13.11.14

Suget

För ungefär två år sedan gick jag längs med en liten oasfalterad väg i den här lilla byn som syns på filmklippet nedan.

http://adkimvn.wordpress.com/2014/06/12/nahuelmapu-documental-2011/

Jag kände att jag var på rätt plats vid rätt ögonblick. Kossorna som betade gräs längs med vägen tittade upp nyfiket på mig. Och jag, den urbana moderna endagsetnografen ryggade tillbaka, rädd att bli stångad av de harmoniska djuren. Men ändå kändes det rätt.

Fortfarande känns det rätt. Det känns som om de har sanningen, vi har lögnen (som i critical discourse analysis, fast omvänt). Jag kan inte slita mig från tanken. Jag hoppas verkligen att jag kan åka tillbaka någon gång. På en längre studieresa, gärna med hela familjen. Och då kanske också stifta bekantskap med familjen i filmklippet ovan. Jag var på väg till dem också den där magiska dagen. Men jag hann aldrig. De andra jag skulle träffa tog tid på sig. Och även det kändes helt rätt. Men en dag, vet ni, en dag låter jag suget dra mig tillbaka till denna lilla magiska ort.

Ah, förresten. Det finns risk för tsunami i den här fiskeby. Senast var den på besök år 1960. Men just nu tror jag att ortsbefolknningen är mer orolig för hotet av industriellt avfall i deras hav än jordbävningar och tsunamis

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar