Om Norr vore Syd

Det finns en sång av guatamelkanen Ricardo Arjona som heter "Si el Norte fuera el Sur", om norr vore syd, som handlar om hur världen skulle kunna se ut om vi var de och de var vi. Slutsatsen i sången är att antagligen skulle världen vara precis lika screwed up, men från ett annat perspektiv.

Den sången gör sig påmind alltsom oftast hos mig. Speciellt då jag nuförtiden nästan dagligen kör över viadukten som symboliserar den ultimata sanningen och tryggheten i mitt liv, viadukten som för mig till mina barndomsminne, till den lilla radhusidyll där jag levt mina första 20 år. Jag hör till generationen som växte upp i skuggan av kalla kriget och riskerna för kärnvapenkrig.  Trots att jag deltagit i otaliga fredsmarscher, ritat mina fredsduvor, tänt lyktor i minne för Hiroshima, etc etc, kan jag ändå inte minnas att jag i något ögonblick i min barndom skulle ha insett att världen ändå kanske är lite ond. Inte ens då Palme dog och jag och min bror hoppade jämfota på hotell Marskis dubbelsängar, då sportlov och Emil i Lönneberga på Svenska teatern stod på programmet för vår del. Jag levde min bomullsbarndom där i radhusidyllen, gårdslekar och hyss hörde till vardagen - inte krig, svält och fattigdom. Sådant höll jag på replängdsavstånd. Bilder från Etiopien var bilder, de var inte verklighet. Än mindre förstod jag vad allt det där handlade om. Kan tänka lite så nu också då krisen i Syrien blir allt värre. Jag funderar en del på vad som egentligen pågår, orsaker, vem är vem, hur mycket barn far illa etc. Men sedan stänger jag av. Klarar inte av att smälta det där onda.

När vi flyttade tillbaka till hemstan i vintras efter att jag varit på mina fältstudier i Chile sattes i alla fall den där inristade sanningen och tryggheten i gungning. Hela viadukten gungade för sjutton. Plötsligt insåg jag att min idylliska barndomsverklighet bar på en förtäckt otäck sanning. Det att jag har haft privilegiet att växa upp i en omgivning av överflöd och allmänt välbefinnande var egentligen en biprodukt av kolonialismens brutala 500 år gamla historia. Nu finns det förstås de som kommer att inflika att Finland ju inte aktivt var del av kolonialismen. Nej, sant, kanske inte ur ett historiskt perspektiv (vågar också påstå att i dagsläge tåls det argumenten att debatteras, men vi sparar det för en annan gång) men visst har även Finland dragit nytta av billiga råvaror från tredje världen, visst har de billiga råvarorna varit en del av industrialiseringen även i vårt land. Och visst har vårt europeiska utseende gett oss en fördel i den rådande världsekonomin i förhållande till folk från andra länder med andra ansiktsdrag. Och visst har vår kunskapssyn, vårt sätt att vara "rationella" hjälpt oss att bli tagna på allvar i internationella sammanhang, en fördel som inte är alla förunnade.  Nej, vi kan inte frånsäga oss vår delaktighet endast på basen av att Finland aldrig var en kolonialmakt, det går helt enkelt inte.

Så började jag slås av andra tankar. Tänk om. Tänk om. Jag har sett och forskat i hur folk med en annan världssyn, en tro på en annan livsstil, kämpar för sin sak. Jag fördjupar mig i deras "frihetskamp", kan känna att den är vacker och önskar dem allt väl i den kampen. Men bilden blir motstridig. Plötsligt inser jag att om deras världsbild skulle vinna terräng så är det vår världsbild som tar stryk. Plötsligt är det inte bara kaffe och choklad som försvinner ur vårt dagliga utbud av överflöd. Plötsligt rasar hela välfärden, och mina barns ljusa hy är inte längre till deras fördel... Jag kan då gå och fundera på hur vi finländare skulle reagera om den bomullsverklighet som vi lever i skulle bli exponerad för de utmaningar som finns i tredje världen. Eller om alla dessa råvaror som kommer från syd plötsligt bara försvann ur butikshyllorna. Hur skulle vi reagera om norr verkligen skulle bli till syd? Tanken både fascinerar och skrämmer mig. Fascinerar för det skulle ge dessa folkslag som blivit kolonialismens offer äntligen rätten att leva sitt liv på sitt eget sätt. Skrämmande för det skulle betyda att bomullseran var slut för oss - vinka farväl till choklad och kaffe, och socker, olja, soja-uppfödda-biff, etc etc.Vad skulle det innebära för samhällsfreden här uppe i norr?Jag bara undrar.

Just då jag ska avsluta det här inlägget hör jag på naturvetenskapsprogrammet Kvanthopp på radion att magnetfälten på jorden håller på att byta plats. Det är faktiskt så att magnetfältet i norr håller på att byta plats med magnetfältet i syd.

Det här inslaget från West Wing förklarar kanske det här med geografi och norr och syd bäst av allt: "It freaks me out"... says it all...

Tillbaka till sången som har väldigt beskrivande lyrik:

"Las barras y las estrellas se adueñan de mi bandera 
y nuestra libertad no es otra cosa que una ramera 
y si la deuda externa nos robó la primavera 
al diablo la geografía se acabaron las fronteras.... 
Si el norte fuera el sur serían los sioux los marginados 
ser moreno y chaparrito sería el look más cotizado 
marcos sería el rambo mexicano 
y cindy crawford la menchú de mis paisanos 
reagan sería somoza "