Gluteniserad

Här sitter jag med te-koppen i handen och är tacksam över att denna dag snart är över. Det ville sig inte värre än att vi bestämde oss för att gå till den lokala latinorestaurangen och äta lunch för jag hade noll idėer om vad vi skulle äta idag. Det är en av få ställen i den här stan som uppfyller mina krav då jag går och äter med familjen: glutenfria alternativ som även barnen äter, gjorda på äkta råvaror. Och gott dessutom. Lekhörnan är inte heller så tokig. Hubben går ofta på lunch där och han har i flera veckor talat om att de behöver min hjälp med att hitta bra råvaror. Så därför var valet av restaurang givet.

Maten var utsökt. Alla tre rätterna... tror att två var bonus, only for us men vet faktiskt inte riktigt då det ju inte var jag som betalade.

Nåväl allt väl framtill den andra bonusrätten: friterade calamares med aioli. Väldans goda. Eftersom hubben inte äter skaldjur (mariscos) så fick jag hela portionen... först när jag var på sista bläckfisken slog det mig att den kunde vara panerad i vete. Tänkte att så illa kan det väl inte vara då innehavaren visste att vi alla är glutenfria...men, men...lita aldrig på det... frågade innan vi gick ut och hon svarade helt obekymrat 'aceite y harina'... just det, olja och (vete-)mjöl. På vägen hem funderade jag på om min kropp kanske klarar av det nu då jag inte ätit gluten på länge. Jag kände ju inte av något konstigt.

Men nej. Två timmar senare kunde jag notera fajt med hubben (eget initiativ, humörsvängningar var vardag förr), magen konstigt sjuk (en känsla som inte går att förklara eller lokalisera men som jag kände väl igen från mitt tidigare glutenfylldaliv, brukade ha den konstant efter maten, trodde faktiskt förr att det var kroppens sätt att signalera mättnad, aj så fel!), och en aningen svullen och slemmig halstonsill (mina båda tonsiller var förr så svullna att jag alltid blev rekommenderad av läkare att operera bort dem, nuförtiden är de sällan sjuka eller stora). Jepp, jag var gluteniserad. Lite frossa kände jag också av.

Nu har jag legat utslagen på soffan i några timmar i hopp om att det snabbt ska passera. Kan inte fatta att jag förr stod ut med den här känslan och det här humöret alla dagar. Hujedamej. Hur orkade jag med mig själv? Fattar inte.

Lärde mig en läxa: lita inte på något när jag är ute och äter. Fråga först. Ät sen.

Men stället får ändå en tia av tio av mig. Skitgod mat alltså. La Guacamaya, i Roparnäs. Snart dessutom ekologisk om de börjar handla från de leverantörer som jag skrev ner åt dem på två post-it lappar.

Urk, tillbaka till tėet och soffan. Tomorrow is a new day!