En resa ut i den teoretiska dimensionen och tillbaks

Under veckan som gått har jag insett hur viktigt det är för mig att få arbeta ostört i flera dagar i rad. Från onsdag till lördag hade jag skrivledigt. Skrivledigt innebar att jag hade ledigt från allt annat för att skriva. Efter fyra dagar av intensivt tänkande och skrivande insåg jag hur viktigt det är att jag inte jobbar på det sättet mer än några dagar i rad...

Jag fick otroligt mycket gjort. Som vanligt syns framstegen bara till en viss del i mina skrivelser. Mest hände det uppe i hjärnkontoret: jag har nu en mycket klarare förståelse för vad jag håller på mig och det känns obeskrivligt skönt! Men ack och ve, allt detta skedde på bekostnad av hälsosamt leverne. Eftersom barnen skickats iväg till villan med mina föräldrar och hubben blivit informerad om att inte räkna med mig under dessa dagar, kunde jag helt gå in i mina studier och teorier. Första dagen hade jag ännu en hemlagad lunch med mig till kontoret. Sista dagen, lördag, fanns det ju inte ens några lunchrestauranger som var öppna.... Kvällsmaten varje kväll var mörkchokladmandlar och andra nötter från närliggande Video Makuuni. Och på fredag-natt när texten var något så när färdig var också jag färdig att åka till närmaste grill. Hela kroppen skrek efter djupfriterade franskisar. Tur att det inte fanns någon grill på vägen hem. Undrar om inte suget efter feta franskisar hade att göra med den höga hjärnaktiviteten - den behövde sin näring den med! Istället tankade jag rågbröd, ghee och skinka, i industriella mängder. Najs, hälsosamt för någon som inte ätit gluten på många herrans månader...

Men, som sagt, vilken tur att det finns en familj som drar mig tillbaka in i verkligheten när det är dags. På lördag-eftermiddag visste jag inte längre om jag befann mig ute på landet i Uruguay eller om jag verkligen träffade barndomskompisar på ett ett-årskalas...  Bastu med dopp och mycket barnapussar tog mig snabbt tillbaka till verkligheten igår kväll. Och en underbart vacker solnedgång med hubben, som just återvänt från de finska urskogarna. Idag har fiskrensning stått på programmet: strömming och sik. Redan förra året bad jag att mina föräldrar skulle föra vidare den kunskapen till mig (var inte precis scout-typen när jag var ung). Det resulterade i några fiskeutflykter och..... en pappa som rensade fisken medan jag såg på... Inte precis learning-by-doing, i pedagogisk terminologi, utan mer av "the non-stick method". Nu gjorde vi tvärtom: vi åkte över viken till den lokala fiskebåten som just varit ut och vitjat ryschorna och sen visade mamma hur man rensar strömming för hand och sik med kniv. Till middag åt vi strömmingsbiffar panerade i ägg, perslija, salt och kokosmjöl och pressade potatitas. Imorgon blir det sik.

Sen trotsade jag risken att bli överfallen av en björn (på vägen hem från villan hörde vi på radion om en kringstrykande björnunge i vårt eget grannskap) och tog itu med vår hightech komposterare.  Såg ingen björn men myggen var ack så aggresiva. Men komposteraren blir jag inte klok på, inte heller på det som kommer ur den. Nu har jag i alla fall sprättat lite kompost och mylla på den snabbväxande potatisen bakom skjulet (detta är alltså inte samma potatis som jag satt i början av veckan). Undrar om det blir det egen nypotatis till midsommar trots allt? Vi har också plockat sniglar med barnen - undrar nu, hur skadliga är egentligen sniglarna för mina grödor? Ska man låta dem föröka sig fritt eller är det fiffigt att plocka bort dem vartefter? Dessa är alltså sniglar med hus, inte de där läbbiga mördarsniglarna som kryper omkring på Åland på somrarna.

Som ni ser, från att leva inne i en abstrakt teoretisk bubbla är jag nu tillbaka med rötterna i jorden, med mycket konkreta frågor som behöver snabba svar...