Världsbanken och beklämmande frågor

Den inledande presentationen på development-konferenser handlade om hur Världsbanken försöker tackla ungdomsarbetslöshet i Afrika. Jag kom tyvärr in vid slutet av presentationen pga sen ankomst till Helsingfors. Jag skulle gärna ha hört hela sessionen, för hur Världsbanken belyser sociala problem anser jag vara högrelevant då det gäller dominanta uppfattningar om vad som är legitima åtgärder för en bättre värld. Men jag hann med i sammanfattningen och hörde bland annat att det är viktigt att forskare undersöker mer situationen hos "household non-farm enterprises" (jag tolkar det som små familjeföretag) och hur man kan hjälpa dem bli mer produktiva. I den lilla minimala del jag har kvar av mina grundkunskaper i nationalekonomi klingar det här med att sätta upp produktivitetsmål för småskaliga företag smått ologiskt. Inte för att det inte skulle stämma ur ett mikroeonomiskt perspektiv, visst för all del, man ska sträva efter hög produktivitet, det säger våra business modeller. MEN, om målet är att ta itu med ungdomsarbetslösheten, är då produktivitet det första man ska titta på? Eller borde man titt på familjeföretagen från ett annat perspektiv, som subsistens, maybe? Produktivitet betyder effektivitet, effektivitet betyder så lite arbetsinsats som möjligt med så hög produktion/avkastning som möjligt. Lite konfliktfyllt det där, tycker jag...Tyvärr hann jag aldrig formlera en bra fråga.

Sen kom det en fråga på slutrakan. Kvinnan som satt framför mig frågade om hur man ser på barn som jobbar på familjefarmen - inkluderar banken den läroprocess som de genomgår där i sina "training policies", eller är det bara formell skolgång som räknas. Hon poängterade att från ett familjeföretags och barnens framtida möjligheter att klara sig, så är det ju också viktigt att de lär sig praktiska färdigheter som kan hjälpa dem klara sig på gården i framtiden. Här svarade världsbanksrepresentanten inte alls på frågan. Hon började tala om vikten att involvera privata företag för specifik utbildning i "farming practices", hur man hanterar traktorer och verktyg, detta hade visat sig vara mycket effektivt. Hon förstod inte frågan, hon kunde inte ställa sig utanför paradigmen: för vissa ungdomar i afrika som växer upp i en småskalig jordbrukarfamiljer kan arbete på den egna gården vara mer värdefullt för framtida inkomster än specialiserad och avancerad utbildning. Att alienera dem från en verklighet som bringar bröd på bordet kan betyda att de går arbetslösa och hungriga när de blivit vuxna. Men att inkludera barnen i arbetet på gården anses inte tydligen som en legitim åtgärd för att komma åt ungdomsarbetslöshet - det kan ju i misstag kategoriseras som "child labor" i någon internationell statistisk rapport, heaven forbid! 

Men jag var glad att se att jag var inte den enda som satt med en förundrad blick på bakersta raden i den stora salen. Både kvinnan framför mig som ställt frågan och kvinnan bredvid visade sitt ogillande i sina blickar. Det sker en förändring i hur vi ser på "utveckling" i väst, kanske vi är beredda att inse på riktigt innebörde i den vita mannens börda, att den fortlever än i dag, i policyn och förutfattade meningar om hur saker och ting ska skötas och motarbetas. Men kanske det är för mycket begärt att den insikten ska komma från Världsbanken... inte än, men kanske någon gång... Tills dess måste man bara fortsätta att våga ställa just sådana här frågor. Utan dem finns det ingen chans till uppvaknande...

Dagen efter hörde jag en presentation om hjälp till aids-drabbade Botswana, och hur den hjälpen skapar mycket problem lokalt pga målsättningar som är uppsatta av hjälporganisationer, inte lokalsamhället själv. Forskaren diskuterade om hjälpen kunde vara mer effektiv om den kom i form av getter eller hönor -då skulle de drabbade små familjerna kunna försörja sig själva utan att bli beroende av hjälporganisationerna. När jag senare tänkte på det där undrade jag om Världsbanken också har sådana tankar om finansiella lösningar som stöder självförsörjning... eller om det finns projekt typ crowdfunding som satsar på sådana business modeller. Kunde vara en nisch - men utan mikrofinans, för det har ju bevisats ha uppenbara brister...

Tack för mig!