Om att växa sig mindre

Maria på Lev mer på mindre skriver så bra om att växa sig mindre. Jag kan inte påstå att jag har haft för lite att göra den här våren precis. Mellan att hålla föreläsningar, skriva artiklar, jobba med andra projekt, flytta, köpa hus, söka stipendier, kulturkrascha och se till att familjen får en närinsrik mat vareviga dag, har det inte funnits mycket tid över. Det höll på att gå så galet att sömnlösheten gjorde sig akut påmind. Nu tar jag igen mig och somnar redan innan barnen är i säng! Jag frågade mig själv: var det så här jag ville ha det när jag prioriterade att "downshifta". Nehej något har gått galet snett, igen.

Men precis som Maria så har jag ändå känt av rastlösheten. Jag har gått omkring och känt att jag har satt mig själv helt i offside, helt oduglig, får knappt några emails mera, har inte träffat mycket vänner, är långt borta från vad jag brukade definiera som händelserna mittpunkt: metropolen. Men egentligen så duger jag till mer här och nu än vad jag gjorde tidigare. Jag har varit mer närvarande med barnen (inte tillräckligt ännu men i alla fall mer!), jag har odlat en massa frön som är stora plantor redan, och det har hänt en massa inom mig som bara behöver tid att ta form. Egentligen är jag inte alls i offside, utan i händelsernas mittpunkt, i mitt eget lilla universum. Och det är ju det som räknas. Egentligen.



Idag fick jag höra att någon talat om mig (eller egentligen om mitt arbete) i positiva ordalag på en lunch i den omgivning där jag tidigare hörde hemma, innan jag satte mig själv i offside alltså. Det visar att fast man kanske inte är med på alla ställen så kan man ändå ha något att ge, vilket ju Maria också definitivt har gjort, genom sin bok har hon inspirerat många att tänka nya tankar om livet, tiden, och pengarna. Narcissisten i mig vaknar till liv, jasså jag existerar visst ändå, för någon talar om mig! Ett annat exempel var en kompis som berättade hur jag inspirerat en gemensam vän till att ta steget ut och pröva på att äta hälsosammare (cut out sugar, grains and increase fats and proteins). Det berättar hon då jag just sagt att jag känner mig som en galen eremit med mina tankar om mat och hälsa, och att jag nog minnsann måste förändra mig så att mina barn inte får (mentalt) stryk för sin galna mamma då de börjar skolan.

Det är svårt att leva i offside från världen och normerna.  Jag kan gå omkring och tänka att "hoppas världen och normerna förändras snart, så att det skulle bli lite lättare"! Aj jo, jag glömde nu igen; så länge min värld och mina normer fungerar med den omgivnign som är mig kärast, då har det inte så stor betydelse i hur långt ute i offsiden jag sitter. Det är så man bygger sitt eget lilla universum, inifrån sig själv helt enkelt.

Rastlöshet, ge dig iväg! Du är inte välkommen här längre!