8.12.12

Vilken värld vill vi leva i?

Den ursprungliga tanken om hållbar utveckling var god:

For att citera Brundtlandrapporten fran 1992, så skulle hållbar utveckling vara något som "tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov." Så tanken var god, och logiskt och enkelt låter det ju också: vi ska bara använda såpass mycket resurser som vi behöver, och absolut inte använda oss av våra barns, eller deras barnbarns tillgängliga resurser...Lite i stil med Gandhis välciterade mening: "there is enough for everybody's need, but not enough for anybody's greed". Ja just precis så, då blir nog allt bra, och vi ser framför oss hur våra egna barnbarnsbarn lever ett lyckligt grönt liv med sina barn om sisådar 100 år.

Så här just innan juletid kan man ju bli lite fundersam om allt står rätt till med den där hållbara utvecklingen... greed...need..... shoppingcentren proppfulla men hekstiskt shoppande konsumenter. Själv går du antagligen runtomkring och funderar  pa vad du ska köpa åt varje familjemedlem, vad kan de vilja ha det här året, något som de verkligen blir glada över...och behöver... behöver... behöver....greed...need...greed. Vänta lite nu... vad behöver vi egentligen? På riktigt? Eller menade Brundtlandkommission att allt det där som marknasförs infoör jul verkligen är nödvändigt för oss? Ipads, Lumia, Barbies, Blixten-bilar, gående hundar, gråtande dockor...Greed eller Need? Status eller Behov? Säg mig du. Bara för att mojängen har en ekostämpel betyder ju inte att den tillfredställer ett verkligt behov...eller att den är hållbar.

Något gick snett pa vägen mot en hållbarare värld. Under de 20 åren som begreppet snurrat kring var jord några tusen varv, har vår jord faktiskt blivit mer hållbar? Våga tänka själv nu! Fastna inte pa olika skapta normer om ekolabels, utsläppsrätter, bensinsnåla bilar...I slutändan handlar det om vilken värld vi vill leva i, du och jag, och vilken värld vi vill lämna efter oss till dina barn och mina barn, och deras respektive barnbarn.

Den har youtube-filmen förklarar hur FN:s Agenda 21 (handlingsplanen for Brundtlandskommissionens "hållbara värld") håller på att skapa en värld där befolkningen är centrerad i urbana centrum, kontrollerade av olika paragrafer, subventioner och incentiv som ska hjälpa oss att få bukt med "climate change".



All befolkning bor i höga hus i innerstan och som får sin mat från flervånings "odlings- malls" ...not kidding, läste en gång i Finnair-tidningen hur holländarna håller på att utveckla sådana odlingar: "too feed the growing world population"...har inte de där som skrivit alla dessa rapporter lärt sig i skolan att det är fult att använda klyschor, det är MINUS-poäng i studentskrivningarna, ju!

Vill vi leva så? Vi finländare som ännu för två generationer sedan (eller ännu i vår egen barndom)  satte vår egen potatis i jorden och plockade våra egna äpplen från träden. VILL vi faktiskt äta genmanipulerad, laboratorieframkallad mat och leva våra liv instängda i städer utan kontakt med naturen där ute? Tänk efter nu, på riktigt... Sträck upp handen den som vill!  Nej, jag tänkte väl det. Det VILL vi ju inte. Så varför låter vi det här hända, "in the name of sustainable development", rakt framför ögonen på oss?

Jo, kanske för att vi inte har tid att reflektera. Kanske for att vårt hektsiska urbana liv gjort att vi inte hinner tänka, utan låter någon annan göra det för oss...kanske för att vår urbana identitet inte låter oss erkänna att vi är beroende av att någon annan hämtar in mat på bordet till oss - och därför, för att vi ska kunna leva ett välbergat liv i innerstan, är vi beredda att tillåta att vår broiler har fyllts med hormoner och antibiotika för att kunna vara i en frysdisk nära oss pä mindre än 6 veckor fran födseln. Ursprung - okänt. Men vad spelar det for roll, den finns ju där i frysdisken, eller kyldisken, twentyfour-seven, som jag lärde mig säga under mitt utbytesår i USA (filmen jag länkade till är förresten från min utbytesstad, vilket sammanträffande!).

Ja just det ja, den här bloggen skulle ju koncentrera sig på det goda! Inte skapa vanmakt och ångest. Förlåt, jag höll på att förivra mig i mina onda tankar igen...  Alltså, för att återgå till mitt nya mantra: "roten till det goda livet": vilken sorts hållbar värld vill vi leva i? Vad är dina framtidsplaner? Vågar du tänka längre än vad din identitet och utbildning tillåter?

För mig orsakade nämligen de här tankarna en ordentlig identitetskris. Men nu är jag beredda att våga tänka dem fullt ut. Jag vill nämligen återuppta kopplingen till landsbygden, medan den ännu finns kvar. Och jag är överlycklig över att jag inte är ensam om de här tankarna. Under det senaste året (senast för någon dag sedan) har jag träffat många som antingen går omkring och drömmer om samma sak, eller som faktiskt redan håller på att återuppbygga en levande landsbygd (kolla t.ex. bloggar som underbara clara, signes hus, lev mer pa mindre). Så där på riktigt, utan EU-stöd och utan Centerns "politiska hjälp" (hejaheja!). Det gör mig så glad, sa glad! Tillochmed uppe i kalla Norden finns det folk som vill trotsa vårt tuffa klimat och satsa pa ett hållbarare liv ute pa landsbygden. Tummen upp och kämpa på! Tillsammans kan vi! Tillsammans kan vi skapa en hållbär värld i ordens sanna mening!

Jag slutar med en inspirerande Tedtalk-session, för den som är intresserad av utvecklingen annorstädes, i Amirika (nord-amirika som min sydamerikan skulle tillägga...). Där hörni, där är "farmer's market" redan en stor grej... Tänk om Hagnäs och Vasa torg skulle vara proppfulla med lokala försäljare igen. Vilken dröm! Speciellt så här i midvintertider...






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar