Vår vardagliga mat och normen

När mitt andra barn började dagis hade jag just läst in mig på sockrets skadliga verkan. Under inskolningen blev jag helt paff att höra att ett åringar serveras saft till mellanmål. Inte nog med att dagis är första stället där de små barnen får pröva på glass, men dessutom saft! Varken kommunens tandläkare eller rådgivningstanter brukar ju förespråka saft! Jag menar, fast jag inte tycker om det så kan jag ändå förstå varför våra barn får light produkter och margarin med maten: för att de statliga kostrekommendationerna baserar sig på fel sorts information. Ja, jag menar fel, för om man läser på hur den informationen tagits fram och progagerats ut så förstår man snabbt att det är något som är fel i fett-kolesterol-hjärtinfarkt-död-resonemanget. Men saft. På riktigt? Till hela stadens ett åringar. Har de inget vett i skallen? Så jag tog upp saken till diskussion med personalen och de var genast tillmötesgående. Ansvariga personen för småbarnen sa att hon länge tänkt på samma sak och att hon skulle diskutera saken med övriga i personalen. Nästa dag meddelade hon att de nu bett köket att endast servera mjölk eller vatten till barnen på lilla sidan. Waow, tänkte jag, tänk att det kunde vara så lätt att skapa en förändring, om minimal men ändå en förändring!

Vad som följde därefter när jag meddelade övriga föräldrar om vad som jag trodde var en positiv förändring för alla barn på småbarnssidan vill jag helst förtränga. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför reaktionerna (mot mig) var så starka då a) jag endast frågat om något som jag trodde var självklart och som de flesta var överens om (att små ett-åringar helst inte ska få saft, speciellt inte en vanlig vardag) och b) jag egentligen inte haft något att göra med att saften togs bort eftersom det var personalen som fattade det beslutet. Men efter det hade jag lärt mig min läxa: detta om hälsosam mat är en känslig sak och man gör bäst i att inte lägga sig i utan bara acceptera normen, om än normen är helt hutlöst galen.

Det är därför jag blir så glad då jag läser texter som denna nedan. Om hur någon vågar ryta till riktigt ordentligt. Om hur någon vågar skriva rakt på sak hur illa ställt det egentligen är med vår "vardagliga mat". För det är min övertygelse att det är så. Jag har också tänkt till, läst på, och funderat kring industriellt framställd mat. Jag är inte alls glad att mina barn serveras sådant på daghem. Men medan kommunen bestämmer menyn, och de flesta föräldrar verkar leva i tron om att den maten är bra, så gör jag bäst i att lida i det tysta för mig själv. För den läxan har jag lärt mig: jag har ingen rätt att påverka vad andras barn äter och normer är svåra att bryta och man gör det absolut inte ensam.

Taget från Matfuskets Facebook sida, författat av Kristina Hjelm:

Hej alla människor!
Jag är lite arg. Så jag tänkte skriva av mig. Det handlar om mat. Om maten vi ger till våra barn. Om maten DU ger till dina och andras barn.
Min dotter har precis börjat på förskolan. Det betyder att jag för några timmar om dagen överlämnar hennes vård och omsorg i andra människors händer. Och tyvärr har detta medfört nya matvanor.

I dag, en vanlig tisdag, serverades min dotter ”glass” på förskolan eftersom ett barn hade fyllt år och på detta sätt skulle firas. Vilken fin tradition! ”Glassen” bestod av is, färgämne, konstgjorda aromer och tjugo liter socker.

Andra dagar serveras min dotter tydligen saftsoppa till frukost och tonvis med ketchup till maten. Den mat som för övrigt är lagad på en annan skola långt bort och sedan uppvärmd i ett annat kök lite närmare och som sedan slutligen anländer i kantiner till min dotters förskola. Jag förväntas tydligen att tycka detta är helt ok. Säkert får de också margarin och rosafärgad e-ämneskorv på det industribakade brödet innehållandes mjölbehandlingsmedel och annat. Hon serveras säkerligen lättmjölk i glaset, och sockerflingor på den konstgjort sötade 2 % iga filen...

Jag är besviken. Är det ingen mer än jag som tänker? Är det ingen mer än jag som bryr sig? Är det ingen som tar till sig information? Är det ingen som läser på förpackningarna angående vad maten egentligen innehåller? Är ni analfabeter?

Du är vad du äter var det någon som sa. Då säger jag; du är en av matindustrin förgiftad människa. Vill du förgifta dina barn?

Jag vill meddela följande: Det går utmärkt att koka sin egen nyttiga maltodextrinfria välling på skrädmjöl rapsolja grädde och lite kanel. Det är inte jättesvårt att göra hemgjord mumsig gröt (med torkade aprikoser om du nu är orolig över BVC:s järnbristpropaganda). Billigt blir det också.

Kanske upptäcker du att om du gör din egen barnmat till middag så kommer bebisen inte behöva äta två-tre burkar om dagen och att om du serverar turkisk yoghurt med bär och vaniljpulver till eller ostkaka och grädde till mellanmål så får du ett mätt och nöjt barn och hela yoghurtpaketet tar därför inte slut. Det går också bra att laga bärpaj med mandelmjöl, havregryn, boveteflingor, pumpafrön, nötter och smör whatever som är nyttigt och att till det servera sin hemlagade vaniljsås som består av äggula, grädde och en liten nypa vaniljsocker till fika istället för delicatobollar köpta på IKEA.

Ditt barn har inte bett om att äta antibiotikauppfödd och vattenmarinerad kyckling. Ditt barn har inte bett om att äta de oetiskt framodlade och snuskiga jätteräkorna. Ditt barn har inte bett om allt det där lösgodiset du funderar över att lägga i påskägget så att sockret sprutar ur öronen och adhd-tendenserna uppenbarar sig...

Undrar du i övrigt varför ditt barns avföring är lös och över varför den luktar så illa när du nyligen serverat det en maträtt bestående av hårdraffinerat mjöl och vatten (det kallas pasta) och industritillverkade köttbullar? Kanske bullrar det lite även i din mage efter den måltiden när du tänker efter?

Du är inte duktig för att du inte låtit ditt barn äta ”något socker” innan ettårsdagen när du samtidigt hunnit servera det besprutade vindruvor, köpta pannkakor med köpt sylt och saker så som Risifrutti och Yoggi till mellanmål. Du är inte en sann vegetarian när du vill ge dina barn mögelsvamp till middag (quorn). Du tar inte ansvar för ditt barns hälsa när du serverar det äckligt bensinmargarin och otäcka lightprodukter som försöker efterlikna original. Din bebis dör inte heller järnbristdöden av ett glas gammaldags mjölk till maten då och då trots att BVC kanske påstår annat. Hallå! Du ger det ju välling 3 gånger om dagen! Ditt barn klarar sig vidare bra utan falska gräddprodukter och även utan 36 % ig "grädde" med karragenan. Ditt barn vill inte ha zero-sugar läsk och äckliga tuggummin med laxerande verkan. Ditt barn behöver inte äta näringsfattigt formbröd med honung och marmelad på till frukost. Ditt barn vill inte äta Creme Bonjour med gelatin i till ostbrickan. Du är inte ansvarstagande när du istället för lösviktsgodis serverar deep fried glutamatchips och glutamatdipp till fredagsmyset. Ja nu orkar jag inte fortsätta...

Du är förvånad över ”hästköttsskandalen”. Vad trodde du att du skulle få i dina färsbiffar? Naturbetad oxfilé från Brasilien? Vad tror du det är i ”skinkan” på den pizza du beställer hos killen bakom hörnet? Varför tror du att den färdigköpta sockerkakan smakar flygplansmat och vad innehåller det där ”nyttiga” naturgodiset du köper i tron om att vara lite bättre? Vet du om att glass nästan aldrig är glass? Och tror du att dina barn hade bett om att äta dessa saker om de själva hade fått välja?

Du behöver inte vara någon mästerkock för att förstå att det går bra att slänga ihop din egen bearnaisesås och göra dina egna fiskpinnar. Gå ut och skjut din egen älg, odla lite obesprutad potatis och lök, laga en gryta, servera dina barn och känn dig nöjd med att du har gjort vad du kan. Känn dig nöjd med att du började tänka.

Tag ansvar! Ditt barn behöver bara riktig, ren mat. Ja jag vet, med min inställning kan man nästan inte äta någonting. Det är för att jag inte litar på industrin utan på mig själv...

Tack för mig.