Startskottet har gått, odlingsår 2015 here I come!

Fick upp vårvittringen i morse då jag satte lillan ut på terassen. Fågelkvitter. Dofternas återkomst. Fukten i luften. Känningen av blöt mull. Snabbt som attan in till datorn och beställa årets frökatalog. Hur kan jag ha låtit det vänta på sig så här länge! Nåväl, det goda med att leva så här långt norrut är ju då att planteringen utomhus sker sent, trots förtida vår. Ifjol hade vi visserligen kunna plantera redan i april, då frosten ändå tog mycket av den lokala skörden vid midsommarn.

Men se här, blir ni inte sugna på att börja odla?



Personligen drömmer jag om en "community garden", den i stil med den som Hertonäsmatring (Ruokaosuuskunta) startat upp på ett fält utanför den stora metropolen nere i söder.

Visst är det bekvämt att odla på egen gård. Men det är också stressigt, ensamt och begränsande vad gäller odlingsmark. Plus att det binder en till odlingarna i princip hela sommaren. Men en gemensam odling kan man få flera hektar åker att odla på, man kan satsa på äkta ekologisk vallodling, man har stöd av andra likasinnade, andra som kanske kan lite mer än jag som vaknade ur min Narniadröm (=evig vinter med tanke på mat eftersom jag bara handlade min mat i närmaste närbutik före det) bara för några år sedan. Dessutom kan man ta turer med bevattningen och ogräset under sommaren, så det ger en möjlighet att ta riktig semester i några veckor utan att behöva känna oro över hur växterna överlever.

Drömmer skulle vara en "community garden" som följer principen som den här snubbet utvecklat:

The market gardener


Det om den saken. Nu fortsätter jag med mina teorier om den sociala lisensen för storbolag i fjärran land.

Ha det gott!