Så. Nu är övre våningen fixad. Det tog mig bara två år att få tummen ur rumpan. Men nu då universum svarat på mina önskningar här på bloggen och skickat hit en research assistant (a.k.a. au pair) och fått fason dotterns sovvanor så har jag också hittat motivationen. Tre stora Ikea- påsar med skrot (läs: leksaker) och x antal skräppåsar. Jag ville ju ha en giftfrizon i barnens sovrum då vi flyttade hit men under det senaste året har flyttningströmmen från lekrummet till sovrummet enbart gått i en riktning. Och dammet har följt med som fripassagerare. Inte bra. Så nu då vi blev erbjudna en au pair och jag inte ville ge ifrån mig mitt arbetsrum så såg jag min chans. Meddelade att barnen kommer att få en 'stora syster' men hon behöver deras lekrum, dvs dags att göra av med allt som inte är av vikt. Tre veckor har jag tjatat utan resultat. Så igår och idag var det hårda tag. De fick ta varsin låda med sig till sitt rum plus lego. Allt annat skulle bort. Under rensningspassen (de var flera och jag jobbade ensam) märkte jag att barnen inte alls protesterade då deras ägodelar försvann. Snarare verkade de lättade att jag tog hand om deras problem (ständig röra), ikväll var de överlyckliga över sin nya inredning. Och i hallen, som sett ut som en tillfällig möbeldepå i två år, har vi nu inrett ett nytt lekrum åt dem. Denna gång enbart med ett skåp med spel och en liten lekhörna. Kolla hur bra det blev!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar