Dagen då världen blev universell

Idag för 521 år sedan förändrades världen. Kolumbus nådde en ö som han trodde var delar av Indien. Men i själva verket var det ju delar av en "ny" världsdel som senare kom att kallas Amerika efter killen som insåg att detta inte alls var Indien.

Idag talar mina barn spanska. Och när jag lyssnar på hur de diskuterar men sin pappa om vad som fallar på så tänker jag på samma gång för mig själv: hur skulle världen att sett ut om språket jag lärt mig under mina år i fjärran land inte alls varit spanska, utan ett helt annat, kanske ett idag bortglömt språk? Skulle jag ens ha kommit på tanken att åka till ett sådant land? Skulle det ens ha existerat ett stipendium för mig att ansöka om för att kunna åka och upptäcka affärsvärlden på andra sidan jorden? Jag tvivlar. Jag tvivlar att jag idag skulle ha barn som talar ett sådant språk med sin far. Inte för att det språket inte skulle finnas, det skulle det ju högst antagligen, och det skulle antagligen vara starkt och vitalt i fjärran land, till skillnad från dess förträngda roll som det fått genom 500 år av kolonisering.

Språket, kulturen, landet, sederna, affärslivet, ja faktiskt det mesta i Chile (t.o.m. namnet Chile) är en produkt av dessa 500 år av kolonisering. Utan Kolumbus upptäckt, eller om upptäckten skett under ska vi säga "fredligare" omständigheter, utan ekonomiska intressen, skulle vår värld se annorlunda ut idag. Kanske den inte skulle vara universal utan pluriversal. Våra västerländska sanningar skulle inte vara allmängiltiga i övriga världen. Varken vi eller de som lever i den södra delen av den "nya världen" skulle kanske se på dem som "primitiva" och "efter i utvecklingen". Vi skulle ha flera olika kunskapssyner, kanske skulle rent av vår egen var berikad av kunskap som gick förlorad när åtminstone 85 miljoner personer stupade i krig och sjukdom efter spanjorernas ankomst. Nu har vi istället en värld där den västerländska kunskapssynen är kung och under sina dryga 500 år har dess härskare gjort allt i sin makt för att förinta all annan sorts kunskap. Förintelseförsöken lever kvar än idag, och ofta är vi omedvetet med och hjälper till att påskynda processen.

Istället för att fira upptäckten av Amerika idag vill jag hedra alla de folk, vare sig de kallar sig ursprungs- eller lokalbefolkningar, som står upp för sin världsyn och som motstår försöken, ibland med livet som insats, att kolonisera och assimilera dem till den dominanta världssynen. Jag vill hedra alla de som fortfarande orkar stå emot vackra ord som "utveckling", "industrialisering", "modernisering", ja t.o.m. "hållbarhet" som i själva verket i sin skönhet förtäcker verkligheten, en verklighet där de som vill leva utanför den västerländska paradigmen är osynliggjorda, där deras kamp är förlöjligad och förvrängd till terrordåd och primitiva ideologier. Många av dessa folk kämpar om att få leva ett liv i samklang med naturen, i en balans som får hela hållbarhetspratet att blekna. Om vi slutade kalla dem för primitiva terrorister och istället hyllade dem för vad de verkligen står för, ja då vill jag tro att vi skulle vara en bra bit på väg mot en verkligt hållbarare värld.

Marichiweu! - Må ni vinna 100 gånger!


 (Marichiweu är ett ord som man hör Mapuche folket använda i sin kamp mot chilenska staten och storbolagens invasion på deras territorium, det är mapudungun och betyder ungefär "vi kommer att vinna 100 gånger!")

"Ärade gentlemän av de etniska minoriteterna".