2.6.15

Ny story sökes, med ljus och lykta

En vän länkade den här filmen till mig:
.



Den berättar om hur vi i det moderna samhället blir lärda från barnsben att tänka individualistiskt, om att föredra tävling framom samarbete och om allt det där andra somt tycks ha gått fel i vår sociala programmering för att kunna fungera på ett sätt som gynnar oss själva och vår miljö.

Jodå, jag instämmer med mycket i filmen. Själv inspireras jag mycket av Charles Eisensteins skriverier just nu, om hur vi för att kunna göra något åt miljöförstörelsen i vår värld idag måste klara av att bygga nya storyn, om hur viktigt det är att våga föreställa sig en så vacker värld som enbart hjärtat vet om att finns, om hur det är viktigt att bryta sig loss från gamla tankemönster.

Jag är helt med på den idén. Men, just nu kör jag runt stan i lilla toyotan några varv per dag för att alla barn ska få sitt. Ett lär sig finska på ett dagsläger med 4h, ett annat underhåller en kompis på förmiddagarna, ett tredje behöver tanka närhet mitt på dagen och sen är det ännu simskola på kvällarna. Gissa hur mycket bensin jag bränner just nu? Gissa hur mycket av den gamla storyn som gynnas av att jag försöker räcka till (med hjälp av lånad bil) på alla håll?

Jag har kommit ganska långt i mina tankar om roten till det goda livet. Jag känner för det mesta en inre glöd över att världen i grund och botten är obeskrivligt vacker. Jag ser tillochmed den där världen framför mig, trots att media konsistent väljer att fokusera på en mer abstrakt värld som enbart föder rädslor och känsla av hopplöshet. Men, men, men. Det jag inte klarar av är att bryta mönster och strukturer. Jag klarar inte av att gå längre än i tankevärlden med mina tankar. Sen är det stopp. Barnen behöver sommarkläder, det blir en tur till h&m då. Egentligen vill jag ju ha 100% närproducerat och hållbart barnklädesmode. Helst bara en eller två uppsättningar per man, som kräver noll skötsel och noll tvätt. Men det funkar ju inte så. Inte just nu. Strukturerna finns fortfarande där. Slavarna sitter där vid sina symaskiner och syr för brinnkära livet så att mina ungar ska få sommarkläder som de själva trivs i.

Ja, jag kan fantisera mig bort till en vackrare värld. Ja jag ser att kapitalismen enbart är en story. Men det är trots det kapitalismen (och socialismen, nota bene) som byggt upp den verklighet jag lever i. Och utan den är det verkligen svårt att ta sig fram just nu. Vad vi behöver är inte bara mer tankeverksamhet - vi behöver alternativen. Vi behöver mer än bara medvetenhet. Vi behöver drivkraften att slå sönder det gamla att skapa nytt.

Bloggsidan jag kollar för lust skull fylls av inredningsinlägg, träningsinlägg, och inlägg om det senaste sommarmodet. På något sätt hade jag trott att dagens ungdom var i beråd att skapa det där nya ... men där gick jag bet... de, precis som de flesta andra har programmerats in i den här individualistiska tävlingsinriktade storyn om vårt liv här på jorden. Jag fascineras mycket av det här med inredning just nu. Inte bara av det estetiskt vackra, utan av hur saker som inredning kommit att få ta upp en så stor del av våra tankemönster. Fascinerande.

Hur är det med dig? Ser du den nya storyn klart framför dig? Har du tips på hur man kan börja bygga upp en sån story också i verkligheten? Jag tar väldigt gärna emot sådana tips.

Imorgon kör jag ett varv runt stan först på morgonen, för att sedan återvända hem med bilen som behövs här hemma och sedan ta cykeln till jobbet. Tala om att sitta fast i oljestrukturer alltså...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar