Baka med farmor

Jag är obeskrivligt glad över att ha fått ärva min farmors gamla receptböcker. Där finns en massa gammal kunskap lagrad. I fredags var det gamla hederliga rödbetsbiffar som stod på menyn. Tänk så enkelt det kan vara, bara några kokade rödbetor, ett ägg och sen lite smör (ghee) att steka i. Gudomligt gott desutom.

Tyvärr kan jag inte vara lika inspirerad av de ingredienser som jag plöjde igenom i hennes gamla kök förra våren. Inget ont om min farmor, hon gjorde MYCKET god och ÄKTA mat. Men hon hade också en del skumheter som artificiellt socker och konsververingsmedel i sina skåp. En kvinna i tiden kan man säga. För vem visste förr att aspartam egentligen inte är annat än myrgift? Eller att olika sorters konserveringsmedel kanske inte ändå är de mest hälsosamma i det långa loppet?

Jag funderar en hel del över hur margarin och dylikt kunnat ta sig in i de finska kylskåpen. Man undrar, var inte farmors generation den som borde ha sagt "stopp och belägg - vad är det här för smörja?" Men istället övertalades de med hull och hår. En, två, ja kanske tre generationer av totalt margarinfrälsta medborgare. Jag skulle vilja säga att det är fascinerande, men med tanke på hur den finska folkhälsan utvecklats under de senaste 60 åren så tycker jag att ett ord som "fascinerande" är onödigt laddat i detta sammanhang.

Men så funderar jag på hur framtiden skulle kunna se ut, om vi inte snart snappar oss ur denna industri-illusion. Kanske så här?