10.6.13

Dagen i bilder

Sådärja. Så var jag tillbaka i det virtuella efter att ha lärt mig kocka säsongsbetonat. Lyckades bränna min solskenssirap medan jag satt här och försökte överföra bilderna till datorn. Så vi kan stryka maskros-sirapen från dagens lista. Det bidde ingenting av den. Kanske jag bestraffas för att jag slängde i äkta socker i smeten - brukar ju inte annars använda sånt.

Nåväl.

Innan vi går in på bilderna kan jag berätta att kvällens matkurs var riktigt rolig.  Synd bara att så mycket av den finländska matkulturen ligger inbäddad i matprodukter som min kropp inte mår så bra av för tillfället. Skulle ha älskat att få avnjuta allt som kockades, men tyvärr måste jag vara aningen selektiv. Jag använde mig också av möjligheten att tanka information från riktiga experter: kollade upp om man kan hälla nässelspad på vilka blommor som helst (det kan man, bara den är utspädd). Kollade Marthornas intresse för Slow Food (blir möte snart). Kollade om kokosmjölken som jag använder ganska aktivt, kan ha negativa konsekvenser i större mängder (icke, så långe man inte är rädd för mättade fetter). Och en massa annat, som hur man ska förvara morötter och potatis när man väl skördar dem (om man kommer så långt), och om jag gjorde rätt i att förvälla nässlorna innan jag malde ner dem och frös in (ja). Och så hörde jag om en kurs i vilda ätliga växter som ska hållas ute på Björkö på söndag. Synd att jag har annat för mig då. Skulle ha varit kul att delta.

Såja, så över till rubrikens tema: dagen i bilder.


Barnarbetskraft. Kan vara bra att ha ute i päronlandet.



Landet som inte är. Jag hann inte riktigt med i år. Det var meningen att vi skulle ha jordgubbar någonstans där hundflokan blommar som mest. Vi kör självplock i år och hoppas på bättre tajmning nästa år.

Sådär ja. Så var potatisen sådd. Med hjälp av både yngre och äldre generationer.

Barndomsminnen. Där mellan rabatterna brukade jag springa. Och lite längre ner låg smultronstället.

Tillbaka på egen gård konstaterar jag att det blir egna jordgubbar ändå. Bara inte så många.

Lunch: "fiskpinnar" med egna örter och egen sallad som dottern fick plocka (bra trick att få dem att äta när de klippt sallatsbladen  själv, nästa gång är det sonens tur).

Tahini/chai/kokosbollar. De finns inte mer. Blommorna är vackra dock.

Nässlorna hann in i frysen i det här formatet innan jag åkte iväg på kurs.

Säsongsinspiration på kurs i gamla högstadiet.

Bekant expert från ett tidigare Marthaliv på annan ort. Då om mat i barnfamiljer, nu sommarsäsongens mat.

Rabarber-jordgubbspaj som jag dessvärre inte kunde smaka. Bestämde mig för att göra egen gluten och sockerfri så snart jag hinner.

Kärt barn har många namn: Ängamat, snålsoppa, sommarsoppa i beredning - Libbsticka, da shit i buljongväg!

Titta på den här skönheten till sallad!


Jag har en bild på den döda fågeln i dotterns hand också. Men där drar jag faktiskt gränsen och utövar lite självcensur. Min man bara skrattade då jag berättade om fågelincidenten och sa: "är du inte nöjd nu, nu har du ett äkta "naturista" barn". Jag funderar på var gränsen går egentligen, och var jag själv borde dra gränser både för mig själv och mitt barn. Att leka med döda fåglar var definitivt inte i mina tankar då jag ville ersätta Disney-prinsessor med mer naturinspirerad lek...Men den är jordfäst nu, och det gör att jag sover aningen lugnare i natt. Hoppas ingen katt gräver upp den bara...

2 kommentarer:

  1. Jag är själv Marthainspiratör för en hållbar och nedskiftad livsstil och min erfarenhet är den att intresset för slow food är stor inom Marthorna. Det rimmar ju så väl med Marthornas kärnbudskap också så nåt annat vore ju konstigt :)

    Tranquil oinloggad

    SvaraRadera
  2. Jepp, du har helt rätt. Marthorna personifierar egentligen Slow Food här i Finland, deras värderingar är identiska. Jag är verkligen glad att Marthorna överlevt slutet av 1900-talet och nu växer sig starka igen. De var farligt "out" en tid när snabbmats- och slitosläng-kulturen hade sin bonanza.

    BTW, ville bli insipratör men bodde inte i rätt kommun på den tiden.

    SvaraRadera