26.8.14

Jag orkar inte!

Nästa gång rådgivningstanten frågar mig hur jag orkar med vardagen och om jag behöver mera hjälp från kommunen tänker jag svara så här: Jag orkar inte mera! Jag orkar inte mera för efter en vecka på dagis har vi haft två anfall av magont och nu en hosta som kan utvecklas till astmatisk. En av magknipen blev magsjuka och barnet stannade hemma en dag. Jag orkar inte ta konsekvenserna för vad kommunen serverar mitt barn. Jag orkar inte föra mitt barn på blodprovstest för att kolla gluten och sedan få svar av kommunen läkare att hon 'glömde' lägga till gluten på remissen, men mjölken var negativ. Jag orkar inte leva med vetskapen om att mjölk är en stora orsak till slembildning och skador på tarmen av gluten gör människan mer mottaglig för infektioner. Men det är inget som syns på blodprov. Jag orkar inte ringa till kommunens kostansvariga för att be om utförliga listor på vad mina barn äter och till inte lyckas få reda på vad exakt de serveras från stadens storkök. Jag orkar inte.

Men jag orkar bra helamma till sexmånader, jovars nätterna igenom om det behövs. Jag orkar laga mat från grunden på råvaror av högsta kvalitet. Jag orkar med min familj, så länge vi får vara friska och glada. Vilket vi nästan alltid är när vi inte äter kommunens mat. Kan inte kommunen stöda mig i det försöket? Kan inte kommunen ge mina barn mat på bra råvaror lagad från grunden så jag slipper fundera på om det är det som gör barnen sjuka....och om de sedan ändå blir sjuka kan jag acceptera att de smittats eller fått kallt. Men först vill jag veta vad de äter.

Jag orkar inte.

9 kommentarer:

  1. Som förälder till X stycken barn som går eller gått på dagis tycker jag att du verkar hysterisk. Jo, när barn börjar på dagis kan de få en massa sjukdomar (t.ex. just magsjuka), helt enkelt för att sjukdomar har en tendens att smitta när många barn är i nära kontakt med varandra. Sedan kan man fråga sig om det här är farligt eller om det till och med stärker barnens immunförvar i långa loppet...

    Om du på allvar är övertygad om att ditt barn inte kan äta gluten & mjölkprodukter & whatnot, är det på allvar någon som hindrar dig att att skicka med barnet en matsäck med bästa självlagade mat på endast "bra" råvaror. Och att be de att endast servera vatten till barnet på dagis?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att jag kan verka hysterisk, - believe me. Och det är just därför jag inte orkar. Skulle inte orka bry mig mer, men du vet inte något om vårt förflutna gällande mjölken heller. Barnet var på mjölkfri diet fram till våren, pga upprepade öroninfektioner som liten, senare även astma hosta när han kom i kontakt med mölk och har under sommaren klarat det bra med ekojogurt och smör. Eftersom temat är "jag orkar inte" så kan jag tillägga att jag helst nu skulle se att vi klarar av det som serveras utan läkarintyg. Får hoppas att det är så. Det är ännu för tidigt att säga men vill bara säga att just nu orkar jag inte ens med tankeen påatt vad som en gång varit kommer att upprepa sig. Hysterisk är ett ord man ska vara försikig med, tycker jag, speciellt då det handlar om andra mödrar och deras iakttagelser gällande deras barn.

      Radera
  2. Usch ja, det finns så mycket man skulle vilja ändra på! Man blir onekligen trött. Om det ändå inom dagis och skola samt äldreomsorgen fanns en förståelse av vikten av naturlig och riktig mat. Barn får inte välja själva vad de äter i skolan, åldringar (särskilt inte personer med demens) serveras oftast också näringsfattig kost trots att man borde veta att en åldrande kropp behöver extra mycket näring. Och barn som ska växa och utvecklas! Jag fasar för den dagen då jag själv har barn som ska börja dagis och plötsligt ska bli tvingade att äta gluten, socker och tillsatsämnen och dricka mjölk med maten. Varför får man inte som förälder bestämma vad ens eget barn får äta ? Vegetarian får man visst vara utan "orsak" men gluten är tydligen jätteviktigt att få i sig...Det är alltså ok för ett barn att inte få i sig tillräckligt med protein men sockriga mellanmål måste de ju få för att orka! ??? Jag förstår inte alls hur man tänker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns som tur en ökande kunskap inom läkarkåren om glutenets lömskhet. så visst sker det saker även där!

      Radera
  3. Låt mig få komma med ett litet annat perspektiv. Själv blir jag också trött som förälder, men närmast på sådana människor som tror sig uppnå den ultimata sanningen om kost och näring genom att läsa för tillfället trendiga, men helt ovetenskapliga böcker och bloggar skrivna av likasinnade. Inget fel på detta i sig, det fritt fram för envar att äta möss och råttor om man vill (och mata dem till sin EGNA barn). Men att man sedan försöker påtvinga resten av samhället dessa "läror" har jag ingen förståelse för. Det låter såklart bra när man skriver att man vill ha naturlig och riktig mat, men i praktiken betyder det ofta att man beroende på vilka ovetenskapliga teorier man råkar tro på (och vilka som just då är moderiktiga) vill förbjuda socker, mjölk, spannmål, växtoljor, margarin, potatis... listan kan göras hur lång som helst.

    Än en gång: Om man på andra n medicinska grunder har valt en specialdiet som utesluter så gott som allt om vi ätit i Finland under de senaste 50 åren, kan man vänligen packa med matsäck åt sina barn till dagis. Och ingen tvingar några barn att dricka mjölk, ifall föräldrarna ber att barnet skall serveras vatten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jissus, skrev jag att jag vill att alla andra barn ska äta det mitt barn äter om det visar sig att hen behöver specialdiet? Skrev jag något som ens kom i närheten av att indikera att jag förlitar mig på pseudovetenskap? Vad är pseudovetenskap egentligen?!? Är den forskning som pekar på ett samband mellan mjölkprotein och slembildning pseudo, varför? Eller forskningen om gluten och hälsa? Vilken vetenskap är icke-pseudo i så fall? Och skrev jag ett ord om trenddieter? Vad är de för något? Hos oss betraktar vi margrin förvisso som en trend som startade under första världskriget och ökade i trendighet efter andra världskriget med en topp på 90-talet då smörskräcken var som värst. Smörtrenden startade väl på 1700-talet någon gång då det blev vanligare att folk hade en ko i sitt hushåll. Båda trender, den ena trendigare än den andra. Jag skyr trender och fokuserar på äkta mat. Men temat var ju att jag inte orkar, dvs skulle gärna se att mitt barn får samma föda som alla andra. Men något jag definitivt inte orkar med är att ha ett barn som inte mår bra. Återkommer i ett senare inlägg om pseudo och trender. Ska gräva lite i det. Tänk, jag som skriver om hur tungt det är på min blogg och istället för att känna stöd från de som tittar in så får jag ta skit. Så snällt, tack ska du ha! Uppskattas!

      Radera
    2. Jag försöker verkligen inte pracka på min samhällssyn på någon. Däremot har jag precis som alla andra rätt att beskriva mitt perspektiv. Är kanske mest förvånad över att så många reagerat på en text som handlar om hur jag orkar kämpa för mitt barns välmående. Inte samhällets eller andras barns dieter men mitt. Som i så fall skulle handla om en specialdiet med läkarintyg. Det är bara det att det är himla jobbigt att hitta vilken mat det är som man ska exkludera då det gäller provokation, det kan gå ett halvår till magont och öroninfektioner/förkylningar. Och det är faktiskt tungt att ha barn som är ständigt sjuka. Det är det jag inte orkar med, om det nu inte blev klart i texten ovan. Sen kan jag visst skriva under att jag tror att det finns hälsovinster och miljöförbättringar i äkta och ekologisk mat åt ALLA barn, men det var verkligen inte det jag skrev. Ps. vad är det för fel att önska bra mat åt barnen? Inte specialdieter utan bara bra mat?

      Radera
  4. Måste bara få inflika med ytterligare ett perspektiv: Jag ser det inte som "ovetenskapligt" att helt enkelt ta kroppens signaler på allvar framför en "vetenskaplig studie", eftersom man i princip kan hitta stöd för vad som helst i forskningen. Man kan inte heller ställa kroppen mot en vetenskaplig studie. Om du mår dåligt av viss mat och kroppen inte klarar av att hantera överskott av en massa onaturliga livsmedel kan man inte säga att "det inte finns vetenskapliga belägg". Enligt mig grundar sig god vetenskap också på sunt förnuft och praktisk erfarenhet. Kroppen ljuger inte. Det är klart att vi reagerar olika och alla kommer t.ex. inte att bli sjuka av gluten även om jag tror att gluten har mer eller mindre negativa effekter på de flesta kroppar (vilket det även finns studier på) men jag tycker det är viktigt att uppmärksamma nya rön om kosten vilket inte handlar bara om "åsikter". De flesta böcker jag läst om kost baserar sig på vetenskapliga studier. Dessutom finns det områden som det fortfarande inte forskats så mycket om men det betyder inte att man inte kan ha en hypotes som verkar vettig tills det finns mer forskningsresultat. Bara för att det än så länge inte finns så mycket forskning om vissa fenomen betyder inte att fenomenet inte existerar. Det kommer hela tiden nya forskningsrön och under tiden tycker jag man kan använda sunt förnuft och öppet diskutera olika möjligheter och hypoteser. Det gjorde folk förr i världen innan man började lita mer på forskningsstudier än på den egna kroppen. Kanske man kommer fram till att man hade fel om det man trodde och det är ok, jag kommer fram till nya insikter om min hälsa och kropp hela tiden. Och det det handlar sist och slutligen inte om att ha rätt eller fel, utan vad man mår bra av. Det är det jag tycker ska vara utgångspunkten, att försöka förstå kroppen bättre och hur vår livsstil påverkar den.

    Jag tycker forskning ÄR viktigt men man kan inte heller få någon absolut sanning som gäller varje människa eftersom vår kropp kan reagera så olika. Däremot tycker jag inte det är fel att uppmärksamma att vissa livsmedel verkar vara problematiska för många av oss och vi kanske inte märker av konsekvenserna direkt eller ens förstår orsakerna .Kroppen är komplex och vi måste vara ödmjuka och lyhörda inför den, inte bara stirra oss blinda på forskning. Vi forskar ju faktiskt om kroppen så då kan vi inte heller ignorera den.

    Oavsett vad man har för åsikt (eftersom det sist och slutligen alltid handlar om en åsikt, koststudier är ofta väldigt osäkra och det går inte att "bevisa" något, alltså måste man välja vad man tycker verkar vettigt) tycker jag det måste få finnas en adekvat diskussion, och det handlar inte om att påtvinga någon den ultimata sanningen.

    Jag tycker t.ex. det verkar vettigt att tänka att den mat vi åt FÖRE de senaste 50 åren borde vara mer naturlig för kroppen än det överskott av nya industriellt framställda livsmedel. Men som sagt, det är bara min åsikt ;)

    Hoppsan, det blev en lång utläggning, men ville framföra mitt perspektiv i all välmening :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, en hel del av värde. Det är synd att många krämpor endast existerar om det finns ett botemedel, annars anses de höra till kategorin 'luulotauti', dvs påhittade av bäraren. Men det hör kanske inte hit.

      Radera