9.10.13

Några tankar om glutenkänslighet och läckande tarm

Idag står nyhetsvärlden handfallen då Dagens Nyheter publicerar stora rubriker på första sidan om hur det svenska folket alltmer lider av glutenkänslighet. I texten framgår det att vetenskapen inte riktgit klarar av att förklara vad som är fel och man vet inte varför svenskarna inte längre tål gluten. Inte vet man heller hur man ska gå åt problematiken.

Som vanligt erbjuder blogosfären en djupare analys av problematiken än vad de traditionella media-kanalerna klarar av. Jonas Bergqvist tar sig an uppgiften och berättar t.ex. att det svenska folket har börjat konsumera 30 kg mera mjöl per person sedan 1980-talet. Är det då så konstigt att kroppen reagerar?
Han förklarar också skillnaden på celiaki och glutenintolerans. Celiaki är en synlig inflammation som går att bekräfta genom att undersöka skador på tarmluddet i tarmarna, glutenintolerans leder till en "tyst inflammation i blodet" och är något som många läkare idag inte klarar av att diagnostisera. Glutenintolerans leder till läckande tarm, inte bara glutenet men också andra protein tar sig genom tarmväggen ut i blodet och skapar där olika problem. Glutenintolerans kan också ha koppling till olika neurologiska sjukdomar, bland annat nämner Bergqvist kopplingen till autism. Autistiska individer har ofta en läckande tarm och om de äter en glutenfri kost har de mindre besvär. Han nämner också glutenets beroendeframkallande effekt: "Därför kan exempelvis sockerberoende personer sällan äta glutenprodukter som triggar suget efter sött. Och därför har också många människor väldigt svårt att sluta äta bröd."

Hur ska man gå åt problematiken enligt Bergqvist? Genom att helt enkelt ta bort glutenet ur kosten, två månader på glutenfri kost. Om magen slutar krångla kan man försöka återinföra vissa spannmål (surdegsrågbröd) i kosten och se om man tål små mängder.

Ulrika Hoffer är inne på samma linje: botemedlet ligger i uteslutande av den ingrediens som skapar problem: "Allergi och överkänslighet finns bara i närvaro av det man är allergisk eller intolerant emot. Tar man bort katten så finns inte pälsdjursallergin. Men om man envisas med att ha katt så är det förstås ett problem. Hur länge ska i envisas med att behåll ”katten” gluten?"

Läcker tarmen? IBS-besvär? Skippa allt vad gluten heter i två månader och se vad som händer. Svårare än så är det inte... (pst, det lönar sig att göra celiaki-testet innan, efteråt är det för sent!).

Fast det förstås, att ändra kostvanor är ingen lätt manöver. Hur skippar man morgonmackan, pasta-lunchen och kvällsmackan? Utan att ta till genvägar via tapioca- och tillsatsämnesfyllda glutenfria industriprodukter? Mer om det en annan gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar