Glad midsommar

På Åland lyser solen och vi firar barnfritt (men inte babyfritt) på ÅSS terass med fläderbubblor och valpolicello, och joller som bakgrundsmusik. Imorgon snaps och midsommarstång. Ön levererar som vanligt!

Ekosmarta Stockholm

Säga vad man vill om de modemedvetna Stockholmarna, men det är ändå ganska häftigt att nu då klimatänket och den ekologiska maten är i ropet är de snabba att haka på här i Nordens metropol. Vi har haft nöjet att bo i Gärdet den här gången på ett vandrarhem. Här svischar kostymklädda Lidingöbor förbi på sina hojar på väg in till jobbet i innerstan. Jag har känslan av att dessa herremän tröttnat på bilköer (kanske också vägtullar) och insett att det är både klimat- och tidssmart att sätta sig på hojen. Köerna vid cykeltrafikljusen får mig att tänka på Köpenhamn.

Kompisen berättade igår hur de fryst ner ett styckat lamm i vintras och hur vissa Ica-butiker i Stockholm slutat ta i danskt kött pga dess dåliga miljörykte. Och när både kaffet, jogurten, myslit och äggen är ekomärkta på vamdrarhemmets frukostbord, ja då känner man att något revolutionerande är på gång.

Nu ska vi ta oss över till vår sista anhalt på denna resa: paradisöriket i Östersjön, la isla bonita, dvs Åland. Få se vad mativrarna där hittar på sedan sist. Alltid lika trevligt.

Ha det gott!

Självbetjäning och muminmammans slag

Tänk att man kan handl lokalt, direkt från bonden utan att träffa honom.  Det gjorde jag idag, två gånger. Eller nej nu ljuger jag. Andra gången kom faktiskt bonden in just när jag skulle räkna ihop mina inköp och sätta pengarna i kassan. Bad honom vänligen avlägsna sig medan jag tog ett foto av hans obemannade kassa. Sen frågade jag om han inte har problem med tjuvar. Bara ifjol höstas tydligen. Tänk hur annorlunda världen kunde te sig om den fungerade på basen av tillit istället för misstänksamhet. Tänk att det finns platser där det också fungerar! Dagens ros går således till Kimitoön, milslängder före de österbottniska slätterna i närmatstänket.
Dagens ris går till Mumindalen i Nådendal. Ingen svenska kunde figurerna, och muminmamman skulle nog ha fått slag av att se hur hennes mat förvrängts till sockerstinna snabbmatsportioner. Men det visste vi ju redan... Glad att ungarna klarade sig på en halv apelsin och ett äppel innan vi kom oss till en riktig restaurang.

Från stormskär till bleke

Igår natt trodde jag att taket på stugan vi bor i skulle flyga av då vinden ven i knutarna. Ikväll är det bleke och underbart vackert. Så fint att få spendera tid med kompisar vi sällan hinner träffa.

Tre rätter

Fick äntligen smaka på den peruanska restaurangen La Morena i Näshöjden. En höjdare, gånger tre. Ack så jag har saknat ceviche. Mera sånt!

Lyckoveckan

För två tre år sedan var jag ute på joggingrunda en förmiddag och kom sedan hem till mitt skrivbord och skrev ett inlägg om gatan där jag sprungit. Den hette Lyckovägen. Hittar inte just nu exakt vad jag skrev men minns att jag ställde mig frågan om människorna som bor på denna underbart lummiga väg i härliga Kottby är lyckligare än medeltalet. Den här veckan får jag pröva på hur det känns. Av en händelse fick vi nämligen hyra in oss på andra våningen i ett vackert trähus i ändan på just den vägen.

Och lycklig, ja det har jag i alla fall varit hela dagen idag.

Lycklig över att äntligen fått tacka världens två bästa dagistanter för det fantastiska jobb de gjorde när vi behövde det som mest.

Lycklig över att köra in till stan längs med Mannerheimvägen och känna stadens puls men på samma gång vara ganska lättad över att jag inte längre behöver färdas längs med det stråket varje vardag stressad över alla röda ljus.

Lycklig att se mina barns oskyldiga fascination över Stockmanns musikavdelning och det överflöd av saker som landets främsta varuhus har att erbjuda. De tar inte längre kommersialismen för givet! Det funkade att flytta bort!!!

Lycklig över små korta djupa diskussioner med guddotter som blivit så stor.

Lycklig över att känna värmen i mötet med både guddotterns föräldrar och min argentinska väninna.

Lycklig över mina tre barn som alla orkade med det intensiva programmet som deras mor lagt upp för dem.

Lycklig att få komma 'hem' till Lyckovägen och hyllraderna av intressant litteratur... Hur ska jag hinna plöja igenom allt på tre dagar?!? Som att bo mitt i sitt favoritbibliotek!

Imorgon fortsätter äventyren då familjen hillbilly fortsätter sin lyckovecka på semester i storstan.

Den närproducerade paradoxen

Tankeställare: Är du en av dem som väljer närproducerat framom ekologiskt?

 Närproducerat kan innebära att det är producerat på ett rätt så hållbart sätt. Men det kan också betyda att varan har besprutats med både glyfosater (aka Round up) och gödslats med icke-organiska medel. Najs, du väljer att ta risken att den vara som du köper inte bara innehåller rester av gifter som generation efter generation ackumuleras i våra kroppar, utan också att stöda en produktionsmetod som förorenar din egen närmiljö, eftersom maten är närproducerad.

 Hörde idag att de stora matjättarna i det här landet inte tycker att ekologiska varor är värda att satsa på. Det är bara en marginell grupp av flummare som väljer ekologiskt. Tjing, där fick jag det slutgiltiga beviset på att jag nuförtiden tillhör en marginell grupp i samhället, som till på köpet kan titulera sig själva som flummare. Underbart. Själv skulle jag helst av allt välja att köpa närproducerat OCH ekologiskt. Faktiskt behöver inte varan vara certifierat ekologisk, bara den producerats på ett hållbart sätt, dvs utan miljöovänliga bekämningsmedel, utan GMO-soja som foder(helst helt utan soja - den är ju inte närproducerat, tackolov skulle jag vilja tillägga men känner alltför mycket medlidande med byborna som lever bredvid sojafälten i Sydamerika så jag låter bli), utan icke-organiskt gödsel.

Varje gång jag går till butiken besväras jag av det minimala utbudet, och det astronomiska priset. Jag frågar mig själv om det är jag som drömmer eller måste det faktiskt vara så här. Hur svårt och dyrt kan det vara att producera mat utan att förgifta oss själva och framtida generationer på köpet? Varför anser de flesta bönderna att det är en omöjlighet? Varför är de villiga att förgifta jorden för att förse oss med mat?

 It takes two to tango.

 Den stora majoriteten av både producenter och konsumenter lever i den tron att Finlands jordbruk är ett av de renaste i världen . Jag kan inte ta ställning till det antagandet, är inte insatt tillräckligt MEN fortfarande används soja som djurfoder och glyfosater som bekämpningsmedel bland annat på spannmål och ryps. Det finns inget rent i dessa två "smaskiga ingredienser", den ena är totalt förkastlig med tanke på jordens biodiversitet och inte uppfyller den kriterierna för närproducerat heller, och den andra utgör ett reellt hot mot fortplantningen inom växtriket eftersom den och bina inte drar jämt (läs: glyfosater tar livet av bina). Men så länge majoriteten fortsätter blunda och övriga klassificeras som marginella flummare så kommer det knappast att ske någon revolutionerande förändring på hur mat produceras i vårt land, snarare tvärtom. Om folk inte börjar protestera högljutt och kräva ekologisk mat så kommer vi antagligen att i framtiden få ännu mer kemikalier på köpet när vi köper vår närproducerade mat.

 Medan jag sitter och ammar mitt tredje barn undrar jag i mitt stilla sinne hur mycket gifter hon får i sig via min mjölk. Det är en klen tröst att tänka att hon antagligen får den renaste mjölken hittills. Det sägs ju att den första babyn är den som får mest av de ackumulerade gifterna, vilket skulle innebära att jag erbjudit de två första barnen en mycket häftigare kemikaliecocktail... Ja-a ni, inte är det lätt alltid att vara medveten konsument. Men det känns ändå bättre att leva med ögonen öppna än att gå med skygglapparna på.

Ha det gott!