19.12.13

Tillit

I mitt filosofiska inlägg om epistemologier för någon dag sedan citerade jag Humberto Maturana och hans syn på relationen mellan individen och omvärlden. Jag går omkring och tänker mycket på det där just nu - hur en planta kan växa och frodas så länge den har tillgång till den rätta näringen, och att fröet liksom "räknar med" att den näringen ska finnas när det börjar gro. Enligt honom handlar allt om tillit, trust på engelska, confianza på spanska. Och att vår verklighet inte alls går att argumentera rationellt, utan den utgår från känslor (emociones, och här talar han varmt för en kärleksepistemologi som då baserar sig på den "tillit").

Igår kväll tog jag tiden att läsa några kapitel ur boken "Föda utan rädsla", en bok som en kompis rekommenderat efter att hon använt sig av dess metoder för att överkomma sin förlossningsskräck. Nu har jag ju ingen förlossningsskräck, men däremot vill jag ju utforska hur jag kan förvandla smärta till något mer hanterbart. Därför boken. Som jag egentligen inte tycker så mycket om för den talar väldigt mycket om smärta och rädslor som något som alltid finns där, inte om hur man kan arbeta bort dem så som man ska kunna enligt Hypnobirthing-metoden. Nåväl, det fanns i alla fall ett stycke som tilltalade mig väldigt mycket, och rubriken på det stycket var just: Tillit. Ahaa, tänkte jag, intressant, få se om det finns åsnebryggor till Maturanas teser. Och döm om min förvåning då jag insåg storheten i åsnebryggan som jag hittade.

Maturana talar om hur växterna frodas på naturlig väg när naturen har sin gång, utan att människans rationella kunskap går och stökar till det (bekämpningsmedel etc). Föda utan rädsla-boken talar om hur man kan tänka för att övertala sig själv om att ens egen kropp är som skapt för att föda. Plötsligt insåg jag att det är just det det handlar om! I mina tidigare förlossningar har jag (rationellt) förlitat mig på att barnmorskan, anestesiläkaren, ja i sista hand kirurgen i fall allt skulle gå snett, tar hand om mej. Jag har haft himla bråttom in till förlossningskliniken för att känna mig säker på att någon tar hand om mig och förlossningen. Nu tänker jag allt mer på hur min kropp kommer att sköta det mesta av arbetet. Jag ska förbereda mig mentalt på att låta kroppen göra sitt jobb. Så länge jag lyckas vara så avslappnad som möjligt ger jag också min kropp förutsättningarna att utlösa de nödvändiga mekanismerna, lite som det där fröet som med de rätta näringsämnena kan växa och frodas av sig själv. Jag måste bara se till att destruktiva tankar och spänningar, ogräset i det här fallet, inte stör händelseförloppet.  Häftigt vilka åsnebryggor man kan göra då man läser en massa saker - men så är ju Maturana också biolog...

Ha det gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar