3.6.13

Långsam mat - precis som i Strömsö?

Vad jag vill tala om idag är den långsamma maten, Slow Food, och hur en organisation som Slow Food kan vara nyckeln till en blomstrande lokal matkultur.

För att kort berätta om vad Slow Food står för lånar jag rakt av text från Slow Food Västnylands internet-sidor:

"Slow Food är en ideell, världsomspännande organisation, som grundades år 1989. Idén föddes då en internationell hamburgerkedja 1986 öppnade sina dörrar i Roms historiska centrum. Organisationen växte snabbt och lockade medlemmar bland de människor som brydde sig om hurudan mat de åt, varifrån den kom och hur den var producerad. Slow Food finns idag i 153 länder, har mer än 100.000 medlemmar och över 1000 Convivia (Convivium = på latin ”leva tillsammans”. Den benämningen används inom Slow Food för en lokalförening)."


Rörelsen har tre hörnstenar som den arbetar för då det gäller mat: (1) Maten skall vara "god", eller med andra ord smaka gott; (2) Maten skall vara "ren", alltså producerad på ett sätt som tar hänsyn till miljön; och (3) Maten skall vara "rättvis", eller ge varje människa som på något sätt deltar i produktionen av maten en rimlig kompensation för sitt arbete.


Slow Food har under de senaste åren etablerat sig också i Finland. Framförallt har organisationen haft framgång i Nyland, och då främst Västnyland. Jag har under de senaste åren följt med utvecklingen i Västnyland och förundrat mig över hur framgångsrika de varit i att visa upp sina lokala producenter och att skapa kopplingar mellan det närproducerade ute på landsbygden och hipster-trenderna i den urbana storstaden. Min slutsats gällande Västnylands framgångshistoria har varit att den geografiska närheten till Helsingfors har gjort det möjligt att skapa alla dessa synergieffekter, där det finns både en pull och en push faktor inbakad (pull: unga energiska familjer dras ut till den idylliska landsbygden, push: produkter som produceras av dessa unga familjer hittar sin väg tillbaka in till stan). Men efter en djupare analys har jag kommit fram till att det inte enbart handlar om geografi. Jag tror nämligen att det också handlar om väldigt engagerade matentusiaster som genom att organisera sig i en organisation som Slow Food hittat utlopp för sin kreativitet och påskyndat utvecklingen av ett tätt sammanflätat nätverk av närproducerande eko-bönder och upplysta eko-konsumenter. För Västnylands Slow Food marknad uppstod redan innan medierna fick upp ögonen för hästskandaler och andra matfusk i våra globala matproduktionskedjor. Och marknaden hade en stor genomslagskraft redan då.

Så nu när jag går omkring på den här stadens (ibland väldigt tomma) gator och torg, eller besöker den något avbefolkade saluhallen inne i stan, och känner att jag rör mig i marginalerna så undrar jag: skulle inte Österbottens största stad må gott av att ha en egen Slow Food rörelse? Skulle inte alla dessa matentusiaster som finns i den här stan också kunna skapa förändring? Vad skulle hända om alla de som ivrigt deltog i Monsanto-marschen nu skulle formalisera sin aktivism i något konstruktivt. Kunde "Slow Food" vara lösningen på en blomstrande österbottnisk matkultur? Vi är ju redan på god väg. Här finns matringar och REKO-pionjärer. Här finns eko-bönder som brinner för sin sak. Här finns fiskare som vill förse oss med lokal färsk fisk. Här finns en himla massa bloggare som gått inför självförsörjning eller en slow-living livstil på landet. Och här finns ju t.o.m. Finlands mest Slow Food inspirerade tv-program: Strömsö. Vad skulle hända om vi sammanförde alla dessa aktörer under ett och samma tak? Kunde Slow Food vara vår gnista som får regionens matkultur att blomma? Tänk om det skulle gå precis som i Strömsö. Tänk om, tänk om!

Sträck upp handen den som är med! (Jag jobbar med den italienska byråkratin som bäst och behöver fem frivilliga för att komma igång.) 


3 kommentarer:

  1. Jag sträcker ivrigt upp handen! Fina tankar som verkligen är av nöden. Har du någon klar vision om exakt vad det är som krävs för att få Slow Food att blomstra i Österbotten? En paraplyorganisation som koordinerar det hela, eller många fler bloggare som sprider ordet om Slow life och därmed får allt fler med i matringar? Eller ett socialt företag som åtar sig att driva slow food? Själv fascineras jag också av Slow time-idén och tidsbanker, dvs att folk byter tid med varann. Om jag lagar mat åt dig i en timme så passar du mina barn en timme medan jag är till tandläkaren, exempelvis.

    SvaraRadera
  2. Roligt med andra ivriga! Har mycket tankar men inga klara visioner, för jag anser att visioner av det här slaget ska utformas i grupp. Väntar på svar från Italien för att sedan sammankalla till möte. Tidsbanker är ockås bra idé, men då det gäller Slow Food så är det värt att fokusera på just det: mat. Sen finns det ju Marthorna och andra sorters sätt att organisera sig för andra aktiviteter (eller vem vet, kanske som spin-off från Slow Food rörelsen).

    SvaraRadera
  3. Jo, givetvis är det så, slow food ska kretsa kring mat. Jag är bara så fascinerad av hela slow movement-rörelsen, det finns t.o.m. ett nätverk för slow parenting. Jag tror absolut att tiden är den rätta för att Slow Food ska blomstra i Österbotten, jag tycker det surrar överallt i många olika kretsar kring ekonu! projektet, kring urban gardening och idén att mat ska få ta tid att tillreda och involvera hela familjen i hela kedjan, inte bara tillredning och diskning. Jag hoppas många nappar på ditt prima initiativ!

    SvaraRadera