Ta till exempel ett ord som "kluster", det ska handla om sammanlänkade företag och institutioner på ett geografiskt område, företag som genom sin sammanlänkning skapar innovationer och kompetitiva fördelar. Jag skruvar på mig då någon refererar till hur skogsklustret nu förflyttats från Finland till Sydamerika, och syftar på min forskning. Jag anser nämligen inte att man kan tala om ett skogskluster, i alla fall inte i Chile eller Uruguay. Ett kluster kännetäcknas av sin förmåga att skapa innovativa nya lösningar och på så sätt bidra till kompetitiva fördelar. Men i Chile och Uruguay handlar de kompetitiva fördelarna om skatteincentiv, stora plantage av träd som inte hör hemma i deras natur, tvångsförflyttning av befolkning och importerad teknologi för cellulosaproduktion. Jag har inte ännu hört att de två länderna skulle ha skapat egna nya teknologier inom "skogsklustret". Att tro att det som försvinner från vårt land nu uppstår på annan ort är naivt. Att tro att de positiva effekter skogsindustrin någon gång haft i vårt samhälle nu automatiskt överförs till nya "emerging markets" är att inte känna till realiteterna och hur företagsinvesteringar fungerar på platser där kolonialism inte är en förgången tidsepok som bara existerar i historieböckerna utan något väldigt påtagligt även i nutid.
Sedan kommer ett exempel på hur man lyckats attrahera ny företagsamhet till gränsen mellan Sverige och Finland med Ikea som draghjälp. En framgångshistoria där de lokala beslutsfattarna nu smider planer om att bygga ett stort shopping- och hotellkomplex mitt på gränsen mellan Sverige och Finland. Varje EU-ivrares våta dröm. Där sitter jag och undrar om doktoranden i fråga i sina studier om gränsöverskridande aktiviteter också kommer att ta i beaktande samernas perspektiv, ett perspektiv som även det är gränsöverskridande men knappast helt i linje med det här shopping-fokuset. Och kan man faktiskt hylla Ikeas investering som räddningen för de här nordliga utdöende lokalsamhällena? Det som stör mig när Ikea kommer på tal är avsaknaden av kritisk inblick i Ikeas business modell. Ikea är inget annat än ett möbel-Walmart. De miljömässiga och sociala konsekvenserna av ökad försäljning av Ikeas smutsbilliga möbler gör det inte mer okej att heja på deras etablering oberoende hur "räddande ängel" det kan verka för stunden (obs, det gäller också Vasa). Och jag skulle vilja veta på riktigt, hur mycket pengar spenderar Ikea-turisterna på annat än sina möbeluppköp och billiga köttbullar i gränsstäderna uppe i norr. Men det här har tydligen forskats i tidigare, så det var inte del av detta projekt...
Min egen presentation gick inget vidare. Jag hade igen svårt att förklara det dekoloniala perspektivet för en europeisk publik. De sitter där som stora frågetecken hela bunten. Jag gör ändå mitt bästa. Försöker förklara att vår kunskapsyn och världsbild formar vår uppfattning om vad som är rätt och fel, och den här världsbilden inte tillåter en stor del av världens befolkningen att leva enligt sina övertygelser, utan istället påtvingas de våra uppfattning om vad som är rätt och fel, "in the name of development", eller "christianity", eller "enlightenment". Jag försöker förklara hur grupper med alternativa kunskapssyner inte har plats vid förhandlingsbordet eftersom deras argument inte tas på allvar, inte anses vara valida, eller legitima, eller rationella. Tror inte att de riktigt förstår. Nåväl, klarare nästa gång, jag lovar!
Killen efter mig presenterar sin forskning om biobränsle, om hur EU-lagstiftningen slagit helt fel, hur ett initiativ som var menat att skydda miljön genom mindre utsläppsrätter istället lett till att Orangutanguna snart är utrotningshotade då man skövlar skog för palmoljeproduktion, eller hur det lett till att småbönder i utvecklingsländer nu har det ännu svårare än tidigare att överleva då de stora aktörerna tävlar om vem som kan odla mest och sedan importera skörden till Europa för försäljning till biobränsleraffinaderier. Han menar att det är lagstiftningen som slagit fel, att man borde reglera landanvändningen och importen bättre. Jag sitter där och funderar om man faktiskt kan bota vår sjuka jord genom dessa små plåster, utan att ta tag i orsaken till sjukdomen, dvs tillväxtekonomin och vår stora västerländska sjukdom: en ständigt ökande konsumtion av olika sorters bränsle. Då jag ställer en kritisk fråga blir jag nerbuad, det finns ju inga alternativ, världsekonomin växer, bränsleefterfrågan växer kosntant och det finns inga tecken på att den kommer att avta. Att tro att man kan satsa på de-growth, eller alternativa business modeller, typ lokalproduktion är att vara orealistisk. Det är då jag inser att jag själv nu sitter i underläge, med alternativa och marginaliserade kunskapssyner som ingen ser som rationella eller realistiska. Jag är satt i offside precis på samma sätt som mina egna intervjuobjekt. Men så länge forskare väljer att blunda för de verkliga problemen så finns det ju inte heller något hopp om att en lösning ska kunna uppstå, i alla fall inte på akademiskt håll (lite som med kolesterol/fett/sockerdebatten i medicinsk forskning, tänker jag mig). Jag avlägsnar mig från seminariet med en känsla av hopplöshet.
På vägen hem hör jag John Lennon sjunga... "you may say I am a dreamer, but I am not the only one."
Det är i sådana lägen jag är glad att jag varit på ställen där man tänker i alternativa banor, jag vet ju att det finns de som tror att en annan värld är möjlig, och som dessutom lever enligt sådana principer. Världen är inte universell, den är pluriversell. Och oj vad glad jag är över den insikten, den ger mig styrka i stunder som dessa, styrka att föra fram deras världssyn som värdefull i sig. Min bakläxa från gårdagens seminarium blir att läsa Habermas en gång till och försöka bli klarare i mina tankar om varför hans deliberative democracy är svår att applicera på ställen där den västerländska världssynen inte är kung.
Idag verkar det dock som om energiflödena var på min sida. Hörde flera andra yttra sig om problemen med ett evigt fokus på ständig ekonomisk tillväxt. Och på Facebook hade något länkat till den här standup komikern som tydligen rört om ordentligt i grytan i Storbritannien den här veckan:
Russel Brands takes on the crisis of civilization
Just det... "I am not the only one"!
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar