Narkolepsi och uppvaknandet

Noora Shingler skriver om hur Narkolepsi nu konstaterats vara direkt kopplat till pandemrix-vaccinen som finska folket erbjöds (ähum, påtvingades är kanske ett bättre ord i sammanhanget) när svininfluensan härjade som värst.

Hösten 2009 måste ha varit bottennappet för mitt eget välmående. Jag hade kört in mig själv i en återvändsgränd utan like. Höggravid, rörremppa, ett trotsande barn, och ett jobb där kraven aldrig tycktes ta slut. Dessutom var jag livrädd för svininfluensan. För första gången i mitt liv kände jag att mitt liv var i fara pga hotet av en avlägsen sjukdom. Jag litade ännu på att myndigheterna och experterna visste vad de höll på med. Det gjorde att jag popsade både tamiflu och lät mig injiceras med vaccinet efter att jag av ren utmattning insjuknat i alla sjukdomar som dottern bar hem från dagis.

Det är svårt att förstå mig själv nu så här i efterhand. Vad höll jag på med egentligen? Varför tog jag inte hand om mig själv? Varför läste jag inte på? Varför lät jag det gå så långt att både dottern och jag var sjuka i nästan en månad? Varför dracks det drickjogurtar proppfulla med socker och tillsatsämnen på löpande band hemma hos oss på morgnarna? Varför förstod jag inte då kopplingen mat och hälsa? Men man kan inte få sådant ogjort som redan är gjort. Pandemrix-vaccinet lärde mig en dyrbar läxa. Jag ser det idag som en komponent i min egen erfarenhet av "uppvaknandet", en bit i pusslet som fick mig att ta steget mot ett godare liv.  

Jag är inte där ännu. Jag går fortfarande i fällan. Gång på gång. Men jag är mer medveten nu och det gör att jag ibland klarar av att hejda mig innan det är för sent.

Drickjogurtar är inte del av vårt liv mera. Ibland får barnen en supergod heimlaga smoothie som jag immunboostar men lite kefir-rester. Det är deras kickstart på morgonen. Det värmde mitt hjärta igår ikväll när sonen greppade tag om Råsmarta boken, började bläddra och skrek av förtjusning när han såg recepten på chicken nuggets, kokosbollar och till sist de färgranna smoothisarna. I det skedet var även dottern med i smakupplevelserna som förmedlades på de färgranna bilderna. Där låg de på köksgolvet och fantiserade om vilken färgs smoothie som är bäst. Tänk det! Det kunde ju lika bra ha varit en Pirkka-tidning de tittat i, och då hade jag istället fått höra tjat om vilka smaksatta jorgurtar de vill ha härnäst...