15.1.13

Det modigaste jag nånsin gjort...

... var inte att resa bort, att flyga iväg hemifrån vid 17 års ålder. Nej, för mig är det modigaste jag någonsin gjort att flytta hem.

Nu blev det alltså så att vi köpte hus igår, i mina gamla barndomskvarter. I kvarteren där jag lärt mig gå  hos dagmamman några gator norrut. I kvarteren där jag gått hos min första frissa. På gatan där jag lekt hemma hos dagiskompisen. Och i ändan av "vår" gatan ligger isbanan där jag en gång nästan fick hjärnskakning. Mycket minnen från det förflutna. Nu får verkligheten ta över och skapa minnen för framtiden.

För modigheten ligger just i det, att våga skriva ny historia på gamla gator. Att våga möta det förflutna som ligger djupt inrotad i minnesbilderna. Att våga bygga något nytt på basen av nuet. Lättare skulle det ju ha varit att bygga nytt i en ny omgivning. Men av någon orsak kallade jag min nya blog för 'Roten till det goda livet'. Det är den roten vi nu investerat i. Och det goda livet är det liv vi vill leva. Med gasspis och en stor trädgård att "rota sig i".

Jag hör Alanis Morrisette (med andra minnesbilder från det förflutna) sjunga i mitt öra: "Isn't it Ironic, don't you think...a little bit too ironic, I really do think."

1 kommentar:

  1. Herreminjee så skönt! Det bidde inget hus. Vi hittade en fuktskada och jag är så glad att vi fattade att avstyra köpet innan säljarna satt allt ansvar på oss, tog våra pengar och flyttade söderut. Nu är det fortfarande deras problem medan vi kan fortsätta söka efter det goda livets rot! (Behöver inte vara modig alltså)

    SvaraRadera