16.5.13

Helheten och kunskapen

Igår ställdes jag mot väggen gällande min egen kunskapssyn. Hujedamej, det är en svår fråga. Ofantligt svår. Men en sak är säker: jag är inte någon fanatiker av Kant, den moderna europeiska kunskapssynens fader.

Under flytten kom jag att bläddra i boken Sophies värld. Jag måste ännu ta en kväll tillsammans med Sophie när dammet lagt sig, men mina ögon föll på ett kapitel om Kant. Han blev ju känd inom filosofin bland annat för sina tankar om sakernas egen natur, "das Ding an sich" översätts väl ungefär: saken för sig och betyder att sakerna runtomkring oss inte är en del av oss utan något separat.  Vågar jag nu säga att jag har en diametralt annorlunda syn på saker. Okej, vissa saker, som alla dessa onödiga prylar som jag håller på att packa upp i det oändliga, de får gärna förbli separata. De är så överflödiga och många innehåller så mycket kemikalisk smörja (ta bara en gammal mobiltelefon som exempel) att jag med glädje avstår från att integrera dem i min personliga sfär. Men andra saker, som maten som jag äter, eller kläderna jag klär mig i, jorden jag snart ska börja bruka, fåglarna som kvittrar så glatt i träden i trädgården, t.o.m. träden i sig, de är inte separata, de är en del inte bara av mig men av helheten. Vi utgör en helhet, maten, kläderna, jorden, träden, fåglarna och jag. Jag kan inte bara avsäga mig den här livsviktiga relationen när något i helheten blir fel. För om någon av "sakerna" slutar fungera så påverkar det även mig och mitt välmående. Om maten är "felprogrammerad" för mig blir jag ju sjuk. Om jorden jag ska bruka är obrukbar går det ju inte att producera mat. Om kläderna jag bär innehåller kemikalier så påverkar det ju inte bara mig och mina nedärvda gener men också de som är en del av helheten på en annan ort, där bomullet besprutats, plockats och färgats. Om fåglarna sluta kvittra är det bara ett tecken på att våren tystnar och att något är fel i den helhet där jag lever (för tankarna till Rachel Carsons bok "Silent Spring).

Nej tack, inte Kant. Hellre fokus på helheten. Tillbaka till rötterna liksom. Lite som Maggie skriver idag om att återta det där sambandet mellan oss, naturen och vår överlevnad. Sådan är min kunskapssyn. Men skriv nu sen det i vetenskaplig form. Så att folk förstår. Sjuttons Kant, varför skulle du ha en så unversialiserande effekt på mänskligheten i stort? Jag tror att Sophie och jag ska ta oss en helkväll mycket snart.


1 kommentar:

  1. Hoppas att den gode Kant låter dej vara ifred nu eller att ni har slutit fred! Han har onekligen en förmåga att tvinga en att ompröva ens grundvalar. Tack för en klok blogg, har precis hittat hit så jag ska läsa lite till! Soliga vårhälsningar från en annan downshiftad vetenskapskvinna.

    SvaraRadera