För att lätta på den här ångesten som många känner vill jag säga en sak: Nej, vi enskilda konsumenter är INTE de största bovarna i dramat. Vägra känna dig skyldig för att du hamnar slänga en halvrutten och mjuk morot! Största boven är storindustrin, i det här fallet matindustrin. I storskalig produktion går mycket föda till spillo. I storindustrin behövs mycket fossila bränslen - därav skulle den största effekten på klimatet vara att sluta producera stort! I storindustrin är det ekonomiskt smart att satsa på sojauppfödda biffkor istället för gräsätande lokalproducerade ekokossor (som inte alls skadar naturen utan tvärtom är en del av ett miljövänligt kretslopp).
Men vad kan man gör av sin ångest då? Alla dessa "grand discourses" påverkar ju oss ändå på ett eller annat sätt. Man vill ju skapa förändring. Gällande fossila bränslen: jag har en cykel som är utrustad med cykelvagn, och jag kommer att kämpa in i det sista att inte behöva köpa en till bil till vårt hushåll. Men om det skulle vara så att det visar sig vara omöjligt så tänker jag inte hänga läpp för det - det är inte mitt fel att stadens politiker sanerat bort all vettig lokal busstrafik. Det är inte mitt fel att det inte råkar finnas plats på ett dagis närmare oss för att underlätta logistiken och det är definitivt inte mitt fel att vägarna i den här stan är största delen av året beklädda med snö, slask och is. Men jag gör vad jag kan för att hålla kondisen uppe och ångesten nere.
Gällande biffkor: nej köper inte mycket av den sorten, men det händer ibland (ytterst sällan) i brist på bättre fantasi. Jag tänker inte köra in familjen på vegetarian/vegan snåret för jag har den egna personliga övertygelsen att vi behöver köttprotein och dessutom att som jag sa, ekologiska småskaliga kossor faktiskt återställer jorden snarare än förstör den. Vi köper lokalt producerat ekokött och det får mig att dämpa den där köttångesten.
Så gällande det här med matspill: vi köper så lite som möjligt av förädlad mat, eftersom den kommer med en redan överbelastad börda av både användning av elektricitet, förpackningsmaterial, vatten och en massa onödigt spill (i form av avgaser och matrester) hela vägen till butikshyllan (och därifrån, när butiken slänger bort produkter som passerat bäst före datumet). Det är det spillet mat inte ser. Men det finns där, inbakade i pris och i produkten. Jag dämpar ångesten med egna grönsaker på sommaren. Om jag hamnar slänga lite av den ouppätna salladen så är det inte hela världen, det växer hur mycket som helst av den sorten på vår gård och dessutom behöver vår kompost också föda. På vintern dämpar jag ångesten med grönsaker från grönsakshandlaren på torget. Det blir sällan annat än kompost över från den maten. Håller mig annars också till basvaror som sedan används för matlagning av olika slag. Sällan hinner bästföredatumet gå ut på dem innan de är uppätna.
Vårt avfall är i alla fall minimalt. Skräpbilen hämtar det en gång varannan vecka, men egentligen skulle vi klara oss bra på bara en gång i månaden. Jag vägrar känna mig skyldig för vi ibland slänger lite matrester. Grovjobbet är ju redan gjort i upphandlings- och matlagninsskedet.
Så där - ångestfri vardag i en ångestfylld värld!
Taget från : http://thinkeatsave.strutta.com/entry/3281788
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar