8.3.13

Kvinnodagen till ära: feminism från ett uråldrat perspektiv

Ni som följt med en tid här vet att jag är inspirerad av sydamerikanska urspungsbefolkningens läror, att det goda livet i mitt senaste bloggnamn har att göra med deras livsfilosofi, och att ju mer jag läser på destu mer betagen blir jag. Jag är förhäxad.


 Idag kvinnodagen till är tänkte jag ta och berätta om kvinnans roll i Mapuche-kulturen. Mapuche indianerna var bland de sista indianstammarna som erövrades av européerna så sent som 1881. Fram tills dess var Araucania inte en del av Chile. Det här betyder att det än idag finns personer vars far- och morföräldrar upplevt hur det var att leva i ett genuint mapuche-samhället. Personligen tror jag att det är en av orsakerna till varför mapuche-kulturen kunnat överleva och varför den idag vuxit allt starkare bland yngre generationer. Historier och anektoder från förr lever kvar i färskt minne. Mapuche precis som många andra urspungsbefolkningar förlitar sig till stor del på muntliga berättelser och legender för att föra vidare sin kultur till barnen. Kanske jag en annan dag redogör mer om den här fascinerande kulturen och deras förhållningssätt till naturen men idag, kvinnodagen till ära, är det mapuche kvinnokraften, zomo newen, som ska få min uppmärksamhet.

Jag tar mig friheten att fritt översätta en text från spanska från ett status-inlägg på sidan "Idioma y cultura Mapuche".

" Mapuche kvinnan är grundpelaren för vår bildning som CHE (folk), som personer och under tusentals år har vi fått via henne den ömma uppfostran med vilken vi lärt oss att umgås sinsemellan med respekt. Kvinnan är en av mapuche krafterna (newen mapuche).
 Världen i sin feminina form är ett balsam som lindar in oss från det att vi kommer till det här livet och som skiner på alla platser där den befinner sing. Mapuche kvinna, kunnig, skicklig, försiktig, intelligent, respektfull, reserverad, omtänksam, modig, lojal, ledare, kompanjon.

 Mapuche zomo är aktiv många multifunktionella roller i det sociala i vår kultur. Hon har kapacitet att anpassa sig til vad som krävs i olika situationer, mapuche kvinnan är mångsidig.

 Med den här kvinnokraften som mapuchekvinnan har utvecklar hon sin roll som:
mamma, syster, dotter
kusin, moster, mormor
 vän, kompanjon, lamgen ("syster" i bemärkelsen kompanjon).

Vi tar mapuchekvinnan som ett exempel på hur naturen fungerar och hur vi ska fungera i naturen. Från henne kommer vi och med henne avancerar vi (henne=naturen och kvinnan).

Det är en stolthet att vara son av en ñuke mapuche och att ha systrar som har mapuchekvinnans känsla och karaktär som lyser upp och vägleder oss. Det är en stolthet att vara omringad av vårt folk, av våra systrar, som med sin intelligens och bestämdhet för vidare vår kultur, vår kraft och som överfört kunskapen från våra förfäder. Det är ett privilegium för alla mapuche som genom att vara CHE (i bemärkelsen ett förenat folk) ha medvetenheten om det vackra, det ömma, det sköra och det starka som är mapuchekvinnan.

Det är en ära att ha som kompanjoner mapuchekvinnorna som sedan urspunget av vårt folk överfört via sin mjölk och sitt blod, sin sång och sina samtal, i hanterandet av och skötandet av NEWEN MAPUCHE (mapuchekraften) som har gjort oss odödliga och oövervinnliga.

 Mapuche Zomo!
Mapuche newen!
Feley may ta zugu.
KALLFVKURA "


Det som slå mig när jag läser den här texten (förutom de identitetsbejakanden aspekterna som texten innehåller för att väcka medvetandet bland mapuche-befolkningen) är hur den bejakar det kvinnliga på ett naturligt sätt. Den visar den viktiga rollen kvinnan har som förvaltare av kulturen. Texten är skriven av en man men hyllningen av kvinnan är inte på något sätt macho. Hur kan den vara det i en kultur där både det kvinnliga och det manliga är viktigt för överlevnad? Jag funderar mycket på det här i min egen kultur. Feminismens strävande till att uppnå lika rättigheter med mannen... det har gjort att en massa kvinnokraft, den genuina, den nedärvda gått förlorad. Jag tänker bara på en så enkel sak som att bevara matkulturen. Idag måste vi gå kurser i traditionell matlagning för vi lärde oss aldrig det av våra mammor, de hade inte längre tid att sylta och konservera, att koka buljong eller göra surströmmingar eller surdegsbröd. De var upptagna att bli jämnlika med mannen. Att lära sig amma har blivit en uppgift för bb-personalen, inte nedärvd från våra egna mödrar. Det känns lite som om vi är dubbelförlorare, vi har inte uppnått jämnlikt status med mannen, men vi har inte heller kvar kvinnokraften som borde gått i arv från våra förmödrar.

Jag vill inte föringa allt det fina som feministerna lyckats med, för det finns mycket av det också! Och visst har jag dragit nytta av deras hårda kamp även jag. Men ändå, ur ett kvinnoperspektiv, har allt varit så lyckat?


NEWEN KVINNA - Kvinna var stolt över ditt arv som kvinna!

4 kommentarer:

  1. Det är ju det stora dilemmat. De traditionella könsrollerna är inte nödvändiga i vårt samhälle idag. Istället måste var och en definiera sin egen roll och i utbyte mister vi kanske något. Men det viktigaste är ju att vi (män och kvinnor) har möjligheten att göra val!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det faktiskt så? Eller är det något vi lärt oss att är bra? Jag tänker att med valfriheten kommer stressen...Jag vet inte själv, visst är jag glad att jag fått välja men vet också att valmöjligheterna kommer med ett pris...det jag kanske vill säga är att vi inte ska förakta kvinnans traditionella roll. Precis som vi inte kan alienera oss från naturlagarnas begränsningar så finns det också en mening med att vara kvinna, och den meningen är mycket central i mapuche-kulturen som alltså är matrialkalisk - inte patrialkalisk. (Ju mer jag lär med destu mer begeistrad, inte konstigt att familjen himlar med ögonen ibland...)

      Radera
  2. Jag håller med om att man inte ska förakta kvinnans traditionella roll. Tvärtom borde den värdesättas mer än den görs idag. Men för mig personligen är det nog viktigt att jag kan göra som jag vill: utbilda mig, bestämma hur många barn jag vill föda, vem jag gifter mig med (eller helt låta bli) etc. Rättigheter som är självklara hör oss men här i Finland men som en stor del av världens kvinnor inte har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Från vår synvinkel är det det enda rätta. Och jag håller med dig fullt ut. Men många kvinnor önskar inte leva vårt liv och det måste också respekteras. Vi kan inte påtvinga dem våra värderingar om jämställdhet. Med det vill inte säga att all kvinnomisshandel på annan ort är rättfärdigat endast för att det är så i andra kulturer. Mina personliga kontakt med en mycket fin kultur (den ovan) som inte vill västerländskaniseras färgar mycket min syn på det här. Det har tagit mig flera år att "dekolonisera mig" så jag förstår att det inte går att förklara i en handvändning...och inte är jag nära på där ännu heller.

      Radera