26.11.14

Ikea - om förförelsens illusion

Jag har inte mycket tid just nu för bloggandet, satsar på vetenskaplig text när jag får tillfälle.

Men jag vill ändå plita ner några rader om nyheten om Ikeas planer att öppna en butik i vår stad.

Först en disclaimer: I motsats till många andra bloggare är jag inte så fokuserad på heminredning och design. Jovars, jag vill gärna bo i något som känns bra och eget, men efter att ha börjat studera storbolagens konflikter med lokalsamhällen har jag blivit kanske aningen FÖR medveten gällande konsekensverna av konsumtion av (onödiga) prylar, inklusive råmaterialsintensiva möbler. Har svårt att tänka mig att friden skulle infinna sig i mitt hus om jag nu råkonsumerade Ikeas (eller någon annan firmas) slit och släng möbler. Nej, precis som med jeansen från H&M (eller någon annan firma) vars sömmar med största sannolikhet innehåller en och annan slav, så skulle mitt samvete få stryk varje gång jag sätter mig ner i Ikea-soffan, eller dukar upp på Ikea-bordet. Så min disclaimer är att jag inte längre tycker om Ikea och deras möbler - oberoende hur billiga och vackert designade de är för att bejaka det estetiska och praktiska behovet i mig.


Ungefär så här som jag summerade jag min ståndpunkt imorse i en kommentar på Facebook:

The raw material needed for all that cheap stuff creates a lot of grievances for local communities where it is extracted. If we start from there and then move down the supply chain I am quite sure there is very little true green in their business model. I just think everyone would be better off in this world now and in the future if some big corporations stopped selling out the planets limited resources, OUR common living conditions, as a cheap deal covered up in a seductive design. Why not localize with the same genious designs, and get the local economy boosted while also knowing that the raw materials come from your own reliable back yard...no need to over consume then because the more raw materials needed the bigger the hole in your own yard/forest.


Min ekonomiska ideologi  ligger i lokalisering. Ju lokalare våra handlingar blir, destu mer möjligheter har vi att påverka och se konsekvenserna av hur vi lever och konsumerar. Jag bejakar YIMBY, Yes in my back yard. När skiten från storbolagen släpps på kundernas och ägarnas egna bakgårdar kommer vi att se en förändring i både konsumentbeteenden och kraven på företagens avkastning. Utan lokalisering kan företagen fortsätta sin greenwashing genom olika CSR-aktiviteter och låtsas som om de är guds gåva till de fattiga och utsatta. Men om vi äter, lever, och konsumerar enbart lokala produkter så blir det äntligen en slut på detta råa våld mot moder jord. Det är min humbla opinion.

Jag ser inte en gnutta av intresse från Ikeas sida att lokalisera sig till Ingvar Kamprads bakgård. Inte en gnutta. Däremot ser jag att en etablering av Ikea i denna region delvis ökar på utsläppen då folk börjar köra som galningar till deras överdimensionerade parkering, det tar kål på fixarglädjen då billig scheiss ersätter gamla kvalitetsmöbler som går att reparera eller gediget framställda österbottniska moderna möbler, det utplånar de få möjligheter som vårt lokalsamhälle har att bli en föregångare inom lokaliseringstrenden.

People, don't buy the illusion. Vi kan överleva utan denna möbeljätte.

Och om du vill bli botad från konsumtionens förförelse, kolla in den här videon, om du inte redan gjort det...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar