Jag har tidigare spekulerat och glooglat lite om samernas historia. I april publicerade jag det här inlägget här på bloggen: Samer och häxor i en hållbarare värld.
Igår erbjöd dumburken lite mervärde för en gångs skulle. Det var FST5 (eller var det egentligen SVT?) som sände två väldigt intressanta program. Först ett som heter Åtta årstider som handlar om samer upp i norra Norge som gått inför att bevara sina traditioner och försöka utveckla renhushållning för att kunna leva på det. Det kom fram mycket intressanta saker i det programmet. T.ex. att mormodern i huset när hon var ung inte velat visa utåt att hon var samisk eftersom det var så stigmatiserande. Den unga flickan som snart skulle konfirmeras var stolt över sitt samiska ursprung och hennes mamma hade satsat massor av tid på att sy en samisk folkdräkt för evenemanget. Min första tanke var att samerna tycks ha samma revitalisering på gång som går att skönja bland ursprungsbefolkningarna i Sydamerika. Min andra tanke var att det är intressant hur kristendomen möter samiska kulturen i en konfirmation med samisk folkdräkt. Det fanns mycket annat tänkvärt i programmet och jag älskade att se den lilla byns gator fylld med folk. Vilket fint lokalsamhälle, tänkte jag.
Men det riktigt intressanta programmet kom genast efter. Vi har med intresse under sommaren följt med programmet Från Sverige till himlen. Det är ett program som försökt visa de olika religionerna som praktiseras i Sverige idag. Himla intressant. Så igår, då jag just höll på att låta John Blund ta mig med ut på en liten slumringstur så säger hubben, "hej det här är ju din grej, det här måste du se". Jag gnuggar mina ögon och lyckas hålla mig vaken 30 minuter till. Gårdagens program handlade nämligen om sametron, om nåjder, och om andeväsendet i naturen, om tankens telepatiska kraft, och om 1600-talets förtäckta grymheter. Trots att jag aldrig förr stiftat närmare bekantskap med samernas folktro så var den i sig inte obekant. Allt klingade så lika med vad jag lärt mig om Mapuche-folkets tro: om hur alla ting har en "själ", hur man ska visa respekt för naturen, be om lov innan man använder sig av den, och trummorna, t.o.m. de verkade ha samma uppgift bland samerna som bland mapuche: att kalla på gudar och goda krafter, att skrämma bort onda krafter. På mapdungun kallas dessa för "kultrun" och är en central del av mapuche-tron. I programmet igår kallades trumman bara för trolltrumma, trots att representanten för den samiska folktron förkastade det ordvalet eftersom det bär på stigmatiseringen från tiden när samerna skulle bli kristna. Lite googlande gav mig istället "Ceremonitrumma" och det låter ju faktiskt mycket bättre.
Imorse reflekterade jag lite mer över programmets upplägg, den nya informationen jag fått, och hur det förmedlats. Tänkte att dekoloniseringslitteraturen, som jag just nu fördjupar mig i, beskriver 1600-talet som det århundrade då koloniseringen av andra världsyner i Sydamerika påbörjades. Programmet igår talade om 1600-talets förödande effekter på den samiska kulturen: jojket förbjöds, ceremonitrummorna beslagtogs och förstördes, nåjder (häxor) förföljdes. Koloniseringen pågick alltså inte enbart i Europas kolonier i Nya Världen, den hade en brutal framfart även på hemmafronten, något som de latinamerikanska nutidsfilosoferna tycks bortse ifrån (eller vara omedvetna om).
En annan sak som slog mig var hur skeptisk programvärden var inför tanken att det finns ett andeväsen bortom vad vi själva kan se och rationellt greppa. Hennes reaktion på telepati-trädet och hur vissa kunniga samer kunnat påverka väder och vind visade resultatet av flera hundra års kolonisering på gemene man. För jag vågar påstå att de flesta svenska (och finländare) skulle hålla med henne, en sten kan inte ha ett väsen, ett träd kan inte kommunicera med människor, en människa kan inte påverka vädret. Men det finns de som tror, och som kanske även ser de här sambanden. Men sådana samband är inte vetenskapligt gångbara, i alla fall inte i det nuvarande systemet. Det är inte rationellt att tänka så. Jag bara undrar, vems rationalitet är mer värdefull när stormen pyr på kalfjället och några stackars off-piståkare tappat bort sig?
Jag undrar också varför i hela fridens namn vi gått igenom Sveriges konungahistoria minst två gånger under min skoltid (och jag kunde rabbla namnet på vareviga kung/drottning från 1600-talet fram till 1800-talets slut) och aldrig, inte ens en enda fjuttig gång, talat om vad dessa kungar ställde till med uppe i norr... Och i världen prisas de nordiska länderna som de mest jämställda och toleranta av dem alla. Känns på något sätt så fel. Så fel.
Tillägger ännu: En av de stora grejerna för ursprungsbefolkningar runtom i världen har varit ILOs konvention 169 som ska skydda deras självbestämmande rätt och möjligheter att praktisera sin livstil i det territorium där de lever. Det intressanta är att denna konvetion har ratificerats av bl.a. Chile (men man har inte ännu genomfört det som konventionen kräver) men inte av Finland.... Så det om det toleranta moderlandet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar