Må hända att det bästa jag kan göra av mitt liv är att leva här och nu. Må hända att jag ska följa livets dans vartän det för mig. Må hända det är lite jag kan göra från min privilegierade position här i norr för att få ett slut på eländet och se till att alla har en varm plats att bo på nu då vinter är på kommande. Men då jag läser om alla de människoöden som just nu utspelas på annan plats vacklar jag.
Rationellt ser jag att delar av detta är ett fult politiskt spel. Nej inte bara ett spel utan ett fult och rått krig mellan maktlystna poler och det är lite jag kan göra för att ändra på det. Men ändå förstår jag inte. Ändå klarar jag inte av att låta detta passera.
Den värsta uppfinningen i världen var precis som Herr Nobel förutspådde dynamiten och dess derivat. Klassas krigsarsenaler som innovationer? Vapen som gör makthierarkier och fult politiskt spel ogenomträngliga. Rädslan. Självgodheten. Oförmågan att se bortom den egna sfären.
Och medan jag försöker sätta ord på min frustration sveper kalla vindar genom mitt eget hem. Rationellt förstår jag, emotionellt är jag ett vrak.
Må ljuset skingra mörkret. Det är mörkt nu. Mycket mörkare än bara för en stund sen. Privilegiets lott tynger och jag känner tårarna av vanmakt på min kind. Medan jag dansar går andra under. Må ljuset skingra mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar