Det här med kläder och den lokala ekonomin

Jag blir ibland lite nedstämd då jag tänker på klädkonsumtion. Vi konsumerar så det står härliga till. Jag måste erkänna att jag själv egentligen inte känner till något annat än 'slit och släng'-kulturen. I min tidiga barndom var jag klädd i mammas egna kreationer, det kan jag se på bilder. Och någon gång i högstadiet sydde jag faktiskt några av mina plagg själv. Det här var innan stan jag bor i blev invaderad av alla svenska klädaffärer, när varvet runt torget inte egentligen var någon vits att ta, eftersom det bara fanns några enstaka butiker i stan. Köpcentrumet hade inte ens öppnat sina dörrar då ännu, och Sokos hade övergett denna lilla byahåla till förmån för sina mer framgångsrika koncept på andra orter. På den tiden åkte man fyra timmar båt för att komma till de svenska butikerna och handla "slit och släng"-kläder.

Nåväl. Idag är situationen annorlunda. Jag tog varvet runt för två veckor sedan. Blev så deppad av vad jag såg att jag tog en tur till loppisen istället och plockade upp några kvalitetsblusar där på vägen hem. I butikerna i den här stan finns det väldigt lite äkta material med tidlös design just. Allt är akryl, polyester, eller annan oljederivat. Det är smått chockerande faktiskt efter att man mest bara haft att göra med barnkläder (som oftast är 100% bomull, inte bra det heller jag vet, tär på naturen). Sätter människor faktiskt sina pengar på den här skiten? Hur länge håller sömmarna och tygen?

Sen tänker jag på alla de balar och kontainrar av kläder som skickas som utlandshjälp till Afrika och förstör den lokala klädproduktion  där. Vår egen klädproduktion har ju tagit stryk för evigheter sedan. Slit och släng-modellen innebär ju att produktionskostnaderna är närmast obefintliga (läs: slavarbetskraft i Asien, och alla de miljökonsekvenser det har där). Men tänk på alla de lokala förmågor som går omkring och drömmer om ett kreativt arbete. Tänk på alla de som skulle kunna vara sjutusans bra på att sy kläder av prima kvalitet. Tänk om de skulle få blomstra som egna entreprenörer här i stan? Tänk om! Vi skulle i ett nafs kunna få slut på kläddumpning och stigande avfallsberg och istället sparka igång den lokala sysselsättningen. Varför producerar vi inte här sånt som vi verkligen behöver här och nu? Kom inte och säg pga priset - för det är inte sant. Om vi internaliserar alla kostnader som just nu skoningslös dumpas i naturen på olika platser i världen så blir de kläder som vi konsumerar just nu väldigt dyra i drift. Och varför måste fokuset vara på export då det gäller att skapa de ekonomiska förutsättningarna för regionen? Jag blir inte klok på det resonemanget. Fattar inte hur ett enfaldigt fokus på export ska gynna den lokala ekonomin i det långa loppet. Och om vi exporterar, vad importerar vi? Halvtrasiga kläder och antibiotika resistent mat.

Om ekonomin var lokal så skulle kvalitet vara av första prioritet. Visst skulle det kosta lite mer men med kvalitetskläder behöver man ju inte hålla på och tokshoppa stup i kvarten.

Jag har just gått med i en Facebook-grupp som heter sytokiga (i Sverige). Blir alldeles varm om hjärtat då jag ser vad många av medlemmarna producerar - härliga högkvalitativa kläder, som  de dessutom säljer på sina egna små webshoppar. Heja, heja! Mera sånt! (och gärna i återanvänt, eller miljövänligt material).