7.12.13

Tankar kring vad som finns i skolmaten

Idag släpptes radioprogrammet Familjelivs program om tillsatsämnen och mat i allmänhet i skolan.

Hjärtesak i min värld, men jag skyndar långsamt med det här projektet. För om jag går inför att verkligen driva det här ämnet så som jag skulle vilja så går jag rakt in i väggen. Det vet jag.

MEN då jag lyssnar på programmet så blir jag så ledsen, vill bara slita håret av mig. Köksan som intervjuas tar så mycket för givet: fiskpinnarna från butiken "är samma som man serverar hemma" - nej, inte hemma hos oss äter vi sånt. Ska vi ha fiskpinnar så rullar jag aborrfiléerna i ägg och (ekologiskt) polenta och steker dem i kokosolja - voila, ljuvligt goda fiskpinnar!
Köttbullar har de ingen möjlighet att rulla själva... nä just det, men kanske man borde fråga sig om det ska finnas köttbullar på menyn om man inte har möjlighet att göra dem från grunden. En annan fråga är ju då om man verkligen ska satsa på storkök om det här är slutresultatet...färdigt skalade potatisar... hmmm...vad gör det åt smaken? Chicken nuggets - en av favoriträtterna...herregud, say no more. Tillsatsbomb och gjord på tvivelaktiga broileringredienser (läs: allt annat än kött i sig, och med tanke på hur mycket GMO-föda som finns i broileruppfödningen så är inte dessa billiga favoriter helt rena på den fronten heller...).

På kommunnivå vill man inte ge ut listorna på vad maten innehåller för det ger fel bild av vad det handlar om. Gör den, verkligen? Och hur är det med föräldrarnas ultimata ansvar för sina egna barns välmående och uppfostran - hur passar det in i bilden? Tillsatsämnen kommer mest från margarin säger hon på kommunen, och det pga statens näringsrekommendationer. Ja, just det ja. Statens näringsrekommendationer, nålen i ögat är där igen. Inte nog med att margarinet inte är optimalt för vår hälsa men dessutom är det en tillsatsbomb. Soya-sås likaså. Hos mig ringer varningsklockorna när tillsatslistan blir lång. Här vill jag citera Michael Pollans första matregel: "Don't eat anything your great grandmother wouldn't recognize as food. When you pick up that box of portable yogurt tubes, or eat something with 15 ingredients you can't pronounce, ask yourself, What are those things doing there?"

Så kommer expertkunskapens representant som är helt förargad över att sådana som inte är insatta i tillsatsämnen sprider falsk kunskap och skrämmer upp omgivningen. Vi ska lita på experterna är budskapet. Mängden tillsatser är så små att de inte har någon betydelse. Nehep nej, varsågod du tillsatsämnesexpert, ät dina tillsatsämnesfyllda bröd för hållbarhetens skull, men jag föredrar naturlig smak och jag och min man vill att våra barn vänjer sig vid just precis den smaken. Hos oss fryser vi ner vår överblivna mat istället för att proppa den full med tillsatser. Tyvärr saboterar skolmaten våra försök att utveckla barnens smaklökar, dvs vänja sig vid smaker utan tillsatser och aromer. Experten nämner senap och citronpeppar som de som innehåller mycket tillsatsämnen men i försvinnande mängder, helt obetydliga enligt henne. Vi använder ingendera, i alla fall inte sådana som innehåller en massa tillsatsämnen. Hos oss behövs ingen citronpeppar (visste du att den innehåller socker också?) - vi smaksätter med peppar och citron om vi vill ha den smaken. Senapen vi använder är av fransk sort, den innehåller inte lika mycket E:n som den finska versionen.

Det är ju smått konstigt att då man rör sig i andra länder där den traditionella matkulturen fortfarande bevarats så är det svårt att hitta nerfrysta fiskpinnar i frysdisken, citronpeppar i kryddhyllan, eller senap med en massa E:n i innehållsförteckningen. Ingen frågar sig varför vi planterar in tuber i barnens öron på löpande band, operar bort adenoider, kör konstant sjukstuga på hremmafronten så snart skolorna och dagisarna börjat för året. Ja och sen om man funderar på hur många barn med atopisk hy, allergier, ja t.o.m. barndiabetes det finns i vårt land, där Finland åtminstone gällande den sista toppar världsstatistiken, så får man sig en ordentlig tankeställare. Många av dessa åkommor är non-issues i länder med riktig mat - hur kommer det sig? Ser ingen någon koppling? Var är forskningen? Eller har vår industriellt framställda mat blivit så komplex att det är helt omöjligt för något enskilt forskningsteam att kunna få fram några entydiga forskningssvar? Och med tanke på alla kritiska röster som höjts under de senaste 5-6 åren gällande onaturlig mat, hur kan experterna fortfarande försvara vår tillsatsämnesfyllda matkultur?


Jag skickar ut ett S.O.S till matguruna, däribland Jamie Oliver, Michael Pollan, Mats-Eric Nilsson - H*E*L*P*!*!*!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar