Livet går som på räls... Lite för snabbt faktiskt.... För några dagar sedan gladdes jag åt att vara tillbaka i mitt kära hem, igår hyrde vi ut det igen och idag är det hemmet sålt. Hoppsan, det gick fort. Vill tro att allt har sin mening och sin tid, och att livet just nu är som en välsmord motor måste ju betyda att vi är på rätt väg. Eller hur? Onödigt att tänka något annat, skapar bara ångest.
Igår anlände vi till vår tillfälliga bostad kl 17:55. Och kl 18:00 anlände vår second-hand inköpta våningssäng, från Öja. Paret som sålde sängen var glada att "få komma ut och köra lite" (100 km, minst). Som äkta österbottningar var de inte heller rädda att hjälpa till att montera upp sängen. Kl 18:30 var sängen uppmonterad i barnens nya rum och vi satt runt det fina matbordet och drack en kopp chilenskt kaffe. Där satt vi och snackade ditt och datt, med personer vars enda gemensamma nämnare med oss (tillsvidare) var en våningssäng på findit.
Jag tänkte att detta måste vara det goda livet. Att ta sig tid att snacka ditt och datt med människor som tagit sig tid att köra hit en våningssäng till våra barn. Främlingar för några minuter sedan, bekanta nu, med en inbjudan att åka upp till Öja på sommaren för att se hur det ser ut där. Livets små vackra stunder. Utan stress.
Det nya livet började i alla fall bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar