, och ceviche ute på La Guacamaya i Roparnäs så var klockan redan så mycket att vi aldrig hann ut till Singsby igår. Istället för bröd blev det våfflor imorse, ironiskt nog på yam-mjöl. Yam är en sorts sötpotatis.... hmmm... undrar varifrån det mjölet kommer. Har för mig att det var av afrikanskt ursprung...

Inte är det lätt alltid. Det har vi också fått erfara detta veckoslut då nyheten om arsenik i riset spridit sig i sociala media. Det var egentligen ingen nyhet för mig, jag var redan upplyst om att man i sverige slutat rekommendera rismjölk som ersättningsmjölk till mjölkallergiker just pga arseniken.  Ja man ju väljer själv - foliehatt eller inte. Men gifterna, de finns där ändå.

Sunt förnuft och lite självironi gör det hela lättare att leva med. Som uruguayanerna i mina intervjuer brukade säga "bueeeeno, de algo hay que morir" (nå, av något ska man ju dö av).

Ha det skönt!

Det finns lögner och sanningar

Det finns doktriner och förkunnare
Diktatorer utan nåd
Regeringar utan sanning
Det finns lögner i tidningarna och på nätet
Och i havet, aj, aj, aj

Det finns svek som i åratal
förtäckte sannningen
och som förorsakade smärtan.
Aj, jag kommer att fly
till oasisen av din kärlek


Det är fritt översatt från Manás och Shakiras nyaste klischéromatiska latinoballad. Ni kan kolla in den här:

Och trots sin något klyschiga framtoning kan jag inte annat än att hålla med om vad sångtexten förkunnar. Lögner finns överallt.

Igår hade vi en kompis på middag som just kommit hem från Argentina. Hon berättade att många argentinare är så blinda och tror på Cristina Kirchner, trots att tanten just nu sitter i en ordentlig knipa och misstänks för att vara inblandad i ""självmordet" på en advokat som just skulle avslöja något superhemligt.  Och visst, den argentinska politiken slutar aldrig att förvåna...eller kanske det är just det den inte gör, den förvånar inte, för alla vet att den är så korrupt. Ändå tror man. Ändå röstar man. För alternativ finns inte. Och jag tillade att är det inte lite så den finska politiken också fungerar? Fast utan de saftiga inslagen av dokusåpadramatik.

Vi funderade en del på det goda och det onda. Och hur de flesta i den här världen tror att de utför goda gärningar, enligt deras egen livsuppfattning. Men eftersom den ibland är baserad på ganska så grova lögner (se texten ovan) så kan det goda ibland bli väldigt ont. Hur kan man veta att man baserar sitt agerande på en lögn? Det vet man ju kanske inte. Speciellt inte om lögnen är heltäckande. Dvs allt runtomkring en tyder på att det är sant, det finns ingen logik att misstänka att ens egna antaganden är lögn. Då kan ju plötsligt något som man tror att är en god gärning bli väldigt ont. Så godhet och ondska är lömska fenomen. Vorsicht!

Jag påpekade under vårt samtal att vi här i Finland inte borde vara så godtrogna. Men så länge det inte finns orsak att misstänka något ofog så tror man. Det är också svårare att själv se klart när man är inbäddad i ett sammanhang där lögnen verkar vara Sannningen med stort S. Då är det lättare att lägga märke till att något är fel om man är en utomstående betraktare - som ju min kompis var i Kirchner-fallet. Känns lite ruggigt att ju större godtrogheten är i ett land, destu mer möjlighet finns det för diverse situationer att uppstå där lögnen är ganska så stor, och vilket platt fall det kan bli om den sedan avslöjas. Eller sen inte. För eftersom lögnen blivit den ultimata sanningen i ett samhälle så kan det vara svårt att ens märka att det är en lögn, TROTS att alla bevis redan pekar på just detta. Det kan behövas en lite pojke som utbrister att kejsaren ju inte har några kläder för att resten av befolkningen ska förstå. Om ens då.

Manás sång kommer två år för sent för mig. För två år sedan skulle den ha klingat exakt rätt. Just precis så kändes det. Jag ville hitta min oas. Rymma från världens alla lögner och bara känna kärlek. Men nu gör jag ju det. Jag lever i ett konstant lyckorus av kärlek och det betyder att jag inte mera blir lika påverkad av alla avslöjanden som nu duggar tätt i sociala media om både det ena och de andra. Eller insändarsidorna i lokala tidningen som fylls med en det ena intressanta efter det andra. Jag lever i min oas av kärlek nu. Inte till en viss person (vilket också finns i mitt liv, härliga tider!)  utan till allt och inget, till det vackra och det enkla i existensens egentliga natur. Min egen sanning...

Imorgon försöker jag hinna avslöja innehållet i bilden i förra inlägget!

Ha det gott

Gissa innehållet!

Den här gången gör vi tvärtom. Gissa vad detta är och vad kan den tänkas innehålla?

Barnvänlig gourmetmat

Ikväll hade för omväxlingsskull middagsgäster. Vi tog tillfället i akt och tinade upp en inre filé från sommarens leverans av highlander kött. Det är så fint kött att jag pantat på det i en hel evighet. Men nu! Ack så gott. Det goda med att vara gift med en chilenare är att han kan det här med grillat kött. Och det trots att han var vegetarian när vi träffades! Grillat är bland det enklaste man kan bjuda på. Och vi har en elgrill som är äldre än vårt äktenskap. Den har varit med om mycket den. Och fortfarande mår den prima!

Det hela var ackompanjerat med rotsaker i ugn, en kinakåls/appelsin sallad och lite ugnsgräddade brysselkål till. Mums! Det lustiga med brysselkålen att det snabbt blev den äldsta dotterns favorit efter kostomställningen. Jag trodde aldrig att hon skulle gå med på att äta brysselkål, men ser man på, tji fick jag. Ugnsgräddade i två matskedar kokosolja och lite salt är väldigt barnvänligt i smaken. Om någon undrar. Vi fick hejda henne idag så att vi andra också skulle hinna få smaka. Den yngre dottern mumsade både brysselkål, kött och rotsaker så till den milda grad att hon var kladdig från topp till tå när middagen var över. Men även mätt och belåten!


Till efterrätt hade jag rört ihop ett nytt muffinsrecept. Till muffinsen hade vi äppel/avokadoglass, som jag mixtrade ihop just innan servering. Det är alltid en liten pärs att göra nyttiga efterrätter till middagsgäster, speciellt då barn är med i bilden. Men det här fungerade verkligen bra! Och all mat var fixad på drygt en timme, en timme från att jag steg upp från arbetsbordet och gick in i köket. Vad mer kan man begära en vanlig sketen torsdag?

Här kommer recepten:

Tahinimuffins:
4 ägg
75 g dadlar (eller 7-8 stora dadlar)
2 msk tahini (eller mandelsmör)
1 dl kokosmjöl
1 dl kakao
1 tsk vaniljpulver
1 tsk bakpulver
1 msk kokosolja

Vispa äggen pösigt. Mixa ihop de andra ingredienserna i en matberedare. Vänd ner äggen i den mörja smeten.  Häll upp i muffinsformar. Grädda i 15 minuter på 180 grader.




Äppelavokadoglass:
6 st skalade, urkärnade frysta transparent blanch äppel
2 avokadon
3 msk vatten
(en näve valnötter)


Kör avokado och äppel i matberedare. Tillsätt vatten medan maskinen snurrar. Kör till sist ner valnötterna men vara så att de krossas lätt.


Så här såg den sista biten ut då jag räddade den för fotografering:

Svar till del 3: Pulvergrötar till barn under ett år

De smaskiga innehållsförteckningarna som jag lade ut i förrgår hör till två stycken pulvergrötar riktade till de alldra minsta.

Sinlac för de stackars 8-månader fyllda som är både gluten- och mjölkkänsliga innehåller alltså:



Rismjöl (delvis mältat), 
Fruktkärnmjöl
Socker
Maltodextrin
Vegetabilisk olja (palm, raps, kokos, solros) 
Stabiliseringsmedel (natriumfosfat) 
Syra (citronsyra)
Mineralämnen (kalcium, järn, zink, jod) 
Vitaminer (A,D,E,C, tiamin, riboflavin, niacin, B6, folsyra, B12, pantotensyra).

Sempers havregröt för 5-månader fyllda innehåller:

Skummjölk

Avsaltat vasslepulver (från mjölk)

Siktat havremjöl, 

Grädde 9,5%

Vetestärkelse

Rapsolja 7%, 

Solrosolja 7%, 

Maltodextrin,

Vetemjöl, 

Mineralämnen (kalcium,järn, zink, jod)

Vitaminer (A,D,E,C, tiamin, niacin, b&, folsyra, b12, pantotensyra)

Spannmål med naturligt gluteninnehåll.

Man blir lätt konspiratorisk då man tittar på de här ingredienserna. Jag förundras nämligen över att Semper, ledare inom speciallivsmedel för glutenintoleranta, lägger till glutenrikt spannmål i produkter som marknadsförs åt en åldersgrupp som egentligen skulle klara sig på bara bröstmjölk. Dvs Sempers havregröt kan vara en av de första smakportionerna en baby får. Där finns både vetestärkelse och spannmål på ingredienslistan.

Inte tycker jag heller att det är så vacker läsning att hitta socker som den tredje mest förekommande ingrediensen i Sinlacs produkter. Överlag har jag märkt att specialprodukter till mjölk- och glutenallergiker innehåller onödigt mycket socker. Det hjälper inte precis inflammerade tarmar att återhämta sig.

Sen har vi det här med de tillsatta oljorna. Solrosoljan är inte precis lokalproducerad, och dess effekt på hälsan är omstridd.  För att inte tala om palmoljan, den om någon är omstridd. Läs konsumentupplysningskampanjer här, här, här, och här. Eller se den här animerade filmen:

Hur känns det som småbarnsförälder att vara delaktig i ett väldigt smutsigt spel av skövling av regnskogar, utrotning av tigrar, miljöförstörelse etc. Är det inte lite som att kacka i eget bo? I nästa sekund faller klimatångesten på, och du oroar dig över vilken värld dina egna barn kommer att leva i när de växer upp. Well, sorry to tell you, men genom att köpa dessa produkter bidrar du till försämrade livsförutsättningar för dina barn i framtiden.

Det finns en hel vitaminer listade på ingredienslistan också. Och det är väl bra kan man ju tycka. Jovars, om man inte får i sig dem genom naturlig föda så kan säkert artificiella vitamintillskott vara bra. Grejen är den att orsaken att de är tillsatta och inte förekommer naturligt i de här grötarna är för att det förlänger tiden dessa pulvergrötar kan stå på butikshyllorna. Om innehållet var färskt malet och inte industriellt processat skulle det inte finnas behov att sätta till vitaminer, eftersom de skulle vara naturligt förekommande. Eller om man då åt en tillräckligt varierad kost med mycket ekologiska grönsaker så skulle också naturen själv se till att man får i sig de vitaminer som behövs för att våra kroppar ska fungera. Läs mer om det här med vitamintillskott här: Vitamines hide the low quality in our food.

Så det om den saken. Jag själv gick på niten med första barnet som var svår i maten. Kommer ihåg att hon åtminstone fått pröva på Sinlac-gröten, men även Sempers diton har funnits i vårt skåp i tiderna. Hon åt inte vanlig gröt. Trodde jag. För jag var för orolig över att hon inte skulle gå upp i vikt. För att rådgivningen var på mig konstant med hennes viktuppgång. För att hon ville själv bestämma takten gällande vad hon prövade och inte prövade. Men jag var orolig. Och lyckligt ovetande. Så jag prövade alla kommersiellagrötar som fanns på butikshyllorna. Och det är klart att hon tyckte om dem bättre än vanlig havregrynsgröt. Det hade ju industrin sett till att hon skulle göra. De har marknadsföringsbudgetar och smakpaneler till sitt förfogande för att hitta babyns "bliss point" för sånt.

Nu har det gått 8 år sen dess. Gröt att fortsättningsvis inte ettans favorit. Men de två andra har fått se sig. Antingen äter de eller så äter de inte. Skönheten i att veta att om inte annat så finns reserven i mina egna tuttar... För någon dag sedan prövade jag än en gång med bovetegröt som kvällsmål. Sedan vi blev glutenfria har jag försökt många gånger att få barnen att fatta tycke för denna gröt. Men icke. Denna gång blev det total succé. Framgångsreceptet? blandade i lite klippta torkade fikon, aprikoser, russin, kanel, kardemumma och kokosolja (och ja, jag vet - många av dessa produkter kan också ha skadlig inverkan på miljön i fjärran länder, men åtminstone tillsvidare så kommer inte dessa från mega-plantage som palmoljan). Sedan körde jag med bamixen i den färdiga gröten ett varv. Voila: gröt till både stora och små. De äldre fick gröten serverad men sin egen prefererade mjölk (havre/rå) och den yngre åt den som den var. Nästa dag blev grötresterna från frukosten dessutom bovetekex (tillsatte bara chia och soda).

 

Så det om det. Babygrötar är bland det onödigaste som finns i butikshyllorna idag. Det är min humbla opinion om den saken. Fortsättning följer i min odyssé i innehållsförteckningarna på butikshyllorna.

Mitt bidrag till debatten om delad vårdledighet

Jag lyssnade på Slaget efter tolv idag med ett halvt öra. Den handlade om den delade vårdledigheten, jämställdheten, och kvinnors konkurrenskraft ute på arbetsmarknaden. Blir bara så matt då jag lyssnar på det här snacket, eller läser om det i kommentarsfältena på Facebook. Det känns som om det enda som är värt något här i livet är en tävlan om vem som jobbar mest, vem som får mest betalt, vem som är duktigast, vem som är mest jämställd. Men någonting saknas i det här tankesättet. Den mänskliga faktorn saknas. Vi är inga maskiner som kan programmeras om så att vi är alla lika. Det finns orsaker till att det finns kvinnodominerande arbeten, orsaker som inte enbart är strukturella. Det ska vara okej att vara kvinna och inte behöva känna press att man måste bli mer produktiv, prestera mera för annars är man inte lika mycket värd som männen som inte behöver spräcka några glastak. Som kvinna ska man inte heller behöva spräcka glastak med tvång. Kan vi inte bara få vara det vi är? Det vi kom hit för att vara? Vad än det sedan är som känns rätt för oss enskilda invider. Kan vi inte trappa ner lite i denna hetsjakt och förstå att det att kvinnor vill vara hemma med sina barn kanske i slutändan inte är ett problem, utan det är ett sundhetstecken?

Tänk om vi kunde fatta att många kvinnor väljer utgående från sitt och sitt eget barns bästa. Och att det här kanske ändå också är det bästa för samhället. Själv gick jag plikttroget tillbaka till mitt jobb när min första dotter knappt hade hunnit fylla ett år. Året som följde var en kamp om överlevnad för mig. Aldrig räckte jag till. Jag sprang mellan bussar, cyklade som en tok, sammanställde excel-filer på mina VAB-dagar (som var många även om vi delade på dem 50/50, vad förväntar vi oss om barnet kommer in i en bakteriehärd nyss året fyllda). När ett år hade gått satt jag åter gravid hos företagshälsovårdens läkare och övertygade henne pliktroget om att "det nog var värt all den här stressen att fortsätta jobba enda in i det sista" innnan nästa mammaledighet tog vid. Läkaren skakade på huvudet men kunde inget göra, jag envisades för att jag ville fortsätta jobba. Jag fick remiss till massör och på vägen hem från jobbet flödade tårarna pga för mycket stress. Jag pressade, pressade, pressade. För att visa att visst kan även jag. Fröken Duktig med stort D. Vi tenderar vara Duktiga vi kvinnor. Det är väl därför vår service är eftertraktad även utanför hemmet.  Men när mammaledigheten började visste jag att jag aldrig skulle återvända till det jobbet igen. Jag optade ut.

Så jag undrar. Hur fiffigt är det att hålla på att gasa på med det här med jämställdhet i all oändlighet. Allt fler kvinnor (och män) optar ju ut. Jag är inte den enda. Det finns nu en hel avhandling (och en blogg) om det här fenomenet. Och inte optade jag ju heller ut för evigt. Jag optade in i en annan livssituation som även den känns stundvis stressig för mig. Men den gav mig flexibilitet och möjlighet att göra saker på mitt sätt. Och just den flexibiliteten är guldvärd om man inte vill fortsätta köra in i en vägg titt som tätt (eller krocka med tjocka glastak).

Idag har jag varit dödstrött. Jag ser i kors nästan varje dag nu. Det är tufft då den yngstas närhetsbehov tär på min egen nattsömn. Ändå klarar jag av att skriva några meningar på min avhandling varje dag. Ändå orkar jag njuta av min dotters lek och prat varje dag. Jag orkar för nu har vi det annorlunda. Nu har vi en skötare som hjälper till med barnen några timmar om dagen. It makes all the difference in this world.

Nu kan ni komma och säga att livet ju nog skulle bli lättare om mannen tog sitt ansvar och om han fick pröva på att vara hemma med barnet en stund. Och ja det stämmer. Fullständigt överens. Men i så falls skulle inte jag ha kunnat opta ut. Och nu gjorde jag det. För vad hjälper ett halvår av ombytta roller när stressen sedan ändå fortsätter? I flera år till. Kanske så pass länge att jag aldrig återvänder. Utan ägnar resten av livet åt att kamma dockor på någon steril anstalt istället.

Jag har hela tiden sagt att det vi behöver är mer flexibilitet. Det vi behöver är alternativ till daghem. Det vi verkligen behöver är mer hemhjälp hos småbarnsfamiljer. Orsaken till att kvinnor i t.ex. Chile klarar av att göra karriär (om det är det de vill) när barnen är små är att de har HEMHJÄLP (och ibland också en mamma som hjälper till där hemma). Det kan inte vara så att småbarnsfamiljer ska förväntas prestera för fullt på jobbet och sedan dessutom axla allt jobb där hemma, det jobb som förr togs hand om av en hemmafru. Vi håller ju på att köra slut oss själva - inte bara vi kvinnor med även männen. Så, mindre tjafs om tävlan om jämställdhet och mer fokus på avbelastning. All sorts hjälp hos småbarnsfamiljer är välkommen. Det är vad jag tycker om den saken.

Godnatt!

Gissa produkten del 3

Så var det dags igen. Den här gången igen två stycken av samma slag.

Produkt 1: Rismjöl (delvis mältat), fruktkärnmjöl, socker, maltodextrin, vegetabilisk olja (palm, raps, kokos, solros) stabiliseringsmedel (natriumfosfat), syra (citronsyra), mineralämnen (kalcium, järn, zink, jod) vitaminer (A,D,E,C, tiamin, riboflavin, niacin, B6, folsyra, B12, pantotensyra).


Produkt 2: Skummjölk, avsaltat, vasslepulver (från mjölk), siktat havremjöl, havre mjöl, grädde 9,5%, vetestärkelse, rapsolja 7%, solrosolja 7%, maltodextrin, vetemjöl, mineralämnen (kalcium,järn, zink, jod), vitaminer (A,D,E,C, tiamin, niacin, b&, folsyra, b12, pantotensyra), spannmål med naturligt gluteninnehåll.


Smaskens! Bon apetit! Imorgon får ni svaret och några reflektioner, så gissa gissa fram tills dess! Kommentarsfältet är ert!

Snabbt och enkelt men ändå Slow.

Nej, den som påstår att Slow Food är dyrt vet inte vad den dillar om. Här fem soppor ärter till det fenomenala priset 1 euro. Ekologiskt och närproducerat (as in Finland). Inte särskilt svårt att konvertera till snabbmat heller. Blötlägg över natten. Koka en timme. Låt svalna. Frys in. Dessa använder jag också i min ärtchokladkaka istället för mjöl. Går inte att fuska med burk där då det finns tillsatt salt i burken.
Gjorde en kaka idag också. Bara för att det fanns färskt kokade ärter. Nu har jag förrådet fyllt resten av våren. Prima!

Fastlagsbullar och min kommande fasta

Imorse vaknade jag på mitt sämsta humör. Aj aj att höra till min familj en sådan dag. Innan klockan nio på morgonen (obs söndag) hade jag redan greppat två Ikea-påsar och fyllt dem med allehanda lösa leksaker varpå jag hotade att leksakerna åker till avstjälpningsplatsen om de inte är borta då jag druckit min frukosttė. Och det fungerade. Klockan elva var huset städat och minstingen och jag på väg på en solskenspromenad ut på isen.

Varför var jag arg? Jag analyserade det här på promenixen och kom fram till att det handlar om den konstanta sömnbristen, den eviga röran (nej jag har inte kommit långt med min organiserade vardag), för mycket projekt, för lite skrivtid (det jag vill ha mest av), och ja, för mycket internet. Så nu blir det fasta igen. Det är lite jag kan göra åt det mesta av detta, men jag KAN begränsa slösurfandet. Och jag VILL börja träna igen. Så passligt till fasta har jag visualiserat en stängd mobiltelefon förutom 30 min på morgon och kväll (vidarebefodrar samtal till väggtelefonen). Sen ska jag ut minst två gånger, helst tre, och springa eller skida. Gärna med en kompis så hinner man även med dem...

Efter söndagspromenaden bakade vi lite fastlagsbullar (Fettisbullar), fastlagssöndagen till ära.

Här recept (modifierat frånbloggen www.undervarttak.se)

6 ägg
3 msk kokossocker
0,5 dl kokosmjölk
1 dl kokosmjöl
1 dl kokosolja
2 tsk kardemumma
2 tsk bakpulver
4 msk psylliumhusk

Sätt ugnen på 175 grade. Smältkokosoljan. Vispa ägg och kokossocker pösigt. Tillsätt kokosmjölk och kokosolja. Blanda torra ingredienser och rör ner i smeten. Låt stå 15 minuter. Rulla småll bollar och lägg på bakplåtspapper på plåt. Grädda i 20 - 25 minuter. Lå svalna

Glasyr (istället för grädde)
1 dl cashew
2 msk kokosmjöl
2 tsk vaniljpulver
0,75 dl kokosmjölk
3 kärnade stora dadlar
(En näve fryst banan, en näven fryst jordgubb, saft från en halv citron)

Mixa fint allt i en mixer. Låt stå 10 min innan du klickar på bullen. Våra barn tyckte inte om smaklös version därför satte jag till jordgubbar, banan och citron. Men testa dig fram vad som fungerar hos er!

Istället för sylt/mandelmassa på botten av hakvan: sönderkrossade frysta hallon.

Glad fettisdag till er alla!

Svar: småbarnssmoothie och ett eget dito

Frågan löd: Gissa produkten: persika (45%), juice av äppelkoncentrat, banan (15%), äppel, askorbinsyra.

En gissning, ett rätt. Sempers smoothie riktad till de minsta. Nu kan man ju tycka att innehållsförteckningen var rätt så harmlös och det här är inget att käbbla om. Men jag är ju då av annan åsikt. Att hälla i småbarn något som är fullproppat med fruktos (notera att det inte står hur mycket äppeljuicekoncentrat denna cocktail innehåller) känns inte ok i min värld. Det är inte stor skillnad (ingen alls enligt mig) mellan den här drycken och en vanlig saft och därav helt onödigt att vänja små barnhjärnor vid söta drycker. Var säker på att barn som har en benägenhet att sukta efter sött kommer att lägga sig rak lång och skrika smoooooothie när de ser en liknande förpackning (oftast sockerfylld konstgjort smaksatt trip) på cafėer eller restauranger. Som jag sa på min lilla föreläsning i onsdags så lönar det sig att utveckla en sockerpolicy innan det är för sent. Semper-smoothie kan sabba en sockerpolicy redan innan ungen vant sig vid äkta mat, olika smaker och konsistens. Desdutom undrar jag hur giftfria dessa drycker är. Det har ju bevisats gång på gång att konventionella äpplen och bananer innehåller rester av giftiga bekämpningsmedel. Medan burken inte är eko-certifierad finns det noll koll på gifthalten. Det finns ju tyvärr inga krav på giftingredienslista på matförpackningarna i dagasläge.

Trots detta har även jag gett vår tredje en hel del smoothies, främst på kvällen då vi börjar bli lite för trötta för plockmat eller gröt. Jag undviker att slänga i alltför mycket söta frukter (men använder fryst eko banan om absolut nödvändigt) och fokuserar på bär och näringstäta ingredienser (chia, ekomandlar, avokado, sesam ibland). Smoothien kommer i ett snapsglas eller vanligt dricksglas. Det betyder att hon inte ännu på länge kommer att fatta (hoppas jag) att tripförpackningarna är något värt att slänga sig raklång på offentlig plats och gorma efter. Men visst är jag medveten om att detta inte hjälper henne träna konsistens och att det är lite för koncentrerat av det goda för att vara 'normalt' (utan el och blender skulle ju inte smoothies existera). Men jag ger ändå gärna något annat än gröt ibland. Dessutom finns det få alternativ som är så effektiva som denna att boosta ungen med allehanda vitaminer och mineraler. Ikväll blev det en smoothie på blåbär, några frysta bananskivor, chia, vatten, avocado och en hutt havtornssaft.

Gissa produkten. Del två.

Ny runda.

Vad är detta?

Persika (45%), juice av äppelkoncentrat, banan (15%), äppel, askorbinsyra.

Svar på gissa produkten.

Produkt 1: tuuti 1 (vart har tutteli försvunnit?)
Produkt 2:  nan 1( nan  2 är inte bättre som ni ser).

För mig själv är det helt ofattbart att jag frivilligt valde att hälla denna cocktail i framförallt vårt andra barn. Men vi har alla vår egen väg att vandra... idag är jag tacksam över att mina boobs funkar som de ska och så slipper vi skövla regnskog (palmolja) och bidra till soja-jordbruket via modersmjölkersättningen. Inga onödiga kartongburkar heller... effektivt.

På tal om mjölkersättning, Coca-cola lär ha en ny produkt: en 'förbättrad' version av mjölk, dvs mjölkersättning till vuxna. Crazy. Tror ni det blir en hit? Innehållsförteckningen väldigt lik de här två. Som tur har vi vår bonde där vi får färsk prima mjölk från finsk lantraskossan. Behöver inte fixas och trixas destu mer än upphättas till 82 grader, blandas mer lite jogurt och in i maskin. Tänk så mycket förpackningsmaterial vi undviker med det!

Byebye coke, you are so from the past millenium! :)

Om att kalla någon annan irrationell

Sorry anonyma kommentatoren som skrev "I ditt fall tror jag att vi har att göra med detta fenomen, ingen mängd av rationella argument kan få en i grunden irrationell person att ändra ståndpunkt...". Du är SÅ ute och cyklar just nu. Se upp så att du inte trillar omkull. På med hjälmen och knäskydden för här kommer bulldozern...

Det råkar nämligen sig inte bättre än så att det du försöker gå lös på här på min blogg, gällande min oförmåga att tänka rationellt och hur jag baserar mina påstående på icke-vetenskap är ett typexempel på hur makt utövas i dagens värld med övertro på vad allt som 'vetenskapen' hittar på (det finns mycket pseudovetenskap inom vetenskapen också, det kan jag lova dig). Nu råkar det ligga till så här att jag kanske inte är expert på alla studier som gjorts om mjölk, smör, margarin, kolesterol, whatnots långtida effekt på den stora massans hälsa (finns väldigt få av tillförlitliga sådana, fråga vem som helst som sysslar med sådant på toppnivå, de är kostsamma att utföra och det blir etiska problem med att stänga in en stor grupp med människor och tvångsmata dem enligt vad man vill pröva genom studien), men om det är ETT område som jag ÄR kunnig inom så är det just detta som skiner så tydligt igenom i din kommentar ovan. Nämligen, efter mycket slit i höstas med många omgångar med mina reviewers och editorn för en väletablerad journal inom mitt ämne så blev faktiskt min artikel godkänd OCH publicerad. Låt mig citera mig själv:


"In his critique of this universalizing effect of the Eurocentric perspective, Santos (2013) describes how non-existence, or the sociology of absences, occurs when certain groups are made invisible in the debate and distinguishes five different modes through which non-existence is constructed:
1. The ignorant: all that modern science does not legitimize or recognize is declared nonexistent.
2. The backward: time is perceived as linear, and Western modernity defines what is legitimate; those that have
not achieved the same level of modernity are categorized as primitive, savage, outdated, pre-modern and
underdeveloped.
3. The inferior: a social classification based on race or sex that naturalizes hierarchies and colonial domination. The naturally inferior cannot construct credible alternatives to those superior to them.
4. The local/particular: All realities that are dependent on specific contexts and cannot be transformed into universal or global modes of existence are not considered credible alternatives to the global realities or modes of existence.
5. The unproductive: Economic growth is a rational and unquestionable objective, and maximum productivity best serves this objective. All other modes of existence are categorized as lazy (with regard to the use of labor) or not useful (with regard to the conservation of the natural environment)." 


Du producerar frånvaro av mina argument åtminstone på basen av att mina åsikter skulle vara irrationella (ergo, jag ignorant) utan att bredda ditt eget perspektiv och fråga dig om det kan finnas andra sätt att se på världen än genom ditt minimalistiska eurocentriska titthål (som inte ens inkluderar alla vetenskapliga studier eftersom även du min Brutus dissar de få studier som jag hänvisar till). Men jag antar att du även skulle kunna dra till med att jag är lite bakåtsträvande (punkt nummer två) också för att jag förespråkar mat som var naturlig förr i tiden men numera anses vara sämre för hälsan än det industritillverkade bredbara alternativet som heter margarin.

Och det är det här som är så jobbigt i dagens läge. Istället för att debatera sak går man till angrepp på helt off-topic saker som gör att man själv kan fortsätta anse sig ha den enda rätta sanningen. Det finns många sanningar, tänk om vi kunde försöka leva utifrån tron på att alla har rätt att bli respekterade för den kunskapssyn de själva har istället för att syssla med "namedropping".

Och sen det här med att figurera anonymt. Det är också jobbigt. Jag skulle gärna veta med vem jag talar, för även det spelar roll när kunskapsyner ska diskuteras (vi är alla markerade av våra egna lärdomar och erfarenheter, det går inte att undgå detta oberoende hur kramaktigt man försöker hålla fast vid den 'neutrala' sanningen). Men jag förstår dig, för inte heller jag skulle ha velat få ett helt inlägg tillägnat mig själv på basen av helt sjuka kommentarer på någon annans blogg. Lättare att skriva dumheter om man inte behöver stå för vad man säger.

Bloggar är ganska roliga på tal om källkritik. Eftersom det här är min egen blogg där jag helt enväldigt bestämmer så kan jag nu också göra precis vad jag vill. Därmed är jag färdig med detta ämne här. Nu tänker jag försöka fokusera på något mer upplyftande. Anonyma kommentarer av denna sort kommer att raderas från och med nu. Jag tar mig friheten att helt kontrollerat producera sådan frånvaron på min egen blogg. Inga mer spydigheter utan respekt och tro på "roten till det goda".


Ha de gott!

Seriestart: Gissa produkten!

Såja, nu efter att ha sagt att jag inte har tid för det här och efter att ha använt en hel dag till att komma åt några skyddade artiklar (arrgh att inte vara direktuppkopplad till universitetsnätverket!) och definitivt inte ha tid för det här, tyckte jag att det var dags att introducera en serie blogginlägg här på bloggen som ska heta "Gissa produkten".

Ni får ingredienserna och 24h. Sedan får ni bilden på vilken produkt det är. Sorry, jag är ju inte kommersiell av mig så jag kommer inte att lotta ut något till vinnaren. Moder jord må tacka mig för den goda gärningen. Here we go:

Den första gåtan är två olika märken av samma sorts produkt. Gissa vilken:

Produkt 1: Vassle av färsk mjölk, vatten, mjölk, laktos, vegetabiliska oljor ( (rybs, solros, encell). fiskolja, vitaminer (A, D3, E, K, tiamin, riboflavin, niacin, pantotensyra, B6, biotin, folsyra C), mineralämnen (kalium, järn, zink, koppar, jod, selen, mangan) taurin, inositol, nukleotider.

Produkt 2: Vatten, skummjölk, laktos, vegetabilisk olja (palm, raps, kokos, solros) avsaltat vasslepulver, emulgeringsmedel (sojalecitin), fiskolja, olja från Motierella alpina, maltodextrin, L-fenyalanin, taurin, inositol, nukleotider (adenosis 5-monofosfat, cytidin 5-monofosfat, guanosin 5-monofosfat, uridin 5-monofosfat), L-histidin, L-karnitin, mineralämnen (natrium, kalium, kalcium, järn magnesium, zink, job, koppar, mangan, selen), vitaminer (A, D, E, K,C tiamin, riboflavin, niacin, b6, folsyra, biotin, pantotensyra).

Varsågoda, kommentarfältet är ert!

Snabbmat

Igår åt vi (icke hållbar) hönssoppa. Idag äter vi lins- och hönsgryta. Hemligheten? Lite extra kokt ris och snabbkokta röda linser, och en handfull fryst broccoli som påfyllnad. Voila! Middagen är serverad! Snabbmat, inte slow denna gång dock eftersom hönan var från okänt ursprung, men ändå saltat med havssalt... 

Ny vecka ger nytt hopp

En kort vecka blir denna, för på onsdag och torsdag styr jag tillsammans med den lilla kosan mot den stora metropolen. Jag ska på konferens och hon får äran att vara mitt bihang, några andra lösningar finns tillsvidare inte då vi välsignats med ett barn som är väldigt glad i mamma nattetid.

Ångesten över min oförmåga att producera fokuserad vetenskaplig text börjar bli överhängande igen. Så nu är det fokus, fokus, och fokus som gäller. Bäst är när man får stiga upp innan alla andra och plita ner en klarsynt text på hur den slutgiltiga texten ska se ut. Sen gäller det att minutiöst följa den planen. Det är där det brukar brista för mig. Men nu! Nu kör jag. Så tack och goodbye bloggen. Ska försöka hålla mig borta och koncentrera mig på min studieplan för den här veckan. Två presentationer ska också hinna förberedas. Och jag misstänker att det kan finnas en och annan stipendiedeadline som bör hållas även denna vecka. Utöver detta plitar jag ner i min to-do-lista tre födelsedagspresenter för äldsta dotterns kalasvecka (satsar på böcker från den annars utrotningshotade lokala bokhandeln i stan, nät jag ska hinna dit är ännu ett mysterium...), REKO-beställningar, redovisning och faktureringar för Slow Foods senaste happening, och kontakta byggfirman som kan ta itu med med lite renoveringsarbete på gården bara våren infinner sig.

Ibland inser jag hur lyckligt lottade de är som förstått att doktorera innan de skaffat familj och hus...undrar om de själv är medvetna om hur bra de har det? Sen kommer jag ihåg att utan barnen skulle jag antagligen vara precis lika förbryllad över vad jag håller på med men istället för att tvingas till pauser jobba slut mig själv. Och då känns det precis som det ska va; mitt i prick, som Fläck brukar säga i Prick och Fläck sagorna.

Nu vankas det frukost hos oss: på fläcken!

Smörtesen på prövning

Det finns saker som behöver diskuteras mer. Problemet är bara att vem orkar då det sällan leder någon vart.

Våga läsa, våga fråga, våga tänka, våga släppa taget...

http://www.cleaneatingmag.com/personalities/ask-the-doctor/is-butter-healthy/

Och ändå tror jag at ghee är snäppet bättre för många (dvs smör utan mjölkprotein).

Hörde ni annars diskussionen om orthorexi? Nu är det en sjukdom att vara mafmedveten och tacka nej till crap. Världen är galen.

Igår var vi ute och åt (free dinner yeah..). Väldans gott allting. Jag åt det som jag vet att min kropp är ok med. Jag undvek förutom gluten och socker även laxen. Inte en chans att jag kan njuta av norsk (eller ännu värre chilensk) lax efter att ha läst på om deras öde. Inte en chans. Hellre bär jag stämpeln som ortorektiker  med vördnad. Säger som Sarah Wilson i sin senaste bok : "I don't eat crap".

Men annars var middagen utsökt, sällskapet trevligt och utsikten vacker. Unga damen uppförde sig hur bra som helst och de äldre lärde sig spela kort med barnvakt där hemma. Just perfect! Förutom laxen, då ja...

Set framemot en ny intressant vecka! Två presentationer till denna vecka. Sen är det paus i några veckor, ger mig skrivro...

Eget bananbröd

Tyckte inte om recepten i föregående inlägg. Tycker det är onödigt med honung i ett bananbröd.

3 mogna bananer
6 ägg
1,5 dl mandelmjöl
0,75 dl kokosmjöl
1 tsk soda
2 tsk vaniljpulver
1 dl valnötter
1 dl russin (eko).

Kör i matberedare allt förutom valnötter och russin som du rör ner med slev till sist. Häll upp i form (kokosolja i botten för säkerhets skull). Grädda i ugn i 200 grader 45 min. Låt svalna innan du stjälper upp.

Going bananas

Fick en fråga IRL. Bra recept på bananbröd. Hmmm jag har bara muffins med banan som sötningsmedel mwn den här listan tycks innehålla en del pärlor: http://paleogrubs.com/banana-bread-recipes.

Ska nog ta och göra nr 5 själv innan vi åker in till stan på uppdrag idag.

Härligt med sol, nu återvänder energin till den här delen av världen!

Storyn som inte längre håller

Här var en bra text om vad som håller på att hända just nu i världen på ett mer kognitivt plan:


Stories That Once Offered My Life Meaning No Longer Satisfy. Have You Felt This Too?


Jag skulle gärna leva kvar i tron att teknologin löser allt. Men för många skandaler, för mycket miljöförstörelse, för mycket sjukdom, för mycket lidande här i världen får mig att tro det inte är så happy som det var på 80-talet  då jag växte upp i radhusidyllen längre. Inte var det då heller men vi visste inte om vidden av problemen då ännu.

Det som stör mig ofta i de här sammanhangen är att alla människor anses vara parasiter på vår jord. "All of humanity". Det stämmer inte. Det finns befolkningar över hela världen, famförallt i de länder som vi tycker om att kalla för "utvecklingsländer" som kämpar emot, ofta med livet som insats, mot denna förödande västerländska sjukdom som kallas modernitet och utveckling (men som förstör deras livsmöjligheter, deras kultur, deras världssyn).

Boken jag läste igår gav bevis på att det finns de som lyckats bygga upp nya storyn som är i samklang med naturen. Frågan är, är vi beredda att göra det här? Är vi beredda att se, att dra upp rullgardinen och verkligen se vår värld från ett nytt perspektiv?

Glad att rullgardinen är på väg oberoende av vad vi gör. Bollen är i rullning.

Felnärda

Jag har snart läst ut boken Malcomido om den argentiska maten. Det är horrorläsning framtill sista kapitlet. Men så kommer ljuset, ekogårdar i norr. Och jag tänker att det låter helt rätt och blir bara så glad. Glad att det faktiskt finns de som ser klart och har lyckats fixa ett gott liv åt sig själv och omgivningen. Sen är jag ledsen resten av kvällen över världens blindhet.

Inte är det lätt inte.

Ska se om jag kan sammanfatta vad boken tar upp en annan dag. Som sagt horror, vill inte äta varken kött eller grönt frå Sydamerika mer (om det inte kommer från ekogårdar då). Hur ska jag överleva framtida resor till vårt andra hemland?

Glutenfritt surdegsbröd

Äntligen! Ett bröd med stadga, som håller ihop, smakar skapligt (ska börja experimentera med smaker nu) och som är utan jäst. Det är ett surdegsbröd gjort på rismjöl pch bovete. Kan inte ge exakt recept ännu, hällde i godtyckligt. Roten fick jag av en foodie-vän men försöker just nu få igång en egen.

Surdeg har kännts skrämmande och svårt. Drog mig. Men det var himla lätt faktiskt. Och gott!