7.5.13

Hur det kan gå när sötsug är business

Efter att ha skrivit det jag skrev igår blev jag fundersam. Blev min text för brutal? Trampade jag någon på tårna? Det att samhället i stort fortfarande är mycket blind för sockrets skadliga verkan betyder inte att jag fördömer dem som håller upp sockerkonsumtionen på ca 60 kilo/pers/år (svenska siffror men vi rör oss säkert i samma skala här i Finland). Nej, jag anser att det är olyckligt att siffran kan vara såpass hög utan att vi ens kommer på tanken att diskutera hur vi kan få ner den, bland annat genom att syna utbudet i en vanlig matbutik. När jag var inne i Citymarket i fredags stannade jag upp vid mjölkprodukterna. Jag sökte egentligen en naturell havrejogurt, men eftersom den inte fanns någonstans att hitta så kom jag att utforska utbudet mer noggrannt. När man just läst en bok som "Ett sötare blod" är det ganska chockerande att se alla dessa hyllor fyllda med burkar av dolt socker. Och det blir inte bättre när man flyttar sig över till avdelning för gryn och mysli. Även där är utbudet minst sagt överväldigande om man söker efter stärkelsefyllda frukostflingor. Men att hitta sockerfria alternativ, det är nästan en omöjlighet. Jag vill påstå att jag inte skulle behöva en livsmedelsaffär större än gamla Lisa Koski, eller bybutiken ute i Österö OM, och det är ett stort OM, maten dessa butiker erbjöd skulle vara riktig mat. Inte fejkad och stajlad för att tilltala olika konsumentgrupper, utan riktig basmat. Sånt som man gör god och näringsrik husmanskost av åt hela familjen.

 Vad jag egentligen vill säga är detta: Det är inte den välmenande läkarens fel att han/hon rekommenderat fel sorts mat i över 30 år i tron om att det leder till bättre hälsa. Det är inte sockerjunkiens fel att han/hon inte kan kontrollera sina impulser då kunskapen om sockrets beroendeframkallande natur och de snabba kolhydraternas skadliga verkan inte är något som man fäst uppmärksamhet i alla folkhälsokampanjer under de senaste 30 åren - utan snarare det motsatta genom att rekommendera en fettsnål diet. Det är inte föräldrarnas fel att de omedvetet skapar ett sockerberoende hos sina barn i mycket ung ålder (börjandes från välling och pulvergrötar!), ett sockerberoende som senare bara eskalerar till ett evig sug efter mer (och antagligen utgör en stor del av de där 60 kilona per person när barnen blir tonåringar och kan börja köpa sin egen läsk i butiken). Vad däremot är fel, är att blunda för fakta (som sakligt presenteras i boken "Ett sötare blod") och inte ta tag i problemen medan vi ännu kan!


Det är dags att inse att mänsklighetens hälsa och våra barns framtid har fallit offer för livsmedelsindustrins massiva marknadsföringbudgeter, vars enda syfte är att tanka sina kvartalsrapporter med evigt uppåtpekande försäljningssiffror.


Jag säger samma som Anna Lappe i Tedtalks nedan:

 Food Industry, my children are NONE of your business!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar