Gränser och om att leva lyckligt lottad på sin egen lott

Jag har gått omkring och varit förundrad en längre tid redan. Eller egentligen är jag väl inte förundrad, jag förstår ju att saker blir som de blir då andra saker är som de är. Inget konstigt med det. Men det här med gränser och politiker som inte riktigt klarar av att handskas med situationen som vi står inför just nu, det har fått mina tankar i rullning. Antingen fattar de men vet inte vad de ska göra, eller så fattar de inte och tror att de vet vad de måste göra. Någon annan förklaring kan jag inte hitta.

Mina tankar om gränser är att de är överflödiga. Plain and simple överflödiga. Lite som marknadsekonomins grundprinciper: bort med all reglering, utbud och efterfrågan bestämmer allt. Lite så med gränser också. Naturen strävar efter balans. Det fixar sig. Det att vi nu ser massiva strömmar av flyktingar som söker sig hitåt har ju i grund och botten med obalanser att göra. Obalanser som, i min värld, inte borde existera - om marknaderna fungerar perfekt. Det vill säga om alla får det de ska för sitt insats här i livet på jorden borde det ju rimligtvis inte finnas några behov för oss att bryta upp och resa bort från det vi håller mest kärt: vårt eget hem, vår egen familj. Men alla får inte allt de behöver för att leva livet på den plats de fått utdelad till sig genom livets lott. Varför får det inte det då? Nå, helt förenklat, så där riktigt riktigt förenklat, på ett globalt plan: för att andra har levt över sina resurser och andra har levt på bekostnad av dem. Är det inte då naturligt att de vars lott blivit förbrukad av att andra levt på beskostnad av den, ja att de söker sig bort. Vartåt söker de sig så där helt naturligt? Nåmen visst, om vi fortsätter på den här rationella logikens tankar så söker de ju sig till de platser där de som drar nytta av att kunna dra nytta av de resuser som ursprungligen skulle ha tillfallit de mer olyckligt lottade.

Så. När världen är i balans så behövs inga gränser. Det är gränserna som ställer till det. Egentligen. Utan gränser, och utan hierarkier av folk som lever på beskostnad av andra så skulle ju alla kunna leva lyckligt lottade på sin egen lott. I alla fall betydligt mer än vad det är möjligt att göra idag.

Hängde ni med? Kanske, kanske inte. Men det är inte så stot skillnad mer. Det är sällan jag hänger med i politikernas logik numera. Bara att hålla i hatten - vad annat kan man göra?

Och skulle jag tagga detta inlägg skulle det heta "konsekvenserna av the one percent".