Jag har fått nog. Redan tidigare hade jag fått nog av alla trender och märkeshysteri i småbarnskläder som ungarna antingen knappt hinner ha på sig innan de vuxit ur dem eller har sönder första veckan under intensiv knäputs av diverse dagisgolv. Hade också fått nog av gifterna som det sägs finnas i barnkläder. I veckan lade jag också ut en artikel på min facebook-sida som pekade på de digra konsekvenserna som de senaste årtiondenas fast fashion haft på vår värld, i form av enorma mängder gifter i naturen och slavliknaförhållanden för sömmerskorna. Urkh. Vill inte vara delaktig i den rumban. Så för två-tre år sedan fattade jag beslutet att alltid köpa begagnat först och enbart i absolut nödfall handla nytt. Det har fungerat ganska bra även om det betytt att kläderna varit mer slitna från början och ibland lite omaka (bryr mig inte längre om dagisoutfitten, its not a fashion show). Trots det har jag nästan alltid köpt nya jeans välmedveten om de gömda slavarna i sömmarna, men vad gör man då det sällan finns hela begagnade pojkbyxor på loppisarna? Nåja men nu är det dags att ta ett steg närmare en ännu hållbarare klädesstrategi, nämligen: sy själv av begagnade vuxenkläder. Den här världen är full av prima kläder som ingen länge vill ha. Vi drunknar i dem. De shippas över till utvecklingsländer så att den lokala ortsbefolkningen där ska få drukna i dem.... men på riktigt, varför inte göra något vettigt av denna resurs? Ännu hittar man högkvalitativa tyger för bara några euro på loppisar. Om några år är det slut på det då dagens utbut ska prokas ut på lopptorgen (det jag mest fått nog av är nämligen den undermåliga kvalitet som de flesta nya kläder har då det gäller tygval, vill folk faktiskt klä sig i oljederivat från topp till tå?). Så jag börjar försiktigt med några testplagg för att dels lära mig hantera mammas gamla overlock och dels förstå hur stora plaggen blir. Här mina första två alster till yngsta som börjar ha det knappt på byxfronten. De rosa är sydda av en gammal plyschgardin - därav liknelsen med Scarlett som sydde balklänning av plyschgardin mitt i inbördeskriget. Jeansen är tillklippta av hubbens avlagda jeans som hade stort hål i grenen - och visst får det mig att undra om han polerar golven med baken medan sonen använder knäna... Imorgon vet vi om de här modellerna ryms på blöjrumpan. Snygga blev de i alla fall, om jag får säga själv.
Stay tuned för mer uppdateringar gällande min nya Slow Fashion studio. Flera projekt på kommande...
Heja heja!! Snygga. Och så empowered en känner sig vid symaskinen. Jag gillar den känslan mycket.
SvaraRadera