Det får räcka nu med filosoferande kring feminismen ett tag. Jag är glad att höra att Bolivia ska göra det olagligt att slå kvinnor (Heja heja), jag är förskräckt att det finns andra länder där det är socialt acceptabelt att vålta sin fru. Om det är det vi menar med feminism så är jag helt med på noterna att kalla mig feminist. Kvinnan måste kunna känna grundtrygghet, endast då kan de goda cirklarna sprida sig. Väntar med spänning på historiker-väninnans ankomst på påsk för att kunna fördjupa mig i "offentlig" och "privat" historia över ett glas vin. Ids inte läsa in mig på ämnet då jag har så många andra teoretiska böcker på gång. Men som sagt, färdigt snackat om det här nu.
Istället har jag gett mig in på debatten om den nya påven med en mexikansk vän på Facebook. Det är farligt att diskutera religion och politik med halvbekanta. Nu råkar det sig att den nya påven handlar just precis om det, religiösa övertygelser och politisk historia. Jag är fascinerad (fascinerad är kanske fel ord, snarare förbryllad) över hur en latinamerikansk familj från El Salvador är överlycklig över den nya latinamerikanska påven i Vasabladet idag medan vänner med kontakter till militärdiktaturens offer i Argentina rapportera hur chockade de är att just den personen blev vald till påve. Sedan diskussionen om han är eller inte är en riktig jesuit, om jesuiternas fina jobb i Latinamerika, och om deras "fula jobb" (det som handlade om att utrota ursprungsbefolkningarna). Allt är på något sätt så svartvitt. Man blir bara så matt.
Istället för att fundera mera på det vänder jag mig till min egen forskningslitteratur. Vet inte om det blir så mycket bättre det heller. Idag läser jag en bok som heter "En värld mellan två världar - relationerna mellan mapuche folket och den chilenska staten ur ett utvecklingsperspektiv och sociokulturella förändringar".
Tur att det är fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar