Igår åkte jag hela 40 km för att få höra hur illa ställt det är med oss grottmänniskor, speciellt vi kvinnor då (jag skulle inte tro att det är så mycket bättre ställt för män, men det var inte föreläsningens fokusgrupp den här gången). För vi är alla grottmänniskor, i alla fall på hormonnivå.
Lili-Ann Junell-Kousa började föreläsningen med att säga att vi kommer att bli skrämda av det hon har att berätta. Tja. Vet inte riktigt. Skrämd har jag varit förut. Det orkar jag inte med mera. Snarare skulle jag säga att jag är förundrad och förbryllad.
Orkar inte gå mer in på vad hon sa igår men ni kan kolla in henne här: Min Morgon Kvinnohormoner.
Förundrad över att människosläktet lyckats överleva så här länge på en helt absurt artificiell grund. Tänk att vi grottmänniskor överlevt en ohållbar livstil i form av stillasittande, pillerpoppsande, sockerknarkande (till den kategorin hör all sorts konstig matliknande substanser som egentligen inte är till människan anpassad föda), arbetsstressande, plastkonsumerande "moderna människor". Jag ler, tänker på "the modern man" som det refererets till som något positivt under de senaste, tja, hundra åren kanske, och så reflekterar jag över gårdagens information om hur snett det gått för den här moderna människan (eller kvinnan närmare bestämt) då det gäller hormonbalansen. Binjurar ur bruk, bukspottskörteln nedkörd, sköldkörtel i underfunktion, hypotalamus och amygdala har tappat kontakten med demens och Alzheimer som påföljd. Allt pga ett liv fyllt av stress och trauman. Nej, inte ett liv, utan flera. Flera generationer av stress och trauma, ackumulerade i våra kroppar, som exploderar i våra händer när vi sedan kraschar i Chronic Fatigue Syndrome. Något som äv väldans vanligt men som ingen läkare i detta vackra land klarar av att behandla och dessutom oftast misstolkar som symptom på depression och psykiska problem.
Jag ruskar på mitt stackars överarbetade huvud och inser (än en gång) ur huvudlös den moderna livstilen är. Det mest absurda är ju det att den inte finns någon enkel väg ut, det finns ingen emergency-exit, utan man får bara börja göra grovjobbet, ta dagen som den kommer, jobba sig mot balansen, söka roten till det onda, få bukt med den och hitta sin egen plats i denna förunderliga värld.
Vill man hålla sig frisk ska man kanske satsa på det som Junell-Kousa rekommenderade till sist i sin föreläsning: positiva tankar, god sömn, gott om vatten (inte kranvatten dock, full av estrogen... fattar ni hur absurt det är...), rätt sorts mat, och en bra dos med daglig motion. Ja, och sen bakning, jag FÅR baka, om det ger mig mer än vad det tar - hurra för söndagsbaket! Andra får kicks av att måla korgar eller virka mössor....men jag bakar mig mot ett balanserat liv.
Drömmer mig bort till den utopiska ön Taramangapio, stället dit min man en gång för över tio år sedan lovade ta mig då jag kände mig rotlös och rådvill. Nu har jag rötter men vad hjälper rötter när de står på bräcklig grund? Taramangapio, kanske en vacker dag blir jag din.
Tills dess, ajöss och gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar