Lyckoveckan

För två tre år sedan var jag ute på joggingrunda en förmiddag och kom sedan hem till mitt skrivbord och skrev ett inlägg om gatan där jag sprungit. Den hette Lyckovägen. Hittar inte just nu exakt vad jag skrev men minns att jag ställde mig frågan om människorna som bor på denna underbart lummiga väg i härliga Kottby är lyckligare än medeltalet. Den här veckan får jag pröva på hur det känns. Av en händelse fick vi nämligen hyra in oss på andra våningen i ett vackert trähus i ändan på just den vägen.

Och lycklig, ja det har jag i alla fall varit hela dagen idag.

Lycklig över att äntligen fått tacka världens två bästa dagistanter för det fantastiska jobb de gjorde när vi behövde det som mest.

Lycklig över att köra in till stan längs med Mannerheimvägen och känna stadens puls men på samma gång vara ganska lättad över att jag inte längre behöver färdas längs med det stråket varje vardag stressad över alla röda ljus.

Lycklig att se mina barns oskyldiga fascination över Stockmanns musikavdelning och det överflöd av saker som landets främsta varuhus har att erbjuda. De tar inte längre kommersialismen för givet! Det funkade att flytta bort!!!

Lycklig över små korta djupa diskussioner med guddotter som blivit så stor.

Lycklig över att känna värmen i mötet med både guddotterns föräldrar och min argentinska väninna.

Lycklig över mina tre barn som alla orkade med det intensiva programmet som deras mor lagt upp för dem.

Lycklig att få komma 'hem' till Lyckovägen och hyllraderna av intressant litteratur... Hur ska jag hinna plöja igenom allt på tre dagar?!? Som att bo mitt i sitt favoritbibliotek!

Imorgon fortsätter äventyren då familjen hillbilly fortsätter sin lyckovecka på semester i storstan.