Frihandel, TTIP och att om att leva på olika planeter

Jag inledde idag dagen med att läsa en insändare av Nils Torvalds i den lokala dagstidningen. Insändaren var ett svar på Tom Sörhannus skrift i samma tidning för några dagar sedan. Jag läste den två gånger och tog sedan en bild och postade på Facebook med kommentaren: "Jag och Nils Torvalds bor inte på  samma planet. Helt klart." För att nu förtydliga mig så ska jag berätta varför jag anser att vi bor på två olika planeter. Och nej, det handlar inte om Venus och Mars och genusforskning nu, utan om något helt annat. Jag börjar med ett citat ur Torvalds text:

"Vi behöver inte gå tillbaka till kaplanen i Nedervetil (Anders Chydenius) för att övertyga oss om att frihandel - i princip - är något bra."


Min fråga, vad betyder "i princip" i det här sammanhanget? Och för vem är frihandel bra?

Som forskningsassistent på utlandsinvesteringavdelningen för FN:s ekonomiska kommission för drygt 10 år sedan fick jag stifta närmare bekantskap med frihandel från ett perspektiv som inte gav i handen att det alltid, i princip, är bra. Jag fick skriva inslag till den årliga latinamerikanska rapporten om utlandsinvesteringar om hur mycket gifter som användes i bananodlingar i Central America och hur det påverkade fertiliteten och barndödligheten. Jag studerade Texacos oljespill i djungeln i Ekvador. Därtill skrev jag om textilarbetarna i Karibien och omöjligheten i att hålla kvar konkurrenskraften utan att konkurrera ut sig själva gentemot grannländer med skattelättnader och prekära arbetsförhållanden för den egna befolkningen. Senare har jag studerat hur små byar i Sydamerika fått ge upp sina möjligheter att försörja sig för att något utländskt bolag fått tillstånd att utöva "frihandel" dvs gruvarbeten eller storplantage i deras närmiljö vilket lett till vattenbrist och miljöförstörelse. I vissa länder i Asien har utländska bolag köpt upp vattenreserverna (Coca-Cola och Nestlé brukar nämnas i det sammanhanget) så att ortsborna blivit utan dricksvatten. Något som jag förövrigt såg för någon dag sedan att de också planerat göra med de nordiska reserverna av rent vatten. Köpa upp dem alltså, när TTIP gått igenom.

Min slutsats av detta från att ha varit frihandelns främsta försvarare under studietiden (skrev fulla poäng i en kurs i nationalekonomi om fördelarna av att Kina skulle ansluta sig till WTO) är att frihandel aldrig, i princip, är bra. Frihandel sker på bekostnad av andra folkslag och miljön.  Att paketera frihandel som ett vedertaget faktum över något bra - för alla - är att dra väldigt förenklade slutsatser om  hur vår värld fungerar idag. Vilket ger mig en åsnebrygga till  Torvalds slutkläm:

"Bästa Tom, om du visste vilka alla klokheter jag ropade ut sådär kring 1968 kunde du där antagligen hitta samma citat och samma insikt. Sen visade världen sig vara en aning mer invecklad."

I de här orden signlarer Torvalds att han nog är medveten om att världen är invecklad, men att han då valt att ge upp de ideal han hade på 60-talet för att de inte fungerar ute i verkliga livet, eller ute i det verkliga livet som han valde att leva. För alltid finns det ett val. Det finns mycket som jag kunde diskutera gällande denna slutsats, men jag väljer att fokuserar på tidsperspektivet. 1968 och 2015 är två årtal under samma tidevarv: moderniteten. Jag skulle kunna argumentera att 1968, 2015 och 1540 (året då portugiserna för första gången började importera socker från sina sockerplantage i Nya Världen, enligt Wikipedia, nota bene - exakt datum går säkert att få från en mer "tillförlitlig" källa). 

Den världsbild som porträtteras genom frihandelsretoriken är ett uppföljare av tidigare världsbilder som följer samma mönster: ekonomisk tillväxt är bra, frihandel är bra; utveckling är bra, kristendomen är bra, kolonisering är bra o.s.v. Beroende på när under de senaste 500 åren man försökt rättfärdiga det europeiska på bekostnad av andra så kommer orden att variera. Det man glömmer i den uppsättningen av världsbild är att inga av dessa antaganden är bra för alla, de är bra för dem som drar nytta av dem. Det vill säga för att övertala andra att de ska ge upp sin värld och sitt sätt att leva för att vi i Europa (sedermera även USA och andra 'utvecklade' moderna samhällen) ska leva ett enkelt liv med billiga importerade råvaror så har den här retoriken gestaltats i olika former. Grunden är: Vi är bäst, ni är sämst, anpassa er. Och anpassa er på våra villkor, något annat skulle inte komma på fråga. För frihandel (eller kristendomen, eller utveckling, eller industrialisering) är ju bra (underförstått och i det finstilta: för oss).


För att nu inte bli  missförstådd i mitt argument vill jag ännu förtydliga att för mig handlar inte TTIP om storleken på bolagen, utan systemet i sig. Torvalds försöker få Lillhannus att förstå att det här med TTIP nog kommer att gynna finska småföretag, och att det finns en fara i att stå utanför i kylan för vad händer då med alla småföretag som behöver sina exportmarknader. Så som jag ser det så är frihandel mer än en möjlighet ett hot för den lokala marknaden. Det skapar en tävling mot botten (race to the bottom), vem har den billigaste arbetskraften, de lägsta skatterna, de minst strikta miljölagarna, de är vinnarna med frihandel. Men ett sånt system förslavar ju allt och alla. Det förslavar dem som ska tävla med resten av världen i att vara mest produktiv och beredd att arbeta längst och det förslavar miljön som ständigt ska utstå att bli våldtaget av slappa miljölagar. Allt för att respektera den fria handeln.

Och här vill jag ännu tillägga att små aktörer på den globala marknadena är inte ett alternativ till stora aktörer på globala marknaden: de är samma sak, men paketerade i mindre paket (till gagn för pappersbranschen, då det går åt mera papper, haha!). Små aktörer på den lokala marknaden är däremot ett riktigt gångbart alternativ. Plötsligt har vi alla ett ansikte, plötsligt kan vi vara oss själva - vi handlar inte på en abstrakt världsmarknad där de etiska reglerna satts upp för att förtäcka den hemska sanningen om hur vi våldför oss på varann och vår natur genom frihandel. Lokala marknader kan vara ett steg i rätt riktining mot ett samhälle som lever i vetskapen om naturens begränsningar. För om vi fortsätter som vi gjort under de senaste 50(0) åren så finns det inte snart kvar något mer att kolonisera och våldföra sig på- Ingen fri handel om det inte finns något att handla med. Ingen fri handel om det inte finns de som kan handla.

Och här kommer jag till min sista punkt: I vilket skede tänker Torvalds ta planetens begränsade resurser med i sin beräkning över att frihandel, i princip, är bra?

Hur kan frihandel vara bra då så många olika mineraler i jordens undre håller på att sina? Då man tar till metoder som fracking för att hålla frihandeln i rullning? Då det krävs stora kärnkraftverk (som är beroende av uranutbrytning, sällsamt skadlig ekonomisk aktivitet för de som råkar bo i närheten, sänder en tanke till Talvivaara - jo jag vet, det var en nickelgruva, men sen kom man på att det fanns uran där också, så nu är det också en urangruva) för att hålla vårt land konkurrenskraftigt med billig el i jämförelse med andra frihandelsavtalspartners? Då det enda rena vattnet som finns kvar i vår natur används till att buteljeras och säljas på världsmarknaden under flaschiga varumärkesnamn som Vichy eller Evian? 

Nej, jag bor inte på samma planet som Nils Torvalds. Däremot så håller hans planet på att äta upp min och det finns inte det minsta jag kan göra åt den saken än att se på medan det händer. För tyvärr är det så att han går i maktens korridorer och jag sitter här utanför. Tyvärr är det så att om jag valde som som han så skulle antagligen även jag om  drygt 35 år se tillbaka på mina ideal med vemod i blicken. Så istället väljer jag annorlunda. Så länge det går väljer jag annorlunda. Jag väljer det lokala framom det globala, jag väljer att odla framom att konsumera, jag väljer att vårda framom att konkurrera. Och innerst inne hoppas jag att även de som bor på Torvalds planet en dag ska första att det finns något värdefullt utöver fri handel. Inte bara i princip, utan på riktigt, helt så där på riktigt på riktigt.