Idag ser jag igen ut över stadsfjärden. Påfrusen. Precis som för ett år sedan. Jag känner de mjuka händerna mot min hud, en underbar gåva, ett liv, en välsignelse i dess sanna betydelse. Hur lätt saker kunde ha sett annorlunda ut. Men nu sitter jag här igen och känner tacksamheten falla över mig.
Älskar livet. Älskar den lilla. Älskar allt.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar